Sanslös comeback gav Newcastle poäng mot Arsenal
Newcastle skrev historia hemma mot Arsenal när man i en helt galen match hämtade igen ett 0-4-underläge för att tillslut få med sig en poäng. Fyra mål under matchens sista tjugo minuter gav oss slutresultatet 4-4 och ordet upphämtning har fått ett nytt ansikte.
Det här var en match med två olika sidor så att säga. Minst sagt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det här. Hur pass sansad infallsvinkel ska välja? Jag tror hur som helst att det som vanligt är bäst att börja från början.
Första halvlek - förnedringen
Sällan har så många Newcastle-fans varit så pass pessimistiska före en match som igår. Vi har haft en hemsk vecka bakom oss och toppen av detta isberg skulle enligt de flestas uppfattning bli en förnedring hemma mot ett kvickt, spelskickligt och högmotiverat Arsenal. Det tog fyrtiofem sekunder innan Theo Walcott hittade en lucka mellan Mike Williamson och Fabricio Coloccini och sprintade förbi för att placera in 1-0 för Arsenal. Det hade inte ens gått en minut och våra farhågor var redan bekräftade.
Minuten senare fällde Danny Simpson Andrey Arshavin utanför straffområdet. Ryssen slog in en fin frispark som hittade huvudet på en omarkerad Johan Djorou och det var 0-2. Det var precis som hemmamatchen mot Manchester City igen. Med tanke på all ”doom and gloom” innan matchen så borde man kanske inte varit särskilt förvånad, men det faktum att det alltså redan stod 0-2 efter knappt tre spelade minuter var närmast en mardröm alltför hemsk för att vara sann. Men vi vet ju alla hur det är med Newcastle. Svart eller vitt. Inget mellanting. Den svarta, sorgliga, plågsamma mardrömmen tog ännu värre skepnad när Walcott i den tionde minuten hittade in till en löjligt fristående Robin van Persie som enkelt slog in 3-0.
Och här får jag som matchrapportör be om ursäkt. Förnedringen, kollapsen, apatin, känslan, SYNEN av ett hemmalag där spelarna så totalt resignerat fick mig att rent fysiskt må dåligt. Jag tänkte ”f*ck it, det här är ett ideellt arbete och jag kan inte förmå mig själv att bevittna mer av det här just nu”. Så i min roll som matchrapportör gick jag helt sonika från tv:n i ett försök att lugna mig. Jag sneglade dock strax tillbaka mot tv:n och fick strax därefter se den flygande holländaren van Persie nicka in 0-4. Det hade innan matchen funnits frågetecken kring Fabricio Coloccinis medverkan i matchen. Ett sent test hade uppenbarligen visat att han var kapabel till att spela men frågan var nu om inte den hårfagre argentinaren tillsammans med resten av backlinjen hade gjort sina absolut sämsta tjugosex minuter någonsin i den svartvita tröjan.
Flera människor lämnade vid det här laget St James Park. Då jag själv lämnat tv:n kan jag knappast klandra dem. Visionerna om en plågsam vår med ny nedflyttning i slutet av tunneln var nu för första gången den här säsongen riktigt, riktigt påtagliga.
Arsenal lugnade ner sig en aning efter detta. Newcastle tog sig framåt då och då, men mest för att poängtera och understryka hur uddlöst ett anfall bestående av Leon Best och Peter Lövenkrands är. Cesc Fabregas hittade så småningom van Persie med en fin djupledspassning, han kom igenom och var nära att slå in 0-5. Vi gick till pausvila med 0-4 i baken och jag är övertygad om att jag har rätt när jag säger att INGEN i detta läge kunde föreställa sig det scenario som skulle komma under matchens andra halva.
Andra halvlek – en matchavgörande händelse?
