Stoke gav Newcastle sin fjärde raka förlust

Efter att ha förlorat tre raka matcher mot på pappret fullt överkomligt motstånd, var det utan optimism laget tog sig an erkänt svårspelade Stoke borta på Britannia. Och pessimismen föreföll befogad efter 90 minuters spel, när ytterligare en förlust stod klar.

Inför
Det mesta i försnacket handlade givetvis om lagets uppenbara problem: formen och skadorna. Laget har inte bara förlorat sina senaste matcher, utan även spelat helt oinspirerat och det har stundom sett fullkomligt bedrövligt ut. Dessutom rapporterades i veckan att Steven Taylor och Cabaye blir borta till februari båda två, samtidigt som Ben Arfa nyligen blev skadad utöver alla de långtidsskador som laget led av sedan tidigare. Det i sin tur renderade i ett otal hypotetiska startelvor mot Stoke, men den Pardew slutligen valde att ställa upp med blev: Krul - Santon, Coloccini, Williamson, Simpson - Gutierrez, Tiote ,Perch, Anita, - Ba, Cisse.
 
Att Pardew valde att formera mittfältet med tre spelare som primärt betraktas som speldestruktiva och en argentinare vars primära egenskap är att springa indikerade att han inte motsatte sig Stokes aningen tråkiga spelstil i den här matchen, utan snarare ville försöka spela under liknande villkor. Således var förhoppningarna om sprudlande underhållning död redan innan matchen startat.
 
Första halvlek
Ja, vad ska man säga? Perch hade gästernas bästa chans när han från distans drar ett skott utanför, men som Begovic som vaktade Stokes mål hade full koll på. Defensivt var man illa ute två gånger. Dels när Whelan drar iväg ett volleyskott från distans som är ytterst nära att resultera. Men framförallt när Stoke får en frispark på högerkanten efter att Santon dragit på sig en frispark. Denna slås in och i vanlig oordning har Newcastle tur när Wiliamson sånär lyckas slå in rensningen i eget mål, men lyckligtvis räddas av stolpen. Och som om det inte var nog med olycka när det kommer till otillgängliga spelare så drar Perch på sig sitt femte gula kort för säsongen och är avstängd i nästa match. Annars hände inte speciellt mycket, vilket väl får ses som positivt i ett defensivt hänseende i alla fall.
 
Andra halvlek
Matchens andra fas blir avsevärt mer underhållande. Det börjar redan i 47:e matchminuten med att Tiote vinner en boll på mitten som letar sig vidare till Ba som tar avslut. Ett ganska tamt ingripande av Begovic ger Cisse chansen på en retur, en chans han tar tillvara på och gästerna tar ledningen. Begovic skulle dock ta revansch i nästa stora målchans i matchen, när en boll från Krul letar sig ändra fram till Cisse. Denne kommer halvfri från kanten, men lyckas inte avsluta bättre än att Begovic kan göra en bra räddning. Ba skulle lite senare få ett väldigt liknande läge, men även då stod Stokes målvakt i vägen. Efter detta var det mest Stoke som stod för offensiv lusta, vilket dock är rimligt eftersom klockan tickar på. Först är den tidigare Sunderlandspelaren Jones nära att nicka in ett inlägg från väldigt nära håll i den 79:e matchminuten, men lägger den rakt i Kruls famn. Istället är det Walters som får nicka in kvitteringen någon minut senare. I båda fallen kan man verkligen diskutera markeringsspelet, eftersom de får nicka minst sagt ostört.
 
Kort därefter känns allt åter hopplöst, efter att Jones hoppar ungefär fem gånger så högt som Wiliamson i en nickduell och på så sätt frispelar Jerome som fri med Krul stänker in vinstmålet till 2-1. Newcastle kommer aldrig speciellt nära ett kvitteringemål, trots Pardews försök att stärka offensiven genom att skicka in Sammy Ameobi och Nile Ranger. Ja – ni läste rätt. Nile Ranger är det vi för tillfället skickar in när ett mål är ett måste.
 
Kommentar
Det finns väl egentligen inte så mycket att säga om det inte skall vara något alldeles uppenbart. Nedflyttningssträcket närmar sig i rasande fart för ett lag som siktat på övre halvan. Väntar gör dessutom ett Afrikanskt mästerskap utan Tiote, som förvisso är tämligen blek för tillfället, men som ändå utgör en stome i ett i övrigt skadeskjutet lag. Den konstanta rotationen av spelare på grund av skador och avstängningar gör även insatserna svårbedömda. Mittbackspositionen är ett sådant exempel. Wiliamson är för tillfället under all kritik, men om han och Coloccini får spela ett par matcher på raken tillsammans kanske det kan börja arta sig lite igen. Mittfältet saknar helt kreativitet när Cabaye och Ben Arfa saknas, vilket inte deras ersättare ska lastas för eftersom de ursprungligen inte är tänkta i de positionerna. Det är väl snarare en fråga om truppbredd och det är en ganska uttjatad diskussion vid det här laget, där väl ändå samtliga har samma inställning; den är långt ifrån bred nog. Våra anfallare är väl de jag tycker att man kan ifrågasätta. De har genomgående under säsongen sett loja ut och visst kan man ifrågasätta Pardew och påpeka att det inte spelas på ett lämpligt spel för att få ut max av dessa herrar, men det förändrar inte det faktum att de inte varit speciellt bra på att sätta de chanser de väl får när de betyder något, även om Ba gjort det betydligt bättre än Cisse.
 
Och så för optimismen: Ja, det här var ett fall framåt. Stoke borta ÄR en oerhört svår match. Ledningen var Newcastles fram till 81:a minuten. Spelet såg ändå ok ut med förutsättningarna i åtanke. Cisse gjorde faktiskt ett mål. Och nästa match är Wigan hemma. Det finns chans att vända på det här trenden där.
 
Laguppställningar

NUFC:  Krul - Santon, Coloccini, Williamson, Simpson - Gutierrez, Tiote ,Perch, Anita, - Ba, Cisse
Inhoppare: Sa. Ameobi 87, Ranger 87
Ej använda: Elliot, Ferguson, Tavernier, Bigirimana, Marveaux
 
Stoke: Begovic - Cameron, Huth, Shawcross, Shotton - Whelan, Nzonzi, Adam (Kightly 67) Etherington (Jerome 68), Walters - Crouch (Jones 40)
 
Gula kort NUFC: Santon, Perch
 
 

1 kommentarer

Christopher Askö2012-11-29 21:06:39