Krönika: Då var karusellen igång igen…
"Som Newcastlesupporter fungerar det däremot inte riktigt så, för karusellen som är Newcastle United FC tycks aldrig ta slut. Ägare byts, tränare byts oftare än huvudattraktionen på Liseberg och hela tiden finns aldrig där känslan att man kontrollerat kan ta en paus till nästa åktur. "
Jag gillar berg&dalbanan Balder. Hela Liseberg må vara bra men det är framförallt Balder som jag fastnat för. Känslan av att i sätta sig i den där vagnen när kvällens mörker börjat falla in samtidigt som värmen i luften vaggar in kroppen i harmoni kombinerat med spänningen av den kommande åkturen är en som får mig att le. För de kommande sekunderarna är det jag, en härlig åktur och full fart som hägrar. När åkturen är över är adrenalinet högt vilket snabbt påminner om att det var roligt denna gången med.
Jag går på karusellen, åker den och sedan är det över och jag har fått ett leende samt ett uselt kort på mig att bevittna vid fotobutiken bredvid. Det som lockar med karuseller är nog just denna känsla att under mindre än en minut bjudas på en härlig åktur under kontrollerade former.
Likheterna och skillnaderna med att vara Newcastle supporter blir därför direkt påtagliga. Den kanske främsta likheten mellan Balder och Newcastle eller de flesta andra fotbollsklubbar är att en fotbollssäsong består likt en berg&dalbana. Just de där höga topparna när allt är underbart och man skulle kunna krama nästan vem eller vad som helst bara den är klädd i svartvitt. Eller då när man befinner sig längst ner och helt plötsligt är inte ens den nyinbeställda kalla ölen man sett fram emot hela vägen från bardisken god längre när motståndarna lyckas snubbla in ett mål.
Skillnaden däremot och även något jag kan tycka urskiljer Newcastle från många andra klubbar är den där kontrollerade formen. Visst, topparna och dalarna från den nyss nämnda berg&dalbanan präglar lätt ens vardag med i ett par dagar. Men där kan tyckas att det ändå är kontrollerat för det oftast hör ihop med matcherna. Man vet likt vid en karusell att man förbereder sig, tar del av åkturen och sedan kommer reaktionen. Som Newcastlesupporter fungerar det däremot inte riktigt så, för karusellen som är Newcastle United FC tycks aldrig ta slut. Ägare byts, tränare byts oftare än huvudattraktionen på Liseberg och hela tiden finns aldrig där känslan att man kontrollerat kan ta en paus till nästa åktur.
Nu med Kevin Keegan vid rodret så trodde jag ändå pausmöjligheten skulle komma. Legenden Keegan kommer tillbaka. Bara en sån mening. Vad som varit genomgående för alla tränare efter just Keegans tidigare sejour har varit det bristande tålamodet från deras arbetsgivare. Inte ens mannen med ett hjärta och rykte stort som hela ”the toon”, Sir Bobby Robson skonades efter en då icke tillfredsställande femteplats. Men nu skulle som sagt det bli annat. Legenden Keegan skulle återigen skänka glädje på St. James Park för han om någon skulle få det där tålamodet.
Så var det tänkt. Men redan ett par veckor in på Keegans anställning så kom värvades en klok liten herre in, till namnet alltså. Dennis Wise, mannen som Sir Alex Ferguson beskrev via orden att han skulle kunna starta ett slagsmål i ett tomt rum plockades in från Leeds och skulle styra över den sportsliga verksamheten. Vid hans sida kom Derek Llambias vår ordförande efter populäre Mort och scoutansvarige Jimenez. Rollfördelningen kändes aldrig riktigt klar men tycktes till en början ändå fungera. Till nu i somras. Ryktesvägen skall de ha funnits två värvningslistor, Keegans och Wise. Den sistnämndes skall ha varit den som flest värvningar kom via och när Wise ryktades ha lagt in VETO på två Keegan värvningar så kastades man ombord på Balder igen. Fast nu var det mitt i natten, skräckslagen och kall. Karusellen var återigen igång och Keegan ansåg inte arbetsvillkoren fungera. Avhoppet blev för drygt en timme sedan ett faktum och nu sitter vi Newcastlefans återigen i karusellen som vi eller någon aldrig tycks kunna kontrollera.
Frågan man inte vill ställa sig är vem som skall köra denna karusellen nu. Vem ska försöka leda ut oss ur mörkret igen som ändå Keegan var på väg att göra efter en trevande start? Vilken tränare med någon som helst självrespekt kan komma att acceptera att inte få köpa eller sälja de spelare som de vill utan få förbestämda klossar att leka med? Vad tycker de nya spelarna som vaggats in i den lugna harmonin innan karusellen skall åka för att sedan hamna mitt i denna stormen? Hur lär spelarna reagera efter samtliga ryktats ha varit möjliga försäljningar under transferfönstret och tränaren som stod upp för dem fått lämna?
Frågorna är jäkligt många. Svaren dessvärre mycket få. Det enda som är säkert är väl egentligen att det är bäst att spänna fast sig nu när karusellen börjar accelera igen. Vi Newcastlesupportrar börjar nämligen bli bra på att fixa ihop det där säkerhetsbältet mitt i svarta frusna mörkret nu. Vi börjar bli vana.
