Blackburn - Newcastle 0-2

Newcastle tog mycket tack vare en storspelande Tim Krul och en återkommen Fabricio Coloccini tre mycket viktiga poäng borta på Ewood Park. Ett spelförande hemmalag fick aldrig hål på gästerna som gick segrande ur striden med 2-0.

Alan Pardew valde trots den svaga insatsen mot Brigthon att endast göra två ändringar i startelvan. Coloccini var tillbaka och ersatte James Perch och den avstängde Yohan Cabaye ersattes på innermittfältet av Ryan Taylor. Med en rad nyckelspelare borta handlade det hela dock kanske framförallt om brist på vettiga alternativ än om frustrerande envishet från Pardews sida.

Första halvlek

En frustrerande envishet var dock vad som tidigt lös igenom gällande själva startformationen. Leon Best tog återigen en position ute till vänster vilket innebar en slags 4-3-1 med Jonas Gutierrez, Hatem Ben Arfa och Best framför Danny Guthrie och Ryan Taylor. Detta betydde alltså att vi återigen hade allas våran Shola Ameobi som ensam anfallare. Det var precis detta som jag innan matchen hade hoppats på att slippa.

Och låt oss snabbt skippa skitsnacket. Första halvlek var en katastrof. Första halvlek var plågsam. Min flickvän brukar ifrågasätta njutningen i mitt fotbollsintresse med argumentet att jag ju ”alltid bara låter sur under matcherna” och här fick hon nog garanterat vatten på sin kvarn.

Det hela började dock bra. Efter en hyfsat jämn matchinledning där Blackburn hade aningen mer boll vann Newcastle boll efter en felpass i hemmalaget. Taylor fick bollen en bit utanför straffområdet och drog på ett skott som via Scott Dann totalt ändrade riktning och gick in i mål bredvid en helt ställd Paul Robinson. Tolv minuter in i matchen hade Newcastle tagit ledningen, 0-1 och en perfekt start.

Sedan började dock det elände som resulterade i en svordoms-kavalkad av stora mått. Direkt efter målet började hemmalaget ta över. Man vann både första och andra-bollarna, man flyttade fram, man tog löpningar i djupet och den hörn-orgie som skulle hålla i sig hela matchen inleddes. Det dröjde inte länge förrän Gael Givet var nära med en dubbelchans. Guthrie och Taylor hade det svårt på innermittfältet, Ben Arfa var en bolltappande skugga, Danny Simpson saknade som oftast den rätta förmågan och Davide Santons positionsspel skapade ett flertal problem. Bortalagets anfallsspel var obefintligt. Närmast mål var Best som nickade i egen ribba.

Domare Phil Dowds vissla verkade ha fastnat mellan läpparna då han i första halvlek blåste frispark för Blackburn ungefär två miljoner gånger. Detta var dock inte nog utan gode herr Dowd fick mot slutet av halvleken även för sig att döma en totalt feldömd straff för hemmalaget. Simpson ”tacklade” Blackburns nyförvärv Anthony Modeste i vad som själva verket var en harmlös duell kropp mot kropp-duell. Rättvisa i just det fallet (Blackburn förtjänade sett över halvleken minst ett mål) skipades dock när Krul räddade David Dunns straff och dessutom tog hand om returen.

Newcastle klarade sig närmast mirakulöst halvleken ut men det kändes knappast välförtjänt. Efter ledningsmålet hade allting handlat om hemmalaget och hade det inte varit för Krul och Captain Colo hade vi säkerligen släppt in minst ett mål under dessa första jobbiga fyrtiofem minuter. Men men vi var i ledning och att vi klarat oss undan skulle kunna ge ett mentalt övertag inför resterande del av matchen.

Andra halvlek

Pardew var tvungen att göra något åt situationen och plockade ut en för kvällen dålig Ben Arfa och ersatte med James Perch som gick in som defensiv mittfältare. Vi hade blivit översprungna på mittfältet i första halvlek och det var tydligt att vi behövde en extra defensiv pjäs för att stävja hemmalagets anfallsspel. Att det var just Ben Arfa som byttes ut kan vi stå och orda om men med tanke på den ofantliga mängd offensiva fasta situationer som Blackburn hade haft i första halvlek så misstänker jag att Ameobis längd och fysik höll honom kvar på banan istället för Ben Arfa.

