Southampton - Newcastle
Hells Bells på St Mary's
Det är en tidig sexpoängare som kickar igång på St Mary's under eftermiddagen där de bägge lagen förtvivlat letar efter poäng och någonting positivt att bygga vidare ifrån.
Läget hos skatorna
Situationen i Newcastle påminner väldigt mycket om hur det såg ut under höstsäsongen ifjol. Under Mike Ashleys styre så har Newcastle haft en tendens att visa upp samma återkommande problem säsong efter säsong. Precis som under den långa förlustsviten ifjol så haglar domedagsprofetiorna om vartannat. Fotbollen är känslor sägs det och detta är ju ett mycket tydligt bevis på detta givetvis där minnet från föregående säsong är bortblåst både hos supportrar och hos journalister. Det är också ett populärt fenomen att omvärdera saker och ting i efterhand om någonting inte fungerar just för stunden. Det går att upptäcka ett narrativ som förs där Benitez inte alls gjorde det så bra som det hävdades där och då under fjolåret. Det är ett väldans kappvändande fram och tillbaka hela tiden. Detta trots att majoriteten av alla fotbollsinsatta var överens om att Newcastle hade det tuffaste inledande spelschemat i serien där man mycket kunde ligga sist efter 8 omgångar men när man sedan gör det så drabbas man av chock.
Newcastle har problem, det är det ingen fråga om men det är för tidigt än att haka på domedagsprofetiorna och börja spekulera i vilket Benitez nya jobb kommer bli och hur lyckosam Paul Lambert eller Big Sam kommer vara som hans ersättare. Newcastle har stått för flera bra insatser i år mot de absolut bästa lagen och med lite mer flyt i dessa matcher så hade man kunnat tagit sig därifrån med poäng. Rondón är en ribbträff från att kvittera mot Tottenham och Newcastle hade mycket väl kunnat fått en straff mot Manchester United när man ledde med 2-0 på Old Trafford. Det är väldigt små marginaler som ofta tenderar att avgöra matcher.
Men det går som sagt att peka på vissa bitar som inte sett ut att fungera optimalt under säsongsinledningen.
Mittförsvaret
En stor anledning till att Newcastle gick så fint under vårkanten och framförallt var såpass svårforcerade som man var berodde på det ramstarka mittförsvaret som Lascelles och Lejeune bildade tillsammans efter att fransosen återhämtat sig från skada och blivit varm i kläderna. Nu har liksom Newcastle återvänt till ruta ett här i säsongsinledningen då Lejeune åkte på en långtidsskada på försäsongen. Inte nog med det så har det ryktats starkt att Benitez inte var särskilt förtjust i de mittbackstillskotten som tillkom i somras heller(Fernandez & Schär) då Benitez sägs ha haft en hel önskelista med olika mittbackar han hade kunnat haft användning av och ingen av dem anlände. En av dessa ska ha varit Ragnar Klavan och eftersom esten lämnade Anfield för några ynka miljoner euro för Cagliari så kan detta inte ha varit en fråga om för hög prislapp. Och problemet med Fernandez är att han inte kombinerar Lascelles särskilt bra. Lascelles är ingen spelande mittback riktigt utan mer en ganska traditionell engelsk mittback där styrkan ligger i fysiken och inställningen. Lejeune däremot har bra teknik och en passningsfot som gav Newcastle ytterligare en dimension i uppspelsfasen. Med sin lite mer tillbakadragna spelstil och fokus på att läsa av spelet möjliggjorde det för Lascelles att vara lite mer aggressiv och gå upp och chansbryta oftare vilket kunde leda till farliga kontringsmöjligheter för Newcastle. Lascelles och Lejeune framstod i mitt tycke lite grann som en budget version av Diego Godin och Miranda under deras glansdagar tillsammans i Atletico de Madrid. Fernandez känns mer som en sämre version av Lascelles. Detta är ett problem som Benitez måste försöka lösa då det har lett till att balansen i laget är alldeles för baktung då mittfältet tvingas ge ett större defensivt understöd.
Offensiven
Offensiven har ju varit det återkommande skavsåret hos Newcastle under lång tid. Det största problemet är den bristande kvalitén på nyckelpositioner. Matchen mot Brighton är lite grann en fingervisare på detta då man tog sig till hela 27 skott varav några av chanserna, däribland Ayoze Perez möjlighet under den första halvleken är chanser man bara måste göra mål på: Och gör man inte det så blir det väldigt svårt att vinna fotbollsmatcher.
