Hur stavas lycka? J-O-S-E E-N-R-I-Q-U-E!
Många var vi som greps av stundens allvar när den spanske tjuren stormade fram och gjorde sitt första mål för klubben. Det var ren eufori på Saint James' Park när ligans i särklass bästa spelare gjorde det mest minnesvärda målet i nutid.
En kortslagen hörna. En legendarisk klack från Shola. En bortfintad Forestback. Ett kyligt avslut med fel fot. Ett barnsligt leende som skrek av lycka. En avsliten tröja. En TV-puckshög. Riktigt lycka. Tack Jose Enrique.
Många var vi som greps av stundens allvar när den spanske tjuren stormade fram och gjorde sitt första mål för klubben. Det var ren eufori på Saint James' Park när ligans i särklass bästa spelare gjorde det mest minnesvärda målet i nutid.
Jag har aldrig sett ett lag fira ett 2-0 mål på övertid på det vis som Newcaslte gjorde. Det var som att allt slit som klubben genomfört sedan den där ödesdigra dagen på Villa Park för snart ett år äntligen fått utdelning Newcastle säkrade spel i Premier League nästa säsong*. Alla spelare rycktes med i firandet och ingen var mer förtjänt av att göra målet än självaste Jose Enrique.
Under tre års tid har vi fått skåda denne elegante spanjor som efter en trevande start spelat upp sig rejält. Redan förra säsongen såg man att han var en fullgod Premier League back men det är främst i år som han blommat ut på fullaste allvar. Jose har allt man kan efterfråga i en ytterback. Defensivt håller han soprent på sin kant. Ingen tar sig förbi honom och när de väl förlorat duellen mot honom får de agera statister när han kolugnt spelar bollen vidare och påbörjar sin offensiva räd. Väl med i anfallen är det få lag som klarar av hans överlappningar eller det nästan telepatiska samspelet med Gutierrez. Och då har vi inte ens pratat om hans eminenta inlägg...
Det går att skriva milslånga hyllningar till Enriques insatser efter de senaste två säsongerna men det som beundrar mig mest med honom är hans sätt att låta fotbollen tala. När han var som mest ifrågasatt – och pajas ESPN utsåg honom till en av ligans sämsta nyföräv – bet han ihop efter redan gedigna insatser och avslutade sin debutsäsong starkt. Det följdes upp av en säsong där han var en av få spelare som gav sitt yttersta för att undvika att klubben skulle åka ur men till ingen nytta. När andra sedan valde den enkla vägen ur situationen (likt Beye) så kavlade Enrique upp ärmarna och gav sig f** på att ta laget tillbaka till Premier League. Där är vi nu och det är mycket tack vare Enrique som återigen fått stå i skuggan av andra spelare då Kevin Nolan utsågs häromveckan till ligans bästa spelare denna säsong. Förra året var det Bassong. Året innan Beye. Men faktum är den att ser man över hela denna treårs period kan jag på inget sätt se vem av våra spelare som skulle varit bättre än Jose. Han gör ett ovärderligt jobb i det tysta. Därav känner jag inget annat än ren glädje och lycka till det faktum att det var just han som fick göra det där symboliska 2-0 målet som fastställde vår framtid.
Tack Jose, jag kommer alltid att minnas denna stund! Målfirandet – med leendet och "böghögen" i åtanke – gjorde saken bara än mer ljuvlig.
* Det som återstår för att Premier League kontraktet ska vara säkrat är att Forest förlorar en match samtidigt som vi vinner en match. Vi har sju och de har sex matcher kvar att spela så ja det är säkrat även om det i teorin återstår lite kvar att göra...
