Kort matchreferat, matchen : Newcastle- Fulham
En något försenad, förkortad och besviken matchrapport.
Som trogna medMagpies kanske förstår, så har jag varit totalt nere under gårdagskvällen, natten och nu idag, så en matchrapport kan man glömma. Istället följer ett kort matchreferat samt tankar efter matchen.
Newcastle och Fulham spelarna kände på varandra i öpnningen av matchen, och det syntes klart på de målchanser som skapades. Nämligen, INGA. None, zero, zipp, NADA.
De första 20 minuterna av matchen, var ett totalt misslyckande från båda lagens håll. Allt handlade om att hålla respektive lags anfallare borta från eget straffområde, vilket man lyckades bra med då spelet höll sig på mittplan. Enda behållningen under de första minuterna, var Kieron Dyers samt Nolberto Solanos eviga kämpande. Ur Newcastles ögon sett, var matchen en bedrövlig historia då enda målet i matchen var att införskaffa tre friska poäng. Något man lyckades uruselt med.
Efter 20 minuter, undrade man om man skulle byta kanal, eller vad, men inbiten supporter som man är, var detta en omöjlighet. För minuten senare, stod det ett- noll till Nufc, efter ännu en kämpainsats av Dyer. Han sliter sig förbi den något fastvuxne Fulham backen, och stänker dit målet via Van Der Saars ben.
Publiken brast ut i ett glädjevrål, och så gjorde jag med. Äntligen, nu skulle det väl ändå lossna?
Men icke. Matchen fortsatte i ett dåligt tempo, med Fulham(?) som initiativ tagare, samt målchans sumpare. Marlet och Saha är ett par bålgetingar på topp som hela tiden var ett orosmoment mot våra oerhört tröga backar. Undantaget Distin som var matchens bästa spelare idag tillsammans med Dyer och Solano. Distin var den enda med speed i benen och hann relatvit enkelt upp Marlet vid vissa moment. Synd för oss Svenskar att Distin inte är svensk. Han hade med lätthet slått sig in Sveriges tröga backlinje.
Påtal om Speed, comebacken som de flesta defensivt inriktade supportrar väntat på. Äntligen skulle försvaret täppas igen med hjälp av Speed. Men så här i efterhand undrar jag om han överhuvudtaget var på banan. Nej, Speed hade ingen lyckad dag, utan enda gången han syntes var vid en brytning nere vid eget straffområde. En brytning som föranledes av ett tidigare misstag från just Speed.
Nej, Jenas och Dyer från start i nästa match.
Andra halvlek så. De flesta Newcastle supportrar hoppades på Lua Lua istället för Cort, men Robson vägrar byta av honom. Cort kvar på planen. Eller?
Nej inte heller han syntes. Cort byttes såsmåningom ut mot Jenas, som fick ta Dyers plats på mittfältet då Dyer flyttades upp ett steg.
77:e minuten så, efter slarv i markeringen på en Fulham hörna, kunde Saha något turligt styra in kvitteringen. Turligt, men rättvist helt klart.
Jag var chockad, publiken var chockad, Robson var rasande.
Matchen slutar 1-1, vilket är i underkant, då FULHAM borde vunnit!
Det smärtar, men så är det.
Spelarpoäng Newcastle:
Sylvain Distin
Shay Given (alltid stabil)
Kieron Dyer
Nolberto Solano
Underkända: Robbie Elliott, Carl Cort och Gary Speed.
Varför ska det vara så jävla svårt?
Ett Newcastle som jagar Champions League plats, mot ett Fulham kämpande för att undvika nerflyttning. Tydde på en bra match, vilket även Henrik Lundgren på Millwall red. uppmärksammat. Men icke, både vi och alla andra fotbollsintresserade märkte att spelet är allt för beroende av lagpel. Ingen vågade utmana tillräckligt för att tillfredställa mig som supporter. Att fotboll är ett lagspel, är vi nog alla överens om, men en fotbollsmatch kräver sina indvidualister. Individualister som LuaLua, Dyer, Bellamy med flera. Dyer försökte, LuaLua fick inte och Bellamy kunde inte. Vad ska man göra då? Som manager, menar jag. Byta in LuaLua och bara satsa framåt? Nej, man måste få spelarna och inse att fotboll är ett lagspel baserat på individualister, hur konstigt det än låter. Man måste våga utmana, men samtidigt veta var man har sina medspelare. Att kunna ta det extra steget någon gång, och nästa gång spela till sin medspelare. Man måste variera sig. Nej, jag är som synes inte alls nöjd med gårdagens match, utan vill se en bättring tills på lördag då vi åker till Pride Park för match mot Derby County.
Till sist, spelarna är alldeles för välbetalda.
Och så måste jag passa på att gratulera Fulham till en fin insats igår. Ni ville verkligen, gratulerar till poängen även om ni skulle haft tre.
Howay our Lads!
