Dokument: Bedragarna

Det blev inga förstärkningar. När det tolfte transferfönstret under Mike Ashley slår igen, råder ingen tvekan. Inte i min värld. Avsaknaden av ambition och investering känns helt logisk. Men vad är det egentligen som håller på att hända? Under alla Sports Direct-skyltar verkar en hel kennelklubb ligga begraven.

Vad hände egentligen med källkritik? I breda medier är plötsligt alla experter. Det finns till och med "åsiktsexperter". Radioprogram skyltar med "1000 åsikter varje dag". Fler åsikter och färre källor. Förändringen syns överallt. Bland fotbollssupportrar har ett enormt informationsflöde från främst sociala medier, inneburit en ökning av förhastade slutsatser, hat, myter och väldigt snedvridna uppfattningar om saker och ting. Som fotbollsintresserad och internetanvändare (en förutsättning för att hitta till den här texten) blir vi måltavlor för en obscen mängd historier och påståenden.

I sorlet justeras och retuscheras statistik, bilder och sammanhang. Kommentarer och fakta tas ur sitt sammanhang. "Kevin Kilbane var bättre än Gareth Bale vid samma ålder" enligt någons Microsoft Paint-kalkyl. Tillslut skapas supportersnickrade världsbilder och konspirationsteorier som många gånger är helt vanvettiga.
 
Det här är inte en konspirationsteori. Det här är ett dokument. En betraktelse av de händelser, intervjuer och beslut som har ombildat och svärtat ned min bild av Newcastle United i nuvarande skick. Jag gillar inte att behöva kalla det Newcastle United. Men min klubb är på väg att urholkas inifrån.

Jag söker heller inte medhåll eller mothugg. Den senaste tidens högst märkliga utveckling tvingade helt enkelt fram ett behov av att sortera intryck och lärdomar för att försöka förstå vad som egentligen driver mig och många andra till vansinne.

FIRST BLOOD
 
Den 23:e maj 2007 händer något fantastiskt. Freddy Shepherd, som hade misslyckats med att bygga vidare på Sir Bobby Robsons framgångar, anställt Graeme Souness och vid flera tillfällen talat nedvärderande om supportrarna, var på väg bort. Hela Tyneside jublade. Men köparen var tämligen okänd. På internet cirkulerade en bild. Hade Peter Griffin köpt en fotbollsklubb?
 
Mike Ashley gjorde ett suveränt intryck på Newcastlefansen. Vi lärde oss att han var mannen bakom den enormt framgångsrika sportbutikskedjan Sports Direct. Han stod bakom den nyanställde Sam Allardyce under sina första månader och öppnade plånboken. Vi kunde välkomna Alan Smith, Mark Viduka, Geremi, Habib Beye, Abdoulaye Faye, David Rozehnal, Cacapa, José Enrique och Joey Barton. Ashley stod till och med i Alan Smith-tröja på läktaren, drack öl med bortafansen och firade.
 
Vi verkade ha en ägare med ambition för Newcastle United. När Allardyce inte fick resultaten med sig, genomförde Ashley för första gången en maktdemonstration innanför St. James' Parks väggar. Ashleys första tränare fick sparken efter en halv säsong, och in hämtades Kevin Keegan. En drömmande person med förståelse för kulturen runt Newcastle och brinnande passion. I Keegans värld finns inga kompromisser med möjligheter. En inställning som fick många fans att falla pladask för honom under 80- och 90-talet.


 
Keegan redde ut Newcastles säsong och fick staden att åter börja drömma. Under sommaren 2008 tillträdde Derek Llambias. Chris Mort, som varit Ashleys högra hand under det första året och kommunicerat med fansen på ett bra sätt, försvann. Med Llambias, en före detta casinochef, ville Ashley börja ta itu med klubbens finanser. Finanser som hastigt misstogs för att vara hälsosamma när köpet genomfördes. Sponsoravtal hade betalats direkt och spenderats, övergångssummor låg kvar och drällde. Ashley behövde sanera klubben. Det skulle däremot inte stoppa honom från att bringa framgång till Tyneside. I en av få intervjuer som vår ägare någonsin givit, i början av augusti 2008, lät han veta följande:
 
“If you own Newcastle United, the one thing you want to do is win something. Kevin wants to do that and so do I.”
 
