Newcastle - Fulham1 - 1
De främsta insatserna under Steve Bruce
En genomgång av de främsta matcherna som Newcastle bjudit på under Steve Bruce.
Som uppladdning inför kvällens match tänkte jag att det kunde vara passande med en liten tillbakablick över Steve Bruces tid i klubben. Men för omväxlingens skull tänkte jag låta mig präglas av mer positiva sinneslag. Det kan enkelt bli tråkigt och tjatigt att ständigt sitta med den gnälliga och kritiska pekpinnen. Så här är en genomgång av de fem främsta insatserna Newcastle har stått för i min mening under Steve Bruces ledarskap.
1. Bournemouth - Newcastle 1-4, 2019/2020.
Den med råge mest imponerande insats jag sett av Steve Bruces Newcastle. För detta var en match där inte bara själva resultattavlan imponerar, Newcastle stod för en riktigt fin spelmässig insats som helhet. Och efter denna käftsmäll som Newcastle delade ut så präglades jag av någonting så ovanligt som optimism. Att kanske fanns det en möjlighet att Steve Bruce hade en undangömd växel, att han var en slugare räv än jag tidigare gett honom kredd för. Newcastle ställde upp med en offensiv 4-2-3-1 formation med Joelinton och Saint-Maximin som inåtvända wingers med Sean Longstaff som tia bakom Dwight Gayle. Dessa spelare plöjde genom Bournemouths försvar som brinnande facklor genom aristokratiska väggar i 1700-talets Frankrike. Newcastle körde med ett högt presspel vilket man aldrig tidigare hade bevittnat under Steve Bruce och detta presspel var för Bournemouths del dessvärre skrämmande effektivt. Newcastle tryckte ned Bournemouth i fotknölarna och de hade svårt att ta sig ur egen planhalva under hela den första halvleken. Denna match kan också om man är lat summeras som "Saint-Maximin show" eftersom fransosen direkt låg bakom samtliga målen och klev av med 4 assist och man of the match-utmärkelsen.
2. Newcastle - Sheffield UNITED 3-0, 2019/2020
Det är nog inte en slump att det knappt ens är en vecka som skiljer den främsta insatsen från den näst främsta insatsen. Newcastle var onekligen i god form under den här perioden. Återigen ställde Steve Bruce upp med en 4-2-3-1 uppställning, denna gång med Almirón som tia och med Joelinton som ensam anfallare. Taktiken skiljde sig från segern mot Bournemouth. Istället för hög press spelade Newcastle återhållsamt och tålmodigt i väntan på att Sheffield United skulle blotta sig för omställning. Första halvleken skedde det inte mycket i form av action. Sheffield United trillade runt utan att vara särskilt nära på att öppna upp Newcastles försvarsmur, mycket på grund av att de fruktade Newcastles omställningar och sällan vågade sig på några riskabla passningar. Men i den andra halvleken gick Sheffield United för seger, lurade av Newcastles till synes håglöshet under den första halvleken. Och detta bestraffades gång på gång under den andra halvleken. Almirón blev den centrala nyckelpunkten i Newcastles omställningar och visade prov på fint samspel och kemi med Saint-Maximin och Joelinton och slutligen skrevs siffrorna till en mycket respektingivande 3-0 seger där Joelinton för ovanlighetens skull hade hittat in i målprotokollet. Och där och då började jag känna förtroende för Steve Bruce. Han hade äntligen hittat formationen som matchade spelarmaterialets specifika styrkor och karaktärsdrag. Newcastle kom att spela 6 raka matcher utan att förlora med 4-2-3-1 formationen. Sviten bröts dessvärre mot ett formstarkt Manchester City som slaktade Newcastle med 5-0 och detta innebar slutet för 4-2-3-1 uppställningen. Man kan ju argumentera för att Steve Bruce kanske drog fel slutsats efter den skärrande förlusten. Att det kanske inte var formationen det var fel på utan snarare vilka spelare Newcastle hade att tillgå i det mötet. På grund av skador och avstängningar ställde Newcastle upp med storfloppen Nabil Bentaleb och mittbacken Fabian Schär centralt på mittfältet samtidigt som Emil Krafth tog plats i mittlåset. Kanske var slutsatsen Steve Bruce skulla ha dragit varit att det är svårt att hävda sig mot Manchester City när man ställer upp med en reservbetonad startelva där flertalet spelare tvingas lira i ovana roller och positioner. Men det är inte jag som är tränare i Premier League bör sägas, jag är enbart en ödmjuk och ganska begränsad skribent.
