"Vart har vi hamnat nu?": Ipswich
På med träskorna, trä på er hänglserna och låt kroppshåret växa hejvillt när vi nu beger oss ut på vischan för att studera hur livet som traktorpojke är.
Staden
Ipswich är en stad i södra England som likt många andra städer tampas med dåligt väder, alkoholism och svininfluensans framfart. Den räknas som Englands 38:e största bostadsort och är även en av landets äldsta städer. Det var under den anglosaxiska tiden som Ipswich etablerades som en viktig länk mellan London och York. Runt år 870 invaderades staden av vikingar. Dessa lyckades dock inte hålla staden länge, och den har sedan dess varit under det engelska kungahusets styre.
Staden fick sin första lokala dagstidning 1720 och befolkningsmängden, som idag ligger på 138 000 ökade som mest under 1800-talet. Under kommande århundraden växte befolkningen allt mer avtagande. Ipswich var under 1900–talet offer för två bombräder från Naziregimens Tyskland under 2:a världskriget.
Det moderna Ipswich berikar sina turister med ett brett urval av museer, gallerier och dylikt. Sedan 1991 hålls en årlig konstfestival i staden som kallas Ip-Art. Bland annat förekommer en stor gratiskonsert i staden där fjolåret bjöd på över 50 olika framträdanden.
I övrigt så tipsar Ipswich svenska supporterförening , ITFC Sweden, om en mängd sevärdheter och framförallt pubar på sin hemsida. ”The Fat Cat” sägs vara den bästa. Dock saknas det stammishäng på så kallat ”Strawberry-avstånd”.
Klubbhistorik
En likhet med Newcastle finns att finna i Ipswich klubbhistorik. Den stavas Sir Bobby.
Ipswich Town FC skapades som en amatörklubb 1878, men blev inte professionell för än år 1936. Man valdes efter två framgångsrika år i ”södra ligan” in i ”The Football League” 1938. Tjugotvå år senare vann klubben förstadivisionen under Alf Ramseys ledning, en av många stora tränare som skulle komma att förknippas med Ipswich. Ramsey vann andra och första divisionen under två raka säsonger, 60-61 och 61-62. Det kommande Europacupäventyret tog slut i andra rundan mot Milan, efter att ha besegrat maltesiska Floriana med totalt 14-1.
1963-64 var det tillbaka till andradivisionen som gällde för klubben, som nu stod utan Alf Ramsey – mannen som några år senare skulle föra England till VM-guld hade lämnat för just landslaget. En viss Jackie Milburn tog över rodret efter Ramsey, men sa upp sig tidigt efter nedflyttningen. Bill McGarry värvades över som ny tränare från Watford, och under hans ledning återfick klubben sin förstadivisionsstatus. När McGarry lämnade för Wolves klev nästa Newcastlelegend in i handlingen.
Sir Bobby Robson – idag gestaltad i form av en staty utanför Portman Road – tog över tränarsysslan i januari 1969. Efter en skakig start fick Robson tid att genomsyra klubben med sina egna, briljanta idéer, och det hela tog fart med en seger i FA-Youth Cup 1975. Tre år senare stod Ipswich som segrare i FA Cupen, 100 år efter att klubben först skapats.
I slutet av 70-talet anslöt Arnold Muhren och Frans Thijssen, två holländare som blev stora favoriter och hjälpte Sir Bobby och klubben till Uefacuptiteln 1981. Sommaren där på, efter VM-slutspelet i Spanien – blev Sir Bobby den andra Ipswichtränaren att ta klivet till det Engelska landslaget. Ipswich valde att tillsätta en av Bobbys huvudtränare, Bobby Ferguson, som ersättare. Ett beslut som slutade i en tragisk nedflyttning till andraligan 1986. Ferguson var nära att föra laget tillbaka till högstaligan direkt, men en kvalförlust mot Charlton resulterade i att hans kontrakt inte förnyades. Inte blev det bättre under efterträdaren John Duncans styre heller. Den före detta Chesterfieldtränaren blev den första Ipswichtränaren att få sparken någonsin.