En månad senare lämnade Keegan. Av juridiska skäl skulle det dröja ett år innan vi fick veta exakt varför.
 
"I resigned because I was being asked to sanction the signing of a player in order to "do a favour" for two South American agents. No one at the club had seen this player play and I was asked to sign him on the basis of some clips on YouTube. This is something that I was not prepared to be associated with in any way. The club knew that I objected strongly to this transfer and were aware that by continuing with it I was likely to feel that I had no option but to resign. Notwithstanding this they nevertheless went on to sign the player at very substantial cost to the club."

"I did not have the final say on transfers and the club's allegation that I did, which was publicised widely at the time of my resignation and subsequently, was simply untrue."

"The club admitted to the tribunal that it repeatedly and intentionally misled the press, public and the fans of Newcastle United."
Kevin Keegan, 2 oktober 2009

Vid den tidpunkten hade opinionen mot Mike Ashleys ägarskap svängt.  Han och Llambias hade ljugit fansen rakt upp i ansiktet. Experimentet med Dennis Wise, Tony Jimenez och Jeff Vetere som någon fotbollskunnig trojka ovanför Keegan hade misslyckats fatalt. I samband med att Keegan försvann, försvann även de tre, högst tvivelaktiga, cheferna från klubben.
 
Ashley insåg allvaret i situationen. Han hade vänt hela regionen emot sig i sin konflikt med Keegan. För första - men inte sista gången - försökte han sälja Newcastle.
 
Samtidigt stod hela föreningen återigen vid ett vägskäl. Ovetande om orsakerna till Keegans sorti, som är ganska uppseendeväckande i efterhand, väntade vi på Ashleys nästa drag. Charmoffensiven hade kommit av sig. Det gick inte att fortsätta på en vädjande, sentimental väg. Newcastle behövde resa sig. Efter Keegan behövdes ett strategiskt val och en ambitiös tränare som kunde organisera, stabilisera och ta klubben framåt.
 
KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET

"Like all Newcastle supporters, I'm deeply concerned about how the club has appeared to slide over the past few years, and things seem to be worse now than ever. At the moment, everything surrounding Newcastle would put first-class managers off. It has to change, and fast."
Sir Bobby Robson, september 2008

Året var som sagt 2008. På den tiden var jag, om möjligt, en än mer besatt supporter av Newcastle i synnerhet och fotboll generellt.
 
Ändå hade jag ingen aning om vem han var.
 
Detta är mitt första intryck av Joe Kinnear.
 


Vem är den här människan?
Varför har vi anställt honom?
Och varför svär han hela tiden?
 
Ashleys idé var att tillsätta en tillförordnad tränare i väntan på att få klubben såld.
 
Istället skickade han en pyroman för att släcka en brand.
 
Kinnear kallade journalister för könsord och ljög ihop vansinniga historier om sin inblandning i en nepalesisk massaker. Hans fotboll var katastrofal, och tillsammans med spelarna led hela supporterskaran och regionen en, även med Newcastlemått mätt, djup fotbollsdepression.
 
Vid den här tidpunkten fick jag den genialiska idén att resa till Newcastle för första gången. Julhelgen 2008 skulle bli en konstig och närmast makaber upplevelse. Den enorma glädjen och upprymdheten över att vara på plats kolliderade med en insats som jag inte vet om man ens kan sätta ord på. Kinnears Newcastle blev lemlästade av Liverpool, som lämnade nordöstra England med en 5-1-seger. Shay Given var bäst på plan och bad efter matchen om att få lämna klubben.
 
Samma dag bestämde sig Ashley, av någon anledning, för att inte längre låta klubben ligga ute för försäljning. Ett avgörande beslut i modern Newcastle-tid.
 
