Svart eller Vitt: Kära tomten, en önskelista för Newcastle United
Snart är julen här och jag tänkte använda Svenskafans för att skriva ett öppet brev till jultomten. Det strular alltid annars när jag ska hitta rätt adress i nordpolen.
Kära tomten, jag vet att jag varit dålig på att höra av mig de senaste åren men här kommer återigen en önskelista för mina Newcastlespelare:
Steve Harper – Den där specialgjorda bänkplatsen. Ni som läst mina tidigare önskelistor vet vilken jag syftar på, tyvärr för vår gamle trotjänare ser jag hellre att vi satsar på Krul. Kapacitetsmässigt är eventuellt Harper lite bättre men skillnaden är liten, och med tanke på att Krul är 13 år yngre samt väldigt lovande så blir det alternativet mer spännande.
Fabricio Coloccini – En mössa modell XXXXXL. Nu i vintertid är det viktigt att vår viktigaste mittback håller sig frisk. Då är det bra att ha en mössa även om den där sideshow-fab kalufsen lär värma en del. Better safe than sorry.
Jose Enrique – Ett telefonsamtal från Del Bosque. Premier league spelare tycks inte stå högt i kurs hos den spanske förbundskaptenen (trivsamt på bänken Fabregas? Artetas största landslagschans tycks vara att bli engelsman?). Att då vår spanske tjur på vänsterbacken tillhör ligans mest underskattade spelare gör inte saken bättre, men med tanke på att vänsterbacksplatsen måste vara den svagaste positionen i Spaniens landslag då en gammal halvdan Capdevila harvar där så borde Enrique vara med i diskussionen snart med tanke på hans prestationer. Är dessutom bara 24.
Kevin Nolan – Ett hemmagym. Nu när Carroll friats från flickvänmisshandels anklagelser så borde big Andys pojkrum kunna fixas om till ett hemmagym. Nolan har spelsinnet, touchen och inställningen till att bli en riktigt bra spelare. Det som sviktar är främst fysiken. Några färre öl på krogen och med några mer kilo muskler skulle Nolan kunna bli ett krutpaket.
Sulzeer Campbell – En avskedsfest. Campbell är en av Premier leagues absolut bästa backar genom åren. Tyvärr är han inte i närheten av den nivån just nu. Att se denna forna Tottenhambjässe stapla fram lika otymplig som ett kylskåp svider. Att satsa på jättelöftet Kadar känns betydligt mer spännande. Se till att stryka limbo från avskedsfesten bara.
Mike Williamson – mindre tid med rugbylaget. Jag förstår att han blev imponerad av Bendtners rugbytackling på honom i ligacupen. Den var riktigt klockren. Problemet var väl att den inte borde godkänts från första början så nu när Williamson tycks köra extrapass med rugbylaget och visa vad han lärt sig på Elmander så blir det lite fel.
Joey Barton – Ett temperament. Med handen på hjärtat så tillhör jag den skara som sagt att Barton förbrukat sin chans i Newcastle. Minst vid fem olika tillfällen. Likväl är denna människa väldigt svår att motstå när han rakt och ärligt hyllar, och tillägnar, Hughton segern mot Liverpool där han själv blivit matchens spelare. Hans betydelse på fotbollsplanen är inte heller att förringa, även om det till viss del beror på att hans ersättare Routledge återigen visat att han inte håller i PL samt att Guthries insatser varit svårplacerade i ligasystemet överhuvudtaget. En skötsam Barton har många matcher, och assist, att hämta i Newcastletröjan om han själv vill.
Danny Guthrie – En ny stolthet. Vi som såg matchen mot WBA bevittnade alla samma sak i samband med deras 2-0 mål, Guthrie lär vara den första spelare som blivit tvungen att bytas ut efter skadad stolthet. Jag förstår Dannys problem med att försöka bestämma sig var han skulle hålla för sin smärta, har inte heller lärt mig var stoltheten sitter i anatomin. Låt oss dessutom hoppas att denna nyinförskaffade stolthet gör att han lämnar in en transfer request då han inser att han inte borde stå i vägen för Gosling och Vuckic.
Andy Carroll – Information om att han är fotbollsspelare och inte hårdrockare. Vid en kvick anblick så köper jag att Carroll kan framstå som en hårdrockare, att han tycks anammat sex, alkohol och rock ’n roll livsstilen förstärker bara det intrycket. Sanningen är dock att Carroll har, till skillnad från vad Football Manager anser, en enorm potential. Tekniken och avsluten finns där, detta kombinerat med en grym fysik och kanske premier leagues bästa huvudspel gör att big Andy kan nå väldigt långt. Problemet är som sagt livsstilen, det fungerar inte längre att festa på kvällarna och spela fotboll på dagarna. Kommer Andy till den insikten och fortsätter vara stor för Newcastle så kan vi ha en ny #9 som bästa målskytt i klubbens historia vid slutet av hans karriär.
