2000-talets Newcastle: We can't replace Gary Speed
Orden är Sir Bobbys. Bill Shankly sade en gång att fotboll är viktigare än liv och död. Den här veckan är vi många som inte håller med. Sju dagars ytterst emotionella avsked är förbi. Vi som inte kände honom är många som säger samma sak. De som kände honom är många som säger samma sak. Men ingen kan förklara.
11. Gary Speed
Artikelserien om 2000-talets Newcastle låg på is under 2011. I början av november tänkte jag ta upp den igen. Jag började skriva en text om av de mest älskade Newcastlespelarna genom tiderna. Då gick han bort. Istället fick det bli en minnesruna i syfte att illustrera vad Gary Speed betydde för världen. Det är så här vi minns honom. Han bildar - självklart - innermittfält med Kieron Dyer i 2000-talets Newcastle.
Från december 2011
För exakt en vecka sedan nåddes vi av nyheten om Gary Speeds bortgång. Gary hade suttit med i BBCs Football Focus på lördagsmorgonen, tagit sig till en annan våning i huset och tittat på Stoke-Blackburn tillsammans med sin nära vän och före detta lagkapten i Newcastle, Alan Shearer. De hade diskuterat den kommande helgen, då Gary tillsammans med sin fru Louise och sina söner Edward och Thomas skulle bo hos familjen Shearer i Newcastle för att närvara på olika välgörenhetsmiddagar. De hade även planerat att resa till Portugal med sina familjer under sommaren 2012.
Alan Shearer och Gary Speed; båda en del av den grupp som Sir Bobby kallade för sina ”blue chip players”: Robert Lee, Alan Shearer, Shay Given, Steve Harper och ledarstabsmedlemmen John Carver. Alla del av det Newcastle som tog England och Europa med storm under ledning av Sir Bobby Robson. Alla bästa vänner.
Gary Speed valde timmar efter sitt avsked från Shearer att avsluta sitt liv, och därmed göra Sir Bobby sällskap som saknad Newcastlelegend.
Eftersom hela fotbollsvärlden sörjt en man som lämnade varma avtryck var han än begav sig – är det svårt att ringa in och förstå med vilken omfattning hans personlighet påverkat spelare, ledare och fans.
Det sträcker sig från Xabi Alonso, som anser att Speed lärde honom engelsk fotboll med sina prestationer för motståndarlag – till att bortglömda ex-skatorna Elena Marcelino och Andy Griffin öser beröm över en människa som hjälpte dem både på och vid sidan av planen.
Eller Louis Saha – ett misslyckat lån under sin sejour – som förmedlar ett utmärkt exempel på Speeds karaktär.
"When I arrived at Newcastle, him and Dietmar Hamann always looked out for me on the pitch. If they saw certain defenders looking like they were out to get me, they'd make a series of tackles that would make them understand they were supporting me. It's an image that will stay in my head. The solidarity that emanated from the man."
Hugo Viana och Stephen Caldwell – båda med små roller i Sir Bobbys Newcastle, möttes i Europa League. Dagarna innan spelade Viana för sitt Braga mot Porto.
Hur jag som skribent på en svensk supportersida ska kunna beskriva Gary Speed på ett sätt som är honom värdigt är en fråga som nog ingen kan besvara. Men att förklara hans innebörd för Newcastle United går att försöka återge.
Vi har sett Steve Harper, Robbie Savage, Bryn Law, John Carver, Shay Given, Craig Bellamy och Gary McAllister fälla tårar som aldrig kommer att torka. Vi är fans som aldrig någonsin upplevt den här typen av känslor för någon vi inte känt personligen. Allting pekar bara på vilken enastående individ, fotbollsspelare och ambassadör för sporten Gary Speed var och är.
För mig var han först spelaren som vid sidan av Shearer oftast stod bland målskyttarna i DN och SvDs resultatbörser. Sedan blev han spelaren som hade väldigt bra psykiska egenskaper på Championship Manager. Sedan blev han spelaren vars närvaro i startelvan gav trygghet. Sedan blev han spelaren vars rutin blev vital för hela truppen och klubben. Han blev spelaren som gjorde sig odödlig med livsviktiga mål mot Dinamo Kiev i Champions League 2002, och framförallt mot PSV Eindhoven i Uefacupkvartsfinalen 2004. Han blev en ryggrad, ledare och pådrivare. En – ursäkta klyschan – legend.
Han lämnar oss inte bara med så oerhört mycket bra bakom sig. Han lämnar oss med ett citat från senaste numret av Four Four Two - den sista intervju han någonsin gav till en tidning – som i sin tur lämnar oss svartvita med en klump i halsen.
”I was heartbroken the day I left Newcastle, but football breaks your heart all the time”
Vila i frid, Gary Speed. För alltid #11.
