Belenenses - Vitória Guimarães1 - 0
Drömmål ledde vägen när Newcastle slog Man Utd med 3-0
Efter elva långa år tog så Newcastle äntligen tjuren vid hornen och tog en lika överraskande som förlösande seger över Manchester United. Slutresultatet skrevs till klara 3-0. Ett varsitt drömmål av Demba Ba och Yohan Cabaye banade väg och ett självmål av Phil Jones I slutminuterna fullbordade den svartvita triumfen.
Jag ska försöka att hålla mig nyanserad men jag misstänker att det här mestadels blir en matchrapport i superlativens tecken. Och kom ihåg; oavsett hur många som påstår att det enbart var Man United som var dåliga så var det till väldigt, väldigt stor del Newcastle som gjorde dem just så dåliga.
Alan Pardews startelva var innan matchen bespottad. Visserligen återfanns Davide Santon på vänsterbacksplatsen men Ryan Taylor gick istället ut som högerytter. Och framåt fick Demba Ba sällskap av Shola Ameobi. Många frågade sig vad Shola gjort för att förtjäna en start medan en alltjämt petad Hatem Ben Arfa tydligen nu låg under även Taylor i rangordningen som yttermittfältare. Jag var inte ensam om att var skeptisk innan matchstart.
Första halvlek
Newcastle inledde piggt och energiskt och visade ganska omgående prov på intensivt och högt presspel. Manchester United skulle inte få många sekunder att andas. Dock sitter det något där i varje luttrad supporters bakhuvud. Man vet hur det ofta fungerar när man möter topplagen. Hur stabilt man än inleder en match kan en plötsligt individuell prestation av en spelare som exempelvis Wayne Rooney rasera det mesta. Men vi kan hur som helst redan här konstatera att oavsett vilket lag nu Pardew ställt på banan så såg man taggade ut.
Danny Simpson slog ett lågt inlägg från högerkanten som hittade en ren Ba som oturligt slog hål i luften i ett annars perfekt läge. Inte långt därefter fick Cabaye till ett hyfsat vänsterskott som tvingade ner Anders Lindegaard på backen. Det var en rasande intensitet och publiken drogs med. Man United lyckades dock emellertid flytta uppåt på planen och Dimitar Berbatov kom klart närmast med en nick som troligen via Santon gick i stolpen och ut.
Tjugofem minuter in i matchen kolliderade Rio Ferdinand och Ba i bortalagets straffområde. Howard Webb valde att inte blåsa och vid första anblicken såg det hela ut som just en rättvis närkamp där de båda krokat i varandras ben. På reprisen ser man dock tydligt hur Ferdinand bakifrån slår undan Ba's ben och fäller honom. En missad straff enligt mig. Men kom igen, var inte för hårda. Det är ju Webb vi pratar om.
Åtta minuter senare var det hela dock relativt glömt och förlåtet. Tim Krul slog en lång utspark som via Ameobis huvud nådde Ba som drog till direkt på en halvvolley. Bollen seglade in vid den vänstra stolpen och Newcastle hade tagit ledningen med 1-0. Ba's femtonde ligamål för säsongen var också ett av de snyggaste.
Mot slutet av halvleken ordnade Ba efter ytterligare en imponerande aktion en frispark som Taylor kom hyfsat nära med men annars hände inget direkt väsentligt under halvlekens avslutande minuter. Man United såg konfunderade ut. Spelet stämde inte och Newcastle hade i stort sett lyckas bibehålla sin ettriga press hela halvleken. Det var ingen fråga om vilket lag som gick till halvlek mest nöjt.
Andra halvlek
Newcastle skulle få den perfekta starten på andra halvlek. Ba ordnade ytterligare en frispark en bit utanför straffområdet. Cabaye fick chansen att förvalta den och som han gjorde det. Fransmannen visade i Carling Cup mot Blackburn i höstas att han kan skjuta frisparkar men frågan är om inte denna var ännu mer magnifik. Bollen snuddade vid underkanten av ribban och rakt in i krysset. Lindegaard var nära att nå den men när allt kommer omkring var skottet bara för otroligt bra välplacerat. Vi var fyrtiosju minuter in i matchen och Newcastle hade 2-0 mot Manchester United.
