Svag Newcastleelva när Arsenal vann välförtjänt
Endast Mike Williamson och Tim Krul fanns med från startelvan mot West Ham när Newcastle tog sin an Arsenal på St. James's Park. Återigen imponerade ungtupparna Haris Vuckic och Nile Ranger, medan flertalet breddspelare visade varför de är just breddspelare.
Newcastle
Som väntat fick Tim Krul åter förtroendet i buren, med Mike Williamson och James Perch som mittbackar framför sig. På högerbacken figurerade Ryan Taylor - som efter dagens insats borde hålla flabban och inte gnälla över utebliven speltid - och till vänster unge Tamas Kadar.
Mittfältet befolkades centralt av Alan Smith, Haris Vuckic och Danny Guthrie. Den förstnämnde bar även kaptensbindeln.
Wayne Routledge till höger och Peter Lövenkrands till vänster med Nile Ranger som centralforward var vad som gick att tyda i spelet iaf, men Lövenkrands tog även en mer central roll än Routledge.
Arsenal
En - som väntat - relativt stark elva med flera tunga namn. Szczesny i mål var innan matchen för mig relativt okänd, inte längre. Eboue, Koscielny, Djourou och Gibbs bildade backlinje, med femmannamittfältet Walcott, Denilson, Eastmond, Rosicky, Vela som backup till ensamme anfallaren Nicklas Bendtner.
Första halvlek
Arsenal var vansinnigt nära att ta ledningen ungefär nio gånger innan vi hade spelat en minut, men blockeringar, dåliga avslut och Tim Krul såg till att så inte blev fallet. Istället åt sig Newcastle in i matchen och Alan Smith såg sitt bästa avslut på fyra år (helt ärligt) tippas i ribban av en för dagen briljant Arsenalmålvakt. Dessutom såg besten Nile Ranger till att muskla bort hela Arsenalförsvaret, toucha bollen förbi Szcezesny men inte hitta rätt efter att fått kontroll på bollen efter vissa bekymmer.
Newcastles täta försvarsspel begränsar Arsenal till ett fåtal halvchanser och tafatta långskott under stora delar av halvleken, men å andra sidan är de enda farligheterna som hemmalaget skapar framåt genom Vuckic och Ranger. Wayne Routledge har svårt på högerkanten, men kommer förbi sin gubbe efter en klassisk "sparka och spring-fint". Dessvärre är Rangers rörelsemönster i boxen helt ovidkommande och Routledges inlägg nickas enkelt bort. Orutinen lyser här igenom hos vår unge anfallsadept som annars får sägas vara svartvitts bästa spelare i första halvlek.
Vi såg ut att gå mot mållöst i halvtid när Arsenal får en hörna i 46:e minuten. Bollen nickas runt lite men hamnar tillslut hos Eastmond som skickar iväg en ganska harmlös nick mot mål. Dock letar sig bollen förbi en skymd Tim Krul och mot Ryan Taylors panna. Taylor i sin tur väljer av någon outgrundlig anledning att nicka bollen nedåt och träffar därmed Krul i nacken. Bollen i mål och ett bisarrt sätt att öppna målskyttet på. 0-1 i halvtid och det ska sägas att sett till spelet var det inte helt ologiskt.
Andra halvlek
Alan Smith inleder halvleken med att dra på sig ett gult kort, något som var nära några gånger i första halvlek när han genomförde sina patenterade alibiglidtacklingar. Kort därefter är det dags för nästa konstiga mål. En utspark från Krul nickas tillbaka mot Newcastles planhalva, där återigen Chris Hughtons envisa höga försvarslinje får betala priset. Ett stort frågetecken - nästan utropstecken - för en offsidestående Theo Walcott ska iaktas, men den kvicka landslagsyttern rullar enkelt ifrån hela backlinjen och chippar snyggt i 0-2 bakom Krul. (Domaren kan även ifrågasättas för att han inte brydde sig om Nicklas Bendtners rugbytackling på Williamson - som i sin tur förmodligen inte hade hunnit ikapp Walcott i alla fall).