Kinnear förblev tränare och skrev på ett kontrakt säsongen ut. Lögnerna tog sig i uttryck när transferfönstret öppnade, och de tio minuter långa matchintervjuerna tärde på fansens tålamod. Newcastle hade i februari dessutom endast vunnit fyra matcher, en vinstandel på 19%, under Kinnear. Han drabbades då av en hjärtattack och tvingades kliva av posten. Alan Shearer blev Ashleys nästa drag - ett försök att återvinna förtroende i ett stukat förhållande. Men Shearer saknade erfarenhet och kunde inte förhindra ett katastrofalt slut på säsongen.
 
Mina tvivel om Ashleys ägarskap övergår här i ett fördömande. Jag litar inte på honom, jag litar inte på hans intentioner (varför ångrade han sig om försäljningen?) och jag litar inte på hans förmåga att få oss på rätt köl.
 
Människan hade gjort ett försök att äga en fotbollsklubb, etablera en fungerande struktur, men misslyckats. Han verkar inte kunna någonting om fotboll och har avverkat fyra tränare på två säsonger. Under hans styre har klubben "medvetet vilselett och ljugit för supportrarna" samt misshandlat en klubblegend.  
 
Under sommaren 2009 försöker han återigen sälja. Inte heller denna gång lyckas försöket.
 
Chris Hughton får ilskan och förtvivlan att domna bort. Försäljningen av klubben faller i glömska innan det meddelas att den misslyckats på nytt. Kinnear försvinner från Sky:s kameror och BBC:s radiokanaler. Med ett lån av Danny Simpson gör den forne Tottenham-assistenten ett strålande arbete i skuggan av turbulensen. Ashley inser att Hughton är på väg att ta klubben tillbaka till finrummet och belönar honom med ett permanent kontrakt. För första gången sedan Ashleys ägarskap tog vid förknippar jag Newcastle United med ärlighet, värdighet och stolthet. Det finns något genuint med Hughtons lag och med Hughtons sätt att föra sig. Under 2009/10 är det bara ett ämne som gnager: sportsdirect.com@stjamespark.com och en gigantisk Sports Direct-skylt på taket av arenan. Men arenan kallades fortfarande St. James' Park i folkmun och skylten såg man bara ovanifrån.



 
När Newcastle återvänder till Premier League är optimismen stor. Ashley och Llambias - sina missöden till trots - har väl lärt sig nu? Långsamt, långsamt börjar jag bygga en förhoppning om att till och med Ashley har kommit till insikt. Långsamt börjar jag bli nyfiken på var vi är på väg.
 
Samtidigt, bakom kulisserna, börjar dagens Newcastle United ta form vid inledningen av 2010/11.
 
ALLT ENLIGT PLANEN
 
Chris Hughtons Newcastle överträffar förväntningarna. Den 23:e oktober har en bortaseger mot West Ham blivit starten på en tre matcher lång dröm. Efter att ha bärgat tre poäng i London vänder man hemåt och förnedrar ärkerivalen Sunderland med 5-1. Därefter återvänder Hughtons manskap till huvudstaden och tvålar till Arsenal med 1-0. Lägg därtill att man dessförinnan slagit Everton borta med 1-0 och gjort 6-0 på Aston Villa. Detta trots att Hatem Ben Arfa - lagets mest betydande värvning - saknas med ett benbrott. Trots det går rykten om Hughtons framtid. På ansedda supporterdrivna sidan nufc.com hittar jag någonting konstigt.
 
I sidans matchrapport från West Ham-matchen nämns plötslig spekulation om Hughtons framtid.
 
As well as the Hughton/Kinnear related speculation and activity on the betting exchanges (where Alan Pardew was backed heavily), thankfully inaccurate claims of an injury to Enrique added to an air of intrigue that would have bordered on the toxic, had we left the Boleyn Ground empty-handed.
 
Vid den här tidpunkten har Alan Pardew precis blivit sparkad av Southampton i League One. Innan dess hade han lämnat Charlton efter att först ha blivit nedflyttad och sedan öppnat dåligt i The Championship. Innan dess hade han tvingats lämna West Ham. Pardewryktet kändes med andra ord oerhört märkligt. Varför i hela världen skulle Chris Hughton - räddaren i nöden som slog poängrekord i The Championship och krossade Sunderland med 5-1 - få flytta på sig till förmån för den här mannen?
 
