Att vara eller icke vara – det är frågan
Handlar det inte om Michael Owens (som förövrigt börjat sitt kontraktsförhandlande nu) vara eller icke vara i Newcaslte så handlar det om Charles N´Zogbias. Ja så har det sett ut den senaste tiden och så kommer det nog att se ut resten av sommaren, och kanske resten av hans Newcastlekarriär – om den inte tar slut nu. Att vara eller icke vara – det är frågan.
Charles N´Zogbia har verkligen varit ett hett debattämne under årets säsong, och egentligen de senaste åren. För ändå sedan Damien Duff värvades inför säsongen 06/07 har det spekulerats, diskuteras och spekulerats lite till om Zoggens framtiden på Tyneside och om han trivs eller om han inte trivs, om han är tillräckligt bra eller ej, om han har rätt attityd eller ej osv osv. Zoggen är alltså ett eget kapitel i sig i den redan väl utslitna, lästa och diskuterade Newcastlesagan.
*** *** *** *** *** *** ***
Det hela började egentligen våren 2006 när Newcastle tillsammans med Glenn Roeder gjorde en av de bästa slutspurterna klubben någonsin gjort. Med ett inte allt för imponerande spelarmaterial lyckades man på 15 matcher ta 32 av 45 poäng. Man förlorade bara tre matcher och av två av dem var motståndet Manchester United, matchen spelades dessutom på Old Trafford, och Liverpool.
I denna upphämtning från botten av tabellen till toppen, vilket tog laget ut till Europa, så var Zog en av de klart bästa och mest viktiga spelarna i laget. Överlag så var han faktiskt bra hela säsongen, även under den knackiga tiden Greame Souness var tränare och många andra fullständigt vek ned sig, och kunde därmed ses som en av säsongens bästa spelare i laget, trots att han inte ens skulle spela.
Zoggen som egentligen var tänkt att vara back-up till nyförvärvet och stjärnan Albert Luque fick överraskande och hux-flux hoppa in i laget direkt när Luque tråkigt nog gick sönder. Det som först såg ut att bli en katastrof visade sig ganska snabbt bli en succé. Zoggen dominerade på sin vänsterkant match efter match och spelade den säsongen hela 32 matcher i Premier League och gjorde 5 mål (endast Nolberto Solano, Michael Owen, Shola Ameobi och Alan Shearer gjorde fler) och varje match imponerades man ständigt av den lilla fransosen.
Zoggen var vid detta skede endast 20 år gammal men redan en av lagets bästa spelare och skulle knappast bli sämre. Framtiden var ljus och två saker var säkra. Charlie Woods som värvade honom (chef-scout under Sir Bobby Robson) var ett geni och vänstermittfältsplatsen var för en lång framtid räddad. En ny stjärna var född.
*** *** *** *** *** *** ***
En dag i juli ändrades dock allt. ”Geniet” Glenn Roeder, som först bara varit en tillfällig lösning medan det andra ”geniet” och tillika ordföranden Freddy Shepherd letade en permanent lösning, hade den sommaren precis fått jobbet som fast anställd manager i Newcastle, trots många fans förtvivlan. Shepherd hävdade dock bestämt att detta var ”fansens val” och inte hans. Nåja det är en annan historia. Tillbaka till Zoggen. Jo när Roeder nu var manager i klubben kunde han börja se sig om efter spelare till kommande säsong och när han då fick reda på att irländaren Damien Duff, tillika vänstermittfältare, ville lämna Chelsea kunde han inte hålla sig utan slog till direkt utan att tänka sig för. För som Roeder själv beskrev det. ”När en spelare av den här kalibern till det här priset blir tillgängligt ja då måste man slå till” enligt honom var detta ett fynd (Låter det här bekant? Då har jag två ord för er. Allardyce – Smith).
Nu stod han alltså där. Med rutinerade och redan meriterade Damien Duff, och klubbens mest spännande spelare i Charles N´Zogbia. Givetvis var det inget snack om vem som skulle spela första fiolen för inte värvar man en spelare med detta rykte om sig och med de meriterna för att sätt honom på läktaren. Roeder själv hävdade dock bestämt att han visste vad han gjorde när han värvat Duff, till mångas förtret för vad som skulle hända med Zog. För Roeder påstod att det bara var bra för Zog att ha en erfaren man framför sig som dels kunde lära honom ett och annat och dessutom gav honom tillfälle att under sina unga år få vila och inte bli utsliten av för mycket fotbollsspelande. Han ansåg sig ha koll på läget och värvningen var bara en tillgång för både klubben och N´Zogbia. Men ack så fel man kan ha ibland.
*** *** *** *** *** *** ***
Ordspråket; Varken hackat eller malet, kan inte passa i ett bättre sammanhang än så här. För säsongen som kom, 06/07, kan bara beskrivas på det sättet och speciellt frågan Duff/Zog – det blev varken hackat eller malet.