Wayne Routledge – En snabbkurs av Walcott. Routledge är egentligen, precis som Ameobi, en väldigt stor talang. De har båda en väl anpassad fysik till sin position och en talang för det de gör. Problemet nu när att Ameobi är 29 och Routledge fyller 26 om ett par veckor. Efter misslyckade försök hos Aston Villa och Tottenham bland annat är det dags för den flyfotade Wayne att antingen visa att han är kapabel att ta nästa steg alternativt söka sig tillbaka till divisionen nedanför. Ett tips kan just vara att ta en kurs av Walcott som denna säsong gått från att vara hjulben på fotbollsplan, och med densammes bollkänsla, till att ha växt ut till en rätt mångfacetterad ytter.
Peter Lövenkrands – En chans på högeryttern. Vår pölsekrigare har stora svårigheter just nu att ta en plats. Tröstmålet mot WBA till trots så har inte direkt Peter rosat marknaden som anfallare. Min tanke är därför att om Barton är skadad (läs: avstängd) så vore det intressant att få se den kvicke dansken på högerkanten. Routledge har inte tagit sina chanser, läge att prova något nytt nu. Nej, inte Guthrie.
Danny Simpson – En Lagerbäcksk pärm i positionsspel. Offensivt är den forne Manchester United talangen helt okej, framförallt positionsspelet i defensiven kan däremot spöka rejält. Ring Lasse så får han ta ett snack med Simpson. Med tanke på Lasses svenskt klingande engelska kan det nog dessutom bli ett väldigt roligt samtal ”Hello, This här är Lars Lagerbäck. I was swedish förbundskapten, santa tomten called me och asked mig if i could hjälpa you with positions..game.” “-DOH”.
James Perch – DVD’n best owngoals season 2010/2011. Då får han I varje fall något att visa sina avkommor från sin Premier League session. Har svårt att tänka mig att James får så många fler chanser nämligen. Han ser ut och spelar som en halv Sol Campbell, bokstavligen.
Dan Gosling – 3d glasögon. Allt ska ju vara i 3d nu för tiden så det kan väl vara roligt för honom att följa fotbollen i 3d tills han återhämtat sig. För att ha något att göra mellan matcherna kan han dessutom kolla på mästerverket (nåja) Goal. Den filmen är värd att ses om och om igen bara för gym scenen med kung Shearer om inte annat.
Ryan Taylor – En försäljning till serie A. Kanske låter lite luddigt men Sinisa med vänsterfoten visade omvärlden att det går att spela ytterback även om ens fotbollsregister endast sträcker sig till fasta situationer där. Det vore något för Ryan att satsa på. Alternativt lära sig kasta inkast längre än Delap, då sitter han på nästa buss till Stoke sen.
Alan Smith – ett vackert sista halvår i klubben. Lets face it, Smudge är vår enda back up som defensiv mittfältare. Vi har därför varken råd att sälja honom eller satsa på en ny under januari. Bättre att vi avvaktar till sommaren och sätter vårt hopp till att chefscout Carr ska lyckas hitta en till bra central mittfältare. Till dess är Alan en pålitlig pådrivare och ju mindre han beträder fotbollsplanen desto mer nytta lär vi ha av honom.
Jonas Gutierrez – en slutprodukt. Nog enklaste julklappen av alla. Jonas har arbetskapaciteten, snabbheten, dribblandet, tekniken. Han har allt – fram till inlägget alternativt skottet ska levereras. Då sitter bollen oftast på läktaren bakom mål, oavsett vad han tänkt göra. Fixa det så ska jag önska spindelmannen masken till alla supporters nästa år. Promise.
Francisco ”Xisco” Tejada – enkelbiljett till Spanien. Det var visserligen längesen Xisco fick chansen riktigt att visa vad han går för, och även om en del av mig vill ge honom en ärlig chans till så verkar det mest resonliga vara att sälja honom tillbaka till Spanien om det går. Skicka med lite nachos annars, det funkade för att övertala Wise så varför inte.
Leon Best – ett namnbyte. Enough said.
Foluwashola Ameobi – Acceptans. Någonstans tror jag numer att det är bara att gilla läget angående Ameobi – denna fotbollens svar på borderline. Grymt bra eller urusel. Nog den ende fotbollsspelaren på de brittiska öarna som kan utmana Berbatov när det gäller att se loj, klumpig och ointresserad ut när matchen inte går som de vill. Han har varit såhär i tio år nu i klubben. Fortfarande som sagt den där talangen som inte blommade ut. Om inte annat är det värt att behålla honom enbart för matcherna mot våra otvättade grannar dock. Hoho.
