Eddie Howe pros & cons
Vilka fördelar respektive nackdelar hade en anställning av Eddie Howe kunnat lett till?
Varför supportar folk Newcastle United egentligen? Är man uppväxt i Newcastle upon Tyne eller i närliggande områden är detta en överflödig och korkad fråga. Men för de som supportar Newcastle United utan att vara en fullblodsgeordie är den desto mer relevant.
Utländska supporterskaror är ofta kopplade till framgång. Det är väldigt många 60-talister i Sverige exempelvis som håller på Leeds United och detta är givetvis kopplat till deras stora framgång med ligatitlar och europacupfinaler som beföll dem på 1970-talet. Liverpools svenska supporterskara kan ganska enkelt spåras tillbaka till deras väldiga dominans under flera decennier från 1970-talet och framåt. Väldigt många började hålla på Manchester United på tidigt 1990-talet när Sir Alex Fergusons väldiga imperium började ta skepnad.
Men Newcastle United är ingen framgångsrik klubb på det sättet i modern tid. Den största titeln man vunnit de senaste 50 åren är Intertoto-cupen när världens då äldsta 22-åring, Oba-Oba Martins agerade frälsare.
Vad är det som gör att Newcastle United trots avsaknad av framgång då trots allt är en såpass populär klubb även i utlandet?
Svaret är väldigt enkelt och jag gissar att alla som läser detta redan har besvarat frågan. Newcastle is bloody bonkers, mate!
Kevin Keegans tokoffensiva Entertainers som gav intryck av att vara nära på att överdosera på uppåtjack eller Sir Bobby Robsons charmiga skara bråkstakar är den största anledningen till att Newcastle United har såpass många supportrar födda på sent 1980-tal respektive tidigt 1990-tal som man trots allt har.
Newcastle United är ett väldigt roligt och underhållande lag. Det ska vara glädjeberikade att följa och bevittna när detta gäng beger sig ut på en fotbollsplan.
Och det är inte som att Keegan och Robsons offensiva upplagor är undantag genom historien. Tvärtom. På 1980-talets tidiga höst befann sig Newcastle i en anonym tillvaro i engelska andradivisionen men man ställde likväl upp med en offensiv trio där framme bestående av Kevin Keegan, Chris Waddle och Peter Beardsley som nära nog vräkte in 100 mål tillsammans på en säsong. Man coachades av Arthur Cox som är mer känd som Kevin Keegans kanske främsta tränarinspiration. Detta är en av anledningarna till att Kevin Keegan senare anställde Cox som sin högra hand och assisterande tränare.
På sena 1980-talet var det ett vid tidpunkten anonymt Newcastle United som vann uppflyttning till högstadivisionen. Man tränades av sin forna målvakt Willie McFaul och många tippade att man skulle åka ur. Men istället chockade man de stora skarorna genom att spela en offensiv fotboll där underbarnet Paul Gascoigne var den kreativa motorn på mitten och hans tonårspolare Michael O'Neill drog till med en radda drömmål från sin kantposition. Och längs fram hade man den första brassen i engelsk fotboll, Mirandinha som bländade publiken med sin fräcka och eleganta teknik.
Beger vi oss tillbaka ytterligare ett decennium hittar vi Joe Harveys Newcastle. Sett till vilka spelare man hade att tillgå så är det ganska givet att man underpresterade rent poängmässigt men underhållningsvärdet var alltid på topp. Det var 5-3 förluster och 4-3 segrar och väldigt lite däremellan. Spelare som Super-Mac Macdonald, Terry Hibbit och Micky Burns blandade fräckheter på planen med rena pubslagsmål.
Beger vi oss tillbaka ännu längre hittar vi den legendariska tränaren Stan Seymour och hans "crazy bunch". Ett lag bestående av Wor-Jackie Milburn, Jorge Robledo, Vic Keeble och Dazzler Mitchell där många av dem tycktes turas om att vinna skytteligan varje säsong. Tidigare nämnda Joe Harvey var lagkapten för detta gäng och han kom till Newcastle som striker men Stan Seymour skolade om honom till försvarare därför att Seymour ansåg att även backarna behövde ha offensiva färdigheter. Detta eftersom Seymour kanske var först i världen att praktisera offensivt överlappande backar, något som Kevin Keegan förde vidare och som vi ser tränare som framförallt Gian Piero Gasperini praktisera idag.
Newcastle är inte enbart förknippade med offensiv fotboll på grund av The Entertainers. The Entertainers hände därför att Kevin Keegan ville försöka spela en fotboll han tyckte matchade klubbens ideal och identitet. Ett lag som stod för den rätta andan, "the Newcastle-way".
