Inför 2011/2012 – Del 3
Man vinner med 5-1, 5-0, 6-0 och förlorar med 1-5, 0-4. Man spelar 4-4 och man blandar och man ger. Anfallaren som är egen produkt blir en av historiens dyraste spelare, en fransk landslagsman bryter benet och ett osannolikt slugt tränarbyte avbryter säsongen. Det var året som gick. Vad händer i år?
Med tanke på vilken ruljans vi har bjudits i form av spelare in och spelare ut blir säsongen väldigt svår att förutsäga. Mycket kommer avgöras av hur vi adresserar problemen på ytterbackspositionerna och i anfallet. Det kommer också handla mycket om huruvida spelare som Coloccini, Ben Arfa, Tioté och Ba kan hållas friska. Det kommer handla om huruvida Cabaye anpassar sig och Obertan hittar rätt.
Ett positivt scenario är svårt att måla upp, men det går. Säg att Ba fungerar utmärkt i sin roll som ensam anfallare. Säg att Vuckic exploderar i Ben Arfas frånvaro och att Cabaye-Tioté blir en omutlig mur på mitten. Det är inte otroligt, men sannolikheten för att en trupp som förlorat flera ledargestalter och viktiga pjäser under det senaste året, kommer att ta lite tid på sig att smälta samman.
Det grundläggande problemet är att Chris Hughton under ett och ett halvt år svetsade samman ett gäng ganska talangfulla fotbollsspelare, som dessutom visade sig bry sig om klubben. Av någon anledning har nu Hughton själv flyttats på – med Andy Carroll, Kevin Nolan, José Enrique och förmodligen snart Joey Barton i släptåg. Det är naturligt att det tar tid för ”gruppen” att återfinna den kämpaanda och vilja att kriga för varje centimeter, som i slutändan gav oss ett nytt kontrakt med marginal förra säsongen. Om den andan infinner sig direkt kan vi börja plocka poäng på bortaplan och därmed trycka för en plats i topp 10. Om den inte gör det kan de mentala problemen när det är kallt och Wolverhampton ska bortabesegras, bli väldigt stora. För mig symboliserar bortasegrarna mot West Ham, Everton, Wigan och Birmingham den nu utbytta spelargruppens anda. Vi hade inte märkbart mycket mer kvalitet på planen men någonting i inställningen hos spelarna gjorde att tre poäng bergades. Dylika insatser behövs i dylika matcher även denna säsong. Frågan är om Cabaye är den pådrivare som Nolan var. Frågan är om Coloccini är den ledare som Nolan var. Frågan är om Demba Ba sliter för varje boll och glidtacklar på egen planhalva likt Andy Carroll gjorde. Svaren får vi snart.
Det mer negativa scenariot är lätt att formulera. Demba Bas knä håller inte och det blir ingen önskvärd förstärkning på anfallssidan. Ben Arfa fortsätter att skada sig, medan Cabaye får problem med tempot och backlinjen tappar sin trygghet i och med Enriques frånvaro. Då blir det en skräcksäsong. Ashley kommer inte att spendera i januari för att försäkra sig om att vi hänger kvar, utan den här sejouren i Premier League är med all sannolikhet hans sista. Åker vi ur igen kommer han att kräva tillbaka sitt lån till klubben, och då måste en köpare hittas direkt för att inte ruinens brant ska hägra. Domedagsscenarion åt sidan, så lär detta inte inträffa, utan vad vi lär kunna vänta är den gyllene medelvägen.
Förmodligen kommer ett antal av spelarna visa sig vara enorma fynd. Mehdi Abeid gör succé, Vuckic slutar på 10 ligamål, Marveaux springer åttor runt alla ytterbackar eller Gabriel Obertan blommar ut. Något sådant är väldigt troligt. Samtidigt kommer karaktären att sättas på spel, vilket innebär att det inte blir någon solskenshistoria. Vi kommer förmodligen att fyllas av osannolika förhoppningar efter någon storseger i början av säsongen, för att sedan bli överrumplade av Stoke och garantera nedflyttning på diverse forum. Shola kommer att göra mål på Sunderland och han kommer gör självmål mot Swansea. Carroll och Enrique kommer att göra mål på oss, men vi kommer slå Liverpool.
Med andra ord förutspår jag en typisk Newcastlesäsong, där vi slits mellan hopp och förtvivlan, Ashley och Llambias, Shola och Hatem, The Journal och Twitter, glädje och apati. Januarifönstret lär bli en blockbusterfilm om Ashley får som han vill, men vi ska nog överleva det även i år. Det vore oerhört skönt att nå en anständig poängmängd tidigt på våren för att kunna etablera ett roligt spel till nästa säsong och slippa det krampaktiga som lär infinna sig under hösten. Ju tryggare vi blir desto bättre fotboll kommer det att spelas. Nu går jag händelserna i förväg.
Om tjugosju och en halv timme smäller det. Let’s have em.