3. West Brom - Newcastle 2-3, 2019/2020
Kan tyckas lite märkligt att ha med en cupmatch mot ett reservbetonat WBA som hörde hemma i Championship den säsongen. Men detta är min favoritmatch under Steve Bruce och därför var jag tvungen att ha med den. Det var den mest underhållande tillställningen Steve Bruces mannar har bjudit mig på. Ur Newcastleögon en fantastiskt rolig första halvlek där hel- och halvchanser avlöste varandra. Newcastle ställde upp med en 4-2-3-1 formation med Almirón som det offensiva navet och de första 45 minuterna präglades av fina kombinationer mellan honom, Saint-Maximin och Joelinton. Almirón var helt klart matchens lirare med sina två väldigt fina mål. Men efter den fina första halvleken som hade resulterat i en 3-0 ledning stod Steve Bruce för defensiva byten och en ändring till en mer passiv och reaktionär taktik under den andra halvleken och detta resulterade sånär i en kalldusch. WBA lyckades nästan med en triumferande vändning. När 3-2 reduceringen skedde i den 93:e matchminuten såg Newcastlespelarna ut som skraja hundvalpar och Bilic mannar lyckades faktiskt vaska fram ytterligare en farlig målchans innan slutsignalen och Newcastle räddades egentligen enbart av Fru Fortunas gunst. Men den fina första halvleken var trots allt någonting att minnas och ta med sig.
4. West Ham - Newcastle 2-3, 2019/2020
Visst, Pellegrinis West Ham kan ha stått för en av de sämsta försvarsmässiga insatserna Premier League-åskådare har bevittnat de senaste säsongerna. Men detta tar inte bort det faktum att Newcastle i den här matchen visade vilken potential som finns i omställningarna när rätt spelare finns på banan och när motståndarna bjuder på den sortens ytor som Hammers gjorde här. Det var närmast absurt hur öppet West Ham spelade och hur många klara lägen Newcastle kom till under den första halvleken. De svartvita skatorna ledde med 2-0 i halvtid men borde ha lett med minst 4-0 och Saint-Maximin borde ha gjort hattrick under den första halvleken men demonstrerade en svaghet i hans spel vilket är att fransosen tenderar att brista i koncentration vid avslut. Han missade både friläge och öppet mål under de första 45 minuterna. Steve Bruce ställde upp med en Benitez inspirerad 5-4-1 med offensiva wingbacks i Yedlin och Willems och Saint-Maximin och Almirón som frigående offensiva mittfältare och som jag nyss beskrev var deras speed absolut förödande för Hammers. Newcastle utökade till 3-0 tidigt i den andra halvleken och släppte sedan lite slarvigt in 2 mål innan matchens slut men resultattavlan ljuger en smula för segern kändes aldrig riktigt hotad.