Vändningen för klubben kom istället under John Lyall – värvad från Tottenham. Han började bygga om laget direkt efter sitt tillträde i maj 1990. Säsongen 1991-92 vann man andradivisionen. Detta innebar att Ipswich var en del av den första Premier League-säsongen någonsin. Många supportrar hade varit nöjda med att klara sig kvar, men efter en fantastisk start på säsongen började det viskas om Europaspel på Portman Road. Dock dalade laget under våren efter smärtsamma och självförtroendesinkande förluster i FA-Cupen och Ligacupen. Ipswich slutade på 16:e plats och klarade kontraktet. Två säsonger senare klarade klubben inte livet i Premier League under John Lyall, och han lämnade för att ersättas av George Burley. Burley lyckades inte hålla laget kvar, utan Ipswich var återigen tillbaka i andraligan och fick börja en ny resa mot toppskiktet.
Under Burleys ledning stabiliserades klubben gradvis och var många gånger på väg upp, innan man tog klivet tillbaka till Premier League säsongen 1999-2000. Under sin Premier League –comeback chockade Ipswich återigen resten av landet och sina egna med att inleda säsongen på bästa tänkbara sätt. Skillnaden var att formen denna gång höll i sig säsongen ut. Marcus Stewarts mål och lag som brann av självförtroende hade till och med chansen att nåt Champions League fram till sista omgången, men slutade på 5:e plats och fick nöja sig med Uefacupen, klubbens högsta ligaplacering sedan 1981-82.
Framgången varade inte länge, Ipswich flyttades ned igen säsongen därpå. Dock återvände man till Europa för andra säsongen i rad genom Uefas ”fair play” plats från England.
Väl tillbaka i andraligan började saker gå illa igen. Burley försvann i oktober 2002 och ersattes temporärt av Tony Mowbray (nu i Celtic), innan Joe Royle tog över. Trots stora problem ekonomiskt utanför planen och en period i administration, spelade laget allt bättre och slutade 7:a, en placering från kval. Säsongen därpå började katastrofalt och Ipswich låg i botten på tabellen i början av september. Ett antal lån av tränaren Royle såg till så att laget fann nya krafter och man klättrade sakta men säkert upp till topp sex. Där man sedan kom att sluta. I kvalet besegrades West Ham med 1-0 hemma, innan man förlorade 0-2 borta och återigen missade uppflyttning.
Säsongen därpå, 2004-05, ledde Ipswich i mars The Championship med 6 poängs marginal, men tappade och fick återigen kvala. Samma visa som förra året var ett faktum när West Ham återigen blev för svåra i kvalsemifinalen. Det ska då även tas i beaktning att Ipswich tappade direktuppflyttningen sista dagen på säsongen till Wigan och Sunderland.
Stora talangen Darren Bent hade slagit igenom och flyktade till Charlton sommaren 2005, liksom hans partner Shefki Kuqi. Dessa ersattes av Sam Parkin och Nicky Forster. Dessa båda, tillsammans med en mängd andra viktiga spelare drogs med svåra skador hela säsongen, och Ipswich fick återigen inrikta sig på ytterligare ett år i The Championship efter en 15:e plats. Efter säsongen försvann Royle, och före detta spelaren Jim Magilton som tagit farväl av fansen i säsongens sista match, var tillbaka som manager – endast klubbens 12:e i ordningen.
I december 2007 försvann många av de stora ekonomiska problemen som förknippats med Ipswich när Marcus Evans – en brittisk entreprenör – blev klubbens största aktieägare.
Klubbinfo
Klubbnamn: Ipswich Town Football Club
Smeknamn: The Tractor Boys
Stadium: Portman Road
Publikkapacitet: ca 30 000
Hemsida: itfc.co.uk
Svensk supportersida: itfcsweden.com
Ipswich just nu
Ipswich nosade förra säsongen återigen på kvalplatserna upp till Premier League, men nådde man inte hela vägen fram. Jim Magilton fick lämna posten som tränare under våren och ersattes av Roy Keane. Med Marcus Evans som finansiär och Keanes hunger lär vi kunna räkna med Ipswich som en stark kraft i årets upplaga av The Championship.
