Southampton - WBA1 - 0
Premiärförlust på Old Trafford
Nykomlingarna Newcastle fick under måndagskvällen se sig besegrade av ett alltför starkt Manchester United. Det blev ingen fullständig förnedring, men det var aldrig heller riktigt nära en skräll. Slutsiffrorna skrev till 3-0 för hemmalaget och i ärlighetens namn var det aldrig något snack om saken.
Det var nästan en känsla av overklighet när våra svartvitklädda klev in på planen på igår kväll. Jag har under förra säsongen vant mig med att Newcastles backlinje gått upp emot lag som Plymouth, Peterborough och Scunthorpe. Nu skulle spelare som James Perch och Mike Williamson ställas inför sin troligtvis tuffaste uppgift i karriären och istället stå öga mot öga mot Wayne Rooney, Nani, Dimitar Berbatov och co. Detta inför 75 000 åskådare på Old Trafford.
Chris Hughton fortsatte på den inslagna vägen från förra säsongen och ställde upp med en 4-5-1-formation. Steve Harper i mål med en backlinje bestående av Perch, Williamson, Fabricio Coloccini och Jose Enrique. Wayne Routledge och Jonas Gutierrez huserade på varsin kant och på innermittfältet skulle Alan Smith och Joey Barton göra jobbet. Uppåt placerades Kevin Nolan som släpande anfallare bakom Andy Carroll som ensam toppforward. En rad spelare fanns redan på skadelistan, men nu saknades plötsligt och (mindre) lustigt dessutom både Danny Guthrie och Peter Lövenkrands.
I Manchester Uniteds lag kunde vi konstatera att Michael Owen tack och lov inte fanns med vare sig i startelvan eller på bänken. Under den nervösa nedräkningen till avspark var det en liten befrielse i sig att veta att åtminstone inte just denne lille typ skulle kunna göra mål mot oss.
Första halvlek
Efter mindre än en minut stod det klart att Newcastle var tillbaka i Premier League. Här fanns ett tempo som vi troligtvis inte såg en enda gång under tiden i The Championship. Bortalaget höll dock under de inledande minuterna bra koll på Man United. Newcastle vann en del boll och satsade oftast på snabba uppspel mot Carroll och Nolan. De första tio minuterna såg faktiskt lovande ut. Routledge och Gutierrez tog löpningar. Smith och Barton hade hyfsad kontroll i mitten och backlinjen höll sina huvuden kalla. Rooney fick visserligen ett bra skottläge, men sköt över.
Matchens första riktigt heta chans kom istället efter tio minuter när Barton slog en hörna som Carroll fick huvudet på. Nicken gick mer än en halvmeter utanför den vänstra stolpen, men det här var ett läge där vår nye nr. 9 borde ha fått den på mål. Att bränna lägen som dessa borta mot Man Utd leder knappas till poäng. Men Carroll var bra. Han vann flera nickdueller där framme och såg helt klart ut att ha tuffat till sig. Sju minuter efter nickläget testade han Edwin van der Saar med ett lågt skott och fram till detta läge hade Newcastle stått upp mycket bra mot storfavoriterna i rött.
Någonstans här lade Man Utd in en extra växel. Tempot skruvades upp, spelet började förankra sig på Newcastles planhalva och hemmalaget började ta fler och fler löpningar. Ett tillbakapressat Newcastle började slå ifrån sig på måfå och man började tappa mer boll. Det var kanske framförallt på mittfältet som problemen startade. Gutierrez och Routledge hade varit aktiva i matchinledningen, men felprocenten på passningarna kändes ändå beklämmande hög. Nolan, Smith och Barton började se något tröttare ut och mitt i denna Man United-forcering så kändes det onekligen som ett mål hängde i luften.
Efter trettiotvå minuter slarvade Jonas i ett uppspel och Paul Scholes erövrade bollen. Denne slog sedan en precis passning in i straffområdet till en omarkerad Dimitar Berbatov som via en bollsnudd på Enriques tå slog till direkt. Bulgaren placerade säkert in bollen vid den bortre stolpen Harper fick se sig besegrad. Berbatov var onside och 1-0 var ett faktum. I lite mer än en halvtimme hade vi hållit ut, men nu skulle det bli ännu svårare.
Hemmalaget fortsatte att oroa de svartvita försvaret. Barton stack emellan med ett skott ur tight läge, men det var Manchester United som fyra minuter innan halvtid utökade sin ledning. Rooney hittade Darren Fletcher som från nära håll vände upp Coloccini och slog in 2-0. United hade mycket folk inne i straffområdet, men målet såg ändå aningen billigt ut. Fick inte Fletcher bollen lite för enkelt? Kunde inte Coloccini ha klarat detta bättre? Kunde Harper verkligen inte ha agerat? Första halvlek var strax därefter hur som helst över.