Halvleken var inte många minuter gammal när Joey Barton drog till med en tuff tackling mot Arsenals Abou Diaby. Fransmannen blev vansinnig på Barton, tog tag i hans nacke och slängde honom ner i marken, Inte gjorde Diaby det lättare för sig när han i tumultet efteråt även knuffade till en framrusande Kevin Nolan. Domare Phil Dowd som i första halvlek inte gjort särskilt mycket väsen av sig inledde nu vad som skulle bli en bra mycket livligare andra halvlek. Dowd hade inget annat val än att visa ut Diaby för förseelsen medan Barton kom undan. Barton hade satsat hårt men reprisbilderna visade hur han faktiskt hade träffat BOLLEN med tacklingen. Arsenal-supportrarna får säga vad de vill, men enligt mig var detta en helt okej tackling. Den alltid lika uppmärksammade Barton hade även smällt dit Arshavin med en rejäl tackling men klarat sig utan kort.
Arsene Wenger började redan bli irriterad vid sidlinjen. Föga anade han nog vilken betydelse Diabys röda kort skulle få. Johan Djorou hade i inledningen av andra halvlek fått utgå och Sebastian Squillaci hade ersatt, men ett Arsenal som var fyra mål upp skulle normalt sett inte ha några som helst problem att försvara ledningen i drygt fyrtio minuter. Dock var Diabys röda kort också en start på en halvlek som inte på något sätt var just ”normal”.
Upphämtningen
Med lite mer än tjugo minuter kvar av matchen fälldes Best av Laurent Koscielny i straffområdet efter en hörna inslagen av Barton och Dowd pekade mot straffpunkten. Koscielny gjorde mer eller mindre krokben på Best och straffen var rätt dömd. Barton klev fram och placerade säkert in bollen lågt intill vänstra stolpen. 1-4 och vi hade nu ”putsat till” siffrorna lite och med Arsenal nere på tio man minskade även risken att de skulle rycka in en växel till och göra ytterligare ett par mål. Det kändes nu som att den värsta pärsen var över och det man nu önskade sig var att Newcastle kunde spela av matchen med lite värdighet.
Någonting litet, litet började dock gro. Bland publiken, i gräset, i hemmaspelarna. Det var ett märkbart mer energifyllt Newcastle som plötsligt började storma fram och sätta Arsenal under press. Strax efter Bartons mål slog Best in 2-4, bara för att sekunden senare felaktigt bli avblåst för offside. Tomas Rosicky som stod längre ut på kanten hade klart och tydligt upphävt offsiden. Att linjedomaren inte sett att en stillastående Rosicky bara några meter ifrån honom själv stått nedanför Best får ses som rent dåligt. Det tog dock inte många minuter innan Best fick sin revansch. Jose Enrique slog in ett inlägg där Best i trängseln lyckades ta ner bollen på bröstet och från nära håll slå in 2-4 nätmaskorna.
Och nu öppnade sig portarna, nu började man nästan, nästan tro att något var på gång. Nyinsatte Nile Ranger må vara en målsumpare av hög rang, men han hade precis som i hemmasegern mot Liverpool kommit in och injicerat energi. Han vann luftdueller i straffområdet, han nickskarvade till medspelare och han gjorde sig allmänt jobbig för Arsenals försvar. Knappt en minut efter Bests reducering drog Ranger till med ett farligt skott som tvingade Wojciech Szczesny till en bra räddning.
Wenger började skruva på sig vid bänken och bytte in Emmanuel Eboue istället för Walcott. Det var dags för Arsenal att börja försvara sig. Det hjälpte dock föga när Dowd i den åttiotredje minuten dömde straff nr. 2 till Newcastle. Det går kort och gott att säga att straffen var felaktigt dömd. Koscielny (eller Rosicky?) gjorde ”något” med armen (?) mot Williamson som föll. Olycksgubben Koscielny såg ut som ett levande frågetecken i ett antal sekunder innan det gick upp för honom att Newcastle hade tilldömts ytterligare en straff. Barton satte den och gjorde 3-4. Denna straff var sämre slagen och gick via Szczesnys ben och in. Med sju minuter kvar av ordinarie tid hade Newcastle nu plötsligt hämtat in 0-4 till 3-4 och precis på samma sätt som INGEN före andra halvlek hade trott på ett scenario som detta så insåg nog ALLA nu att vad som helst kunde hända.
