Svart eller vitt: seriesegrare?
Som Newcastlesupporter är vardagen allt som oftast svart eller vit. Min förhoppning är således att kunna nyansera de aktuella händelserna. Idag plockar vi fram kristallkulan och försöker sia lite om var vi hamnat när säsongen är över.
Den andra maj spelas den sista ligamatchen för säsongen. QPR står för motståndet på bortaplan. Det känns avlägset just nu. Här på Sveriges framsida ligger värmen fortfarande kvar och liseberg har fortfarande sommaröppet. Innan Harper & co ska ut på Loftus Road så ska en höst, vinter samt vår passera och på liseberg återfinns lika långa köer till åkattraktionerna som Ameobi snubblat upp i korvkioskskön. Sett till det fotbollsmässiga så är det ytterligare 40 matcher som skall spelas innan vi är där i början av maj. Efter nittio minuter då så vet vi hur tabellen ser ut. Vi har antingen gått upp, laddar om för kvalspel, gör oss redo för ytterligare en säsong i samma division eller åker ner. Mycket mer svart på vitt än så blir det inte.
Men för oss som inte vill avvakta tills dess utan gillar att spekulera verkar, utifrån våran omröstning att döma, de flesta vara överens om över att vi går en ljus framtid i Coca Cola Championship tillmötes. Inledningen har onekligen varit imponerande med fem vinster och ett kryss på sex matcher, ligaledning och Hughton månadens manager. ’So far so good’ som kungen av att skriva klassdisco tryckare, Bryan Adams, skulle ha uttryckt det. När det gäller framtiden ser jag personligen däremot inte det där blixtrande lyckoljuset. Vi har visserligen CCC’s starkaste startelva. Ett mittfält bestående av Barton, Nolan, Smith och Guthrie hade fått Wenger att klaga på oschyst spel innan matchen ens börjat. Kanske bäst för den slipade fransosen att vi numer håller till i divisionen under, han tycks ha fullt upp med språket i ’the gunners’ omklädningsrummet ändå. Adebayor hade uppenbarligen missuppfattat ”foot in your mouth” uttrycket och försökte sätta foten i Van Persies mun istället.
Nåja, tillbaka till Newcastle igen. Om startelvan är den bästa så är nog däremot truppen den tunnaste. Detta kombinerat med det faktum att den liga vi brukar toppa är den på physioroom.com gör oss ytterst sårbara. Juniorlaget kommer inte vinna CCC och risken att det är där vi kommer hamna någon gång under säsongen är inte helt otänkbar. Backlinjen Ryan Taylor, Steven Taylor, Coloccini och Enrique är sett till sammanhanget mycket bra. Där bakom finns däremot bara ett lån från Man Utd och några killar som precis fått börja gå på krogen. Bara som ett exempel. Denna konstiga situation gör således att det är svårt att säga att vi överpresterat hittills då startelvan varit relativt intakt och vi därför borde ha tagit en hel del poäng. Nu däremot när skadorna börjat tillta så kommer det bli betydligt svårare. Jag har hemskt gärna fel men en kvalplats skulle vara en positiv överraskning. Ett allt tuffare spelschema och skadorna kommer att sätta sina spår. Även om truppen förhoppningsvis kommer kompletteras med ett par lån så kommer det bli tufft.
Ett klassiskt Newcastlesyndrom beskrivs nog bäst med Joakim Bergs fras ”en vild fantasi som dränks i lådvinsnostalgi”. Att stå som seriesegrare den där andra maj skulle onekligen vara underbart men utifrån allt vad som är cirkus Newcastle i dagsläget så håller jag min optimism dämpad. En plats på övre halvan känns inte helt otänkbart. Vi sätter ribban där tycker jag. Sen om den svartvita allsången på loftus road slår Lotta Engbergs får det anses vara en bonus.
