Roffes Lördagskrönika(?) (del 1)
Efter slarv av icke namngiven skribent (nämligen mig), har Roffes "Fredagskrönika" ytterligare en gång fått byta namn.
Äntligen har fotbollssäsongen startat även i Sverige. Jag har under veckan fått se livefotboll av blandat slag. På lokal nivå har det blivit matcher i division fyra, P-10 och F 93-94. Till helgen väntar förmodligen premiären i division två mellan Torslanda och Gais. Underbart att äntligen få känna lite gräsdoft under matcherna som kontrast till all TV-fotboll.
På tal om TV-fotboll fick man sig en match via Canal + i helgen vilken redan rullar som en klassiker på min näthinna. Jag snackar givetvis om Derby - Newcastle.
Jag var precis hemkommen från ovan nämnda division fyramatch. Mitt favoritlag hade oväntat åkt på stryk och "bara" 0-0 på Pride Park fick inte humöret att slå frivolter direkt.
När matchen väl kom igång låg vi under med 2-0 innan jag ens klämt ner en flaska Brown Ale. Jag fick i detta läge en känsla jag upplevt en gång tidigare under mitt livslånga Newcastlesupporterande. "Leicester -97 " , tänkte jag och meddelade raskt mina soffkompisar att "Nu vinner vi". De trodde förstås att en annan var mer än vanligt korkad men fick snart se på annat. Trots att Shearer skallade ihop med forne lagkamraten Robert Lee och fick utgå bjöd Newcastle på en offensiv av sällan skådat slag. Chanserna avlöste varandra och med lite mer flyt kunde segersiffrorna, 3-2, varit än större.
Målskyttar var Robert (på en mäktig frisparkskanon), Dyer och LuaLua (båda efter utmärkta framspelningar av Solano). Dyers mål diskuterades livligt under och efter matchen då vår kantspringande peruan varit offside innan han levererade sitt pass. Visst såg man på TV-bilderna att så var fallet men det är sådant som händer i fotboll. Att timmar efter slutsignalen höra den annars sansade Derbymanagern, John Gregory, uttala sig på SkySport var nästintill skrattretande. Han sa att i vår tidsålder med all bevakning är detta ett lättlöst problem. Domaren kan ju bara gå av planen, kika på en videoupptagning och döma bort målet…
Hur i helvete har Gregory tänkt lösa problemet med alla felaktiga offsideavblåsningar, frisparkar och allt annat diskutabelt som sker under en match?. Totalt hjärnsläpp, men John får väl ursäktas med att han förmodligen kände en ruskig besvikelse över att Derby nu med största sannolikhet är ute ur Premier League.
Nåväl, själv tog jag mig ut på krogen och firade segern rejält. Fick under kvällen ytterligare anledning till gapskratt. Träffade på en polare med kraftiga Liverpoolsympatier. Han menade på att "Newcastle alltid har ett sådant jävla flyt…". He-he-he, jag nämnde att han var Liverpoolare va…?
Övriga resultat inom föreningen har inte varit lika goda. U19-laget spelade på lördagen bara 2-2 hemma mot Coventry i sin sista seriematch för säsongen. Våra mål gjordes av Offiong och Dixon. Laget ligger på en andra plats bakom omöjliga, sedan länge klara seriesegrarna, Nottingham. Derby har en hängmatch och kan gå förbi oss. Värt att notera är att vi lyckats göra hela 72 mål på 28 spelade matcher. Överlägsna Forest har jämfört bara gjort 59. Chopra (30) och Offiong (14) har tillsammans svarat för väl hälften av lagets strutar.
På onsdagen åkte reserverna till Birmingham för match mot AstonVilla. Ett mycket ungt lag som försvagats av att flera spelare var iväg på landslagsoppdrag ställdes mot ett skapligt rutinerat Villalag (med bl.a. Wright, Hendrie, McGrath, Balaban och nyförvärvet Elttör). Det blev förlust med 1-0. Newcastle skapade en hel del chanser som de inte lyckades förvalta. Störste målsumparen var unge Zola-Makongo. Detta innebär att Newcastle fortfarande kan vinna serien men då krävs nog seger i sista matchen mot Leeds och att några övriga resultat för toppkonkurrenterna går vår väg.