Fyra minuter senare föll Barton ganska lätt i en nickduell med Rosicky. Hur som helst blåste Dowd frispark för Newcastle. Barton slog in en svepande boll som nickades bort av en Arsenalförsvarare och sedan kom slutklämmen på denna klassiker där den mest överlägset mest perfekte matchhjälten av dem alla, nämligen Cheick Tiote slog till den bortnickade bollen med en vänstervolley som borrade sig in vid den vänstra stolpen. Newcastles kanske bästa spelare under hela säsongen hade smällt dit sitt första mål för klubben och på vilket sätt han hade gjort det. Matchklockan stod på åttiosju minuter och Newcastle hade gjort 4-4. Spelarna slängde sig i hög. Steve Harper lekte wrestling och Tiote var utom sig av lycka. En comeback bortom allt förstånd tog plats här och nu och trots att jag hade kunnat döda för att vara där på plats så vittnade mina primalskrik hemma i tv-soffan om att jag just i detta nu upplevde ett Newcastle-ögonblick som jag aldrig kommer att glömma.
Fjärdedomaren visade upp fem minuters tillägg och en minut in på övertiden bröstade Ranger ner en långboll till Nolan som slog till direkt. Det låga skottet for strax utanför högerstolpen och även om Szczesny var på väg åt rätt håll kunde vi med lite fler marginaler på vår sida ha haft sinnessjuka 5-4 i det läget. Men någon hejd på galenskapen måste det väl finnas även i en match som denna. Arsenal stack upp en gång under övertiden då van Persie lyfte in bollen i mål. Linjedomaren hade dock tidigt vinkat för offside och reprisbilderna visade att van Persie VAR offside. Det var knappt, men det var rätt dömt.
När slutsignalen så ljöd hördes ett vrål som verkligen trängde genom tv-rutan. Ett utskämt, förnedrat och slaget Newcastle hade rest sig på ett makalöst sätt och fått med sig en poäng mot ligatvåan Arsenal.
Kommentar
Vad mer finns det egentligen att säga? Newcastle skrev historia genom att bli det första laget i Premier Leagues historia som har hämtat in ett fyramålsunderläge. Visst kan man ha åsikter om vissa av domarens beslut, men att enbart skylla Arsenals kollaps på Dowd eller förklara Newcastle upphämtning på enbart detta sätt är självklart fel. Newcastle gör en mach som jag aldrig kommer att glömma. Jag minns hur jag satt framför text-tv i slutet av 90-talet och bevittnade hur Alan Shearer gjorde hattrick och vände 1-3 till 4-3 hemma mot Leicester under matchens sista kvart, men det här var mot Arsenal. Det här var värre. Man önskar verkligen att man befann sig i omklädningsrummet i halvtid. Vad sa Pardew?
Vi har återigen lärt oss att det aldrig går att veta var man har det här laget, den här klubben, de här spelarna. En hemsk vecka var på väg mot en riktigt domedagsavslutning och efter första halvlek kändes ett kommande ras i tabellen som oundvikligt. Men det är händelser som dessa som kan rädda hela säsonger. Det här var givetvis precis vad vi behövde och om inte matcher som dessa kan höja spelares moral så vet jag inte vad som kan göra det. Nu skadade sig Best i slutet av matchen och anfallsalternativen är fortfarande fattiga, men vi ska alltid komma ihåg att vi aldrig ska räkna bort eller tro oss veta var vi har Englands troligtvis allra mest oförutsägbara klubb. Vad kan vara ett tydligare bevis på detta än gårdagens bragdupphämtning?
Matchfakta
Newcastle – Arsenal 4-4
0-1 Walcott 1, 0-2 Djorou 3, 0-3 van Persie 10, 0-4 van Persie 26, 1-4 Barton 68 str, 2-4 Best 76, 3-4 Barton 83 str, 4-4 Tiote 87
Gula kort
Newcastle: Nolan
Arsenal: Sczcesny, Sagna, Wilshere, Eboue
Röda kort
Arsenal: Diaby
Bollinnehav: 48% - 52%
Skott på mål: 9-7
Totalt antal skott: 19-10
Hörnor: 12-6
Publik: 51, 561
Laguppställningar:
Newcastle: Harper, Simpson, Williamson, Coloccini, Enrique, Barton, Tiote, Nolan, Gutierrez, Lövenkrands (Ranger 72), Best (Guthrie 88)
Arsenal: Sczcesny, Sagna, Koscielny, Djorou (Squillaci 49), Clichy, Arshavin (Rosicky 71), Fabregas, Diaby, Wilshere, Walcott (Eboue 77), van Persie
Spelarbetyg skala 1-8
Riktlinjer:
1 – Totalt värdelös
3- Dålig
5- Godkänd
7- Mycket bra
Steve Harper – 5
Harper kan egentligen inte belastas för något av Arsenals fyra mål. Gjorde dessutom ett par bra räddningar.