Taylor flyttade ut på högerkanten och Best flyttade upp något i planen vilket innebar att Pardew i princip gick tillbaka till en 4-4-2-uppställning. Spelet blev också en aning bättre. Vi hade inledningsvis mer boll och var inte lika extremt tillbakapressade som i första halvlek. Anfallsspelet fortsatte emellertid att personifieras av ett statiskt dödläge där egentligen ingenting blev uträttat. Som jag sa i införrapporten skulle man kunna önska att Best och Ameobi skulle göra allting för att visa att man vill vara med och slåss om en startplats även när Demba x2 är tillbaka men är det något dessa två nu har gjort så är det att spela sig längre bort från startelvan. Dålig bollkontroll och en tillvaro i ständig offside var temat för hela kvällen.

Ju längre halvleken led började dock Blackburn åter ta över mer och mer. Ganska naturligt började Newcastle att backa tillbaka för att bevaka den sköra ledningen men med det kom även chanser för hemmalaget. Dann var nära med en nick och nyinbytte Mauro Formica missade från nära håll ett gyllene läge. Junior Hoilett som hade varit pigg i första halvlek mattades av en aning men samtidigt fick Modeste ett par bra möjligheter där ett friläge från något snäv vinkel ändå borde ha mynnat ut i ett bättre avslut. Peter Lövenkrands kom in instället för Best för att kunna hugga på eventuella kontringar men lägena var sparsamma.

Tillslut såg dock Blackburn ut att tröttna ur och Newcastle lyckades stundtals flyta upp spelet och kontrollera matchen. Med tio minuter kvar började man känna att Blackburn med en drös av gyllene lägen och ett bombardement av hörnor och frisparkar uppenbarligen verkade oförmögna att göra mål. Alla missar gjorde att musten delvis gick ur laget och när en precis inbytt och helt friställd Gabriel Obertan i den nittionde minuten iskallt rullade in 0-2 var saken äntligen klar. Newcastle hade trots att spelmässigt underläge tagit tre blytunga poäng.

Kommentar

När röken efter nittio jobbiga minuter äntligen skingrades hade Newcastle alltså gått vinnande ur striden vilket tar laget upp på FEMTE plats i Premier League. Det hela känns smått surrealistiskt. Spelmässigt vet vi alla att första halvlek var bland de sämre vi har skådat med det här laget. Laget spelade upp sig i andra halvlek och jag måste tillge Perch en del av den äran. Med Perch fick vi in en stoppkloss på innermittfälet som fångade upp bollar och hindrade Blackburn att anfalla på samma sätt som i första halvlek vilket i slutändan visade sig vara oerhört nyttigt.

Man kan säga att det var orättvist och att spelet lämnar en uppsjö av frågetecken kring framtiden men vi ska givetvis komma ihåg att tre av lagets fyra bästa spelare saknades. Trots en medioker insats tar man tre poäng utan Cabaye, Cheick Tiote och Demba Ba och med den sistnämnda plus Papiss Demba Cisse tillbaka på söndag har vi skapat oss själva ett utmärkt läge att rida vidare på denna oerhört spännande säsong. Defensiven har många gånger varit nyckeln till framgångarna denna säsong och trots ett stundtals kaotiskt försvarsspel igår så håller man ändå nollan och är dödligt (om än med lite flyt) effektiva framåt. Då är det heller ingen slump att man ligger där man ligger. Som sagt, tre blytunga poäng som vi krigade till oss och i Premier League-tabellen tittar vi i skrivande stund NER på både Liverpool och Arsenal. Njut så länge det varar!