Jag köpte det inte alls. Men den 27:e oktober 2010 dök det upp konstig information från ett annat håll. En man som sade sig arbeta som advokat och med jämna mellanrum bidrar till suveräna Newcastle-Online, det största brittiska diskussionsforumet för Newcastlesupportrar, delade med sig av liknande information.
 
Här känns det viktigt att inflika: hemliga-kontakter-kulturen runt brittiska fotbollssupportrar är vedervärdigt töntig. Tottenhamfansen har gått i bräschen för att etablera ett mystiskt ITK (In The Know)-samfund som vet saker i förväg (jo, ni hyser för stor tillit till "Phantom of the Lane" och "JJ Jetset"). Men i Newcastlekretsar har alla former av förhandsinformation skrattats bort. Så även denna gång. 
 
Our London lawyers told us two weeks ago that Pardew was being lined up, to the extent that a draft contract was in place. I can only guess from that they have prepared it. I refused to believe it but I am not sure all of a sudden...
 
I laughed as well at the time. But these guys are one of London's largest firm of sports and entertainment legal firms and have no reason to make this up. I sincerely hope they are of course.
 
Reaktionerna som följde var hysteriska.  Pardew? Please. Det fanns tusentals tränare vars meritlista och aktie stod högre i kurs. Chris Hughton var en tränare på väg upp. Pardew hade precis fått lämna sitt tredje raka jobb och fallit fritt genom divisionerna. Det kunde helt enkelt inte vara sant.
 
Fyra dagar senare gjorde Kevin Nolan hattrick på Sunderland. Hughton firades vidare, och nonsensryktet om den sparkade League One-tränaren försvann lika fort som det dök upp.


 
A WIN-WIN SITUATION
 
Den 6:e december lämnar samma person en ny kommentar.
 
I don't know if anyone remembers what I said a few weeks back but it's all being worked on this afternoon. The nightmare scenario. 
 
Några timmar senare får Chris Hughton sparken.
 
Den 7:e december presenteras Alan Pardew som Newcastletränare.
 
It is a complete fluke that I have direct and first hand knowledge of this. Just to try and show you that I am not making all this up for self-serving reasons, you might remember some other stuff i posted on here a few years ago. All these relationships have come about through business but are all flukes, they could happen to anyone. I am just spouting all this because I know what it's like to be fed information and not know whether it's true or not. We all deserve better than that given our support of this bloody club and by giving you a bit of background, hopefully you will realise that I am trying to feed through accurate info that I have been given, without blowing everyone's cover.

A very specific part of Pardew's written remit is to reduce costs and the debt, to make it easier for MA to sell the club. Look at everything he says in this context.
 
Kalla mig naiv, lurad eller vidskeplig. Men för mig var och är bevisbördan nog. Han visste för tidigt och för mycket. Han berättade om det för att han var och är en av oss. Han har, som han själv tillägger, ingen anledning att ljuga om det. Inte en och en halv månad i förväg.
 
På sin första presskonferens fick Pardew frågan om han hade kontaktats innan Hughton fick sparken.
 
"There was no previous agreement. That was never true. In terms of myself, I never really had any contact about this job or any other job. It's a weird situation."
 
En lögn, av allt att döma.
 
Mest noterbart är avsaknaden av en ordentlig rekryteringsprocess. Att bestämma sig för att Hughton inte är rätt man innan han överhuvudtaget uppvisat några dåliga resultat, för att anställa en tränare som precis förlorat jobb efter jobb på grund av just resultat - har ingen logik.
 
