dALLAS synar (2) - Försvaret. (1)
Den försenade fortsättningen i serien om Newcastle Uniteds representanter den gångna säsongen följer här.
Det har blivit hög tid att granska lagets försvarare. Lagdelen har under året stundom fått utstå massiv kritik, inte minst från supporterleden, men med tanke på att flera av spelarna är unga samt det faktum att Newcastle spelar en offensiv fotboll med offensivt kunniga spelare anser jag ändå att försvaret varit rekorderligt. Försvaret är dock en lagdel i behov av förstärkningar. Många namn har nämnts, ibland tror man att den engelska journalistkåren försöker överträffa varandra med orimliga och skrattretande rykten, men till dags dato är inget nyförvärv klart. Själv anser jag som flertalet andra supportrar att en ledargestalt behövs. En rutinerad, dock ej alltför åldrig, mittback i yppersta världsklass kanske inte är rimligt men visst låter vissa namn frestande. Det viktigaste som jag vid flera tillfällen framhållit är dock att spelaren i fråga så att säga ”fungerar” i Newcastle. Den laganda och moral som Newcastle United visade upp under säsongen är få lag förunnade.
Del 2. Försvararna
Den nordirländske landslagsmannen Aaron Hughes värvades till Newcastle som lärling redan som 16-åring 1995, för övrigt handplockad och scoutad av Kevin Keegan. Debuten i den svartvita tröjan skedde två år senare i samband med Newcastles äventyr i Champions League. FC Barcelona stod för motståndet. Nou Camp var arenan. Newcastle förlorade matchen med 1-0 med detta tilltrots rosades unge Hughes för sin insats. Åren har rullat på och Hughes, 23 i november, tillhör numer Newcastles alltmer tynande skara av ”veteraner”, han har ju som bekant överlevt inte mindre än fyra managers. I landslaget har Hughes varit ordinarie under flera år och tillhör även här stjärnorna. Hughes är för mig en personlig favorit, en ytterst lojal och professionell spelare som numer funnit sin plats som högerback. Han agerar, för att utnyttja en beprövad kliché, följsamt och rutinerat och gör sällan dåliga insatser. Personligen ser jag gärna Hughes i en mer offensiv och modern ytterbacksroll även fast hans kvaliteter ligger i det defensiva spelet. Att samspelet med peruanen Solano fungerat utmärkt denna säsong vet väl alla. Hughes är det sanna beviset för att klubbkänsla och lojalitet överlevt i denna kapitalfokuserade tidsera. Detta bevisade han genom att tidigare i vår skriva ett nytt kontrakt som sträcker sig fram till juni 2007.
Hjälten återvände i höstas efter ett antal års exil i Bolton Wanderers. Robbie Elliott, 29 år i december, skrev i juli 1997 oväntat på för Bolton och blev med det deras då dyraste värvning genom tiderna, £3,5M. Väl tillbaks i Newcastle, tacksamt nog i spåren av Bosman-domen, skrev han på ett kontrakt som sträcker sig fram till juni 2005. En, sin ålder till trots, modern ytterback med offensiva kvaliteter. Av detta minns vi framför allt en underbar chip fram till ett mål av Bellamy och Robbies eget viljemål mot Leeds United. En inställning utöver det vanliga gör denna spelare till en av supportrarnas stora favoriter vilket inte minst manifesterades i inledningen av säsongen med flaggor med uppmuntrande hälsningar. Har under den föregående säsongen varit aningen ojämn och har vid flera perioder stått utanför startelvan. Spelare som Robbie behövs dock i varje lag. Det förhållandevis långt skrivna kontraktet håller med all sannolikhet och inte mig emot Robbie kvar på S.t James’s Park för resten av karriären.
Från Bradford City anlände i mars 2001 Andrew O’Brien, 23 år i juni, för det minst sagt anmärkningsvärda priset av £1M vilket torde ha sin förklaring i att City vid tidpunkten var på väg ur PL och dessutom stod på ruinens brant. Newcastle United fick på köpet en kompetent, lojal och hungrig mittback som stundom är lysande, stundom agerar mindre bra. Debuten skedde för övrigt samma månad mot just Bradford på Valley Parade. Säsongen har för Andy dock som helhet varit mer än godkänd och jag ser fram emot många fina år av den reslige mittbacken. Och ni har väl inte missat att O’Brien är uttagen till Irlands VM-trupp. Om han får spela återstår att se men konkurrensen i det centrala försvaret är väl inte alltför påtaglig. Nyligen kontrakterad till juni 2007.
Han har stundtals fått utstå massiv kritik men nog har allas vår grek, Nikos Dabizas - 29 år i augusti, överträffat åtminstone mina förväntningar. ”Nik The Greek” värvades som ett led i Kenny Dalglishs storslagna planer att förvandla Newcastle United till en främlingslegion i mars 1998. Tidigare klubbadress, Pär Zetterbergs Olympiakos, och priset skrevs till £1,3M enligt officiella uppgifter och £2M enligt nufc.com. En allvarlig knäskada omöjliggjorde spel under i princip hela säsongen 2000/2001 då Dabizas endast representerade Newcastle vid nio tillfällen. En ytterst skicklig huvudspelare, även offensivt, som emellertid har vissa tillkortakommanden i markeringsspelet. Det har spekulerats i om Dabizas återfinns i Newcastle till försäsongen men tills vidare är min förhoppning att denne nyttige lagspelare kommer att representera Newcastle kontraktstiden ut – juni 2005. Till avdelningen onödigt vetande, alternativt intressant kuriosa, bör hänföras att Dabizas blev den förste grek att spela en final i FA Cupen när han och Newcastle i maj 1998 förlorade mot Arsenal med 2-0.
Andrew Griffin, 23 år i år, värvades som en av Englands större backlöften från Stoke City i januari 1998 i en affär värd £1,5M. Sedan debuten mot West Ham en månad senare har han endast hunnit med ett femtiotal matcher i representationslaget. Detta beror till stor del på envisa skadeproblem men tuff konkurrens och eviga positionsbyten har inte medfört en positiv utveckling för Griffin. Kontraktet löper över säsongen 2003/2004 men det är tveksamt om Andy är kvar till dess. För tillfället står den offensiva och snabbe ytterbacken utanför laget och jag ser egentligen inte någon ledig plats i dagens läge, i synnerhet inte då försvaret kommer att förstärkas inför hösten.
Läs fortsättningen
