Allt enligt planen
Snabba reflektioner efter ett resultat som var ristat i sten när 6-0-segern mot Aston Villa förkunnades. Det skulle alltid vara en säsong av toppar och dalar, förhoppningsvis blir det fler dagar som den mot Villa, och väldigt få som den idag.
Ian Holloway och Blackpool har redan visat att de ska behandlas med respekt, och med största sannolikhet kan dagens förlust inte skyllas på underskattning.
Resultatet i sig behöver inte vara domedagsartat, utan kanske en nyttig väckarklocka för Chris Hughton - dels gällande en del spelares kaliber, dels gällande Hughton själv.
Självförtroendet från de tre första matchernas positiva insatser behöver inte vara bortblåst, men det är nog rejält decimerat. Blackpool hemma är en trepoängare som vi inte har/hade råd att slarva bort. Synd.
Alan Smith såg ut att vara i något av en formtopp. Det är bra att han inte är det längre eftersom processen "Tioté till startelvan" kommer att gå fortare ju sämre Smith spelar. Helt rätt av Hughton att lämna nyförvärven på bänken idag, och i mångt och mycket fick han den anledning att röra om i startelvan som han förmodligen någonstans letade efter.
Av allt att döma - och i det här fallet är allt de rapporter man fått från en match som verkade omöjlig att följa utan att ha köpt Viasat Sports supermegaspecialedition-paket med pansardigitalbox och en egen satellit - var innermittfältet undermåligt och Hughton togs på sängen av Holloways taktik. Blackpool pressade oss högt och plockade effektivt bort Barton, Jonas och Routledge, något som lämnade Carroll väldigt ensam och ofarlig.
Med Ben Arfa på planen får vi in en spelare som kan bryta upp mönster som detta, och dennes inhopp verkar ha bådat gott - även om det kom för sent.
En krigarinsats mot Everton nu så släpper farhågorna något. Annars blir det några väldigt ångestladdade veckor framöver.