Danny Simpson – 5
Simpson är väl kanske den i backlinjen som kom undan ”bäst” i första halvlek. Tog sig framåt bra i andra halvlek och det går inte att förneka att Simpson den här säsongen har utvecklas som fotbollsspelare. Han får gärna fortsätta på den inslaga vägen.
Mike Williamson – 3
Det är svårt att sätta betyg på backlinjen här. Efter första halvlek skulle mittbackarna ha 1 i betyg, men visst Williamson var uppe och oroade i luftrummet i andra halvlek och ordnade dessutom den billiga andra straffen. Jag kan trots detta inte förbise första halvleks katastrofinsats.
Fabricio Coloccini – 3
Colo hade verkligen en av sina allra sämsta dagar. Även han spelade upp sig i andra halvek, men med samma argument som för Williamson kan jag ändå inte ge Colo godkänt.
Jose Enrique – 5
Såg lamslagen, ointresserad och allmänt svag ut i första halvlek. Kom fram mer i andra och låg bakom Bests måls. Han räddar sig själv med matchavslutningen och förhoppningsvis får vi nu se Enrique tillbaka i sitt gamla slag igen.
Joey Barton – 8
Barton börjar bli ansiktet utåt för Newcastle. Hatat och bespottad av utomstående, mer och mer älskad av Newcastles supportar. Barton bryr sig, Barton vill saker, Barton försöker. Igår var han mer än någon annan den som motiverade det här laget till denna comeback och hans två straffmål kommer vi att vara evigt tacksamma för.
Cheick Tiote – 6
Det var närmast förlösande att ha Tiote tillbaka i laget efter avstängningen. När Tiote dunkade in kvitteringen var han givetvis värd alla toppbetyg i världen, men sett över hela matchen måste vi ändå ha med första halvlek i åtanke och då får matchhjälten ändå nöja sig med en stabi sexa, vilet absolut inte är ett dåligt betyg.
Kevin Nolan – 5
Nolan gjorde absolut ingen stormatch, men höjde sig precis som alla andra efter paus. Sett överhela matchen kan jag ändå inte annat än att ge honom godkänt för hans insats.
Jonas Gutierrez – 5
Det börjar bli tjatigt att säga det men, men Jonas tillhör också de spelare (alla i laget räknas i den skaran) som förbättrade sitt spel i andra halvlek. Drog igång en del av den forcering som kom under matchens sista tjugo minuter och fick dessutom till en del bra inlägg in i straffområdet.
Leon Best – 5
Bespottad, hånad och ständigt offside i första halvlek, men det går ändå inte att döma ut Best helt. Best har gjort fyra mål på fem Premier League-starter och det måste han ändå ha cred för. Ordnade en straff och fick dessutom ett mål felaktigt bortdömd igår. Stark andra halvlek.
Peter Lövenkrands – 3
Lövenkrands är en skugga av den spelare han var förra säsongen. Förklaringen är enkel; dansken håller tyvärr inte längre för att spela på den högsta nivån och gjorde återigen en väldigt, väldigt anonym insats.
Nile Ranger – 7
Som sagt, Ranger kom in och förändrade matchbilden på samma sätt som mot Liverpool. Ibland ser han lite ut som Bambi på hal is, men han är tung och tuff att ha att göra med. Han kom och in vann luftdueller, serverade medspelare och skapade rejäl oro i Arsenals försvar. Ranger var den injektion som fick laget att bara fortsätta att öka och öka takten.
Danny Guthrie – spelade för kort tid för att betygsättas.