Det jag förväntar mig av Newcastle United i egenskap av idrottsförening och fotbollsklubb, är att hitta bäste man för jobbet. Det måste vara ambitionen. Det var det inte här. Misstankarna mot Ashley växer således. Varför ett femårskontrakt till Alan Pardew? Kanske finner vi anledningen i en intervju med tidigare delägaren Sir John Hall från 2011
 
The meeting with the Malaysians went well, but they wanted 6 weeks to do due diligence. The offer from the other party at Freshfields waived that right and was a better deal. I was told that the man behind the deal was Mike Ashley and I sat with his representatives over 3 days thrashing out a deal. I was keen to know why they wanted the club and they were quite honest. They wanted to market their sports goods in the Far East and would use the Club to help do this.  To me it made sense to market the Club globally. It was a win win situation for Mike and the Club. 
 
Men klubben då och klubben nu är inte samma sak.
 
CASH RULES EVERYTHING AROUND ME
 
Under Alan Pardew fanns därför omedelbara frågetecken. När Andy Carroll, som symboliserat själ och hopp under en höst och vinter där det mesta plötsligt börjat kännas tomt och meningslöst, ryktades bort från sin hemstad och sitt hjärtas klubb, var vi många som började oroa oss. Chris Hughton hade antagligen fått sparken för att han ställde krav på saker och ting, för att han vägrade låta beslut av fotbollsmässig innebörd tas över hans huvud och för att han stod för nära spelarna. Pardew hade troligtvis inte samma agenda. Men vi behövde inte oroa oss.
 
"They can put together whatever they like. He is not for sale. I am going to say it one last time, he is not for sale."
Alan Pardew, 17 januari 2011
 
31 januari 2011.


 
"We didn't push Andy Carroll out, far from it - he asked to go. The fact is Mike Ashley didn't want to sell him, it's not like he needs the money is it? And remember we turned down bids of £30m and then £35m from Liverpool.
Derek Llambias, februari 2011
 
"The owner then made it clear to me that I was not wanted at the club. Saying that his own helicopter is waiting for me to go down to talk to them."
Andy Carroll, februari 2011
 
"I had a good laugh this afternoon watching an interview from Newcastle, I thought it was the most amusing thing I'd seen, how hard Newcastle have fought to keep him, how they've pulled out all the stops, he's handed in a transfer request but they've battled it all the way and they've got the £35m for him."
Harry Redknapp, februari 2011
 
Förtroendet för klubbledningen - Pardew inkluderad - sjönk genom marken. Tränare har avgått för mindre. Varför riktade han ingen kritik mot beslutet att sälja i sista sekund? Motstridiga budskap från alla håll och kanter. Visste Pardew inte att Carroll faktiskt hade ett pris? Vad menar Derek Llambias med att Mike Ashley inte behövde pengarna? Det lät konstigt. Vi hade precis varit i Championship och vänt. Nu fanns plötsligt inget behov av £35m. Om så var fallet skulle vi säkerligen kunna återinvestera varenda öre under sommaren som följde.
 
Sommaren 2011 såldes Kevin Nolan, Joey Barton släpptes, Wayne Routledge till Swansea och José Enrique gick till Liverpool. In kom Demba Ba på fri transfer, Davide Santon och Yohan Cabaye till summor under £5m och Sylvain Marveaux på fri transfer. Lägg därtill det obegripliga köpet av Gabriel Obertan. Men var hade Carrollpengarna hamnat?
 
Frustrationen och irritationen bedövades för andra gången av framgångar på planen. Alan Pardew hittade ett vinnande formula och fick ut det bästa av många av spelarna. Newcastle gick dessutom ut och köpte Papiss Cissé i januari. Själva fotbollens betydelse är alltid störst, och den har en förmåga att ta fokus från andra saker. Det var en fantastisk lättnad att glädja sig åt att se Newcastle vinna fotbollsmatcher. Inte ens det permanenta namnet "Sports Direct Arena", som St. James' Park plötsligt hette, kunde förstöra den känslan.
 
Inte på ett tag i alla fall.
 
