Tankar om Alan Shearer
Alan Shearer är ny manager för Newcastle United. Där har ni det. Alla visste att den här dagen skulle komma, det har alltid bara varit en fråga om när.
”I’m here for eight games and eight games only” säger han. Såklart han säger så. Dels i respekt för en Joe Kinnear med hjärtproblem, dels för att han kanske helt enkelt inte vet vad som kommer hända efter dessa åtta matcher, men framförallt för att det vore väldigt vanskligt att redan nu börja prata om vad som händer efter säsongen. Klubbens framtid ska avgöras de närmsta veckorna och självklart ska allt fokus i världen ligga på det.
Jag är EXALTERAD, men inte överlycklig över att Shearer är tillbaka som vår potentiella räddare. Jag tror han är kapabel att klara av det med sin pondus, sin vinnarskalle och målmedvetenhet. Han har oerhört starka band till klubben, det här är hans klubb, hans stad och det kommer betyda oerhört mycket i en sådan här utsatt situation. Var vi har Alan taktiskt vet vi inte, men när ett lag får en ny tränare brukar det oftast ge en positiv effekt där ren motivation får spelarna att lyfta sig. När en så stor hjälte som Shearer tar över Newcastle borde den här effekten kunna sitta i säsongen ut.
Men som sagt, så är jag inte överlycklig. Jag svävar inte på några moln och jag har svårt att hoppa varken glädjeskutt eller spruta champagne. Chris Hughton och Colin Calderwood är inte längre huvudtränare, Dennis Wise är borta, Shearer är här, MEN tabellen har inte ändrats för det. Vi ligger fortfarande två poäng under strecket med ett tufft spelschema kvar. Trots att alla positiva känslor runt allt det här med Shearer, så kan jag inte koppla bort det.
Jag tror dock att jag inte är ensam om att tänka att det inte skulle kännas lika hemskt att åka ur om Shearer skulle bli kvar. Jag tror också att han mycket väl kan bli kvar hur det än går, för jag ser inte varför han annars var så noga med att få bort Wise under den här perioden på bara en och en halv månad (när det ändå inte är något transferfönster). Det måste ligga något mer långsiktigt bakom det här och jag är övertygad om att Wise har ”offrats” för att bana väg för Alan.
Om skulle vara Alan Shearer istället för Joe Kinnear som skulle inleda kampen från Coca Cola-ligan tillbaka till Premier League skulle det lindra smärtan en aning. Men bara en aning. Jag är alltså väldigt glad att det är Shearer som kommer in nu, jag tror han är den bästa möjliga i det här läget, men, och visst jag kan bara tala för mig själv, men jag tror det kommer vara en klen tröst om den dagen kommer då vi är klara för The Championship. Med Shearer eller inte vid rodret så skulle en nedflyttning i mina ögon vara en katastrof.
Det prekära tabelläget och de kommande matcherna är det som har upptagit mina tankar på senaste tid. Att Shearer kommer nu ger mig hopp, något att vara stolt över och ger oss alla något att verkligen binda sig till, men det är klart och tydligt att han är här för att försöka rädda ett sjunkande skepp, glöm inte det. Jag vill verkligen inte förta någon dennes glädje över att kungen är tillbaka på Tyneside, jag tror som sagt att Shearer kan klara det här, men han utför inga mirakel, han tar över i ett krisläge med ett lag vars spelare vi gång på gång har avfärdat som hopplösa. Han kommer definitivt ge oss en positiv skjuts framåt, stämningen lär gå att ta på på St. James Park på lördag, men han jobbar fortfarande i en lång, lång uppförsbacke. Jag hoppas verkligen han lyckas.