Ex-fotbollsproffset i Kenya, Emil Moberg-Lundén skrev en bra text för några år sedan där han hävdade att Rafael Benitez inte gifte sig särskilt bra med Newcastle United sett till vilket fotboll det är spanjoren predikar. Detta var sant då och är sant nu. Men då måste man ju ställa sig frågan hur väl Steve Bruce gifter sig med dessa ideal?
När var senaste gången Newcastle spelade den offensiva gladfotboll som klubben är associerade med? Det var ju just under Sir Bobby Robson som var senaste gången och detta är snart 20 år sedan. Hur deppigt låter inte detta?
Newcastle United anno 2020 är så långt ifrån Newcastle United man kan komma i mitt tycke. Man spelar den mest reaktiva och tråkiga skitfotbollen i Premier League. Jag tror också man spelar den tråkigaste fotbollen i hela Football League och kanske även världen. För jag har sett mycket fotboll den här säsongen och har aldrig haft så tråkigt som när jag bevittnar Steve Bruce och hans mannar praktisera sitt levebröd.
"Resultism" är ju ett begrepp som används i fotboll som betyder att så länge man vinner spelar det ingen roll hur man spelar. Det är alltid kul att vinna så om vinsterna helt enkelt balanserar ut det faktumet att det inte är jätteunderhållande fotboll man bjuds på så fungerar det. Men detta kan man ju inte använda som argument för att försvara såsom Newcastle har spelat den här säsongen. Newcastle har genom sin reaktiva fotboll som skapar minst chanser i hela Premier League lyckats lagt sig på delad 12:e plats. Och en 12:e plats är ingenting som ses som en massiv framgång för Newcastlesupportrar. Det är ingen symbolisk titel man firar efter säsongen. Plus att det ska mycket till för att den 12:e platsen ska försvaras, svårt att se Marcelo Bielsas Leeds sluta efter Newcastle i tabellen.
Sorry, Bruce men min önskan är att din tid tickar mot sitt slut(din tid på tränarposten dvs)
Jag är ganska övertygad om att avsaknaden av den fotbollen som Newcastlesupportrar förknippar med klubben under Mike Ashleys regim är en större anledning till missnöjet än de mediokra resultaten. Hade Newcastle slutat på 12:e plats men spelat en rolig och offensiv fotboll hade missnöjet inte varit i närheten av att ligga på samma nivå som nu.
När Steve Bruce kom till Newcastle hävdade han bestämt att han skulle spela en offensiv fotboll som matchade "what Newcastle is all about" och sedan övergav han dem idéerna efter en omgång med motiveringen att Newcastle helt enkelt saknade spelarna för detta. I somras värvade då Newcastle in en offensiv winger i Ryan Fraser och en klasstriker i Callum Wilson samt en offensiv ytterback i Jamal Lewis. Men istället för ett progressivt spel har Newcastle inlett den här säsongen med att spela ännu mer återhållsamt och reaktivt. Det är nästan som att man kan tro att det inte är på grund av spelarna som Newcastle spelar såhär?
Jag är fundamentalt övertygad om att det är omöjligt att nå någon långsiktig och betydande framgång genom att spela på det sättet Newcastle spelar på också. Det utvecklar inte spelarna överhuvudtaget. Hur lång tid kommer det ta innan Callum Wilson börjar fundera i banorna att kanske det var ett misstag att välja Newcastle framför Aston Villa? Miguel Almiróns agent har redan gått ut och sagt att Almirón redan hade lämnat klubben om inte covid-pandemin hade inträffat så vi vet om att nån form av missnöje har börjat visat sig. Allan Saint-Maximin är en humörsspelare likt Mesut Özil och känns det inte som att han har större besvär med muskelskador den här säsongen än i början på förra? De skadorna kommer nog mystiskt nog bli fler och fler allt eftersom tiden går.
Om vi leker att den psykologiska baksmällan inträffar snabbare än förväntat. Det vill säga att det inte är nästa säsong det kommer ske utan att sker redan i år. Att Newcastle börja falla framåt våren och Ashley känner att ett tränarbyte är ett måste. Det är ju detta som måste ske för att Steve Bruce ska försvinna för övrigt. Mike Ashley bryr sig inte ett skvatt om estestiken. Så länge Newcastle ser ut att gå mot nytt kontrakt kommer Steve Bruce sitta väldigt säkert.
Men om vi som sagt låtsas att detta kommer att ske och att Eddie Howe anställs. Vad är då fördelarna respetive nackdelarna med en sådan anställning?
