Crystal Palace - Newcastle0 - 0
Crystal Palace - Newcastle 0-0: Planerad poäng inkasserad
Det blev en hyfsat stängd tillställning under lördagen när Newcastle gick ut med målet att plocka med sig en svårspelad poäng hem till Tyneside.
Newcastle och Crystal Palace kom till matchen med väntade elvor. Benitez valde att ställa upp med vad som får anses vara Newcastle ordinaries elva för stunden. Crystal Palace gjorde detsamma där den enda smärre förvåningen var att Max Meyer inte fick göra sin debut från start som många hade trott och hoppats på inför.
Startelvor:
Crystal Palace: 4-3-3: Hennessey; Wan-Bissaka, Tomkins, Sakho, Aanholt; Kouyaté, Milivojevic, McArthur; Townsend, Ayew, Zaha.
Newcastle: 4-4-1-1: Dubravka; Yedlin, Lascelles, Fernandez, Dummett; Ritchie, Shelvey, Diamé, Kenedy; Pérez; Rondón.
Matchen
Crystal Palace släppte handbromsen på en gång i matchinledningen och var nära ett ledningsmål redan i öppningsminuten när James McArthur når högst på ett inlägg men han lyckas inte få ned nicken som går en bit över. Detta var dock inte en förvarning om vad som komma skall då bägge lagen hade svårt att riktigt etablera något tryck på motståndarens planhalva under matchen. Newcastle hade som matchplan att ligga rätt i defensiven och främst spela för poängen och sedan sticka upp när möjligheten gavs utan större risk involverad. Detta gjorde ju att ytorna blev relativt få för Crystal Palace. I den 9:e minuten fick Newcastle en chans till skänkes och det var precis den typen utav möjligheter man hade behövt utnyttja om det skulle bli mer än en poäng. Ayoze Pérez snor åt sig bollen från en ovetandes Tomkins och får helt fritt spelrum fram till Hennessy. Men trots att han har tid på sig att få till ett vettigt avslut så misslyckas han med detta och det hela blir till en lös bredsida rakt på Hennessey. Stjärnskottet Wilfried Zaha var duktig på att tricksa sig till frisparkar i farliga områden. På en av dem frisparkarna under de sista 10 minuterna av den första halvleken så skapade Crystal Palace sin kanske farligaste möjlighet under de första 45 minuterna. Från utkanten av straffområdet till höger så tågar Milivojevic fram och slår ett nåtskruvat inspel mot boxen. Bollen knorrar sig förbi samtliga i straffområdet och prickar klockrent stolpen. Den andra halvleken bjöd på samma vara där Newcastle gjorde det trångt för Crystal Palace som hade svårt att ta sig till de verkligt farliga möjligheterna. Det var mest halvchanser åt båda hållen där inhoppande Joselu tog sig till ett par hyfsade chanser men spanjoren fick inte riktigt till det i avslutstekniken. Matchen absolut farligaste möjlighet som nog borde resulterat i ett mål kom under de sista tio minuterna. Muto blir av med bollen vid utkanten av Newcastles straffområde till Andros Townsend, som sedan lyckats tråckla sig förbi Dummett som inte verkade vara med på noterna då bollen misstänksamt kan ha varit över linjen. Townsend lyfter in bollen mot den bortre stolpen. Och just på grund av att chansen kom lite grann från ingenstans så verkade inte mittförsvaret vara riktigt samlat då Sakho stod helt omarkerad vid den bortre ytan. Dubravka valde att chansa allt på ett bräde och försöka nå bollen med ena handsken men misslyckades med detta. Detta lämnade Crystal Palaces mittback med ett gapande öppet mål men dessvärre för hemmalaget och tursamt för bortalaget så var det nog fel gubbe som fick möjligheten att bli matchvinnare då Sakho lyckades med bedriften att nicka utanför. Sakhos miss försatte hela Selhurst Park i ett smärre chocktillstånd.
Matchfakta
Bollinnehav: 62-38
Antal slagna passningar: 479-297
Passningsprocent: 79-69
Antal skott: 16-6
Antal skott på mål: 4-3
Antal hörnor: 9-5
Ljuspunkten
Försvarsspelet
Det var Newcastles defensiva organisation som kammade hem den här poängen. Roys kristallpojkar har etablerat ett rykte om sig nu att vara ett av de mer småtrevliga lagen att kolla på i Premier League. När de får igång spelet så har de en dynamisk offensiv med fina kombinationer. Man har Zaha och Townsend som har förmågan att skapa någonting ur ingenting och i Milivojevic och McArthur har man två hyfsade tvåvägsspelare som kan fylla på i offensiv väg. Kan bli ett mycket intressant lag att beskåda när Max Meyer blivit varm i kläderna för då får man ytterligare lite kreativitet på mittfältet. Men i den här matchen så skapade Crystal Palace förhållandevis få möjligheter och det berodde på hur tajt och organiserat Newcastle låg i försvarspositionerna. Man bjöd inte på särskilt mycket. Hemmalagets två farligaste chanser kom på en fast situation och i slutet med Sakhos nick vilket egentligen var den enda gången som fokuset brast hos Newcastlespelarna och där hade man givetvis tur att det inte ledde till ett baklängesmål. Federico Fernández stod återigen för en stabil insats och har förmodligen spelat till sig platsen bredvid Lascelles i mittförsvaret.
