West Ham - Newcastle
Låt oss inte bli spik för hamrarna
Imorgon kickar premiären för Premier League igång. Först ut för Newcastle väntar ett West Ham inför ett tomt London Stadium.
Det är två klubbar som kommer till spel efter lite annorlunda somrar. Men likheterna bägge klubbarna emellan är att en djup besvikelse och apati ligger och spökar i bakgrunden. Det går att säga att situationen mellan de båda klubbarna är likartad. Bägge präglas av ett ägarstyre som är avskytt av supportrarna som desperat önskar sig bort mot grönare horisonter. Bägge klubbarna sitter på varsin tränare som bedöms ha passerat sina bästa år och som saknar förmågorna att kunna väcka någon större inspiration och förhoppning bland supporterhåll.
Det har inte blivit några större förändringar av West Hams spelartrupp under sommaren. Klubben tycks lida av ekonomiska besvär och innan man lyckats avlasta dyra löneposter som Manuel Lanzini, Fabian Balbuena, Jack Wilshere och Felipe Anderson bland annat ockuperar så är det svårt att finna svängrum för nya tillskott. De enda ryktena nu på sluttampen har involverat James Tarkowski men att döma av rapporteringar kommer inte West Ham klara av att möta Burnleys höga krav där. Annars är det försäljningen av egna produkten Grady Diangana till West Bromwich som väckt störst uppståndelse i West Ham lägret där bland annat lagkaptenen och klubbikonen Mark Noble tog bladet från munnen på twitter och uttryckte sin ilska och frustration över det beslutet. Att Noble valde att agera som han gjorde ger ju indikationen att saker och ting inte är på en optimal nivå i West Ham. Det är en klubb som präglas av motvind för stunden och det är en ganska så rejäl utmaning David Moyes står inför den här säsongen att lyckas hålla West Ham flytande i Premier League. För Hammers supportrar skull så kan man ju hoppas att David Moyes kanske lärde sig några psykologiska knep och läxor efter misslyckandet i Sunderland.
Det positiva för West Ham är i alla fall att de har ett ganska namnkunnigt material fyllda med spelare som hitintills har underpresterat. Det finns mer att hämta hur materialet. Men precis som många Hammerssupportrar förfarar kan det mycket väl vara så att Moyes inte är rätt man för detta.
Det är långt ifrån samma nivå av ångest i Newcastlelägret. Skatorna i nordöst har inte befunnit sig i samma ekonomiska besvär som Hammers där man sitter på en rad tunga felinvesteringar. Utan utrymme för värvningar har funnits vilket har visat sig i och med att Newcastle har förstärkt laget väsentligt. En ny vänsterback i talangfulla Jamal Lewis har tillkommit och med tanke på att Paul Dummett och Matt Ritchie dras med skadeproblem så lär Lewis knata rakt in i startelvan utan bekymmer. Nya för säsongen som jag skrev tidigare om idag är även Ryan Fraser, Jeff Hendrick och Callum Wilson. Ryan Fraser rapporteras dock ha anlänt i lite halvdan form. Han har trots allt inte spelat en match sedan den 7 mars så deltagande i den här matchen är osannolikt för skotten. Däremot verkar samtliga nyhetskanaler och fansajter tro på startplats för Callum Wilson. Om inte annat för att Wilson har spelat till sig epitetet "Hammers dräparen" i och med att han har nätat hela 7 gånger i möten med just West Ham under karriären.
Det är svårt att sia om startelvorna. Alla sajter runt om i den virtuella världen tippar samma startelvor som de bägge lagen avslutade förra säsongen på. Men det är inte helt säkert att någon utav klubbarna kommer spela så den här säsongen.
Men mycket talar för att West Ham kommer fortsätta köra 4-2-3-1 som man gjorde ifjol med Moyes för man har spelat så på försäsongen trots allt.
En försäsong som ändå är hyfsad måste man säga. Tre segrar mot Wycombe, Ipswich och Brentford där Moyes gubbar öste in mål i de två förstnämnda matcherna. Sedan blev det en rejäl kalldusch mot Bournemouth där man fick stryk med 5-3. Vilket inte kommer som en gigantisk överraskning när man tar sig en titt på vilket manskap man ställde upp med. Moyes slängde in Felipe Anderson, Lanzini, Haller, Antonio, Fornals och Bowen i samma startelva så att man blev känsliga för Bournemouths omställningar är ju inte något som försätter en i chocktillstånd direkt.