Salomón Rondón är åter från skada och bör ju gissningsvis konkurrera om en plats i startelvan. Det andra offensiva nyförvärvet inför säsongen är Muto som är den av de nya spelarna som utmärkt sig mest under inledningen och jag tycker japanen har gjort det såpass bra att han borde betraktas som en ordinarie spelare när laget är fulltaligt. Om Rondón är tillräckligt kry så skulle jag vilja se honom och Muto ta hand om de offensiva positionerna och att Ayoze förpassas till bänken för spanjoren har inte gjort någon glad hittills. Och den enda vars gunst han har försökt att vinna verkar ha varit scenskolans men även där har han nog gått bet.
Inte mycket att le åt för Ayoze i inledningen på säsongen.
Förmodad startelva: 4-4-1-1: Dubravka; Yedlin, Lascelles, Fernandez, Dummett; Ritchie, Shelvey, Diamé, Kenedy; Muto; Rondón.
Läget hos helgonen
Southampton har även dem haft en inledning som knappast triggar igång optimismen i supportleden. Faktum är att problemen som Southampton brottas med spelmässigt är slående lika Newcastles. Man står på en identisk målskillnad med endast 6 gjorda mål och 14 insläppta. Southampton tar sig till cirka 14 skott varje match men har förtvivlat svårt att få in bollen i nät. Och detta landar mycket i att offensiven precis som i Newcastles fall är något enkelspårig och det finns en bristande kvalité. Danny Ings är främsta målskytt med 3 mål i ligan och det är väl den spelaren där framme som har den högsta potentialen och grundförmågan. Southampton har kvalité men det är nog kanske den mest nedbantade trupp de haft tillgång nu de senaste säsonger och att det åter ser ut att bli en batalj på den nedre halvan av tabellen kommer nog inte som någon överraskning för någon inblandad. Men det finns en uppenbar kvalité hos helgonen och det finns på mittfältet. Det är en hög potential i duon Lemina och Höjbjerg. Frustrerande nog för de rödvitrandiga supportrarna så verkar duon ha svårt att leverera på en konsekvent hög nivå utan bägge två är lite grann varannan match spelare. Jag ifrågasätter den defensiva balansen på mittfältet där för varken Lemina eller Höjbjerg är mittfältare vars främsta styrkor ligger i det defensiva utan Höjbjerg ska ju gärna hamna lite längre fram i banan för att hans styrkor ska komma till användning. Och Lemina har ju defensiva attributer givetvis men ser mer på honom som en potentiellt duktig tvåvägsmittfältare. Den mittfältaren man har som är otroligt bra på att strypa och krympa ytorna för motståndarna samtidigt som bollvinsterna är av hög kvalité så är det ju Oriol Romeu. Spanjoren hade knatat in i Newcastles startelva och förmodligen spelat vecka in och vecka ut och jag personligen känner att så borde nog fallet även vara i Southampton. Men enda sedan Hughes har slagit över till att spela ett 4-4-2 mer konsekvent så verkar Romeu ha hamnat utanför startelvan. Det mest logiska hade ju varit att försöka få in alla de tre i en ordinarie startelva vilket verkade ha varit walesaren original tanke men nu verkar det tänkas i andra banor och tiden får utvisa vad det resulterar i för Southampton. Jag är ganska glad om Newcastle får slippa honom då jag tror att det kommer finnas större ytor att exploatera vid eventuella omställningar med spanjorens frånvaro. Dock så läste jag precis nu att Romeu kan tänkas komma till start då Lemina kanske inte har återhämtat sig helt från smällen han ådrog sig mot Bournemouth.
Förmodad startelva: McCarthy; Soares, Stephens, Hoedt, Bertrand; Redmond, Höjbjerg, Lemina, Elyounoussi; Long, Ings.
Se upp för: Danny Ings. Givetvis är det Danny Ings som är det största hotet för Newcastle backlinje. Samtidigt som just Ings och Long på pappret är det där härligt gamla traditionella engelska anfallsparet där den ena bidrar med luftspel och tyngd medan den andre bidrar med fart och ett bra djupledsspel. Ings är spelaren som besitter kylan framför målet dock och Lascelles & CO måste vara alerta där.
Det känns ovisst hur matchbilden kommer se ut och framförallt vilket lag som kommer vara mest bollförande. Både Southampton och Newcastle trivs som bäst när motståndaren är bollförande och man kan ligga rätt och vänta på farliga omställningar.
I och med att bägge lagen har haft sådan kramp i offensiven i inledningen så känns det matchen endast kan sluta på två sätt nu på förhand. Antingen blir det en mållös tillställning eller så blir det en rejäl islossning för något av lagen och en riktig målkavalkad som resultat. Benitez har en rik historia av att lyckas överlista och utmanövrera Mark Hughes och man får hoppas att han lyckas med detta ännu en gång.