The Geordie Messiah del II: Omvandlingen
I början på nittiotalet blev Kevin Keegan återigen anställd av Newcastle United. Denna gång som manager och under sina två första säsonger genomgick klubben en sagolik omvandling.
Åren mellan tiden som spelare och manager
När Keegan och manager Cox lämnade klubben sommaren 1984 drog helvetet igång igen. Jack Charlton tog över från Cox. Efter en säsong fylld av långbollar fick han fansen emot sig. Framför allt eftersom hans destruktiva fotboll tillslut ledde till att Chris Waddle lämnade klubben för Tottenham. Kritiken, både mot Waddle (som anklagades för att vara en judas) och Charlton, ledde tillslut till att Jack avgick efter att ha lett klubben till en fjortonde plats i högsta ligan.
Ian McFaul efterträdde Leeds legenden Charlton. Under sin debut säsong ledde han laget till en elfte plats. Därefter slutade man på sjuttonde och sedan åttonde plats de två säsongerna som följde. Ians sista säsong blev 88-89 säsongen. Han fick sparken efter att ha förlorat fyra av de sju första matcherna på säsongen. Ians ledarskap kommer dock främst att kommas ihåg för försäljningarna av Peter Beardsley, Paul Gascoigne och Paul Goddard.
Jim Smith tog sedan över skutan men misslyckades kollosalt. Newcastle slutade på sista plats i Division One och åkte därmed ner igen. Utanför planen blev det också en lidelsefull period för hela regionen. Framför allt eftersom klubbens störste spelare och profil genom tiderna, Jackie Milburn, gick bort den nionde oktober 1988. Uppståndelsen kring Wor Jackies begravning var stor. Tyneside hade förlorat sin stoltaste son.
Sommaren 1989 värvade Smith Micky Quinn och Mark McGhee som tillsammans kom att bilda ett fruktat anfallspar i säsongen som följde. De låg även till grund för de framgångar klubben nådde under säsongen. Man slutade nämligen på en tredje plats i ligan och fick därmed kvala upp till Divsion One. I första kvalomgången ställdes man då mot ärkerivalen Sunderland. Den första matchen spelades på Roker Park och slutade mållös. Förväntningarna var därmed skyhöga inför returen på Saint James’. Allt var upplagt för en historik vinst men utgången blev istället det motsatta. Gästerna vann 2-0 och efter det andra målet stormades planen av hemma fansen.
Säsongen som följde förstördes av skador och turbulens inom ledningen. Newcastle slutade elva och använde sig utav hela trettiosex spelare under säsongen. Ordförande Hall avgick också och lät sedan sin son Douglas ta över rodret. Smith avgick under säsongen då han inte kände fullt stöd från ledningen. Det syntes om inget annat på hans värvningar den sommaren som alla var billiga. Lyckligtvis skulle det visa sig att både Pavel Srnicek och Gavin Peacock blev riktiga fynd.
In klev Ossie Ardilles som skulle återinföra en offensiv fotboll. Han började dåligt och vann bara två matcher utav säsongens sista elva. Förväntningarna inför säsongen 91-92 var trots det skyhöga. Ardielles skulle nu sätta sin prägel på laget och spela en underhållande fotboll. Ossies offensiva gäng inledde säsongen på ett förskräckligt sätt. Man vann endast en utav de elva första matcherna tack vare ett sviktande försvarsspel. Utanför planen tog också klanerna Hall och Shepherd över ledningen från McVickers, McKeag and Cushing. Efter nyår gav de Ardilles sparken efter det att man åkt på tre svidande förluster mot Southend (0-4), Charlton (3-4, ledde med 3-0 när det återstod en halvtimme) samt Oxford (5-2) inom loppet av en månad.
Keegan tar över
Den femte februari presenterade ordförande Hall Kevin Keegan som ny manager för Newcastle United Football Club. Anställningen förvånade många men Kevin visade sin lojalitet direkt genom att deklarera att detta var det enda jobbet han ville ha inom fotbollen. Han påstod också att han (med hjälp av hans medarbetare) skulle ta klubben tillbaka dit den hör hemma.
Arbetet som han hade framför sig för att kunna genomföra jobbet var svårt. Faktum är att klubben kanske var i sitt sämsta skick i dess historia. Man hade under stora delar av den pågående säsongen legat på jumboplatsen i den näst högsta ligan. Utanför planen var det heller ingen dans på rosor. Klubben drogs med stora skulder och det nya konsortium, med familjerna Hall och Shepherd i spetsen, som nyligen tagit över klubben hade investerat mycket pengar på misslyckade projekt. Framför allt hade man svårt att locka till sig den storpublik som vi idag förknippar med klubben. Förlusten mot Sunderland i kvalet två säsonger tidigare i kombination med huligan problemen klubben hade haft hade skrämt bort de flesta från läktaren.
