Oväntad poäng på Stamford
Skade- och möjliga motivationsproblem till trots mäktade Newcastle få med sig en poäng i säsongens sista bortamatch. Steven Taylor kvitterade på en hörna i den 92a minuten i en match som involverade två lag som inte såg allt för inspirerade ut, men likväl bjöd på förhållandevis god underhållning.
Nä, denna match kanske aldrig kommer att nämnas i historieböckerna i egentligen något sammanhang, men året har bjudit på betydligt ointressantare kamper. Ett av skador sargat Newcastle ställde upp med en ganska väntad elva, då den enda junioren som fick starta var Ferguson, vilken tog hand om vänsterkanten medan Jonas fick flytta in centralt i Nolan och Tiotes frånvaro. Startelvan i sin helhet såg ut som sådan:
Krul - Simpson, Steven Taylor, Coloccini, Jose Enrique - Gutierrez , Barton, Ryan Taylor, Ferguson - Shola Ameobi, Lövenkrands
Första halvlek
Matchen började dock i moll. Redan i den andra matchminuten tog Chelsea ledningen genom Ivanovic, som via en skarv kan styra in en hörna. Det dröjer dock inte längre än till den tionde matchminuten innan kvitteringen kommer. Detta efter att Terry kapat en Lövenkrands på väg igenom motståndarförsvaret och påföljande frispark slagen av Ryan Taylor styrts in med okänd del av baksida kropp av Gutierrez. Inte speciellt snyggt, men likväl något så ovanligt som ett Newcastle-mål på Stamford Bridge.
Resterande del av halvlek är tämligen svängig, där Chelsea har mest boll, men Newcastle med speedkulorna Lövenkrands och målskytten Gutierrez hotar flera gånger med kontringar. Tyvärr är ingen av dessa tu kända som några större spelgenier och således rinner situationerna ut i sanden. Men som spelkoncept så är det ett intressant inför kommande säsong, även om Löven förhoppningsvis inte får ta del av den. Värt att nämna är även att unge Ferguson är med och hotar i dessa situationer och bör betraktas som högst delaktig i spelet. Det är inte helt omöjligt att han kommer räknas som en av spelarna i grundtruppen i höst.
Andra halvlek
Inga byten sker inför andra halvlek och det ser i stort sett ut som i första halvleken. Även om det smäller hyfsat i närkamperna och man ser en del ambitiösa löpningar både hit och dit får man känslan av att en merpart av spelarna egentligen har tankarna på sitt annalkande sommarlov. Det gäller framförallt vissa spelare i hemmalaget, vilket väl kan vara förståeligt med tanke på att säsongen omöjligt kan ses som annat än ett misslyckande. Inte heller publiken känns överdrivet inspirerade, bortsett från möjligen en klick av de tillresta bortasupportrar som givetvis vill se sitt lag som nykomling plocka ett par poäng mot ett ”big four” lag.
I slutet så tänder dock matchen till lite när Enrique sjabblar med bollen och tvingas riva ner Anelka. På kommande frispark springer Krul ut för att boxa iväg bollen, men framstår mest som en skadeskjuten kråka då han ohotad viftar med händerna men missar bollen och Alex kan nicka in bollen i öppet mål. Ytterligare ett tecken på att han inte är redo att ta platsen som förstekeeper riktigt än.
Men precis som i första halvleken så revanscherar sig bortalaget bara lite mindre än tio minuter senare. I den 92a matchminuten får Lua-Lua – som precis som Nile Ranger och Sammy Ameobi, Sholas yngre bror, fått kliva in på plan under andra halvlek- förbi på vänsterkanten och når Ryan Taylor, som gör en fin språngnick som tyvärr styrs undan till hörna. Men väl på hörnan nickar Ranger till Steven Taylor som i sin tur nickar bollen i mål och glad som få springer bort till tillresta fans för masskramande. För detta belönas han med ett gultkort, vilket också är det sista som händer i matchen.
Postgame
Det är svårt att dra några stora slutsatser från en sån här match. Men om vi gör ett försök och börjar med det positiva så kan vi inleda med att det här var första gången sedan säsongen 87/88 som Magpies gör två mål på Stamford i en ligamatch (enda undantaget över huvudtaget är ligacupvinsten i höstas med 4-3). Det är även kul att se flera unga spelare få matchtid, även om det mycket väl snarare kan vara en konsekvens av skadeproblemen än Pardews välvilja i talangutvecklingen. Som jag skrev tidigare så imponerade Ferguson åtminstone på mig, då det trots allt är världsspelare han möter i denna match, oinspirerade eller ej. De övriga anser jag mig inte ha fått tillräckligt stort intryck av för att kunna bedöma, även om jag vet sedan tidigare att Ranger är i stort behov av en utlåning till en lägre division för att gå igång sitt målgörande.
Det negativa är väl vad som bör betraktas som ”de vanliga grejerna”. Truppen är för tunn, vi har inga anfallare värda att nämna och Krul är inte där än.
Som helhetsintryck av matchen allena bör laget i vilket fall ges klart godkänt för gårdagens insats, en poäng borta mot Chelsea är aldrig mindre än så. Och framförallt med tanke på att det inte var oförtjänt.
Chelsea – Newcastle 2 – 2
Ivanovic 2, Alex 83, Gutierrez 10, Steven Taylor 90
Publik: 41 739
Domare: Lee Mason
Startelva NUFC: Krul - Simpson, Steven Taylor, Coloccini, Enrique - Gutierrez , Barton, Ryan Taylor, Ferguson - Shola Ameobi, Lövenkrands
Ej inbytta NUFC: Söderberg, Smith, Tavernier, Kuqi
Gula kort NUFC: Simpson, Enrique, Steven Taylor
Skott på mål: 2 – 4
Skott utanför: 8 – 5
Hörnor: 7 – 4
Bollinnehav: 64.6% - 35.4%
(Källa statistik: skysports.com)
