Tyne-Wear Derby: Rivaliteten
Mötena mellan Tyneside och Wearsides respektive fotbollsklubbar har ända sedan det allra första mötet varit något utöver det vanliga. Ett möte som framkallat både det bästa och det sämsta från Englands mest passionerade fotobollsfans. Det är dags att göra en djupdykning in i historieböckerna och plocka ut det bästa och det sämsta detta hatmöte haft att erbjuda fotbollsvärlden.
Begynnelsen
Som jag påpekade i inledningen så var det här ett speciellt möte redan från första början. Den första tävlingsmatchen som spelades mellan lagen tog vid på julafton 1898 då Tynesides stolthet fick göra samma resa som de skall göra imorgon. Matchen i sig var inget speciellt och vanns utav Newcastle Untied med 3-2. Det som gör att just denna match unik hade med publiksiffran att göra. Det kom tjugofem tusen åskådare för att bevittna denna klassiska tillställning varav uppskattningsvis tio tusen sägs ha rest dit från Newcastle. I dagens fotbollsvärld kanske inte det är något execeptionellt men då ska man komma ihåg att det här var på en tid då det bara fanns två sätt att transportera sig på. Den ena metoden var att åka tåg och det tros cirka åttio procent utav bortafansen ha gjort men det som är mest häpnadsväckande är att resterande tjugo procent sägs ha åkt snett. Då ska man komma ihåg att det här var före bilens och bussens tid då man använde sig häst och vagn för att sig fram på egen hand. Det var alltså två tusen personer som rest till denna tillställning med häst och vagn. Det motsvarar dryga två tredjedelar av de bortafans som kommer finnas på plats imorgon på Stadium of Shite. Enligt tidningen the Evening Chronicle så sägs arenan ha delats upp i två sektioner som var ungefär lika stora och stämningen sägs ha varit på topp. Detta trots att de onämnbaras ledning valde att höja priset på biljetterna och passa på att tjäna stora pengar (på den tiden) när deras blivande storebror skulle komma på besök.
Tre år efter det första mötet tog nästa klassiska match vid. Intresset för fotbollen hade ökat kraftigt och när grannarna kom på besök den femte aprill 1901 inträffade en utav de värsta läktarkatastroferna under fotbollens tidiga år. Saint James' Park tog på den tiden trettio tusen åskådare men intresset kring matchen var enormt och när försäljningen öppnades samma dag stod knappa hundra tusen människor utanför och ville komma in. Allting urartade och de tjugofem tjänstgörande poliser kunde inte stoppa den folkmassa som vällde in på arenan. Det sägs att cirka femtio till sjuttio tusen lyckades ta sig in på arenan. Folk fick helt enkelt inte plats på läktaren och åskådarna fick därmed hoppa in på planen för att inte krossas av folkmassan. Som om inte det vore nog fortsatte de som var utanför arenan att försöka ta sig in. De rev ner stängslena runtomkring arenan och klättrade upp på taket på huvudläktaren för att kunna se matchen. Situationen var ohållbar och polisen blev tvungna att avbryta matchen. Det blev droppen som fick bägaren att rinna över. Kaos utbröts från läktarhåll och fans från båda lagen tog sig in på planen där ett stort slagsmål utbröt mellan tre till fyra tusen ungdomar. Efter en dryg timme fick Polisen kontroll på situationen och ordningen var återställd men konsekvenserna av det hela blev allvarliga. Planen blev förstörd, målen var nedrivna och klubbens flagga var sönderskuren. Matchen spelades istället nitton dagar senare och gästerna vann med 2-0 inför en publik på tjugo tusen.
Det här var dock ingen vardagsmat under derbyna. Det är istället mer utav en engångsföreteelse och hulliganismen som råder idag hade ännu inte börjat sprida sig på engelska läktare. Jag har förövrigt läst på ett forum att det var den första matchen som bröts på engelsk mark pågrund av publikoroligheter men har inte fått det bekräftat.