Den eviga akilleshälen
Det mest frustrerande med Newcastles relativt uddlösa offensiv är att om Newcastle hade haft lite mer skicklighet där framme så hade man förmodligen inte varit involverade i nedflyttningsstriden överhuvudtaget. Få lag har den defensiva trygghet att luta sig tillbaka på som Newcastle har och hade man bara haft lite mer spets där framme så hade läget varit ett annat. Det är ju knappt som att man ens ryckte till exempelvis när Ayoze fick sitt jätteläge i första halvlek då man vet att sannolikhet att det mynnar ut i någonting är ganska liten. Men för att få in den nödvändiga spetsen som skulle göra skillnad så måste man egentligen spendera minst 20 miljoner pund och det kommer aldrig hända under nuvarande ägarskap.
Störningsmomentet
Jag satt och störde mig på de engelska kommentatorerna matchen igenom i princip. De etablerade sin kompetensnivå relativt tidigt när den ena hävdade att Cheick Kouyaté var ett av sommarens främsta kap. Inget ont om Kouyaté som givetvis kan växa och så vidare men det fanns en anledning till att ganska få Hammers supportrar sörjde hans utgång ur laget och elva miljoner pund känns inte som ett reapris för en spelare som stått för den typen utav prestationer som Kouyaté har gjort. Men den största irritationen var ju givetvis knuten till det återkommande tjatet om att Newcastle inte skulle behöva spela såhär borta mot Crystal Palace. Newcastle har flera bra spelare sades det men när dessa bra spelare skulle nämnas så var det endast Jonjo Shelvey som de klarade av att nämna på rak arm. Och den bittra sanningen är ju att Shelvey är den enda spelaren i offensiv väg som håller högre kvalité för stunden i Newcastle. Det togs upp att Ayoze Pérez mäktade med 8 mål och 5 assist under fjolårssäsongen vilket jag håller med om är hyfsade siffror men detta är ytterligare ett exempel när statistik är helt värdelöst om man inte dyker ned lite djupare och ger siffrorna kontext. 90% av dessa poäng från Ayozes sida kom under 5 matcher under våren. Under hela hösten var han i princip värdelös och så har det sett ut under hela spanjorens tid på Tyneside. Han har en period under våren då han blixtrar till men under resterande delen utav säsongen så är han mer eller mindre överflödig. Vi har Kenedy som när han är i form är en nyckelspelare för laget men när han inte är det så är han förmodligen Premier Leagues sämsta ytter vilket man fick bevittna mot Cardiff exempelvis. Och den typen utav prestationer var vanligt förekommande under hans låneperiod i Watford. Sedan har vi Matt Ritchie som är en personlig favorit hos mig men det går inte att komma ifrån att skotten är fruktansvärt ojämn. Även under tiden i Championship där han hyllades som en nyckelspelare med alla sina mål och assist så hade han en längre period kring mitten av säsongen där han enbart var en frustration att beskåda. Och såhär såg det ut ifjol med för honom. Ritchie var kanon i inledningen av säsongen då han stod för 4-5 assist under de första 4 matcherna men sedan kom en 20 matchers lång formsvacka innan han återigen hittade formen kring slutskedet av säsongen då hans prestationer var en nyckelfaktor till lagets segersvit som ledde till nytt kontrakt. Newcastles har förtvivlat få spelare som man verkligen kan luta sig på i offensiv väg. Hela den här kritiken att Newcastle inte ska behöva uppträda som ett bottenlag på bortaplan mot Crystal Palace är väldigt svår att förhålla sig till då den är helt och hållet verklighetsfrånvänd. Newcastle är inte bättre än såhär, man har en sämre trupp än Crystal Palace. Det är väl tämligen logiskt att om man satsar och spenderar som ett bottenlag att laget också kommer att uppträda som ett bottenlag på planen? 1+1=2 och så vidare.
I alla fall så kan man summera eländet med att säga att Newcastle är en poäng närmare en förnyad Premier League biljett, En gyllene biljett som jag ärligt talat inte bryr mig särskilt myket om längre. Seger, oavgjort eller förlust spelar ingen roll då allt på ett eller annat vis blir till förlust så länge Mike Ashley sitter kvar på ägandeposten.