Statistik

Blackburn – Newcastle 0-2
Självmål 12
Obertan 90

Lagen

Blackburn Rovers (4-5-1): Paul Robinson (c); Jason Lowe, Scott Dann, Gael Givet, Martin Olsson; Morten Gamst Pedersen, Radosav Petrovic (Mauro Formica 66), Steven Nzonzi, David Dunn (Ruben Rochina 78), Junior Hoilett; Anthony Modeste
Kvar på bänken: Mark Bunn, Adam Henley, Grant Hanley, Simon Vukcevic, Jordan Slew
 
 Newcastle United (4-2-3-1): Tim Krul; Danny Simpson, Mike Williamson, Fabricio Coloccini (c), Davide Santon; Ryan Taylor (Gabriel Obertan 89), Danny Guthrie; Hatem Ben Arfa (James Perch 46), Jonas Gutierrez, Leon Best (Peter Lovenkrands 77); Shola Ameobi
Kvar på bänken: Rob Elliot, Shane Ferguson, Mehdi Abeid, Dan Gosling

Gula kort
Blackburn: Lowe
Newcastle: Taylor, Williamson

Bollinnehav: 44% - 56%
Skott på mål: 12-5
Totalt antal skott: 21-9
Hörnor: 14-2
Publik: 20, 817

Domare: Phil Dowd

Spelarbetyg

Skala 1-7

1 är usel, 3 är godkänd, 5 är bra, 7 är fantastisk.

Tim Krul – 6
Räddar en straff och stod för ett flertal andra bra aktioner. Avsaknaden av ett par extrema tv-räddningar likt exempelvis bortamatchen mot Man Utd är det enda som håller sjuan borta. 6,9 i betyg.

Danny Simpson – 3
Simpson börjar bli en svaghet i laget. Offensiven var som vanligt obefintlig och defensivt hamnade han flera gånger i problem. Ska dock ha beröm för ytterligare en rensning på mållinjen.

Mike Williamson – 3
Bristen på snabbhet blir ibland riktigt uppenbar och det fanns minst ett par tillfällen igår Williamson såg alltför seg ut. En dum rensning rakt på Modeste som med bättre precision hade kunnat lobba in en kvittering var det tydligaste exemplet på ett Williamson även tekniskt sett är en begränsad försvarare som ibland ger oss problem.

Fabricio Coloccini – 7 Matchens skata
Colo var tillbaka och var skillnaden mellan vinst och förlust. Så enkelt är det.

Davide Santon – 4
Hade svårt positionsmässigt och lämnade stundtals för mycket ytor på sin kant. Höjde sig dock en aning i andra halvlek. Jag tror helt klart att potentialen finns där. Han måste jobba på försvarsspelet men killen är fortfarande väldigt ung.

Hatem Ben Arfa – 2
Sorry men Ben Arfa gjorde ingen glad igår. Det är inte lätt med så pass begränsade medspelare men igår tappade han vid flertalet boll i väldig onödiga lägen och de få gånger han kom till läge på kanten var han alldeles för själviskt. En allmänt slarvig insats.

Ryan Taylor – 4
Hade problem i första halvlek men höjde sig betydligt i andra halvlek. Låg även bakom 1-0-målet.

Danny Guthrie – 5
Blev ofta översprungen i första halvlek men precis som Taylor gjorde han en bättre andra halvlek. Såg lika säker ut på bollen som vanligt och ser just nu helt klart ut att ha tagit ytterligare ett steg som fotbollsspelare.

Jonas Gutierrez – 4
Var precis som alla andra anonym offensivt men stod för samma typ av gedigna arbetsinsats som han i princip alltid gör.

James Perch - 5
Kom in och gjorde ett bra jobb. Gör sig helt klart bättre som defensiv mittfältare än som mittback.

Leon Best – 3
Inget blir lättare för Best då han placeras på vänsterkanten. Visst har han tekniken att ta sig förbi en gubbe eller två men spelmässigt är han alldeles för begränsat för att inneha den positionen. När han väl flyttades fram gjorde han ingen direkt glad. Ständigt offside.

Shola Ameobi – 2
En tvåa låter hårt men jag ställer mig själv frågan; vad gjorde Ameobi för att få betyget GODKÄNT? Höll han i bollen uppe i anfallet? Skapade han något farligt? Bidrog han med något konstruktivt? Visst gjorde han vad han skulle i defensiva spelet på fasta situationer men jag ser ingen anledning till varför det ska räcka till mer än en tvåa i betyg.

Peter Lövenkrands och Gabriel Obertan spelade fört kort tid för att betygsättas.

8 kommentarer

Per Lidholm2012-02-02 15:15:00