Efter klart godkända första tjugo minuter kunde vi konstatera att Man United sedan lagt in den där extraväxeln och i princip avgjort matchen. Det var helt logiskt att Newcastle hade tröttats ut och ju längre halvleken led såg vi en allt ensammare Caroll på topp. Efter tjugofem minter intensivt försvarande och bolljagande var det ingen som längre orkade ta de offensiva löpningarna Nu var frågan snarare ifall detta skulle rinna iväg i andra halvlek eller inte.
Andra halvlek
Man Utd kunde ärlig talat göra lite som de ville här. De kunde fortsätta att forcera, verkligen spela ut oss och sikta på en förnedring eller så kunde de dra ner på tempot, trilla boll och göra ett par byten. Det blev väl ett slags mellanting. Hemmalaget spelade stundtals strålande anfallsspel och framförallt Berbatov var vid ett antal tillfällen nära att utöka ledningen. Samtidigt går det inte att komma ifrån hur stark Caroll var där framme för oss. Han vann nickduell efter nickduell, men oftast fanns det bara en långsam Nolan att mata nickskarvarna till. Tjugo minuter från slutet kom Shola Ameobi in istället för just Nolan, men vi visste att ett tröttkört Newcastle i detta läge inte längre hade något att hämta från den här matchen.
Tio minuter senare kom den näst intill bortglömde Xisco in istället för en mindre lyckad Gutierrez och detta var under en period där Newcastle trots allt fick lite andrum och lyckades behålla en del boll. Carroll fortsatte att slita, Ameobi fick ett bra nickläge på en hörna och även nyinkomne Xisco fick till ett par avslut.
Fem minuter före slutet sänkte dock Ryan Giggs den allra sista lilla gnuttan av hopp. Enrique slarvade och den för dagen briljante Scholes slog en svepande passning till andra sidan av straffområdet där Giggs slog till på halvvolley. Bollen for in vid den bortre stolpen och 3-0 var ett faktum. Men återigen, Harpers reaktion på skottet? Visst, det var ett klassavslut, men kanske hade en yngre och rörligare målvakt kunnat stoppa det här avslutet.
Efter nittiotre minuter blåste Chris Foy för full tid och Manchester United hade tagit en odiskutabel seger.
Kommentar
Ja, som jag sa i ingressen så var det aldrig något snack om saken. Förlusten var lika odiskutabel som väntad, men alla vet att det inte är i matcher som den här där vi ska ta våra poäng. Det blir inte mycket svårare än Manchester United på bortaplan och jag tyckte mig se en del både positiva och negativa tecken.
Harper såg stundtals seg ut. Perch vid vissa tillfällen något av en säkerhetsrisk, men försvaret gjorde sig knappast till åtlöje. Enriques slarv föranledde 3-0-målet, men annars gav han Valenica en rejäl fight ute på kanten. Williamson var dock allra bäst i backlinjen och ser av denna match att döma ut att hålla även i PL.
Carroll var den som lämnade flest bestående intryck i de svarvita lägret. Han har som sagt tuffat till sig ännu mer och verkar inse vad som krävs av honom när han nu bär nr 9 på ryggen. Men att ständig nickskarva bollar till Nolan kommer inte att ge oss alltför många mål denna säsong. Vi saknar fortfarande välbehövlig speed i både anfall och på innermittfält. Här kommer spelare som Smith och Barton få problem. Jag är övertygad om att den sistnämnde är kapabel att på ett helt okej sätt styra vårat mittfält när vi har boll, men han är ärligt talat ingen direkt speedkula. Snabbheten hittar vi ju på yttermittfältet i form av Routledge och Gutierrez, men dessa två MÅSTE vässa till sitt spel för att på riktigt kunna hota. Det känns samtidigt också ganska orättvist att redan nu döma ut vårat anfallsspel. Det är få lag på Old Trafford som överhuvudtaget tillåts skapa något eget anfallsspel.
Hur som helst så är matchen jag såg fram minst emot på hela säsongen nu avklarad och vi ska och BÖR bara blicka framåt. En nykomling som oss ska inte mäta oss med Man Utd utan vi måste vara realistiska. Allting kommer bli tuffare än förra säsongen och varje match kommer att bli en kamp. Men framförallt känns det givetvis SÅ underbart att vi är tillbaka i Premier Leauge. Det känns som att vi kommit hem igen.
Matchfakta
Manchester United - Newcastle 3-0
Mål
Berbatov 32
Fletcher 41
Giggs 85
Gula kort
Man Utd: Scholes, Fletcher
Newcastle: Barton, Perch
Publik: 75,221
