Lagbanner

Gästkrönika: Newcastle – En förälskelse

När förälskelsen gör ont.

Sverige är som det är vad gäller supporten till lag utomlands. Naturligtvis har lag som Barcelona, Lyon, Milan, Manchester United och de övriga storklubbarna som vunnit mycket över tiden flest anhängare. Sen finns det några få som håller på andra lag av mer eller mindre konstiga anledningar. Som jag skrev i min krönika inför matchen med Sunderland så började jag hålla på Newcastle för att jag tyckte de hade snygga dräkter för snart 20 år sedan då jag var 6 – 8 år gammal. Spelet brydde jag mig inte så mycket om då.

Med tiden växer en kärlek fram som få andra saker. En lidelsefull förälskelse i något som man inte kan hålla om och krama. En kärlek som är omöjlig att förklara för de som inte har något som helst intresse för lagsport. Tro mig, jag har försökt förklara för en del flickvänner vad det är som får mig att sprudla av glädje ibland och sjunka som en sten i andra lägen. De förstår aldrig…

Men något som inte så många personer i Sverige fått känna är känslan av att vilja göra något för den kärleken men vara otillräcklig. Mitt lag är helt på dekis. Vi har tagit två poäng på sju matcher. Vi har inte vunnit en match på snart tre månader. Vi är på god väg ut ur den finaste ligan. Vad kan jag göra för att motverka det? Inget…

Det den förstnämnda kategorin utlandssupportrar inte förstår är känslan av att vara delaktig men ändå inte.

Under en period på nittiotalet gick det väldigt bra för Mitt lag. Mitt Newcastle flög fram och gjorde bra resultat, dock utan att vinna något. Då var jag upprymd när vi spelade och när vi vann. Vardagen gled på utan att jag funderade så mycket på Mitt lag.

Nu är det inte lika roligt. Mitt Newcastle går som sagt kräftgång och jag tänker på det varje vaken sekund av mitt liv. Aldrig annars är man så engagerad som när det går dåligt. Det är som en olycklig kärlek. Man tror sig älska någon som inte älskar en tillbaka. Jag älskar Newcastle och fotbollen. Men fotbollen och Premier League älskar mig inte tillbaka och mitt hjärta är brustet.

Jag tror jag talar för alla som håller på ett lag i motgång att vi går med en stor sten i bröstet och det bör alla de personer som håller på de framgångsrika lagen vara medvetna om. Det är lätt att vara en bra vinnare men det är oerhört svårt att vara en stor förlorare.

Sebastian Doversjö2008-03-01 21:02:00
Author

Fler artiklar om Newcastle

Från Milburn till Shearer till Framtiden: The Geordies