2000-talets Newcastle: Mittback 1
Vi går från höger in i mitten och behandlar en position som personifierat en achilleshäl för klubben under de senaste 10 åren. Vissa har dock uträttat sysslan bättre än andra. En av dessa herrar är en grek som lyckades vinna vartenda Geordiehjärta i början på 2000-talet.
34. Nikos Dabizas
Nikolaos Dabizas hade aldrig några planer på att bli fotbollsspelare. Faktum är att den gode Nikos inte kom i kontakt med fotboll överhuvudtaget innan han var 16 år gammal. I en av de lägsta amatördivisionerna i Grekland började dock rykten gå om en skoningslös mittback på 18 somrar, om en ung man som parallellt med sitt fotbollsspelande arbetade på sin pappas företag.
Trots att drömmen om en professionell karriär aldrig riktigt etsade sig fast i Nikos huvud, så fick han ett erbjudande om att spela i den grekiska tredjedivisionen som just 18-åring. Två och ett halvt år senare hade det beslutet inneburit att självaste Olympiakos visade intresse i den robuste mittbacken, och det blev därmed till att packa väskorna och bege sig till Aten och en ny klubbadress.
Under sina tre och ett halvt år i klubben vann han ligan två gånger om, och skaffade sig dessutom meriter från Champions League och det grekiska landslaget, något som så småningom mynnade ut i 70 landskamper och en plats i den trupp som sensationellt vann EM-guld 2004.
1998 var det hursomhelst dags att flaxa norrut till England och närmre bestämt Newcastle. I Mars skrev Nikos på för klubben, och några få månader senare var han med om att förlora en FA-cupfinal mot Arsenal efter mål av Nicolas Anelka och Marc Overmars. Ett år senare var det dags igen, men då var det Manchester United som vann med samma siffror.
En passionerad mittback som var mycket omtyckt av klubbens fans, även om hans fysiska tillämpning inte alltid resulterade i de mest eftertänksamma beslut man skådat. En spelstil som i mångt och mycket påminner om Steven Taylors, och ett hjärta så stort att man undrar hur i hela fridens namn han någonsin kunde bry sig om något annat än fotboll.
Dabizas växte under sina år i Newcastle ut till en allt bättre spelare, och när – som vanligt – Sir Bobby tog kommando, så etablerade denne en centrallinje med Shay Given, Nikos Dabizas, Rob Lee, Gary Speed och Alan Shearer för att dra klubben ur bottenträsket på Premier League. Två års hårt arbete senare ställde Newcastle upp på St. James’s Park mot Manchester United i början på säsongen 2001/02.
Efter en väldigt tät första halvlek där en frispark från Laurent Robert och ett vansinnigt tafatt skott från Rob Lee klantats in av Fabien Barthez ledde Newcastle med 2-1. I inledningen på andra halvlek small det bakom den skallige fransmannen igen. Robert sköt efter Nobby Solanos hörna, men skottet stoppades upp bland folkmassorna i Manchester Uniteds straffområde. Fram störtade en skogstokig Dabizas och skyfflade upp bollen i nättaket på ett sätt som påminner om hur man – eller i alla fall jag – föreställer sig att en skogshuggare skulle spela fotboll. Ett mål som i högsta grad skulle visa sig bidra till segern med 4-3, och det första av flera under säsongen.
Dels höll sig Nikos framme mot Middlesbrough på Riverside Stadium och stötte in ett mål från nära håll i 4-1-segern där, dels gjorde han ett av de mest klassiska Newcastlemålen i modern tid.
På Stadium of Shite hade man spelat drygt hälften av andra halvlek. Newcastle, fortfarande inblandade i titelracet jagade ett segermål, men Sunderland hotade och Kevin Phillips hade testat Shay Given från långt håll, var på denne hade svarat för en av seklets mest sevärda räddningar – som senare även nominerades till ”årtiondets räddning” av Premier League. Åt andra hållet var det märkligt nog en anmärkningsvärt målsugen grek som härjade fritt. Nikos Dabizas hade hållit sig framme på drygt fem kvalificerade målchanser under matchens gång, men ännu inte lyckats trycka bollen i nät. Matchen såg ut att låsa sig igen när Laurent Robert slungade in en frispark från högerkanten.
Enter Nikos, den odödlige.
I takt med att klubben gick framåt sportsligt höjdes även kvaliteten på spelartruppen, och Dabizas fick svårt att ta plats när Titus Bramble, Jonathan Woodgate och Andy O’Brien bidrog till konkurrensen.
Efter att ha nobbat bänken i Arsenal och istället skrivit på för Leicester i januari 2004, var han med att spela ned ett lag till the Championship. Väl där stannade Nikos kvar ett år till, och hann där emellan som sagt bli Europamästare med Grekland, trots att han på grund av en skada inte kunde spela en enda minut i turneringen.
På detta följde en flytt hem till moderlandet och Larissa, och där huserar den nu 36-årige besten fortfarande. I klubben har han bland annat varit lagkamrat med Laurent Robert, Nolberto Solano, Stelios Giannakoplous och Stelios Venetidis. De två sistnämnda var även de med i EM-truppen 2004.
En på många sätt begränsad försvarare, men som med enormt mod och sporadisk mållust spelade in sig i alla svartvita hjärtan för alltid under sina sex år i klubben.
