Bournemouth - Newcastle2 - 2
Bournemouth - Newcastle 2-2: Ritchies pärla räddade poäng
Det blev till slut en poäng för Newcastle efter en dramatisk avslutning där Matt Ritchie kvitterade i slutsekunderna.
Bägge lagen ställde upp med rätt så väntade startelvor med ett litet undantag. Skadeläget för Eddie Howe var ännu värre än vad som rapporterades i många rapporter på förhand där man saknade centrala mittfältare. Därför valde Howe att flytta in unge David Brooks centralt och låta Jordan Ibe ta hans plats på kanten. I Newcastle gick Momo Diamé in centralt bredvid Isaac Hayden istället för Ki och Shelvey för att bilda ett robust och fysiskt smärtsamt par att springa in i för motståndaren.
Startelvor:
Bournemouth: 4-4-2: Boruc; Clyne, Mepham, Aké, Daniels; Ibe, Brooks, Lerma, Fraser; Wilson, King.
Newcastle: 5-4-1: Dubravka; Yedlin, Lejeune, Fernández, Dummett, Ritchie; Pérez, Diamé, Hayden, Almirón; Rondón.
Matchen
Matchen började i ett slags pendlande stadie då bägge lagen gärna attackerar kort och med fart. Newcastle anfallsidé var ganska så enkel. Almirón och Peréz skär in centralt varpå Ritchie och Yedlin kommer i överlapp längs kanterna och så ser man till att bollen hamnar vid dem och så lossar de in bollen mot boxen i jakt på Rondón. Newcastle lyckades vaska fram några halvchanser under den första halvleken. Rondón var nära att få huvudet på bollen ett antal gånger men en Bournemouth panna lyckades alltid snudda vid bollen innan den tog sig fram till venezuelanen. Ayoze Peréz testade ett skott utifrån men som inte satte Boruc under några större prov. Den farligaste möjligheten under den första halvlekens första 45 minuter tillföll Bournemouth i den 10:e minuten när norrbaggen Joshua King släppte bollen till Ryan Fraser som drog till med ett skott som tog i utkanten av Dubravkas ena stolpe.
På grund av diverse uppbrott på grund av heta närkampsdueller så lade domarteamet till fyra tilläggsminuter. Efter att Newcastle befunnit sig i ett hyfsat flyt under de sista tio minuterna så skiftade momentumet på slutet då Bournemouth tog över och fixade fram en hörna. Men hörnan nickades bort av Lejeune och Miguel Almirón visade prov på sin fart och fläkt när han sprang med bollen enda från egen planhalva till utkanten av Bournemouths straffområde då hans rivdes ned av Jordan Ibe. Frisparken skulle komma att bli det sista som inträffade under den första halvleken och det klart mest sevärda. Salomón Rondón var ytterst nära att vika in en frispark mot West Ham men blev stoppad av Fabianski och stolpen den gången. Den här gången hade han ställt in siktet ännu bättre och klev bara fram och smekte in frisparken utan någon som helst möjlighet för Boruc att kunna rädda. Fantastisk känsla från venezuelanen och 1-0 till Newcastle var ett faktum. Det var Rondón tredje mål mot Bournemouth den här säsongen då han nätade dubbelt mot dem i mötet i höstas. Man kunde knappast frågat efter en bättre avslutning på den första halvleken.
Newcastle kliver ut med mycket energi i den andra halvleken men Fru Fortunas vrede visar sig rätt så omgående. Vid en hörna så döms det straff för Bournemouth efter att Fernandez haft armen runt axeln på Nathan Aké. En typiskt svårbedömd situation där alla domare tenderar att döma helt olika. För det mesta så brukar det frias för det går oftast att peka på liknande incidenter vid varje hörnsituation men denna gången till Newcastlesupportrarnas stora irritation så ven pipan.
Joshua King gjorde inga misstag utan väntade ut Dubravka för att sedan lugnt och sansat lägga in bollen i motsatt riktning, 1-1 Bournemouth.
Målet spred energi och adrenalin till Bournemouth spelarna som lyckades försätta Newcastleförsvaret under en ordentlig press. En hörna från höger endast någon minut efteråt leder så när till 2-1 till Bournemouth när mittbacken Mepham nickar knappt en decimeter utanför. Ett antal minuter senare så visade Isaac Hayden prov på sitt nyfunna självförtroende när han testade skott från distans som smet en bit utanför men hade skottet gått på mål så fanns det tillräckligt med kraft i det för att orsaka rejäla problem för Boruc.
Newcastle fortsatte jaga ett ledningsmål i minuterna som följde. Rondón fick bollen felvänd inne i boxen men lyckas med en vändning och skott som styrs via Nathan Aké och förbi Boruc och blir som en potentiell passning till Ritchie som vräker sig fram och så när lyckas styra in bollen i den öppna målburen. Hade stortån varit ett par centimeter längre för Ritchie där så hade det varit 2-1 till Newcastle....om det inte enligt domarteamet hade varit offside då det vill säga.
De nästkommande 20 minuterna påminner om den första halvleken med ett pendlande spel när lagen turas om att anfalla utan att riktigt ta sig till de verkligt farliga möjligheterna särskilt ofta. Bournemouth är närmast med Callum Wilson skott som går utanför samt en situation som uppstår i den 71:a matchminuten. Newcastle misslyckas med att få undan bollen i sitt egna straffområde där Ayoze nickar bollen rakt upp i luften istället för iväg och Callum Wilson når sedan högst i duellen efteråt och nickar bollen över Dubravka och i riktning mot det öppna målet. Men Paul Dummett läser vad som är på väg att hända och dyker upp som en räddande ängel och rensar bollen på mållinjen.
