Lagbanner

Roffes Fredagskrönika.

Äntligen, kommer den något glömske redaktören (Moi) ihåg det, här kommer den, FREDAGSkrönikan!

Det är väl lika bra att slänga sig in i skaran av överlyckliga supporters direkt. Äntligen är det klart att vi åter igen får chansen att mäta våra krafter med de stora pojkarna ute i Europa. Bara tanken på att ännu en gång få uppleva matcher som t.ex. hemmamatchen mot Barcelona 17 september 1997 får i alla fall mig att rysa. Ja, jag vet att vi "bara" är i kvalomgången än så länge men man måste väl få drömma…

Veckan började strålande med en säker hemmaseger mot Charlton. Grabbarna gjorde en stabil insats med några riktiga toppar: En efterlängtad Craig Bellamy var äntligen med på bänken, Gary Speeds flygande nick på Solanos hörna, Given med några kanoningripanden, LuaLua´s akrobatiska firande efter sitt 2-0-mål och att Kungen fick avsluta målskyttet i matchens döende minuter med att äntligen få göra sitt 200:e ligamål. Samtidigt förlorade Leeds, Chelsea, Sunderland och Middlesbrough. Sådana här lördagar skulle man kunna klona…

Vår kvalplats till Champions League blev helt klar på tisdagskvällen när vi lyckades ta en poäng mot Blackburn på Ewood Park. Och denna med mersmak. Jag tycker att vi låg klart närmast segern men är ändå lika nöjd som de båda lagen med delad pott. Shearers båda avslut och Solanos andra halvlek var matchens godbitar. Att man fick se en hårt arbetande Bellamy på plan i 25 minuter kändes ju inte heller helt fel.
I och med denna poäng sattes nytt rekord av Newcastle i vunna bortapoäng i Premier League under en säsong. Laget har nu inte heller fått stryk mot ett lag under "topp-5" sedan 17 november förra året (Fulham borta 1-3). Detta visar på styrka av sällan skådat slag.

Mer fina resultat för klubben ordnades av vårt U17-lag. Man mötte på lördagen Arsenal borta i kvartsfinal av slutspelet. Redan efter en minuts spel var man i underläge men reste sig och bjöd på en strålande fotboll. Målmaskinen Lewis Guy svarade för kvitteringen på straff efter att själv ha blivit fälld. Mängder av chanser skapades sedan. Guy hade bland annat ett stenhårt skott i stolpen. Segermålet kom på nick av Chris Carr efter en fint slagen frispark av James Beaumont. Detta var Carrs blott andra mål för året och kunde knappast kunna komma lägligare. Newcastle lyckades med att hålla undan trots stark slutoffensiv av hemmalaget. Detta innebär att man nu får möta Sheffield United borta i semifinal den 27 april.

Ytterligare glada nyheter från ungdomssidan fick vi genom Michael Chopra under veckan. Chopra gjorde ett av målen när England slog Litauen på hemmaplan med 2-1 och laget blev därmed klart för EM-slutspelet i Norge i slutet av juli.

Newcastle reservlag har varit spellediga i veckan. En viktig match spelades igår kväll när Leeds drabbade samman med vår toppkonkurrent Manchester United på Elland Road. Tyvärr vann bortalaget med 2-0 vilket innebär att vi inte längre kan plocka hem ligan av egen kraft. Manchesters reserver måste nu tappa poäng i sin sista match mot, just det, Leeds hemma. Samtidigt måste vi själva vinna vår egen, borta mot, Ni har redan gissat det, Leeds…
Middlesbrough visade sig från sin bästa sida och fick stryk mot Everton med 1-0. Detta gör att vårt B-lag kan bli sämst tvåa i sluttabellen. Jag återkommer i ämnet.


På lördag gästas Newcastle av ett formstarkt West Ham hemma på St.James´s Park. Ett West Ham som jag på onsdagskvällen såg göra en mycket gedigen insats mot ligaledande Arsenal. Laget fick ett helt korrekt mål av Frederic Kanouté bortdömt vid ställningen 0-0 och man stod upp fint mot ett Arsenal som ändå kunde ta hem det hela rättvist till slut med 2-0.
Vi har revansch att utkräva efter matchen i höstas. Då förlorade vi med 3-0 och gjorde en av de sämsta matcherna för säsongen. Jag inte hört några nya skaderykten eller annat och räknar därför med att laget ser ut som senast mot Blackburn. Möjligtvis spelar Bellamy från start? Kanske Robson vågar pröva Bernard i startelvan? Given lämnar plats för Harper? Vi får leva i ovisshet tills Sandberg levererar sin Inför-krönika på fredagskvällen…


Själv får jag väl avsluta, som sig bör, med ett glatt minne från en match mot laget från Upton Park. Detta var den 18 mars 1996: Vi hade bara tre veckor tidigare mötts i London och fått stryk med 2-0. Returen på St. James´s visade sig bli en helt annan historia. Jag har skrivit det förr, men detta var en match där Newcastle bjöd på en bländande fotboll. Målchanserna avlöste varandra och publiken drev på spelarna till härligt passningsspel och underbara soloprestationer. En laguppställning kan vara på sin plats då detta var en klassiker: I mål stod, den enligt ryktena aktuelle, Pavel Srnicek. En backlinje med Barton, Beresford, Howey och Albert. På mitten ställde man upp med Batty, Lee, Beardsley och Ginola. Kedjan bestod av Les Ferdinand och Tino Asprilla.
Förvånande nog dröjde det ända tills den 20 minuten innan första målet kom. Asprilla spelade efter några fina dribblingar fram Phillip Albert. Belgaren satte säkert bollen i mål bakom Les Sealey i West Hammålet. 2-0 var ett mästerverk signerat fransmannen Ginola. Han var nere i eget straffområde varifrån han skickade iväg en crosspassning över hela banan mitt på foten på en solospringande Asprilla. Målvakten kom ut och Tino tjippade den lekande lätt över honom. 3-0 lät vänta på sig men kom till slut efter att Ferdinand äntligen fick utdelning. Han hade sprungit och slitit mycket i matchen. Fick ett mål tvivelaktigt bortdömt för offside och hade en boll i trävirket. När han så till slut fick chansen, fint framspelad av Howey och Asprilla, dundrade han in den från nära håll till publikens vilda glädje. Phillip Albert och Faustino Asprilla belönades med 10 poängare i tidningarnas spelarbörs efter matchen i ett hemmalag som bjudit på en underbar tillställning.

Jag kanske inte vågar ha förhoppningar om ett lika lyckat uppträdande på lördag men hoppas på att spelarna kan göra en fin avslutning på hemmaplan efter en strålande säsong. En startelva med Shearer och Bellamy på topp ordnar en 3-1 seger mot The Hammers från London. Målen görs av nämnda anfallsduo men uppdelningen får de fixa själva sinsemellan…

Canal+ visar ju än en gång sin goda smak med att sända matchen live. Jag bänkar mig, som vanligt, med några Brown Ale nära till hands. Denna gång tänker jag hjälpa till genom att bära matchtröjan från 95/96 som är dekorerad med Tinos namn på ryggen…




Come On, Howay The Lads!

Emil Sandberg2002-04-26 14:57:00

Fler artiklar om Newcastle

Från Milburn till Shearer till Framtiden: The Geordies