Krönika: On the Roeder to nowhere
Beslutet att erbjuda Kinnear ett långtidskontarkt är diskutabelt. I denna krönika kan ni läsa mina tankar om hur detta beslut påminner mycket om Roeders anställning för två år sedan.
En bild säger mer än tusen ord.
Ordspråk används flitigt i vår vardagliga kommunikation med varandra för att förstärka en beskrivning av vad man vill förmedla till sin/sina åhörare. De är oftast självklara och talande vilket gör att de inte går att gå miste om budskapet. För mig finns det inget mer talande än det ovanstående ordspråket för att beskriva vår situation just nu. Hur tänker jag nu? Låt mig förklara.
Vi reser två år tillbaka i tiden när Glenn Roeder var manager för Newcastle United Football Club. Klubben var i ett kritiskt tillstånd med ett värre skadeläge än idag och resultaten var lika undermåliga. Klubben hade skulder över öronen och inget tydde på att vår forne mittback från åttiotalet skulle kunna vända på steken. Missnöjet bland fansen var påtagligt. Ledningen var hatad.
Det är här det ovanstående ordspråket kommer in i bilden. Det var nämligen så att en forumanvändare på det största av NUFC relaterade forum hade en GIF bild (dvs en bild i rörelse) som talande till mig mer än vad tusen ord kunde göra. I bilden kunde man följa en man som sprang och sprang och sprang men aldrig kom någonvart*. Under bilden stod det: ”On the Roeder to nowhere”.
Bilden i kombination med texten har sedan dess etsat sig fast på mitt minne. Det är nog rentav den bästa beskrivningen jag sett (eller läst) av vår situation de senaste fem åren. Den var talande och självklar då och den är det än idag. Vi tycks hela tiden stå fast i samma träsk. Spelartruppen har förblivit tunn och periodvis fylld av skador in absurdum. Resultaten är lika undermåliga. Missnöjet hos fansen lever kvar. Ledningen är fortsatt hatad trots att den är utbytt. Det enda positiva är att vi är skuldfria men med en ägare som håller hårt i plånboken så har ett dilemma ersatt ett annat.
Det mest oroväckande är dock att vi aldrig lära oss av våra misstag. Att erbjuda Joe Kinnear ett heltidskontrakt är för mig obegripligt. Beslutet är rent av ett hån mot oss som älskar klubben. Missförstå mig rätt. Joe har lyckats stabilisera oss i mitten av tabellen och vi är tacksamma för det men vad finns det för tecken på att han kan ta oss vidare härifrån?
Frågan har inget sanningsenligt svar. Bara tiden kan utvisa vad som väntar oss runt hörnet. Som människa gillar man dock att spekulera om sin framtid. Pessimisten inom mig säger att vi åker ur. Optimisten säger mig att vi slutar i de trakterna vi ligger nu. Sanningen får gärna ligga någonstans däremellan. Det är ju trots allt det sista som Joe anställdes för och så länge vi klarar oss kvar har han gjort sitt jobb.
Om vi nu förutsätter att han lyckas med sitt jobb så kommer vi in på den biten som oroar mig. Hur vet vi att inte nästa säsong blir likadan? Det känns i alla fall som att Kinnear tillhör samma kategori som Souness, Roeder, Allardyce och Keegan. Managers som alla visade sig vara oförmögna att vidareutveckla den spelartrupp de anammade.
Magkänslan jag får av beslutet att ge Joe ett långtidskontrakt påminner mig mycket om Roeders anställning. Vid Glenns anställning kändes det som att vi gick på det säkra kortet i hopp om att han skulle åstadkomma underverk. Det gjorde han inte. Eller ja det är en tolkingsfråga. Ser man en Intertoto Cup vinst som en triumph värdig att stoltsera med så kanske han gjorde det trots allt...
Hursomhelst så känns det som att klubben istället borde vågat prova något annat. Man måste trots allt riskera lite av det man har för att lyckas här i livet och det förvånar mig att Ashley inte är inne underförstådd i detta. Vi talar trots allt om en person som precis efter det att han lämnat tonåren intecknade sina egna föräldrars hus för att kunna säkerhetsställa ett lån som gav honom möjligheten att börja bygga upp det imperium av sportbutiker han idag äger.
Med det sagt så vet vi dock att gräset inte alltid är grönare på den andra sidan. En anställning av en utländsk manager leder inte alltid till framgång. Men om man aldrig provar så kan man aldrig veta. Om Kinnear skriver på långitdskontraktet så blir han trots allt den femte managern från det gamla brittiska gardet på lika många år. Hur ska vi någonsin ta oss ur denna negativa spiral om vi aldrig bryter mönstret?
Avslutningsvis så låter jag någon annans ord knyta samman säcken. Robert Romans skrev den 31 första oktober 2007 i sin krönika ”The Roeder to nowhere – or just survival?” i the Norwich Correspondent följande meningar angående Norwich beslut att anställa Glenn Roeder:
”If Glenn Roeder drove a bus for a living, initially he'd make it go forwards, but would crash it into a wall if he tried to reverse it.”
Han visade sig få rätt. Norwich klarade sig kvar förra säsongen men kunde inte bygga vidare denna säsong. Det ledde till att Roeder fick sparken för ett par dagar sedan. Frågan är om inte bussen Newcastle United Football Club går samma öde till mötes med Kinnear som förare.
* För er som inte förstod vad jag ville säga så liknade det denna bild.