Keegan satte omedelbart sin prägel på laget. Han byggde vidare på Ardielles offensivt starka lag samtidigt som han lyckades täppa till defensiven. Under de första nio matcherna vann laget fem stycken, kryssade två och förlorade två. En utav vinsterna kom mot Sunderland hemma på Saint James’ Park när David Kelly gjorde matchens enda mål. Höjdpunkter från matchen går att skåda här lite längre ner under rubriken YouTube klipp.
Turbulensen som under den tiden rådde smittade sedan ner sig på planen. Lagets form avtog omedelbart och man förlorade de fem kommande matcherna. Därmed låg man återigen på nedflyttningsplats när det återstod två omgångar. Den första utav dessa är den numera klassiska matchen mot Portsmouth på Saint James’ Park. Båda lagen var inblandade i bottenstriden och Newcastle var piskade till att vinna. Matchen var chansfattig och såg länge ut att bli mållös. I den åttiofemte spelminuten kom dock klubbens kanske viktigaste mål någonsin. Den dåvarande nian, Micky Quinn, skarvade in en boll i straffområdet som David Kelly sedan sköt i mål på halvvolley. Eufori bröt ut på läktaren och publiken kunde för första gången på länge sova säkert om natten. Peacock beskrev det hela på följande vis i sin självbiografi Never Walk Alone:
”The place just erupted like you’ve never heard before. The relief flooded all over everybody. You could feel it – relief from the whole of Newcastle that we’d got three points that in effect saved us.”
Matchen efter besegrade man även Leicester med 2-1 på bortaplan och kontraktet var därmed säkrat.
Under Keegans första säsong som manager för klubben lyckades han som sagt, med nöd och näppe, rädda kvar laget i den näst högsta ligan. David Kelly bör få en stor eloge för sina insatser under uppryckningen. Irländaren gjorde många matchvinnande mål och den viktigaste var den som kom mot Portsmouth. Han gjorde förövrigt även två mål mot Bristol City i Keegans återkomst. Det är till stor del han därför än idag är en uppskattad person på Tyneside.
Defensiven förstärks
Under sommaren slutförde Hall och Shepherds konsortium köpet av klubben. Keegan blev därmed lovad att det skulle finnas pengar till de nyförvärv han ville ha. Kevin hade nämligen varit nära att avgå strax efter det att han anlänt tack vare de uteblivna resurserna som ledningen hade lovat honom men som i själva verket inte fanns tillgängliga.
Under sommaren var den enda kännbara förlusten Micky Quinn. Quinn såldes då han inte accepterade att Kevin hade åsidosatt honom till förmån för Peacock och Kelly. Keegan valde sedan istället att balansera upp laget genom att värva tre backar. Dessa var Paul Bracewell, John Beresford och Barry Venison. Samtliga tre klev in i backlinjen med omedelbar verkan och satte sin prägel på laget. I september månad genomförde Keegan en utav hans bästa köp när Rob(ert) Lee anslöt från ligatvåan Charlton för £700 000. Ryktet sa då att Lee valde Newcastle före Middlesbrough tack vare att Kev påstått att Newcastle legat närmre London. Påståendet var sant då Kevin syftade på att det gick betydligt fler flyg från Newcastle än Middlesbrough till huvudstaden.
Strålande inledning
Newcastle inledde säsongen 92-93 på ett formidabelt sätt. Man vann de elva första matcherna på säsongen. Den sista vinsten blev också den mest minnesvärda när det blev dags för ett nytt Tyne Wear derby på Roker Park. Säsongen innan hade Newcastle, som redan rapporterats om här ovanför, tagit revansch för kvalförlusten genom att plocka fyra poäng mot ärkerivalen.
Det blev en känsloladdad match där Newcastle tog ledningen via ett självmål från Gary Owens. Hemmalaget kvitterade sedan i den andra halvleken. Gordon Armstrong brunkade in en hörna. Ni som kan er NUFC historia vet dock vad som hände hädan efter. I slutet på matchen fick Newcastle en frispark utanför straffområdet vid Roker End. Fram klev Liam O’Brien och iskallt skruvade han in bollen i det bortre krysset. Målet är än idag en utav klubbens mest minnesvärda från Keegans era och ni har säkert sett det flera gånger om i diverse YouTube klipp. Det som gjort det så minnesvärt är framför allt två saker. Den ena är att Liam har börjat jubla innan bollen går i mål, så klockren var alltså träffen på bollen. Den andra är att Roker End jublade när målet gjordes. Det var nämligen så att Newcastle inte fått någon tilldelad sektion inför matchen. Vissa Geordies hade trots det valt att gå på matchen och fick därmed finna sig i att sitta bland hemma fansen. De uppges ha hållit låg profil matchen igenom men när O’Brien satte sin magiska frispark ska samtliga ha jublat så pass mycket att tumult uppstod därefter på läktaren. Matchen är förövrigt än idag en utav de mest klassiska som spelats i Tyne Wear derbyt.