I 80:e minuten bryts dödläget igen och det är Bournemouth som lyckas med det. Joshua King driver bollen med fart inne på Newcastles planhalva och försöker hitta Joshua King med en genomskärare men Federico Fernández lyckas snappa upp bollen. Sedan gör argentinaren en grov missbedömning av situationen då han tror att han har tid på sig att titta upp efter passningsalternativ vilket han inte har. Dominic Solanke snor åt sig bollen från en förvånad Fernández och lyckas dribbla sig in i Newcastle straffområde men hittar inget läge för skott. Men Solanke håller i bollen tillräckligt länge för Joshua King att placera sig i läge för skott. Solanke släpper bollen fint till King som drar till med ett mycket distinkt direktavslut som placeras utom räckhåll för Martin Dubravka, 2-1 till Bournemouth.
Benitez väntar inte med byten efter baklängesmålet utan slänger in Yoshinori Muto och Jonjo Shelvey omgående på Miguel Almiróns och Momo Diamés bekostnad som sprungit sig trötta.
Newcastle ångade på för ett kvitteringsmål under de sista 10 minuterna samtidigt som Bournemouth inte valde att parkera bussen utan tog tillfället i akt att ställa om i jakten på ett tredje mål när möjligheterna fanns. Bägge lagen turades om att ta sig till halvchanser som aldrig riktigt hann bli jättefarliga. Newcastles chanser kom oftast genom Christian Atsu som hade koll på fötterna för dagen. Under den första tilläggsminuten står Atsu för ett farlig inspel med Rondón och Muto väntades som rävar i boxen. Mepham kom först till bollen dock och styr bollen hem till Arthur Boruc som plockar upp bollen med händerna. Newcastlespelarna ville få det till hemspel vilket det definitivt var. Man kunde tydligt se att Mephams intention var att passa bollen till Boruc och att det inte var en omedveten styrning. men Mike Dean orkade tydligen inte med sjået med indirekt frispark och allt det där.
Det hela såg ut gå mot förlust men i matchens absolut sista sekund(på riktigt) lyfter Yedlin in bollen på måfå in mot Bournemouths box. Bollen flyger förbi Rondón och går i riktning mot Matt Ritchie som trycker till bollen på direktvolley och istället för att susa en bit över som brukar vara resultatet på den här typen utav svåra försök så susar bollen rakt upp i nättaket istället. 2-2 Newcastle.
Matt Ritchie exploderar i spontan glädje efter målet men kommer då på mitt i firandet att det ju som sagt är mot hans forna klubb Bournemouth och förre läromästaren Eddie Howe han råkat nätat och försöker visa respekt retroaktivt och tona ned firandet.
Någon sekund senare blåses matchen av.
Tankar efter matchen
Inför matchen skrev jag att en del mål var att vänta om man lät logikcentrumet diktera tankegångarna. Bägge lagen kom till matchen med skadeskjutna backlinjer och med flera offensiva spelare i god form. Om man enbart stirrar på slutresultatet så är nog sannolikheten stor att man kommer till slutsatsen att förhandstipset var korrekt men det blir lite av en förenkling sett till hur matchen trots allt såg ut. Bägge lagen spelade väldigt disciplinerat och hade gjort sin hemläxa. Matchen i stora delar var väldigt stängd och bägge lagen lyckades neutralisera varandras offensiv på ett effektivt sätt. I öppet spel åtminstone för de två första målen som bröt dödläget kom till på fasta situationer.
Personligen tyckte jag att Newcastle gjorde en stabil laginsats. Bournemouth borta är en mycket svår match trots allt och Eddie Howe är en skicklig matchtaktiker som lurat Newcastle tidigare. Det var positivt att Newcastle återigen tog sig tillbaka från underläge efter att ha åkt på en del oflyt. Straffen som Bournemouth får är i ärlighetens namn av det mycket billiga slaget och dessutom kom det i ett perfekt läge för Bournemouth, precis efter halvtidspausen som helt gjorde att matchens momentum skiftade till deras fördel.
Ska man nämna några spelare som förtjänar extra lovord så är det ju svårt att inte nämna Salomón Rondón och Matt Ritchie som står för varsitt drömmål även om Ritchie inte hade kvalitén i inläggsspelet riktigt i den här matchen. Många hyfsade inläggssituationer som slösades bort, i synnerhet under den första halvleken från skottens sida. Men svårt att inte säga att han tog revansch med målet på slutet. Men utöver dem så stod även Paul Dummett för en mycket stabil insats som mittbacksvikarie och man blev påmind om att mittback just var Dummetts naturliga position innan han skolades om till vänsterback. Rensningen som han står för på mållinjen är ju detsamma som att göra mål i princip. När det kommer till mittbacksuppsättningen så har Newcastle det oförskämt gott ställt.
Jag tyckte även Isaac Hayden stod för en stabil insats igen. Han var helt skoningslös under den första halvleken i närkampsspelet och delade ut tacklingar både till höger och vänster. Både Christian Atsu och Jonjo Shelvey stod för pigga inhopp. Atsu kom in och var väldigt svår att ta bollen av medan Shelvey kom in med en auktoritär attityd som kändes välbehövlig.
