Roffes Lördagskrönika(?)
Något försenad fredagskrönika, får idag byta namn till Lördagskrönikan. Själva krönikan behöver ingen närmre presentation, läs och njut.
Påskens glada firande har följts av en tung studievecka. Jag har fullkomligt grävt mig upp ur högen av Historia och Psykologitentor, matteprov och uppsatsinlämningar. Tur att man ibland, som andningshål, har TV-fotbollen att fly till.
Resultatmässigt har veckan varit klart godkänd för Newcastles del. Inte en enda förlust och en del mycket fina framträdanden.
Vårt U18-lag tillbringade påsken i Frankrike och spelade där en turnering. Man tog sig till final efter att på vägen dit slagit ut lag som Marseille, Lens och Köpenhamn. Finalen förlorades, efter straffar, mot Paris SG. Bäste målskytt blev målsprutan Lewis Guy, som fortsätter att ösa in mål.
Både U17 och U19-lagen träningsmatchade hemma mot GIF Sundsvalls ungdomslag på onsdags eftermiddagen. 17-åringarna plockade hem segern i sin match med 2-1. Detta efter mål av Craig Baxter och Ben Jackson. De två år äldre klubbkompisarna vann även de. 1-0 skrevs segersiffrorna till där efter straffmål av Richard Offiong. Enligt rapporter borde segern varit klart mycket större då flera öppna chanser bränts av hemmalagets kedjespelare. Störste syndaren var tydligen matchvinnaren, Offiong, själv.
Reservlaget tappade på onsdagen sin serieledning till Middlesbrough (som då vann hemma mot Liverpool med 4-3). De fick dock redan på torsdag chansen att återta denna då de spelade borta mot Manchester United. På en bedrövlig Gigg Lane blev det tyvärr inte speciellt mycket till fotboll presterat. 0-0 blev det icke förvånande slutresultatet och matchens enda egentliga ljuspunkt var Michael Chopra. Han var inblandat i så gott som alla Newcastles farligheter. Rörde sig fint och, trots tuff uppvaktning, vek han aldrig ner sig eller tappade humör. En spelare som ska bli mycket intressant att följa framöver. Denne Chopra och hans kedjekamrat Offiong blev förresten i veckan uttagna i truppen till Englands U19-landslag. De ska den 17:e och 21:a april möta Litauen i kvalificeringsmatcher till sommarens EM i Norge. I dessa sammanhang kan även nämnas att vår 17-årige mittfältare Ross Gardner plockats med i Englands U17-trupp. De reser i slutet av denna månaden till Danmark för att deltaga i EM-slutspel som avgörs där.
I veckan har även Newcastle lyckas knyta jättetalangen, Steven Taylor, till klubben samt teckna ett femårskontrakt med Andy O´Brien. Ni kan läsa mer om båda dessa försvarsspelare i nyskrivna artklar av Herr Sandberg.
Även A-laget har ju varit i hetluften under veckan. Två matcher har avverkats och båda med poänggivande utgång. Långfredagens möte med Everton blev en riktig klang och jubel föreställning. En första halvlek med fin offensiv slutade 2-2, men där i alla fall jag saknade en lite mer stabil mittfältare, typ Speed istället för Jenas, som kunde säkra upp en del bakåt. I andra var det full tuting framåt och de flesta av hemmaspelarna lämnade banan med klart godkänt i betyget. 6-2 skrevs slutsiffrorna till efter mål av Solano 2, Shearer, Cort (äntligen), O´Brien och Bernard. Ett stort plus, i ett för dagen underbart Newcastle, vill jag ändock ge till Kieron Dyer. Vilka löpningar och vilken otrolig speluppfattning killen har. Får han bara vara hel kommer han att bli en attraktion i sommarens VM-slutspel.
Veckans andra match gick av stapeln på tisdag kväll. Vi mötte Aston Vila borta och spelade 1-1. Fick bästa tänkbara start med 1-0 redan i matchens andra minut genom Alan Shearer. Han höll sig framme på en retur från Schmeichel, efter skott från Robert, och tryckte in ledningsmålet. Bara några minuter senare var samme Shearer nära att spä på våran ledning men hans volleyskott gick tätt utanför. Efter detta var det mest Aston Villa för hela pengen. Hemmalaget anföll på bred front och skapade flera bra chanser. Villas nyförvärv Peter Crouch lyckades i halvlekens mitt kvittera på nick. Enda egentliga breaket i Villapressen kom med tio minuter kvar att spela. Robson bytte då ut Robert och Cort till förmån för Acuna och Bernard. Dyer flyttades upp i anfallet bredvid Shearer. En flygande nick strax över från Dyer var det närmaste mål vi kom i denna sista ansträngning att vinna matchen. Shay Given fick verkligen göra skäl för sin lön denna afton och han var en av det största anledningarna att vi fick med oss en pinne hem.
Vi höll med dessa poäng avståndet till våra konkurrenter i den fortsatta kampen om en Champions Leagueplats. I helgen möter Leeds Sunderland hemma på Elland Road och Chelsea gästas av Everton på Stamford Bridge. På förhand ser det ut som vi själva blir tvungna att fixa tre poäng mot Fulham på måndag för att hålla gapet till de båda andra intakt. Jag hoppas att vi i Emils Inför-krönika på söndag kväll (?) får läsa om Speed och Bellamys efterlängtade comebacker i truppen igen. Visst, jag ser gärna Cort, Jenas, LuaLua, Bernard och Acuna spela delar av matcherna framöver, men en skadefri trupp är vad som krävs för att behålla den ack så viktiga fjärdeplatsen.
Fulham trodde jag, efter att ha sett laget i början av säsongen, skulle vara med att slåss på den övre halvan av tabellen. Efter en rad dåliga resultat efter nyår kämpar nu laget, tyvärr, i bottenstriden. Jag tror, och hoppas, att inte heller en vändning kommer för deras del mot oss. Oavsett startelva, tippar jag på en 4-1-seger för våra Skator. Jag bänkar mig framför Canal Plus-sändningen med ett påfyllt lager av Newcastle Brown i kylen och är alltså väl förberedd för ännu en storseger...
Come On, Howay The Lads!