5. Newcastle - Everton 2-1, 2020/2021
Tänkte att någon insats från årets säsong behöver ta sig in på listan. Och det stod mellan den här matchen och segern mot Burnley och valet föll på Everton och detta på grund av att de är ett mer kvalificierat motstånd än Dyches mannar. I vanliga fall är inte en 3-1 seger mot Burnley någonting man kan ta för givet eller inte känna sig väldigt nöjd med men de har inlett mycket sämre än tidigare år och har inte framstått som riktigt samma lag den här säsongen hittills. Visst kanske det bör sägas att Newcastle har en del flyt i den här matchen. Man får till exempel en något billig straff vid ett väldigt tacksamt läge utav matchen men jag tycker ändå beröm kan delas ut för hur man genomförde det hela. Everton hade svårt att skapa några riktigt farliga möjligheter och Newcastles defensiv såg samlad och organiserad ut vilket inte varit fallet särskilt ofta i år hittills. Karl Darlow klev av med någonting så ovanligt som ett väldigt mediokert betyg och detta därför att han inte tvingades till ett gäng imponerande parader likt tidigare under säsongen. Callum Wilson visade sin effektivitet och Newcastles 5-3-2 såg helt okej ut med Jacob Murphy och Jamaal Lewis som offensiva wingbacks, bägge två gjorde en bra match. Miguel Almirón lirade centralt på mitten och var den där eviga duracellkaninen i vanlig ordning och när något farligt inträffade var ju "Miggy" involverad på ett eller annat vänster. Allan Saint-Maximin hade däremot en ganska medioker afton och missade ett friläge i matchen där han borde ha nätat men Robin Olsen stod för en fin räddning. Men det är väl ett positiv tecken att Newcastle lyckades vinna mot ett sådant pass starkt motstånd trots att ens franska trollkarl inte var briljant, detta är nämligen någonting som ofta framstått som omöjligt tidigare.
Snabba tankar om kvällens drabbning
Det är alltså forna Newcastlekaptenen Scott Parker och hans Fulham som stundar ikväll. Det är en match som är spännande fast kanske av fel anledningar. Det är lite av en nyckelmatch för det är ett tufft schema Steve Bruces mannar kommer gå in i sedan med Manchester City, Liverpool och Leicester direkt efter varandra. Och blir det förlust nu kan nedflyttningstrecket helt plötsligt börja närma sig med stormsteg. Och jag tror det är viktigt för Steve Bruce att lyckas bibehålla en känsla av lugn och ro i ledet. Jag tror inte Newcastle är ett lag just nu som skulle passa under den stress och press som nedflyttningsracet innebär även om det är relativt tidigt in på säsongen fortfarande.
Min känsla inför är att det blir förlust. Fulham har spelat upp sig betänkligt vilket jag på sätt och vis räknade med. Jag hade inga större tankar om Scott Parker inför säsongen nödvändigtvis men Fulhams spelarmaterialet är bättre än folk har hävdat. Zamba-Anguissa var en av La Ligas främsta spelare förra säsongen och hör i mitt tycke hemma i en toppklubb och han har spelat upp sig ju längre säsongen lidit. Han och Mario Lemina kan mycket väl komma att käka upp Newcastles mittfält ikväll. Mycket talar för att Mitrovic kommer till start också och det känns skrivet i stjärnorna att han lyckas med dubbla fullträffar eller något i den stilen.
Newcastle kommer dyka in i denna drabbning utan Allan Saint-Maximin också som fortfarande har sina muskelbesvär. Och om matcherna här ovanför indikerar något så är det att Newcastles chans till seger minskar med cirka 40% när ens franska trollkarl inte kommer till start.
Med Saint-Maximins frånvaro behöver Steve Bruce nog starta med både Ryan Fraser och Miguel Almirón för att man ska besitta den nödvändiga offensiva kraften framåt. Men känslan är att detta inte kommer att ske och att Newcastle kommer agera alldeles för passivt och spela för 0-0 med förhoppningen att Fulham bjuder på något läge. Scott Parker vill gärna få till längre anfall och uppspel som börjar enda från backlinjen. Ofta är det mycket kortpassningstrilleri i backlinjen vilket har gjort dem känsliga för högt presspel tidigare men i och med att Newcastle är det laget som pressar minst i hela serien så lär vi inte få se detta ikväll.
Men om man ska försöka vara så positiv som möjligt så har Steve Bruce en förmåga att prestera när man som minst förväntar det.