Cheik Tiote – Ett erkännande. Snacka om succévärvning. Snacka om att inte få credit för det. Hade vår ivorian spelat i en av de mest framgångsrika klubbarna i premier league hade han haussats som ett superkap vid detta laget. Utöver ett bortfumlat mål mot Blackburn har Tioté varit helt briljant. Att spela i en klubb som bör slåss om nedflyttning och dessutom vara defensiv mittfältare är inte så sexigt dock. Framförallt inte när spelare som Nolan och Carroll insisterar på att hela tiden stå i rampljuset. Dessa två herrar till trots, och min spanske hjälte till trots, så är frågan om jag inte är mest imponerad av Cheik hittills. Hans förmåga att både vara en excellent bollvinnare samt kombinera det med en bra förmåga att hålla i bollen gör honom oumbärlig. Detta märktes inte minst mot Bolton då han var avstängd och mittfältet klappade ihop fullständigt.
Tim Krul – Ett vattenpass. Tim har väl med handen på hjärtat inte varit så bra som jag hoppades. Han har visserligen gjort en rad bra räddningar men även ett gäng mer tveksamma ingripanden. Som redan påpekat kan tyckas att han borde få chansen nu någon månad till och försöka växa in i målvaktsrollen och därmed även få den där kontinuiteten och jämnheten som är så viktig hos en målvakt. Bättre vi satsar helt på Krul nu denna säsongen istället för att dra igång en målvaktscirkus a’la Emirates.
Steven Taylor – En januariförsäljning. Kan tyckas hårt med tanke på att vår Saylor är en utav de som kommit fram från den egna akademin och ansetts vara väldigt lovande länge nu. Precis som med Routledge och Ameobi fattas däremot fortfarande det där sista steget. Steven borde med handen på hjärtat vara gjutet förstaval på mittbacken nu med tanke på all hans erfarenhet. Det är han inte. Coloccini har visat betydligt mer. Även Williamson har på sin korta tid visat att han är på samma nivå, minst. Kvar har vi alltså en egen produkt som i dagsläget antagligen inte är med i startelvan men ändå försöker förhandla åt sig ett kontrakt som gör honom bland lagets bäst betalda. Om han nu älskar klubben så mycket som han hävdar så finns en möjlighet att göra samma sak som exempelvis Big Andy, skriv på ett femårskontrakt utan alla oförtjänt höga krav. Om han inte kan göra det så är det lika bra att försöka sälja honom för ett par miljoner i januari.
Tamas Kadar – Speltid. Är precis som övriga i vårt framväxande unga starka garde med just Kadar, Krul, Vuckic och Ranger beroende av speltid för att ta det där sista steget. Kadar har imponerat vid de få tillfällen jag sett honom, och ser honom gärna som 4.e back istället för Campbell i dagsläget. Ge honom någon chans att bevisa sig där så kanske han kan avancera som tredjeback till och med om nu Steven Taylor säljs.
Haris Vuckic – Speltid. Egentligen exakt samma sak som Kadar, bara att här tycks det främst vara Guthrie som står i vägen för utvecklingen istället. Flera andra klubbar har ryckt i vår slovenske talang så det kan vara klokt att låta honom få lite speltid. Är han bara hälften så lovande som det sägs att han är så borde Guthrie inte ens vara med i diskussionen utan det bör snarare stå mellan Vuckic och Gosling.
Nile Ranger – en rejäl chans. Ranger har till skillnad från senast två nämnda fått speltid lite då och då. Skall erkänna att jag inte sett Ranger som ett seriöst a-lags alternativ på allvar som exempelvis bloggkollegan Noa gjort. Snarare tyckte jag väl att Ranger sett lite rädd ut sin storlek till trots när han kommit in, samt varit väldigt trubbig i avsluten. Så när Noa predikat om Nile så har jag snarare tänkt ”nej han kan han få behålla på arken”. Sen såg jag inhoppet mot Liverpool. Där spelade vår texas ranger med ett helt annat bett i spelet och fick med sin fart och styrka beprövade Skrtel att se ut som en vilsen kåkfarare. Ranger har egentligen alla förutsättningar att bli ett ypperligt komplement på topp till Carroll. Hoppas bara att han får, och tar, chansen nu att visa det. Han är ändå gjort mycket mål i juniorlagen så det borde lossna på seniornivå dessutom.
Hatem Ben Arfa – Ett kvickt tillfrisknande. Det är något med Newcastle United de senaste decennierna och franska virtuoser med gudomliga vänsterfötter. Ginola, Robert och nu Hatem. Hans insatser innan neandertalar DeJong bröt benet på honom lovade mycket gott. Han gav oss det där lilla oberäkneliga elementet i spelet och en ypperlig kreativitet. Nu är det bara att hoppas att han kommer tillbaka snabbt och således kan visa för Pardew och Ashley att de där £5m vi måste betala extra för att köpa loss honom är ett kap.
Slutligen tomten, så skulle det vara bra om du kunde trolla fram en köpare till klubben snart. Att få bort Ashley hade varit den finaste julklappen av alla.