Under åren som följde var S********d det mer framgångsrika laget och man kopplade även greppet om derbykampen. Rivaliteten mellan klubbarna var då stor och när lagen skulle mötas den femte december 1908 var bortafansen avstängda från Saint James' Park. De fick därmed nöja sig med att gå på reservlagsmatchen för att hålla sig uppdaterade om hur det gick i matchen. De femtiosex tusen Geordies som fick se matchen visste dock inte på förhand hur lyckliga deras ärkerivaler skulle bli. Efter första halvleken var spelad hade vardera lag gjort ett mål. I den andra halvleken kom dock tjugoåtta minuter som får de fyra ödesdigra minuterna från lördagens match mot Pompey att vara rena rama lyxen i jämförelse. Gästerna gjorde åtta mål på dessa tjugoåtta minuter och vann alltså tillslut med hela 9-1! Man kan allt undra hur det gick till då det här var en tid då mutningar inom fotbollen var ganska vanligt förekommande men det har aldrig funnits några konkreta bevis för att något sådant skulle ha skett. Newcastle fick dock sin revansch senare på säsongen då man vann hela ligan och kanske mest anmärkningsvärt av allt var att man släppte in minst mål av alla lag.
Säsongen efter vann NUFC med 2-0 på bortaplan men det var återigen publiken som hamnade i fokus. Återigen hade för många åskådare släppts in och publiksiffran låg på cirka fyrtio tusen. När bortalaget då tog ledningen utbröt stor glädje hos de tillresta och ett flertal hoppade in på planen. En utav de som beträtt planen försökte polisen ta fast men han gjorde motstånd och ett slagsmål bröt ut. Mitt på planen stod han själv och tog sin ann två poliser. Det tog ett tag innan de fick fast honom och kunde eskortera honom bort från arenan men han fick stående ovationer av publiken som tackade för underhållningen.
Rivaliteten avtar
Det som hände under åren 1910 till omrking 1960 finns det inte mycket skrivet om på nätet. Jag har därmed inte mycket att återberätta. Det beror givetvis på de två världskrigen som präglat denna tid och det lilla jag hittat tyder på att rivaliteten var ganska avslagen under denna period. Ett exempel på det är berättelserna om båda lagens fans som efter det andra världskriget kunde gå på Newcastles hemmamatcher den ena lördagen för att veckan efter gå på Smokers Park när NUFC spelade borta och vice versa.
Under denna period spelades dock ett flertal målrika matcher där Newcastle inkasserade sin största hemma- och bortavinst mot sin ärkerival. Båda slutsiffrorna tillskrev 6-1 till Tynesides favör. De onämnbaras största bortavinst har jag redan skrivit om men de plockade även sin största hemmavinst mot oss under när de 1930 besegrade Newcastle med 5-0.
Renässansen och slutet på mitten av 1900-talet.
Under 60-talet och framåt återuppstod dock rivaliteten men även hulliganismen i England fick sig ett pånyttfödande. Det gällde givetvis även för klubbarna i nordöst. The Great Unwasheds fans vet jag inte så mycket om men våldsinriktade fans runtom i landet började klä i speciella klädstilar och en utav dessa var skinhead kulturen. Tyvärr var det den här kulturen som Georidefansens värstingar annamade och man var under perioden inbladade i en hel del skandaler. De allvarligaste var dock inte mot sina ärkerivaler och det ska även påpekas att man blev utsedda till ligans mest skötsamma fans 68-69 och 69-70.
Våldet eskalerade dock under 70 talet. Säsongen 70-71 spelades en träningsmatch mellan Newcastle och S********d där tjugosex personer arresterades och polisen beslagtog en yxa (!) och en kedja efter att bråk hade utbrutit före, under och efter matchen. Oroligheterna kring fotbollsmatcher fortsatte under hela det årtioendet och även om matcherna mot den närmaste klubben var generellt sätt de stökigaste så var de långt ifrån de enda stökiga.
Härmed följer två vanligt förekommande sånger från den perioden:
OBS! Läs följande innan:
Den första ramsan innehåller antisemitism och vi varnar känsliga läsare från att läsa den. Vi på Redaktionen tar givetvis avstånd för den men för att förstå stiuationen som rådde under den perioden ansåg skribenten att det var befogat att ha med den. Om ni då vet från början att ni känner er kränkta av det så ber vi er att inte läsa den.
