Ben Arfa tungan på vågen i premiären
Newcastle bjöd på en usel första halvlek när man med väldigt små marginaler besegrade Tottenham Hotspur i premiären på St James’ Park. Tre oerhört tunga poäng bärgades till slut tack vare en för dagen ljuvlig Hatem Ben Arfa, som slog in en straff med tio minuter kvar.
Tottenham gästade inte bara Newcastle i "riktiga" Premier League under lördagen, utan även i den nystartade U21-ligan. Spurs juniorer fick se sig besegrade av hemmalaget med 6-4 i en galen match som Newcastle ledde med 6-1 ett tag. Tre mål och två assist av supertalangen Adam Campbell gladde en närvarande Alan Pardew.
När Pardew begett sig till St James’ Park lite senare valde han av ännu okänd anledning att lämna försäsongens succéman, Sylvain Marveaux, utanför truppen. Däremot verkade den till synes stränga skadesituationen vara fabricerad från Newcastles håll, då samtliga nyckelspelare kom till spel utom Fabricio Coloccini, vars lår hade spökat än mer efter återkomsten från landslagssamlingen.
En sen skada på Shola Ameobi innebar att Big Shols inte kunde ta sin plats på bänken, där Romain Amalfitano istället fick chansen att sitta.
Newcastle (4-4-2)
Tim Krul – Danny Simpson, Steven Taylor, James Perch, Davide Santon – Hatem Ben Arfa, Cheick Tioté, Yohan Cabaye (Vurnon Anita 71), Jonas Gutierrez – Demba Ba (Gabriel Obertan 85), Papiss Cissé
Avbytare, ej använda: Steve Harper, Mike Williamson, Dan Gosling, Ryan Taylor, Romain Amalfitano
Tottenham (4-2-3-1)
Andre Villas-Boas lämnade något överraskande nyförvärvet Jan Vertonghen utanför laget, och gav istället Jake Livermore och William Gallas plats i startelvan.
Brad Friedel – Kyle Walker, William Gallas, Younes Kaboul, Benoit Assou-Ekotto – Sandro (Harry Kane 85), Jake Livermore – Aaron Lennon, Gylfi Sigurdsson (van der Vaart 68) , Gareth Bale – Jermain Defoe
Avbytare, ej använda: Carlo Cudicini, Jan Vertonghen, Kyle Naughton, Jermaine Jenas, Andros Townsend.
Domaren hette Martin Atkinson.
Första halvlek
Newcastle inleder trevande och har svårt att hitta något djup i sitt mittfältsspel. Yohan Cabaye ger omedelbart ett intryck av att vara för dåligt tränad för tempot och går osynlig genom nästan hela halvleken. Därtill väljer Cheick Tioté att spela ett sämre passningsspel än vad vi är vana vid, något han gjorde även i inledningen av förra säsongen. Spurs tillåts istället dominera mitten och då främst tack vare den suveräne Sandro. Brassen inte bara tuggar i sig varenda närkamp, utan använder även sin fina teknik till att lösa situationer på ett funktionellt sätt som gör att Tottenhams passningsspel tickar på mycket bättre än Newcastles.
Den inledande perioden innehåller ett antal situationer där Aaron Lennon tar sig förbi Davide Santon och får in bollen, men efter att Jonas Gutierrez fått grepp om kanten upphör Lennons hot något.
Istället blir Danny Simpson varnades för en slarvig fällning av Gareth Bale. Men Newcastles fixstjärna Hatem Ben Arfa hade precis vaknat. Med sitt trolleri såg han till att få både Jake Livermore och Sandro varnade inom loppet av några minuter, vilket orsakade ett något försiktigare närkampsspel från de båda.
Gylfi Sigurdsson fick dock matchens första chans när han tvingade Tim Krul att blockera ett avslut i straffområdet. Newcastle slog tillbaka någon minut efter när Ben Arfa snurrade upp just Sigurdsson och serverade Demba Ba en bit utanför straffområdet. Ba sköt via Papiss Cissé ett skott som totalt ställde Brad Friedel men smet utanför amerikanens högra stolpe.
Spurs ökade dock tempot igen och tog ett grepp om såväl bollinnehav som tempo. Först joxade Jermain Defoe inne i boxen och sköt kvickt i stolpens insida. Därefter tog sig Lennon förbi Santon på nytt. Den snabbe ytterns inlägg knoppades i ribban av Gareth Bale, vars bevakare Danny Simpson stod och sov.
Ett ledningsmål för bortalaget låg i luften, men Newcastle höll ut till halvtid. Förändringar krävdes i såväl spelsystem som attityd.
Andra halvlek
Newcastle såg omedelbart mer taggade ut när man beträdde gräsmattan till andra halvlek. Demba Ba flyttades (mycket riktigt) ut till vänsterforward när Pardew valde att återgå till förra säsongens suveräna 4-3-3. Hatem Ben Arfa fick en mer framskjuten position till höger medan Jonas Gutierrez gick in i mitten för att hjälpa den allt mer ensamme Cheick Tioté.
Tio minuter efter halvtid small det för hemmalaget. Målet måste definitivt sägas komma ologiskt, då Spurs första halvlek motsvarade ett, om inte två, mål.
Hur som helst bjöd Newcastle på ett tålmodigt och suveränt passningsspel där Cabaye och Ben Arfa kombinerade en bit in på bortalagets planhalva. Cabaye trädde ut en krossboll till Danny Simpson, vilket fick många av oss att sucka och invänta en Spurskontring. Men den närmast bollfobiske högerbacken han slänga iväg ett inlägg mot bortre stolpen. Där nådde Sandro bollen knappt och skarvade den vidare mot Demba Ba. Denne tog en touch innan han skruvade in bollen på halvvolley vid bortre stolpen. Ett suveränt avslut och 1-0 till Newcastle efter 54 minuter.
