Det är kul när det är kul: Manchester City - Newcastle 0-2
Ställ upp för att förlora och vinn. Massa barn och Paul Dummett på fel position slog Europas typ dyraste lag som spelade typ bästa laget. På bortaplan.
Gabriel Obertan och Mehdi Abeid gjorde slarvsylta av motståndet när Newcastle Uniteds 18-årige ytterfenomen, Rolando Aarons, krönte sin comeback med ett mål. Och Ryan Taylor gjorde sin första match på två år. Som innermittfältare.
Det låter som en påhittad matchrapport, men det är sanningen om en helt obeskrivligt konstig och underbar kväll i oktober 2014.
"The cups are not a priority" sa John Irving, Newcastles "Financial Director" för första gången för ett år sedan. Det är ett budskap som klubben transparent och tydligt upprepat flera gånger. Man upplever att cupspelet innebär en stor belastning för en trupp man inte vill bredda mer än nödvändigt för att bibehålla statusen som Premier League-klubb.
Likt vid flera andra tillfällen reflekterades detta när Newcastle beträdde Etihad Stadiums gräsmatta för att möta mästarlaget från Manchesters blå halva.
Newcastle (4-3-3)
Rob Elliot - Daryl Janmaat, Fabricio Coloccini, Paul Dummet, Massadio Haïdara - Ryan Taylor, Mehdi Abeid, Jack Colback - Gabriel Obertan, Adam Armstrong, Rolando Aarons
Med andra ord vilades väldigt många spelare ur vad som skulle varit Newcastles - på förhand - bästa elva. "Vit flagg", tänkte, skrev och sa jag. Men inte tänkte det här gänget uppträda i linje med den inställningen. Det där med "bästa elva" tåls nämligen att diskuteras efter det här.
Efter sex minuter pressade Ryan Taylor Fernandinho högt upp på offensiv planhalva (what is this now?) till den grad att den brasilianske VM-spelaren slog en väldigt konstig bakåtpassning. Eliaquim Mangala reagerade långsammare än den intelligente och världsbäste Rolando Aarons som hann runt den förre Porto-spelaren och rullade in 1-0 mellan benen på City-målvakten Caballero. Newcastle chockstartade, både spelmässigt och med tanke på målet.
Aarons och Haïdara på vänsterkanten fortsatte att skapa oreda, tillsammans lirkade man upp Bacary Sagna och James Milner (ni hör ju själva) vid flera tillfällen. Aarons tog sig bland annat inåt i banan och skapade ett bra frisparksläge för Ryan Taylor. Dennes skottförsök mynnade dock inte ut i någonting.
City började äga allt mer boll efter 25 minuter och skapade lite halvchanser. Yaya Touré, som hela tiden fick se sig besegrad och nedjagad av en fullständigt lysande Mehdi Abeid, hade ett vänsterskott från distans och Edin Dzeko gavs en annan bra möjlighet. David Silva tvingades utgå efter en smäll från Ryan Taylor och ersattes av: Samir Nasri. Alltså inte Sammy Ameobi.
Newcastle var sedan nära att utöka ledningen när Mangala dels försökte vrida nacken av Paul Dummet - som alltså spelade mittback mot Edin Dzeko, Stevan Jovetic och Sergio Agüero trots att han är en minst sagt begränsad vänsterback till vardags - dels tappade markering. Dummett fick fritt läge från två meter men lyckades bara placera skottet på Caballero.
I halvtid bytte Newcastle ut Rolando Aarons som varit borta två månader med skada och tog in: Sammy Ameobi, alltså inte Samir Nasri. Detta väckte farhågor att tränare Alan Pardew skulle försöka sig på en rekonstruktion av det bisarra men charmiga 1-1-målet mot Tottenham från i söndags, men lyckligtvis uteblev ett sådant försök.
Istället skulle Ameobi, efter 25 minuters fruktlöst bollinnehav för Manchester City, ligga bakom en solklar men icke utdömd straff till sitt lag när Obertan kapades bakifrån av Kolarov. Denne plockade upp Ameobis djupledsboll, gick förbi Kolarov men saxades ned utan minsta bollkontakt. Istället lät domaren spelet fortgå, men varnade Eliaqim Mangala för en armbåge i ansiktet på Massadio Haïdara.
Newcastle bytte in Emmanuel Riviere mot en hårt arbetande Adam Armstrong och tog ut Daryl Janmaat mot Moussa Sissoko.
Sissoko gav gästerna ytterligare en dimension i vad som fortsatte att vara ett våghalsigt, modigt och djärvt spel med högre press än vanligt. Hans blotta närvaro på mitten gav, precis som mot Spurs, nytt liv åt Abeid och Colback, vars arbetsinsatser inte heller ska förringas.
Men Moussa nöjde sig inte där. Efter en bättre Newcastleperiod hittade en återigen pigg Sammy Ameobi in till vår franske landslagsman. Denne stannade upp framför straffområdet, spelade bollen mellan två Cityförsvarare, följde upp sin egen djupledsboll och vrickade elegant in bollen i en utrusande Caballeros bortre hörn. 2-0 till Newcastle efter 74 minuter och VAD ÄR DET SOM HÄNDER var det enda man frågade sig själv.
Därefter ökade hemmalaget takten något, men trots idel världsklasspelare på planen mäktade man bara med två slumpartade möjligheter under matchens sista minuter. Först gavs Dzeko möjligheten, men då kom en för kvällen oövervinnerlig Ryan Taylor flygande och blockerade skottet. Sedan fick Jesus Navas chansen men av någon anledning valde den hemmakära högeryttern att placera bollen bredvid en chanslös Rob Elliots mål.
"It's all happening because I'm completely ignoring every urge towards common sense and good judgement I've ever had."
George Costanza
Innan säsongen skrev jag en text som handlade om att vår enda chans att uppleva en meningsfull säsong var ett "George Costanza moment" för Alan Pardew. Ikväll, och under andra halvlek mot Tottenham, har Alan Pardew fått oss att uppträda på ett sätt som knappt synts till sedan våren 2012. En enastående insats från start till mål. Mod, stolthet och ett sätt att spela fotboll på som får mig att bli alldeles varm. Det här är det Newcastle United jag älskar. Det här är den inställningen som får kvällar av det här slaget att äga rum. Det här är vad vi har rätt att sträva efter. Inte att resultatet faller sig så här varje gång, men attityden, viljan och den helt respektlösa förhållningen till våra motståndare gör att det är extremt kul att titta på Newcastle.
En otrolig och mycket minnesvärd seger. Tack för ikväll.
Spelarbetyg
Rob Elliot - 7
Daryl Janmaat - 8
Fabricio Coloccini - 8,5
Paul Dummett - 8
Massadio Haïdara - 8
Ryan Taylor - 8,5
Mehdi Diego Armando Abeid - 9
Jack Colback - 8
Gabriel Obertan - 8,5
Adam Armstrong - 7
Rolando Aarons - 8
Avbytare
Sammy Ameobi - 7,5
Moussa Sissoko - 8
Emmanuel Riviere - 7