När Ashley misslyckades med att bygga vidare på femteplatsen (endast en värvning, Vurnon Anita) och Newcastles 2012/13  mer eller mindre imploderade i en cocktail av skador och uselt ledarskap från Pardew, gjorde sig de andra problemen mer och mer påminda. Sports Direct stack som en nagel i ögat. Var man än tittade såg man Sports Direct-skyltar. Klubbens strategi, som såg framgångsrik ut under 2011/12 och inte behövde skrotas, skrotades. In kom Joe Kinnear, med stor sannolikhet för att underminera Alan Pardew. Han kan inte värva spelare, uttala de nuvarande spelarnas namn eller hålla sig till sanningen.
 
Inga spelare köps in. Ändå inga protester från Pardew. Sätt det i kontrast till Keegans reaktion, och vi har två män verksamma inom samma yrke med helt olika grad av värdighet. Men, eftersom vi mer eller mindre vet hur Pardew fick jobbet, ter det sig logiskt. Han visste nog vad som väntade.
 
PENGAR@SPORTSDIRECT.com
 
Någon gång under de här sex åren verkar Ashley ha ställt sig frågan: Vad ska jag med den här klubben till?
 
Men han är inte ensam om att fråga. Mark Douglas på The Journal utredde hur Ashley långsamt sliter ut Newcastle Uniteds själ, medan Luke Edwards ställer sig mycket frågande till Ashleys motiv. Simon Bird på The Mirror undrar var klubbens pengar hamnar, Neil Cameron på The Chronicle ger utrymme för relevanta läsarfrågor, medan True Faith, ett starkt och populärt Fanzine, går rakt  på sak.
 
Svaret är förmodligen att Newcastle United och Sports Direct har blivit ett.
 
Motiveringen till det nya arenanamnet var enligt Llambias "to showcase the sponsorship opportunity to interested parties". Istället förblev Sports Direct Arena en gratis annonsplats för Mike Ashleys företag tills det att Wonga betalade för att byta tillbaka till St. James' Park. Sports Direct-skyltarna ser inte ut att generera någon inkomst till Newcastle enligt senaste bokslutet, utan Ashley själv får betalt av Sports Direct för sitt arbete med att sprida varumärket globalt. Parallellt ser man tydligt hur klubbens kommersiella inkomster har minskat för varje säsong som Ashley regerat, medan utvecklingen varit motsatt i många andra klubbar.
 
Idag omger han sig med människor som gör detta möjligt. Människor som ogenerat ljugit för supportrarna, vilket kan sägas för både Kinnear och Pardew. För Pardew, ska tilläggas, var och är detta en oväntad chans att åter försöka bevisa sig i Premier League, och på det sättet begripligt. Han är nu på väg att misslyckas, men vinner troligen tid för att han har en profil som inte är enkel att hitta. 
 
Newcastle United är bara en bra marknadsföringskanal för Sports Direct så länge klubben ligger i Premier League.  Men klubben kan bara ligga i Premier League så länge den har tillräckligt bra spelare. Ashley kan dessutom bara hålla klubben i Premier League med en tränare som är införstådd med hans idéer. Då är tränarmarknaden begränsad. Därför är Graham Carrs scouting vital för driften av klubben. Han är den stora anledningen till att Newcastle idag har en mer talangfull trupp än på mycket, mycket länge.
 
Därför framstår många av klubbens beslut som väldigt konstiga.
 
Det är slutsatsen jag har dragit. Den må vara egenkonstruerad och för vissa framstå som fullständigt knäpp. Men mot bakgrund av alla lögner, beräknande djävulskap, försök till försäljning och oerhört märkliga beslut, känns den inte ett dugg osannolik.
 
Under 2013 har vi sett ytterligare indikationer på detta:

• Sports Direct annonserar på franska inne på St. James' Park, antagligen till en större fransk publik i och med den stora andel franska spelare som numera finns i klubben.
• Sports Direct News - en nylanserad hemsida - får exklusiva intervjuer med Newcastlespelare och ledare. 
• När man handlar i klubbshopen vid St. James' Park, står det Sports Direct på kvittona. 
• Vid närmare efterforskning hittar jag även att klubbens webshop drivs av Sports Direct. 

32 kommentarer

Noa BachnerTwitter: @noabachner2013-09-07 10:15:00