Nu insåg man att en Man United-offensiv tvunget skulle komma. Danny Welbeck byttes in istället för en anonym Dimitar Berbatov och gästerna började ta över bollinnehavet. Hundraprocentig koncentration i alla lägen var vad som krävdes nu. Det dröjde inte länge innan en oerhörd chans kom. Nani slog ett inspel till Rooney, Krul var chanslös men på mållinjen stod Simpson och rensade undan. Precis som på Old Trafford i höstas. Mindre än timmen var fortfarande spelad och ett mål för Man Utd i det läget hade säkerligen gett dem både en eller två doser extra energi.
Med tjugo-tjugofem minuter kvar började man dock våga ana att denna kväll skulle innehålla en annan slags historia. För bortalaget fortsatte att se tveksamt ut. Spelet stämde inte. Man sprang offside och slog fler märkliga felpass än jag sett Man United göra på mycket länge. Samtidigt bibehöll också Newcastle sin koncentration, sin dedikation och sin totala offervilja att hålla kvar vid de här poängen och ta detta hela vägen över mållinjen. Krul utstrålade återigen säkerhet och i de lägen de behövdes var han lika alert som vanligt. Mike Williamson, Fabricio Coloccini och Cheick Tiote som först nu ens nämns i denna rapport hade varit fullständiga giganter på planen och framåt fortsatte Ba oupphörligt att slita.
Manchester United hade en period runt timmen spelade då men etablerade ett tryck men sakta men säkert kom det av sig. Sir Alex slängde in Javier Hernandez men det hjälpte föga. En stund senare plockades något överraskande även Rooney av. Istället kom Anderson in. Känslan av att det här nu skulle gå vägen blev större och större. Att jag dock fortsatte att närmast bita sönder mina naglar behöver jag knappast ens poängtera.
Med lite mer än tio minuter kvar ersatte James Perch målskytten Cabaye och ännu lite senare togs Ba av till förmån för Gabriel Obertan. Så i den nittionde minuten skulle all eventuell kvarvarande nervositet fullständigt blåsas bort. Krul slog ytterligare en lång frispark som letade sig hela vägen till Phil Jones som med knät på något märkligt sätt styrde bollen i nät bakom en helt ställd Lindegaard. Det var inte 5-0 som på 1990-talet men det var 3-0 till Newcastle mot Man Utd och på läktaren satt Philipe Albert som har särskilt goda minnen från den där 5-0-segern. En makalös kväll hade nått sitt slut och Newcastles första seger mot Manchester United sedan september 2001 var ett förlösande faktum.
Kommentar
Newcastle gör en närmast perfekt prestation och som jag sa i inledningen; Man United må inte ha varit på topp men en stor del av detta låg i hemmalagets otroligt hängivna insats. Vi visade från början var vi ville gå med den här matchen och vi vägrade ge Man Utd ett ord i den frågan. Vi har två drömmål, ett självmål som grädden på moset och en rad magnifika individuella prestationer. Men framförallt var detta en laginsats. Det var ett ständigt arbetande kollektiv på elva fotbollsspelare som tog fram den där målmedvetenheten, den där offerviljan och den där beslutsamheten som vi ju alla VET att den finns där. När detta stämmer för det här laget så får alla lag i ligan det svårt emot oss. Dessutom kan vi med facit i hand erkänna att Pardews matchplan denna gången fungerade perfekt.
Jag har personligen väntat i elva år på det här. Jag är ofta omgärdad av inbitna Manchester United-supportar och ett kryss här och där är det jag fått nöja mig med men idag kan jag stolt konstatera att vi helt välförtjänt äntligen VANN mot de lag som under hela min uppväxt har varit mina stora antagonister. Mina dunkla känslor för Man United må ha svalnat med åren och ersatts av närmast psykotiskt agg mot vissa andra lag (inga namn nämnda eller?) men när slutsignalen ljöd igår kan och vill jag heller inte förneka att denna match hamnar där uppe som en av de allra bästa Newcastle-matcherna på många år.