They call us Newcastle United,
They call us the cream of the land,
And here's to Bobby Moncur,
The Fairs Cup (nuvarande UEFA cupen) in his hand,
We're better than Glasgow Rangers,
We're better than Celtic too,
And if you don't support us,
You must be a Sunderland Jew Joe Joe Harvey
och
skinheads, skinheads everywhere...
they got big boots and they got no hair
Åttiotalet blev lite lugnare men nu avslutar vi det tråkigaste fotbollen har att erbjuda och går över till det roligaste. Under början sextiotalet härvade båda klubbarna i dåvarande division two som numera går under namnet the Championship. SAFC var varje säsong snäppet vassare än Newcastle och slogs för en plats i högsta ligan hela tiden fram till säsongen 64-65 när de tillslut lyckades gå upp. NUFC i sin tur låg i mitten i början men lyckades säongen efter sluta på en placering som innebar en plats i Divison one. I mitten av årtioendet slogs båda för sin överlevnad medan de gick motsatta öden till mötes i slutet. Newcastle nådde sin högsta placering på tjugo års tid när man knep en sjundeplats medan S********d åkte ur. De kunde dock glädja sig åt att de vunnit det årtioendets derbykamp med sina fem vinster gentemot Newcastles fyra, sju matcher slutade oavgjort. Det var annars Stan Anderson som stal rubrikerna under denna period då han gjorde den kontroversiella övergången från lillebror till storebror i norr.
Det dröjde sedan hela sju år tills de möttes igen i Divison one säsongen 76-77. De onämnbara klarade sig dock inte kvar den säsongen och säsongen efter följde storebror ner de i Divison two. Under sista säsongen för det årtioendet möttes klubbarna fyra gånger då de lottades mot varrandra i Liga Cupen där båda möterna slutat 2-2 och matchen på Smokers Park gick till straffar där hemmalaget drog det längsta strået. En fakta värdiga att tas upp är att säsongen 79-80 var senast SAFC vann en hemmamatch mot storebror. Sammanlagt spelades åtta derbyn under sjuttiotalet varav SAFC återigen gick segrande om man räknar straffvinsten som en riktig vinst.
Tiden innan the Premiership
Newcastle hade en svår inledning på åttiotalet och lyckades inte ta steget upp till division one, där the Mackems höll till, förrän säsongen 83-84. Den efterföljande säsongen spelades det första derbyt på nyårsdagen på Saint James' Park och det var en minst sagt viktig match. Båda lagen slogs för sin överlevnad och det var bara en poäng som skiljde lagen emellan. Redan på förhand bådade det för ett hett derby men tillskillnad från många andra stormatcher så levde denna upp till det även på planen. Matchen sägs ha spelats i högt tempo där många vårdslösa tacklingar delades ut. Gästerna fick bland annat två röda kort och ett flertal spelare blev varnade. Stor matchhjälte blev en viss Geordie son som numera är en utav klubbens absolut största legender. Peter Beardsley visade redan då i tidig ålder att han var något utöver det vanliga genom att göra hemmalagets samtliga tre mål, gästerna gjorde ett. Förövrigt satt en annan blivande Geordie legend på bänken för första gången då och vi kan lungt konstatera att det inte var någon vanlig människa. Det är givetvis den kontroversielle Paul “Gazza” Gascoigne jag pratar om. Det andra mötet för säsongen slutade mållöst.
Det dröjde sedan till säsongen 89-90 tills lagen möttes igen och det var då i division two. Båda matcherna i ligan slutade oavgjort men båda klubbarna slutade på en kvalplats till den högsta ligan. Givetvis förstår ni vad som skulle hända, de lottades mot varrandra i ett dubbelmöte i semi finalen. Första mötet var hetlevererad och bringade fram mycket hat. På planen blev det mållöst och de allra flesta ansåg att Newcastle var storfavoriter inför returmötet på Saint James' Park. Gästerna ville dock mer och när de gjorde 2-0 i den åttiofemte spelminuten rann det över för hemmapubliken. Fansen stormade planen och matchen fick avbrytas i tjugo minuter tills polisen löst problemen.
Innan ligan sedan bytte namn till the Premiership möttes lagen ytterligare fyra gånger där United vann tre. Sammanlagt spelades det tio derbyn mellan mitten på åttiotalet fram till namnbytet där Newcastle vann hälften och SAFC bara vann en enda men det var kanske den mest känsloladdade och viktigaste matchen.
Premier League åldern
De flesta av er har nog koll på de flesta derbyna som utspelat sig lagen emellan sedan den nya eran i ligan drog igång. Jag konstaterar bara lite fort att lagen möts tolv gånger där Newcastle vunnit hälften utav de och S********d två. Anmärknigsvärt är annars att Newcastle vunnit de fem senaste men det ska inte jag ägna något åt. Det har Andreas tagit upp i vår införrapport.
Källor:
http://www.geocities.com/Athens/2430/sangs.html
www.wikipedia.org
www.toonarama.co.uk