Efter målet spelade Newcastle med mer självförtroende och kunde för första gången i matchen kontrollera tillställningen. Spurs å andra sidan led något av varningarna på sina innermittfältare, samtidigt som Sigurdsson inte riktigt klickade med en i övrigt pigg Defoe.
Steven Taylor hann med att göra en lika galen sak som vi är vana vid att se honom göra, även om det den här gången visade på en genialt innovativ förmåga. Efter att ha spelat hem bollen till Krul med fötterna slängde han sig ned på marken och nickade bollen likt en strandad säl för att vår holländske adept skulle få ta upp den. Till och med inbytte Rafael van der Vaart sågs skratta åt cirkusen.
Den för dagen trötte och osynlige Yohan Cabaye byttes ut mot nyförvärvet Vurnon Anita, som fick ett strålande mottagande. Holländaren började nervöst och tappade bollen efter en dålig touch, men spelade upp sig och såg överlag ut att ha ett ganska brett register.
Men precis när Newcastle verkade ha läget under kontroll var det återigen Aaron Lennon som skapade oreda, denna gång till den grad att gästerna tilläts kvittera. Ett chippat inlägg mot bortre stolpen nåddes av en misstänkt offsidestående Defoe. Men landslagsmannens dåliga träff på bollen omvandlades av en framstormande Davide Santon, vars touch på bollen ställde Tim Krul, som bara kunde tippa den rakt ut. Efter någon sekunds kaos var Defoe vaken nog att hamra bollen via stolpen och in i mål. 1-1 efter 76 minuters spel.
En känsla av ”aja, kryss funkar” infann sig hos undertecknad, som trots allt påmindes om vilket lag Newcastle mötte. Men när man förväntade sig ett förnuftigt, försiktigt ställningskrig under resterande femton minuter klev ”Le Enfant Terrible” in i handlingen igen. Newcastle forcerade fram en hörna efter ett skott från Cheick Tioté (som måste sluta skjuta idiotskott).
Innan hörnan slogs och samtliga åskådare på St James’ Park hade slutat skratta åt att Papiss Cissé gömde sig mellan Demba Ba och Steven Taylor för att sedan hoppa fram som en stolt vinnare av kurragömma, viskade Hatem till Tioté att han hade en plan.
Ben Arfas hörna var kort slagen och spelades omedelbart tillbaka till honom. Efter att ha utmanat både Lennon och van der Vaart hamnade han i vad som såg ut ett dödläge. Men Hatem hamnar inte i dödlägen. Han lirkar sig igenom två spelare och fälls av Lennons trötta ben.
Straffen skulle egentligen tas av Demba Ba, men en envis och taggad Ben Arfa tog bollen själv. Trots att van der Vaart insåg vad som skulle hända och pekade i Friedels vänstra hörn, slängde sig veterane åt fel håll. 2-1 i 80:e minuten.
Jonas Gutierrez sköt ett ganska bra skott en stund efter, men närmre än så kom inget av lagen att göra något åt slutresultatet.
Kommentar
Som sagt, en premiär är en premiär. Det är en match där vissa spelare inte har samma matchtempo, där vissa lag inte har gjort alla nyförvärv och där Ben Arfas ego kombinerat med Pardews inpräntade lagmoral kan räcka. Denna lördagen räckte det. Låt inte segern lura er, Newcastle har oerhört mycket att jobba på spelmässigt, men den offensiva spetskompetensen kan avgöra täta matcher på det sätt den gjorde det under 2011/12.
Ben Arfa har förstått vad Pardew kräver och vise versa. Det innebär förhoppningsvis att vi får en hel säsong av en Ben Arfa i full flärd, en spelare som min Spurssupporter till matchsällskap svor över hela matchen. En spelare som jag i dagarna ägnade denna tanke: Varför spelar du i Newcastle? Så bra kan han vara.
Men segern innebär en sak som är viktig. Den bibehåller känslan och självförtroendet från ifjol. Efter en match har vi förbättrat ett resultat. Det finns sämre starter, oavsett hur trött Cabaye är eller hur slarvig Tioté är eller hur ledsen Demba Ba (ja, igen) ser ut när vi gör mål.
Spelarbetyg 1-10
Tim Krul – 7
Inga misstag, många säkra ingripanden och värdig nummer 1.
Davide Santon – 6
Bra framåt, lite darrig bakåt. Bortgjord lite för mycket av Lennon.
Steven Taylor – 8
Härjade bra i luftrummet och såg säker ut. Underbar improvisation.
James Perch – 8
46 av 46 passningar till rätt adress. We’ve got Perchinho.
Danny Simpson – 7
Bra bakåt hela matchen. Hemskt mycket långt som vanligt, men stabil mot Bale.
Jonas Gutierrez – 8,5
Matchens skata, ändå knappt omnämnd i rapporten. Vansinnig arbetskapacitet. Lysande.
Cheick Tioté – 7
Spelade upp sig i andra halvlek. Kommer komma igång.
Yohan Cabaye – 5
Nej, inte riktigt beredd på premiär. Bryt ihop och kom igen.
Hatem Ben Arfa – 8
Suverän i sina försök att luckra upp. Oändligt oberäknelig och sällsynt talang.
Demba Ba – 7
Lysande mål och bra arbetsskift. Lite sur och verkar inte vilja vara ute till vänster.
Papiss Cissé – 5
Syntes inte till alls. Hade svårt att hitta yta.
Inhoppare
Vurnon Anita – 6
Nervös först, sedan fina touch och bra snabbhet.
Gabriel Obertan – spelade för lite
