Stämmer det? Eller drömmer jag bara?

När laget knappt kan sjunka mer och när säsongen sedan länge varit över så hände något idag. Mörkret i tunneln är inte längre så mörkt som det verkat. För efter dagens 2-1 seger borta mot Sheffield United så har jag antingen drabbats av tillfällig glädjeyra och börjat se oklart, eller så stämmer det mina ögon registrerat. Framtiden ÄR Black´n White!

Precis som Adam skrev i sin införrapport så var det här matchen i skymundan. Varken svensk, Japansk eller engelsk TV sände matchen och det enda man hade att till lita sig på när det gällde matchrapportering var radion. Nu är ju inte radion ett verktyg man vill använda sig av för att kunna analysera en match. När vi dessutom inte gjort mål på fyra matcher och spelet är så dåligt som det bara kan bli så lyssnade man dessutom med bara ett öra. Det var därför svårt att få en klar bild av hur matchen var. Det jag egentligen bara registrerade från matchen var att vi vann med 2-1 (ÄNTLIGEN!) och att det var Sheffield som varit det lag med störst bollinnehav och mest speldominans.
Som tur var så finns det eftersändningar och efter att ha upptäckt att en kanal på Internet sände matchen i repris så var man inte sen att ladda inför en repris av matchen för att kunna bedöma spelarna själva efter den efterlängtad vinst.
Till mina stora förtjusning, överraskning och glädje så var det verkligen tur att jag kunde se matchen i efterhand. För den berörde mig på alla sätt och vis och alla känslor man kan uppleva som supporter i och under en match upplevde jag.

Här kommer förklaringen!

Det har hänt någonting med Glenn Roeder. Det har hänt någonting med spelarna och det här hänt någonting med spelet - tror jag.

Det hela börjar redan med laguttagningarna som jag äntligen kan ge beröm till Roeder för. När man tittar på laget Roeder ställde på benen idag så är det bara på en position som jag inte håller med honom om, annars så är den så kallad, en Spot on uttagning!

Backlinjen som man match efter match gått och muttrat i skägget över för att vara helt fel så kan jag äntligen vara glad. Våran bästa back, tillika framtid, Steven Taylor är startman i en trupp som är helt utan skador förutom tidigare skadade Michael Owen och Shola Ameobi.
Roeder har alltså petat spelare som Bramble, Ramage, Goocha, Babayaro som han hela tiden gett förtroendet i stället för Taylor trots att det i stort sett varje gång svikigt både honom och laget. Laguttagningarna i backlinjen har man som supporter följt med stor frustration hemifrån då man inte för fem öre kunnat förstå vad han tänkt. Men nu av någon anledning så har han petat alla i förmån för Taylor.
Hans partner, Craig Moore, kommer visserligen att försvinna efter säsongen. Men jag tycker ändå han är helt rätt man att spela. Han tillsammans med Taylor är för mig klubbens för tillfälligt bästa mittbackspar, och då ska man spela.
Som högerback så spelade han mycket glädjande Nolberto Solano. Solano som i år på grund av alla skador återupptagit sin gamla position som högerback, vilket han gjort storartat. Han har helt klart varit våran bästa spelare på den positionen och borde då vara given att spela där vecka ut och vecka in. Det har alla utan Roeder tydligen tyckt som inte förrän nu petat våran normalt ända högerback Stephen Carr i förmån för Solano. Vilket som jag redan sagt är mycket glädjande.
Tyvärr så återfinns fortfarande en viss Stephen Carr i backlinjen. Men det är mest på grund av att han är den enda som håller någorlunda klass som ytterback av våra övriga alternativ. Så trots att jag vill se honom lämna klubben i sommar så är han ändå rätt val enligt mig.

På mitten kommer vi till den enda plumpen enligt mig och det är att Nicky Butt och Scott Parker spelar centralt. Båda är bra spelare. Men båda är också bra på exakt samma saker. Det har inte heller undgått någon att när de spelar tillsammans så fungerar inte spelet centralt. Men antingen är det något Roeder blundar för eller så ser han det inte. För de är verkligen inte bra tillsammans. Det tror jag alla kan intyga om. Bortser vi från det så var mittfältet ändå ruggigt bra uppställt med två bra kanter med James Milner och Damien Duff där båda har bra inlägg och kan utmana sin spelare bra på ett bra sett.
På topp bildade Obafemi Martins och Antoine Sibierski ett bra anfallspar där båda kompliterar varandra bra. Martins med sin teknik och snabbhet och Sibierski med sin tyngd och storlek.

Det känns som om Roeder efter alla uttalande han gjort de senaste veckorna om att rensa truppen bestämt sig för vilka han ska satsa på. Det tycker jag är bra och jag tycker också han på det stora hela gjort rätt val.

Bra gjort Roeder!

När matchen väl var igång så var jag mycket glad över att se Roeder i action. Han viftade och pekade och skrek och var allmänt intresserad. Roeder var mer aktiv än vad jag sett honom på hela säsongen och man såg en glöd i ögonen på honom som man inte heller sett. Det verkade också smittat av sig på alla spelare då hela laget verkligen offrade sig och spelat med hjärtat. Man sprang som djur och man gav verkligen allt. Något man inte sätt på hela säsongen. Äntligen! Det var knappast en match för tidigt.

När det sedan gäller spelet så finns det MASSOR att önska sig och det såg stundtals inte bra ut. Men på nått sätt, även om vi var nedtryckta, så såg jag nått som jag inte sett förut. Det kändes som om det var ett Newcastle som börjat om från scratch och verkligen förstått vad som måste till för att vi på allvar ska börja vinna igen. Man jobbade stenhårt med försvarsspelet och man ville verkligen få det bra. Det kändes nästan som om man sket i anfallsspelet för att man hade verkligen bestämt sig för att spela enkelt.
Det var mycket långbollar och panikrensningar i försvaret. Men det kändes på nått sätt som om det inte spelade någon roll. För lägger man till de bitarna jag nämnde i början om att laget var rätt uttaget och att både Roeder och spelarna gav allt så blev man på nått sätt glad ändå.

När man dessutom visade upp ett mycket bra kontringsspel när man väl fick tag på bollen, ja då var man glad. För det som vi så länge saknat i anfallsspelet tidigare med fart, spelare som kommer rättvänt, har bra fart/rörelse och slår bra och noggranna passningar så såg det riktigt bra ut.

Till er som undrar så vet jag att man inte ska dra för stora växlar av en match där vi har mycket att spela för och när vi möter en nykomling som vi normalt sätt ska slå. Men det känns ändå som om Roeder och laget börjat från scratch och börjat från början.
Kan man jobba vidare på det här, få in nya spelare som förstärker truppen så kan det bli mycket roligt nästa säsong. För det fanns på nått sätt utan att man egentligen såg det tydligt mycket att vara glad över enligt mig. Jag vet att jag kanske kan verka otydlig. Men känslan jag har går inte att ta på. Den finns bara där.
Det är fortfarande mycket att jobba på och det jag såg kan mycket väl bara ha varit en synvilla eller en tillfällig topp. Men jag kan ändå inte släppa det.

Ljuset i tunneln börjar synas!

P.s. Skadorna på Parker och Sibierski får bara inte vara allvarliga. De spelade mycket bra idag och jag vill verkligen inte se fler skador i klubben! D.s.