Av våra killar som var iväg på landslagsuppdrag var det nog Kieron Dyer som var gladast efteråt. Han spelade en halvlek när England på hemmaplan besegrade Paraguay med 4-0. Dyer själv var inte speciellt nöjd med sin insats som vänstermittfältare, men väl att han fått en landskamp i benen efter sin skada. Diego Gavilan spelade drygt en halvlek för gästerna utan att göra alltför mycket väsen av sig.
Aaron Hughes, som ledde sitt NordIrland hemma mot Spanien, fick vara med om en rejäl överhalning. 5-0 i baken och ett av lagens största hemmanederlag någonsin.
Gary Caldwell började på bänken i Skottlands match mot Sveriges blivande VM-motståndare Nigeria. Han byttes in i halvlek och fick därmed vara med om att förlora mot afrikanerna med 2-1. Gary var, enligt källor, klart godkänd.
Shay Given och Andy O´Brien spelade båda i Irlands segermatch hemma mot USA. O´Brien byttes ut i en match där många spelare testades. Given svarade för en rad fina ingripanden.
Clarence Acuna spelade hela matchen när Chile fick stryk hemma mot Turkiet med 2-0.
Vår, på senare tid utskällde, Nicos Dabizas spelade väl en timma i Greklands hemmamatch mot Tjeckien. 0-0 slutade den uppgörelsen.
Jermaine Jenas spelade och fick betyget godkänt i England U21:s hemmaförlust mot Portugal med 1-0.
Michael Chopra var delaktig i England U19´s oavgjorda resultat i första matchen borta mot Litauen. Kvitteringen, 1-1 som också blev slutresultat, kom efter en retur på ett stolpskott från Chopra. Darren Bent från Ipswich tryckte bollen i mål. Retur i England på söndag.
Viktigast av allt: inga skador rapporterades på våra grabbar efter landskamperna.
På lördag väntar Charlton hemma. Jag är lyckligt lottad och kan än en gång följa matchen via Canal + Zap. Några rykten säger att vi äntligen ställer upp med Shearer/Bellamy i kedjan igen. Själv är jag tveksam men håller förstår tummarna. Allt det senaste i den vägen serverar väl, som vanligt, herr Sandberg oss på fredagskvällen i sin Inför-krönika.
Charlton hemma på St.James´ Park är något jag fått uppleva vid två tillfällen hittills. Dessvärre kan jag inte berätta om någon seger men väl en rolig (?) historia i samband med en av matcherna.
Det var oktober 1990 och hemmamatch mot Charlton i dåvarande division två. Newcastle hade börjat serien skapligt och var, som vanligt, tippade att ta steget upp i första divisionen detta året. Dagarna innan det här mötet rasade det dock iväg. Man fick stryk borta mot Ipswich och fick samtidigt sin målkung Mick Quinn och hans anfallskollega Mark McGhee skadade. Dessa båda herrar hade dittills gjort 10 av Newcastles elva mål.
Stärkta av några pints äntrade i alla fall min tjej och jag oss "gamla hederliga" St. James´. En arena man inte ens kan tänka sig när man står framför dagens jättekomplex. En mycket charmig tegelbyggnad med ett virrvarr av gångar och buskväxter (!) om vartannat.
Charlton låg på nedflyttningsplats med endast en seger innan denna onsdagsdrabbning. Med en av de svagaste laguppställningar och med den sämsta publiksiffran jag upplevt i Newcastle fick vi stryk med 3-1. I halvlek passade dock tjejen och jag på att förlova oss till publikens vilda glädje. Vad gör man inte för att muntra upp en tillställning? Med facit i hand kan jag dock meddela att det kommer jag inte att göra fler gånger...
