Tankar efter matchen: Slutet är här
När Newcastle misslyckades med att besegra Portsmouth igår bekräftades det många av oss befarade på förhand. Vår tid i Premier League är nu över.
Det är slut nu. På allvar. Det är slut. Den strama chans vi hade att förändra vårt öde uppstod igår och vi tog inte vara på den. Visst vi har alla ett optimistiskt inre som skriker åt en att den matematiska chansen talar ett annat språk. Hull och Sunderland har ju trots ungefär lika glamourösa formkurvor och svåra spelscheman. Men nej för mig är det slut nu. Jag kan inte se hur spelarna plötsligt ska tända till i säsongens sista fyra matcher när man inte ens kan göra det mot ett för dagen ganska ointresserat Portsmouth.
Missförstå mig rätt. Spelarna ryckte upp sig igår men vad hjälper det när vi inte vinner? Shearer har trots allt talat sedan dag ett om hur Owen kommer att göra mål så fort målchanserna skapas åt honom. Igår fick han matchens bästa målchans i form av ett friläge och den brände han. Martins var lika iskall han. Från fem meters håll fick han jordens chans att ge oss ledningen under den första halvleken men nigerianen sköt ovanför. Viduka, den tredje musketören på topp, hade två bra nicklägen och ett bra skottläge. Inte heller han kunde göra mål.
Det som grämer mig med denna trio är att vi blivit utlovade av så väl managern som spelarna själva att de ska göra mål när tillfället ges. Uppenbarligen klarade inte av det i säsongens viktigaste match. Varför skulle de i så fall göra det framöver? Inget talar för det. Det enda deras prestationer lämnade efter sig var besvikelse.
Som skata har jag aldrig känt mig så besviken, på gränsen till förnedrad, som efter slutsignalen igår. Spelarna ville inte vinna tillräckligt mycket. Man såg det på dem. De ville vinna men inte till vilket pris som helst. Inte för att gottgöra sina tidigare misslyckanden. Inte för att hålla klubben kvar. De ville vinna lite för att de var piskade till att rycka upp sig. Det gjorde de men inte i den mån man krävt. Därför har jag ingen lust att se på någon av de längre. Vi kan gott förlora samtliga spelare i truppen. Jag har ingen affektion till någon längre. De har alla svikit oss när vi behövde de som mest. Sälj av varenda jävel. Ingen är värdig att behålla.
Nåja nu får man väl ge lite utrymme åt sin allt mer krympande optimisten inom sig. Vi börjar med att ta en titt på tabellen.
16 Sunderland; 35 poäng; -15
17 Hull; 34 poäng; -22
------------------------------
18 Newcastle; 31 poäng; -16
Middlesbrough faller bort i kalkylen eftersom vi måste besegra de i vår nästa hemmamatch för att ha en chans att klara oss kvar. Dessutom känns det irrelevant vad de gör. Vi ska bara sluta före de om vi ska överleva.
De tre klubbarnas spelscheman
Sunderland
Everton (Hemma)
Bolton (Borta)
Portsmouth (B)
Chelsea (H)
Hull
Aston Villa (B)
Stoke (H)
Bolton (B)
Man United (H)
Newcastle
Liverpool (B)
Middlesbrough (H)
Fulham (H)
Aston Villa (B)
Avgör själva hur många poäng vi respektive Hull och Sunderland tar. Det enda jag vet är att av de fyra matcherna vi har kvar är det förmodligen bara matchen mot Boro’ vi har god chans att vinna. Övriga tre bör vi nästan vara glada för ett kryss. Det medför stora komplikationer för jag har svårt att se att Hull och Sunderland inte vinner minst en av sina fyra matcher. Hull har trots allt Stoke hemma som redan säkrat kontraktet. Sunderland har förvisso svåra hemmamatcher men jag blir föga förvånad om de lyckas besegra antingen Portsmouth eller Bolton, som likt Stoke är klara för PL spel nästa säsong, på bortaplan. Med andra ord tror jag att vi behöver minst sju poäng från dessa matcher. Något jag nästintill vet att vi inte klarar av. Spelarna har inte viljan att förändra på situationen. Det bevisade man igår. Det är därför jag ser gårdagen som det definitiva slutet på vår Premier League vistelse.