Andrew Cole effekten
Stärkta av säsongsinledningen lyckades klubben bibehålla serieledningen för större delen av säsongen. Det enda undantaget var under transportsträckan i mitten av säsongen. Då hamnade man i en svacka under januari och februari månad där nästan alla matcher slutade oavgjort.
Keegan valde därmed att förstärka truppen ytterligare genom att värva en ny anfallare. Först försökte man med Southamptons Alan Shearer men efter att ha fått ett bud på £3 miljoner nekat av sydkustklubben valde man att blicka åt ett annat håll. Siktet ställdes därmed in på Bristol Citys målkung Andrew ”Andy” Cole. Övergångssumman slutade tillslut på £1,75 miljoner och den förre Arsenal spelaren blev klubbens dyraste spelare genom tiderna.
Newcastle hade fram till dess förlitat sig på det rörliga anfallsparet Kelly och Peacock där Kelly var den mer target orienterade. Peacock gick nu skadad och därför fick Andy Cole chansen från start i sin Saint James’ debut. Det skulle visa sig bli en magisk kväll som slutade med att en ny stjärna hade föds på Tyneside. Tillsammans med Kelly bildade ett Cole ett anfallspar som fullkomligt krossade gästerna Notts County. Cole gjorde två utav fyra mål och Kelly gjorde också ett.
Den nya anfallsduon lade sedan grunden för lagets starka avslutning på säsongen. Man vann sju utav sina åtta sista matcher och slutade som seriesegrare. David Kelly slutade som internskyttekung med sina tjugofem mål men det var Andy Cole som stal rampljuset. Cole mäktade med hela tolv mål på tolv matcher under sin första säsong i Newcastle.
Grimsby och Leicester
I den tredje sista omgången säkrades uppflyttningen när man bortabesegrade Grimsby med 2-0. Inför tusentals Geordies på plats gav Andy Cole laget ledningen tjugofyra sekunder in i andra halvlek efter en genomskärare av Lee. Kelly fastställde sedan slutresultatet med matchens sista spark. Vilda glädjescener utspelade sig efteråt och planen stormades av borta fansen. Kelly blev till och med så pass glad att han välte en frysbox fylld med vatten över Keegans huvud inför TV kameror. I den avslutande matchen för säsongen visade laget upp sin storhet hemma mot Leicester City när man förnedrade motståndarna med hela 7-1.
Summa summarum
Ni förstår själva hur stort det är att bara över en sommar omvandla ett lag från degraderings kandidat till seriesegrare. Att dessutom göra det genom att spela en offensiv fotboll med målrika matcher gör bedriften ännu större. Keegan hade nu, för andra gången i sitt liv, tagit ett Newcastle i kristillstånd och fört det tillbaka till den högsta ligan. Han var avgudad av fansen och hans nyförvärv hade gått rakt in i Geordie folkets hjärtan. Scenerna som sedan utspelade sig efter säsongen går att skåda i slutet på 92/93 säsongens YouTube klipp här nedanför. Det kan jag varmt rekommendera till er alla.
Personligen måste jag framhäva en annan sak. Utan de pengarna som Hall och Shepherd investerade i klubben hade framgången förmodligen inte varit möjlig. Vi får trots allt vara tackasammaför det de gjorde för klubben under nittiotalet.
Del III
Jag har inte påbörjat denna ännu så jag kan inte säga när den kommer. Det kan till och med bli så att de resterande åren av Keegans ledarskap under nittiotalet kommer i två delar. Ni märker nog hur jag kommer att göra.
Youtube klipp
Keegan's Kingdom - Newcastle United in the 90s
Newcastle 1 Sunderland 0 91-92 season
Newcastle United 92/93 Season Review
KEVIN KEEGAN GETS A BUCKET OF WATER OVER HIS HEAD
Newcastle United - Andy Cole (första fyra målen från 92/93)
Källor:
Toonaramas sammanställningen av säsongen 1991-92
Toonaramas sammanställningen av säsongen 1992-93
Kevin Keegans Wikipedia sida
Diverse spelares wikipedia sidor.
Övriga artiklar på toonarama.co.uk.