Spelarbetyg
Skala 1-7
1 är usel, 3 är godkänd, 5 är bra, 7 är fantastisk. Ni fattar.
Tim Krul – 5
Sattes till skillnad från matchen på Old Trafford inte på alltför många svåra prov men när han väl agerade gjorde han det felfritt.
Danny Simpson – 5
Slet som vanligt och stod återigen för en räddning på mållinjen i ett viktigt skede av matchen.
Mike Williamson – 6
I det närmaste felfri.
Fabricio Coloccini – 6
I det närmaste felfri. Ärligt talat står jag och väger mellan en sexa och en sjua men när allt kommer omkring känns det mest rättvist att ge lika mycket beröm till såväl Williamson som Colo.
Davide Santon – 5
En väldigt stark femma. Drog framförallt i första halvlek iväg på en del intressanta offensiva räder men uppträdde även stabilt defensivt. Några små missar här och där men Santon är fortfarande ung. Viktigast av allt är att han återigen visar stor potential.
Ryan Taylor – 5
Stodför en del missade passningar men överlag gjorde han en lika bra kämpainsats som resten av laget.
Yohan Cabaye – 7
Gjorde en oerhört gedigen insats och täckte som vanligt upp mycket yta. Förutom ett felfritt arbete stod han dessutom för en suverän frispark som gav oss övertaget i ett helt perfekt läge av matchen. Målet kan sägas vara matchavgörande och som helhet kan jag inte ge annat än toppbetyg.
Cheik Tiote – 6
Blev bara bättre och bättre ju längre matchen led och plockade i denna match fram sin allra bästa form. Som sagt, en gigant på mittfältet.
Jonas Gutierrez – 5
Var återigen ganska anonym i offensiven men jobbade oerhört rent defensivt vilket givetvis var livsviktigt i en match som denna.
Demba Ba – 7
Ba gjorde inte bara ett väldigt vackert 1-0-mål som satte bollen i rullning för hela matchutvecklingen fortsatte att jobba oavbrutet hela matchen igenom. Stundtals terroriserade han verkligen Man Utd-försvaret och ordnade bland annat just den frispark som Cabaye förvaltade så väl. Att Ba kommer saknas den närmaste månaden är just nu så övertydligt att det blir löjligt.
Shola Ameobi – 4
Stod för en bra nick fram till Ba's mål och visst gjorde en ett bra jobb överlag men han ligger ändå lite i lä jämfört med övriga lagkamrater.
Leon Best, James Perch och Gabriel Obertan spelade för kort tid för att betygsättas.
Lagen
Newcastle United (4-4-2): Tim Krul; Danny Simpson, Mike Williamson, Fabricio Coloccini (c), Davide Santon; Ryan Taylor, Cheick Tiote, Yohan Cabaye (James Perch 78), Jonas Gutierrez; Shola Ameobi (Leon Best 75), Demba Ba (Gabriel Obertan 89)
Kvar på bänken: Steve Harper, Haris Vuckic, Hatem Ben Arfa, Sammy Ameobi
Manchester United (4-4-2): Anders Lindegaard; Antonio Valencia, Phil Jones, Rio Ferdinand, Patrice Evra (c); Nani, Michael Carrick, Ryan Giggs, Park Ji-Sung (Javier Hernandez 66); Dimitar Berbatov (Danny Welbeck 57), Wayne Rooney (Anderson 75)
Kvar på bänken: David De Gea, Rafael Da Silva, Jess Lingard, Paul Pogba
Matchfakta
Newcastle – Manchester United 3-0
Ba 33
Cabaye 47
Jones (självmål) 90
Gula kort
Newcastle: Tiote
Man Utd: Jones, Valencia
Bollinnehav: 51% - 49%
Skott på mål: 6-6
Skott utanför mål: 4-0
Hörnor: 4-4
Publik: 52, 299
Domare: Howard Webb
(Kuriosa: detta var Man Uniteds första förlust med Webb som domare sedan 2003...)
