Newcastle - Burton Albion1 - 0
I am the law!
Newcastlepubliken fick ännu en gång bevittna en domarprestation som får en att undra om inte många domare i ligan har låtit sig bli inspirerade av den ikoniska karaktären Judge Dredd och dennes inställning till rättssystemet.
Premier Leagues rejäla pengalyft har även satt sina spår i Championship. Vattnet rinner alltid nedåt som man brukar säga men frågan är om inte utvecklingen i viss mån har gått lite för fort? Det går faktiskt inte att blunda för det faktumet att den engelska andradivisionen nuförtiden är en europeisk toppliga.
Inför säsongen så satt två Champions League vinnande herrar på tränarbänken och utöver de rutinerade herrarna så vandrar även några av Europas mest intressanta ”tränarlärlingar” om man kan kalla det så, runt vid sidlinjen. Och spelare som Anthony Knockaert, Fernando Forestieri, Jonjo Shelvey, Matt Ritchie och Ali Al Habsi med flera hade kunnat göra stor nytta i klubbar lite högre upp i fotbollens näringskedja. Så kompetensen på tränarna, spelarna och klubbledningarna har ökat obeskrivlig mycket i Championship de senaste åren men någonting har halkat desperat efter, kvalitén på domarna.
Alla som bevittnade Newcastle förlustmatch tidigare under säsongen mot Nottingham hade svårt att tro sina ögon. För dem som missade debaclet, kan jag lite snabbt ge er en liten känsla om hur illa det var. Inte under en endaste liten sekund tänkte jag att korruption hade kunna varit anledningen. För en korrupt domare hade aldrig varit så uppenbar, inte tagit sådana solklart absurda beslut som domare Steven Martin tog i den matchen.
Newcastle har både fått felaktiga beslut emot sig och med sig denna säsong. Mot Nottingham borta så var dem emot, borta mot Huddersfield som var de med en, samma sak i 1-0 segern borta mot Wolves. Och mot Burton Albion nu senast så var det lite grann både och. Först så dömde domare Keith Stroud straff för Newcastle. Och baserat på den generella uppståndelsen och åsiktstagandet kring detta beslut så var det en mycket billig straff som säkert skulle kunna klassificeras som felaktig. Men det är efter detta som showen tar fart på allvar. Matt Ritchie kliver fram stensäkert, lurar målvakten att kasta sig i fel hörn för att sedan lugnt och stabilt rulla in bollen i den andra, öppna halvan utav målet. Hela publiken ställer sig upp och jublar över det förmodade ledningsmålet. Keith Stroud avbryter abrupt firandet genom att inte godkänna målet. Och utöver det så dömer han också indirekt frispark till Burton. Den totala förvirringen är således komplett. Ingen har någon som helst aning om vad som har inträffat. Teorierna haglade i halvtid men ingen tycktes kunna finna någon som helst logik bakom domslutet. Vissa undrade om det var för att Gayle till synes tjuvstartartade lite grann när straffen slogs men å andra sidan så gjorde två Burton spelare exakt samma sak och om det var anledningen så borde straffen enligt regelboken att ha slagits om. Det visar sig i efterhand att Keith Stroud helt enkelt inte kunde regelboken vilket ju är fullständigt galet. En domare plus dennes domarteam som på denna nivå inte är helt säker på hur reglerna lyder. Keith Stroud bad om ursäkt vilket såklart alltid ska uppmuntras och värderas högt men det är ändå svårt att smälta att den här typen utav jätteblunders kan göras på den här nivån.
Som tur var för Newcastles del så höll sig formstarka Matt Ritchie sig någorlunda i skinnet. Han gjorde ingen dumstridig á la Nasri grej i ren frustration över domslutet som fick honom utvisad utan han var återhållsam och sparade på krutet och använde det istället för att muttra till att göra ytterligare ett mål senare i matchen. Så som tur var så påverkade inte detta bedrövliga beslut utgången utav matchen men det är liksom inte särskilt relevant. Domarnivån i år har varit oacceptabel många gånger och måste höjas i framtiden. Men samtidigt så har jag själv dömt på juniornivå och det är ingenting man vill göra om igen så man är tacksam över att finns individer som ändå lockas till den typen av uppgifter. Apropå inledningen, vad var egentligen värst, Keith Strouds domarinsats eller Sylvester Stallone porträttering av den ikoniska serietidningsfiguren Judge Dredd?
Matchfakta
Newcastle-Burton 1-0
Mål: 68’ Ritchie.
Startelvor:
Newcastle: 4-4-1-1: Darlow; Anita, Lascelles, Mbemba, Dummett; Ritchie, Shelvey, Diamé, Atsu; Perez; Gayle.
Burton: 5-3-2: McLaughlin; Akins, Mousinho, Brayford, Turner, Flanagan; Christensen, Murphy, Irvine; Sordell, Varney.
Antal skott: 22-6.
Bollinnehav: 70-30(%).
Antal hörnor: 4-3.
Publiksiffra: 48 900.
Lite smått & gott
- Vurnon Anita vidrörde bollen flest gånger av alla spelare mot Burton, 101 gånger.
- Matt Ritchie skickade iväg 7 skott, flest av alla spelare.
- Detta var Matt Ritchies 11:e fullträff för säsongen…
- …och Jonjo Shelveys 8:e assist, han har nu känn på topp 5 i assistligan(Hourihane, Aluko, Adomah, Smith & Cairney).
- Dwight Gayle & Matt Ritchie har stått för cirka 45 % av Newcastles målproduktion i år. 73(22+11). Och för att ge lite perspektiv så har nyzeeländaren Chris Wood stått för lika mycket av Leeds målproduktion(24/52).
- Fransmannen som blev lite av ett levande skämt inom den engelska fotbollen under tiden i Leicester, Yann Kemorgant har hunnit blivit 35 år nu och verkar ha fått sitt genombrott på ålderns höst. Dubbla fullträffar i Readings senaste segermatch mot Blackburn och veteranen har verkligen varit en nyckelspelare i Stams Reading i år och det är någonting som glädjer mig. Kermorgant var ju tex tvungen att lägga av i 4 år på grund av leukemi och att då kunna ta sig tillbaks och nå den här nivån är väldigt imponerande, det är hatten av för honom och den flygande gamle holländska mittbacksresen som fått ut väldigt mycket ur ett på pappret begränsat Reading.