Varken Duff eller Zog var speciellt bra den säsongen, nu var i och för sig inte många bra men det är en annan historia, och medan Zoggen fick spela allt mindre (gjorde bara 22 macher, 11 från start och noll mål) började han också föga överrakande att se ut att vantrivas. Roeder började helt enkelt inte bara tappa greppet om Zoggen utan även om Newcastle som spelade allt sämre, och bådas framtid såg allt mer osäker ut i klubben.
Därför var det ingen överraskning att när laget gjorde sin sista match för säsongen, borta mot Watford (1-1), så fanns ingen av de båda herrarna med i laget. Roeder hade omgången innan, hemma mot Blackburn (0-2), fått sparken och vad gäller Zoggen får vi nog aldrig veta vad som hände. Men det sades att han stormat ut ifrån arenan och åkt hem när han fick reda på att han skulle sitta på bänken ännu en gång och hade redan en längre tid vantrivts i klubben och ville bort, framförallt eftersom Roeder var tränaren i klubben.
*** *** *** *** *** *** ***
Redan den sommaren var det oklart med Charles N´Zogbias framtid. Men då kom en ny vändning. Zog som föga överraskande vantrivts under Glenn Roeder verkade trivas i klubben igen. Några månader in på säsongen förlängde han sitt kontrakt och skrev på ett fem-års-kontrakt och livet lekte igen. Han gjorde 3 mål på 6 matcher och då spelade han i stort sett hela tiden som vänsterback. Anledningen till denna vändning får vi tacka dels Sam Allardyce men främst Geremi (utan Allardyce hade inte Geremi spelat i klubben) då han med sin positiva utstrålning och franskakunskaper fick Zog att trivas igen, och det syntes åter på fotbollsplanen. Därmed kunde alla tråkigheter med Zog lämnas bakom oss, vilket många säkerligen var nöjda med.
Men glädjen varade inte länge. Han fick spela, det fick han. Men det var som vänsterback, inte som vänstermittfältare där han kunde få utlopp för de sprudlande offensiva kvalitéerna han har som fotbollspelare. Dessutom i och med sina misstag där bak och i och med att Jose Enrique fick spela mer och mer, spanjoren som värvats till just denna säsong, satte Zoggen på bänken igen och allt verkade vara tillbaka till ruta ett, där vi redan varit för ett år sedan.
Nu var det inte bara Zoggen som inte trivde med sitt fotbollsliv. Det har ganska mycket snackats om att ingen trivdes under Sam Allardyce robotliknande träningar, vilket också syntes på planen, och när man då inte ens fick spela var det inte mycket som var positivt. Det började åter snackats om att Zoggen ville bort och Kevin Keegan har själv sagt att när han kom i januari så ska han ha sagt att han ville lämna klubben. Keegan stoppade dock honom då och hänvisade att truppen var för tunn för det men att han skulle få lämna (på klubben villkor) och han kände likadant i sommar.
Hemlängtan började också komma ryktades det. Zog som spelat i Newcastle sedan 17 års ålder ville hem till sin familj. Newcastle som redan inför säsongen tappat Kieron Dyer och Nolberto Solano av just den anledningen ville knappast göra detta igen. Det konstiga i detta var bara att Zoggen ville till London och vad jag vet så kommer Zog ifrån Frankrie. Därför har knappast igen kunnat ta detta på allvar. Antingen så var rykten helt falska eller så ville Zog bara ha en anledning till att få flytta till London och till Tottenham eller Arsenal.
Som om detta inte vore nog så sägs det även att Zog och Abdoulaye Faye ska ha hamnat i bråk så sent som i förra veckan, över vad det sägs, en lönediskussion. Men det avfärdar Zoggen bestämt idag.
*** *** *** *** *** *** ***
Så nu är vi här. I precis samma läge som för ett år sedan. Vill Zoggen lämna klubben eller inte? Finns det någon framtid för honom? Vad kommer hända med honom om han stannar? Kommer han få fortsätta spela som vänsterback eller kommer han få spela som den offensiva vänstermittfältaren han helt vill vara?
Frågorna är många och få kan nog svara på dessa. Men för alla som vill ha kvar Zoggen i Newcastle kommer i alla fall lite positiva nyheter idag när Zoggen i en av få intervjuer sagt följande i lokalpressen:
”Jag trivs i Newcastle och ska jag vara ärlig så har jag alltid gjort det.
För tillfället är allt jag bryr mig om U-21 EM i Sverige i slutet av den här månaden och mina chanser att få spela där. Sedan kommer jag precis som alla andra i laget att se vilka spelare vi kommer att värva.
Jag har varit i klubben sedan jag varit 17 år (i denna månad kommer Zoggen att fylla 22 år) och jag har aldrig bråkat med någon, så varför skulle jag bråka med Abdoulaye Faye, som förutom att vara en bra vän även är mycket större än mig?”
Avslutningsvis kan jag säga att vad som än kommer att hända Zoggen så kommer han alltid vara ett hett diskussionsämne, och konstigt vore det annars. Zoggen kan nämligen vara en av Newcastles största talanger genomtiderna som klubben helt på egen hand fumlat bort på grund av dåligt ledarskap och dåliga beslut.
Rädda oss igen King Kev!