Newcastle fortsätter att gneta med fysiskt spel men åstadkommer inte mycket i offensiv väg. In kommer Andy Carroll, Jonas Gutierrez och slutligen Joey Barton, och trots att spelet blir markant bättre från vår sida så skapas inte många direkta farligheter. Är det inte dåliga beslut av en annars imponerande Gutierrez så är det räddningar och blockeringar på avslut från Carroll eller slarviga mottagningar av Ranger.
I 83:e matchminuten kommer hur som helst 0-3 efter att omåttligt osympatiske Nicklas Bendtner vänt ut och in på Newcastleförsvaret och med ett klassavslut besegrat Krul.
Ryan Taylor borde kanske gjort mål efter en hörna strax innan Bendtners 0-3 när han fick Rangers nick i princip på sig. Men om felet var hans den gången så kan man inte säga detsamma om det som inträffade några minuter efter. Taylor bombar på en sinnessjukt bra frispark från bra avstånd som Szcezeny gör en mirakelräddning på. Den duktige burväktaren hinner även med att rädda ett och annat skott från en sanslöst taggad Andy Carroll, som också han ska ha beröm för sitt inhopp.
Arsenal lyckas i 89:e minuten pricka in 0-4. Danny Guthrie tappar bollen på egen planhalva, vilket ger Arsenal chansen att sticka bollen i djupet på Theo Walcott som blir friast i världen. Som tur var har vi James Perch som genom en enastående världsklassaktion hinner ikapp Walcott och sätter en millimeterprecis glidtackling. Nej, så var det inte. 0-4 efter ännu ett bra avslut av Walcott. Detta blir även matchens slutresultat.
Kommentar
Inte så mycket att orda om. Det är snarare ett faktum än en ursäkt att Arsenals elva var starkare än Newcastles, men historien hade kanske inte varit så annorlunda om vi hade spelat med ett bättre lag. Ett välspelande Arsenal såg väldigt bekväma ut, och enda gången Newcastle oroade offensivt var genom fysiska angrepp från Carroll och Ranger, som båda två imponerade. På mitten såg man att Haris Vuckic har mycket boll i sig, att Danny Guthrie har problem med tempot och att Alan Smith rättmätigt är andraval bakom Cheick Tioté. Peter Lövenkrands såg återigen väldigt blek ut på topp och kommer nog få det svårt att ta en plats under säsongen.
I backlinjen kan inte Mike Williamson eller Tamas Kadar lastas för målen alls. Williamson gör som vanligt en gedigen insats och går inte bort sig, medan Kadar - som trivs bättre i mitten - inte heller gör någon sur. James Perch är i mitt tycke återigen helt bedrövlig. Borde dragit på sig en eller två straffar när han först tar bollen med handen i första halvlek, och sedan kapar (?) Walcott när denne är fri i andra halvlek. Tacklingen på Walcott må inte ha varit så allvarlig som Walcott försökte framställa det, men vad händer med beslutet att glidtackla när man är 4 meter från bollen och med tur kan nå spelarens hälar?
Vi såg även varför Ryan Taylor står bakom såväl Perch som Danny Simpson i ordningen bland högerbackarna. Inga defensiva kvalitéer överhuvudtaget, utan mannen består av en briljant högerfot men inte mycket mer. Frisparken var grym, men vi har inte råd att ha en sådan lyxspelare på planen, speciellt inte i backlinjen. Väldigt troligt att detta är Taylors sista säsong hos oss.
Värt att notera är de våldsamma rekationer som sker efter att Joey Barton gått in något för tufft i några dueller på slutet, medan Eastmonds vidriga tackling på James Perch från den första halvleken går onoterad, i alla fall hos kommentatorerna.
En inte allt för deppig förlust, utan fokus läggs nu istället på det viktigaste målet med säsongen - nytt kontrakt i Premier League. På söndag väntar årets match och nu kan uppladdningen börja på allvar. Let's have em'.