Anledningen till att det är Eddie Howe för övrigt är ju för att han är den mest uppenbara kandidaten. Jag skulle bli förvånad om Ashley gav sig ut på jakt efter spännande sydeuropéer, även en tysk är för exotiskt för Mike Ashley. Eddie Howe är den mest tillgängliga kandidaten för dagens Newcastle United.
PROS
- Eddie Howe är en offensiv tränare. Med tanke på vad temat i den här texten har varit så är ju detta den största fördelen med Howe. Han är en offensiv lagd tränare som vill spela en mer proaktiv fotboll. Och när hans Bournemouth spelade som bäst så var det ofta en trevlig fotboll man bjöds på. Och ärligt talat, skulle vi börja spela mer som Bournemouth gjorde så skulle det kännas som lite av en befrielse.
- Wilson & Fraser. Callum Wilson och Ryan Fraser utvecklades under Howe och hade sin bästa säsong under honom. Sedan att Fraser presterade klart sämre efter sin kanonsäsong berodde på att han kände sig för stor för klubben och försökte strejka sig bort och hamnade då i frysboxen. Newcastle är ju en större klubb än Bournemouth och eftersom att Frasers aktier har sjunkit rejält efter den säsongen kan han ju inte köra samma taktik igen på ett tag och förvänta sig en mer framstående klubbadress. Eddie Howe vet i alla fall hur man får ut max ur denna duo.
- Eddie Howe utvecklar spelare. Det mest imponerande med Bournemouth under Howe är hur länge de hade samma kärna av spelare. Många av spelarna i Bournemouth var med på hela resan och var mediokra League One-spelare under Howes tidiga dagar där. Howe fick dessa spelare att utvecklas på ett väldigt inspirerande sätt. Och det var inte bara ungdomar. Såg ni hur bra Dan Gosling kunde se ut i vissa matcher under Howe? Newcastle kryllar av spelare som stagnerat i sin utveckling. Och kanske kan Howe lotsa Jamaal Lascelles, Jonjo Shelvey, Sean Longstaff med flera mot nya höjder? Man ska också komma ihåg att Matt Ritchie var en produktiv ytter under Howe som gjorde mycket mål och assist. Kanske han kan upptäcka sitt gamla jag igen?
CONS
- Eddie Howe är inte flexibel nog. Det är väl kanske största farhågan då. Ifall det går illa och Howes idéer inte får fäste så verkar han sakna en plan b. Men ärligt talat är jag inte överdrivet orolig för detta. För jag tror Howes idéer skulle fungera rätt bra med detta spelarmaterial. Newcastle har mycket bättre lag idag än Bournemouth hade också. Det behövs inte trollas från knäna på samma sätt. Howes brist på flexibilitet kan på sätt och vis vara en illusion. Att det egentligen inte fanns så mycket man kunde göra åt Bournemouths dilemman där på slutet. Och kanske var det därför Bournemouth inte sparkade Howe förrän efter säsongen. För att de just drog den slutsatsen att även en ny tränare hade brottats med exakt samma problematik.
- Eddie Howe är lite för naiv. En återkommande kritik Howe fick under sina år i PL var ju att Bournemouth spelade alldeles för öppet och offensivt även i matcher mot de större lagen och detta resulterade ju allt som ofta i storförluster mot de mer framstående gängen. Och detta är väl en relevant kritik. Men fördelarna med Howe väger över rejält för att detta ska vara någonting jag skulle ligga sömnlös över om han anställdes.
- Bournemouth värvade dåligt. Detta är det vanligaste som tas upp gällande Howe. Och det är en svårtydad kritik för man vet inte hur mycket Howe hade att säga till gällande vilka spelare som värvades till Bournemouth. I de flesta fallen identifierar endast tränare vilka slags spelartyper de behöver och sedan är det upp till scotingteamet och den rekryteringsansvarige att hitta dessa typer som behövs. Det säger sig självt att en tränare på Premier League-nivå inte har tid att sitta och scouta spelare. Så att Bournemouths värvningar misslyckades och att Howe var tvungen att mestadels förlita sig på sin etablerade kärna och slutligen blev den kärnan för gammal kan vara andra gubbars fel snarare än Howes. Att spelarna Bournemouth värvade in helt enkelt var för dåliga. Newcastle har en helt annan plattform att stå på, helt andra resurser att tillgå så återigen är inte detta något som skulle oroa mig. Tycker också att Steve Nickson som helhet har gjort ett helt okej jobb som rekryteringsansvarig och jag litar hyfsat på hans förmåga att tillgodose Howe i detta hypotetiska scenariot.
Remember the good times.