Nycklar för Hammers:
Det finns den del man kan nämna. Tomáš Soucek kom in som en frisk fläkt under våren ifjol och var vital för West Ham omgående. Ett riktigt energiknippe som också är en skicklig fotbollspelare i grunden, spelskicklig och intelligent och kommer bli vital för balansen i Moyes lag. Mark Noble kan alltid nämnas på grund av statusen han har i omklädningsrummet. Sedan har vi den egna produkten Declan Rice som av förståeliga skäl är supportrarnas favorit för stunden, han bildar just ett lurigt centralt mittfält med tidigare nämnda tjecken. Lukasz Fabianski är också tillbaka från sina skador och når han samma nivå som innan så är det en målvakt av hög Premier League kaliber som kan resultera i flera bonuspoäng under säsongen. Michail Antonio är ju en lurig joker som helt plötsligt kan få för sig att gå på vatten när man minst anar det med. En annan nyckel för West Ham i mitt tycke ligger i att få igång Sebastian Haller som egentligen är en riktigt bra anfallare men som inte fått det att lossna än så länge i West Ham-tröjan. Han gjorde ett fint hattrick på försäsongen mot Wycombe och skulle han växa ut och bli den där stabila målskytten som laget behöver kommer nog inte ens West Ham behöva oroa sig för förnyat kontrakt. Sedan så är ju Yarmolenko en spelare med kvalitéer ur den högre skolan, är han skadefri under säsongen så kommer mycket lösa sig bara där. Som jag skrev tidigare, det finns mycket kvalité och potential i truppen men det gäller för Moyes att lyckas förlösa den.
Potentiell startelva West Ham:
4-2-3-1: Fabianski; Johnson, Diop, Ogbonna, Cresswell; Soucek, Rice, Bowen, Noble, Fornals; Antonio.
De flesta publikationer verkar tro att Newcastle kommer ställa upp i antingen en väldigt defensivt präglad 4-5-1 uppställning eller en 4-2-3-1 uppställning. Det hade varit kanon om det var den sistnämnda formationen som blev sanningen. Men det är lite mer ovisst kring Newcastle och hur Steve Bruce tänker kring det hela. Han har kört mycket 4-4-2 under försäsongen med ganska så dystra resultat som följd. Spelare som Saint-Maximin och Almirón har främst används som anfallare vilket inte är deras naturliga roller.
Man kommer till spel med några frågetecknen. Jonjo Shelvey har inte deltagit fullt ut på försäsongen på grund av diverse skadeskavanker. Det är inte helt omöjligt att han börjar på bänken. Matt Ritchie lider av samma problematik men bägge två är med i matchtruppen bör förtydligas. Joelinton sägs ha drabbats av någon slags sjukdom, förmodad förkylning under veckan och kommer därför nog inte till start. Men de enda som definitivt inte kommer spela är Fabian Schär som fortfarande återhämtar sig från sin axelskada, Martin Dubravka, Paul Dummet och Dwight Gayle som också är skadade samt Ryan Fraser som inte är i matchform.
Förhoppningsvis startelvan vi får se:
4-2-3-1(eller eventuellt 4-3-3): Darlow; Manquillo, Fernandez, Lascelles, Lewis; Shelvey, Hayden; Saint-Maximin, S Longstaff, Almirón; Wilson.
Men det bör förtydligas att det är önsketänk som präglar den här elvan. Jag tycke Sean Longstaff såg riktigt bra ut när han lirade någon slags frigående tia efter covid-uppehållet och vill se honom fortsätta i den rollen den här säsongen. Almirón och Saint-Maximin ska vara givna pjäser och mycket handlar om för Steve Bruce att få ut max ur den duon.
Nycklar för Newcastle:
Få ut kvalitén som finns truppen. Med andra ord står Bruce inför samma utmaning som Moyes. Newcastle har ett lag bra nog att undvika nedflyttningsstriden men kommer Newcastle till spel med en 4-4-2 uppställning där Almirón är isolerad på kanten och Saint-Maximin spelar förvirrad anfallare så kommer förmodligen West Ham tråckla sig till en uddamålsseger där vi sitter efter slutsignalen och konstaterar att Steve Bruces gäng knappt tog sig till en enda målchans. Bruce måste låta spelarnas egenskaper prägla vilken spelmodell han använder sig av annars kan det bli en jobbig säsong. Steve Bruce har redan hittat lösningen i mitt tycke, man borde spela som man gjorde under delar av våren ifjol. Låt Almirón, Saint-Maximin, Longstaff och Joelinton spela i relativt frigående och rörliga roller bakom en renodlad striker. Det såg överraskande innovativt ut och jobbigt för motståndarna. Och det vi Newcastlesupportrarna surrade om då var att om vi bara fick in en bättre striker än Dwight Gayle så kan ju detta komma att se riktigt fint ut. Nu har vi en bättre striker i Callum Wilson.
Det är som jag skrev tidigare idag. Bruce erbjuder en omedvetet ångestladdad spänning. Kommer han ta sitt förnuft till fånga eller kommer han segla in på gamla och utdaterade idéer som kommer kosta Newcastle poäng? Det ska bli lite spännande att se och jag ser fram emot vad som stundar under morgondagen.
