Leeds United - Newcastle0 - 2
Leeds-Newcastle 0-2: Det eviga segertåget fortsätter!
Ett slutsålt Elland Road fick bevittna en trevlig tillställning mellan två giganter på dekis som även tog tillfället i akt att hylla sin gemensamma klubbikon Gary ”Speedo” Speed.
Personligen så gick det inte att skaka av sig den bitterhet som infann sig några minuter innan avspark. Leeds mot Newcastle är inte en match som hör hemma i Championship utan det borde vara en match som spelas på bästa sändningstid i det finaste utav rum, det vill säga det borde vara ett hett Premier League möte som en stor del utav världen intresserar sig av. Så är och var inte fallet idag men det brukar ju å andra sidan ofta sägas att ”äkta engelsk fotboll” spelas längre ned i seriesystemet och kanske är det förklaringen till att Newcastle och Leeds bägge två spelar i andra divisionen.
Men det var trots allt en hoppfull stämning på Elland Road som inleddes med en vänskaplig hälsning mellan tränarna Garry Monk och Rafa Benitez som präglades av ömsesidig respekt. Båda dessa herrar har under säsongen blivit lite av en symbol för sina respektive klubbar. De har lyckades fått supportrarna att (våga)vara hoppfulla för framtiden igen efter en lång tid utav osäkerhet och turbulens.
Newcastle var inför matchen kraftiga favoriter och oddsen i deras favör höjdes ju inte direkt av att seriens skyttekung Dwight Gayle var åter efter skada.
Startade gjorde även Vurnon Anita istället för amerikanen DeAndre Yedlin som stått för en del fina insatser på slutet. Jack Colback gick även han in istället för Isaac Hayden och Matt Ritchie var åter efter avstängning och försatte därför Christian Atsu till bänken. Alltså så stod Benitez för fyra ändringar från senaste segermatchen mot Cardiff som togs vid strax innan landslagsuppehållet.
I Leeds lägret så kom man till spel utan lagkaptenen Liam Bridcutt som varit skadad nästintill hela säsongen men nordirländaren Eunan O’Kane har ersatt honom med bravur hitintills så det var ingenting som orsakade någon sömnlöshet bland Leeds supportrar. Dock så gick man nog bet på en och annan sömntimme när nyheten small ned att skickliga spanjoren Pablo Hernandez skulle missa matchen på grund av en sen skada i matchen mot Norwich. Den Valencia skolade mittfältaren har varit en nyckelspelare i år för påfåglarna och hans närvaro saknades på planen.
Startelvor:
Newcastle: 4-2-3-1: Darlow; Anita, Lascelles, Clark, Dummett; Shelvey: Colback; Ritchie, Ayoze, Gouffran; Gayle.
Leeds: 4-2-3-1: Green; Ayling, Bartley, Jansson, Taylor; O’Kane, Vieira; Roofe, Philips, Doukara; Wood.
Första halvlek
Precis som många förutspådde inför matchen så startade Newcastle med en rejäl anstormning mot Leeds mål. Man bet sig rejält fast på hemmalagets planhalva och efter några halvlägen bland annat då några hörnor från Jonjo Shelvey så kom den första rena målchansen i matchminut sju då skyttekungen Dwight Gayle fick utrymme i kanten utav straffområdet men rutinerade Rob Green kom ut och kunde rädda fint.
När matchklockan slog över till minut elva så ställde sig hela publiken upp för att fira den bortgångne ikonen Gary Speed som ligger bägge klubbarnas supportrar varmt om hjärtat. Det var en fin gest och man kunde se att den betydde mycket för ”Speedos” föräldrar som för dagen befann sig på arenan. På planen så fortsatte det som det hade börjat med total Newcastle dominans och Leeds hade definitivt svårt att hantera Newcastles höga press vilket en närmast katastrofal passningsprocent vittnade om.
I den 23:e matchminuten så kom det välförtjänta ledningsmålet även om själva målet kom till på ett minst sagt snöpligt sätt. Jack Colback slår in en boll mot straffområdet lite grann på måfå, bollen går i riktning mot ribban och 37 år gamle Rob Green ska egentligen bara tippa bollen över målet men försöker istället greppa bollen men det resulterar i att han slår nävarna i ribban efter att ha greppat bollen vilket såklart leder till att han tappar bollen och vem är det som återigen befinner sig på rätt plats vid rätt tidpunkt? Dwight Gayle såklart. Förmodligen det absolut lättaste målet han gjort den här säsongen då han bara kan peta in den i öppet mål framför en uppenbart smällförbannad Pontus Jansson.
Om jag hade varit Leeds supporter så hade jag hoppats att den Van Gogh eventuellt Henri Matisse aktionen som Green stod för där innebär en bänkplats i nästa omgång. Minst sagt bedrövligt, han sköt verkligen sitt egna lag i foten där.
Efter ledningsmålet så ebbade Newcastles tryck ut en aning även om Gouffran och Ritchie hade varsin halvchans att dryga ut ledningen. Leeds började successivt äta sig in i matchen. Och under den sista kvarten så försatte man bortalaget under en del press. Darlow fick sträcka lite på benen och rädda två nickar på kort tid, en på hörna från Pontus Jansson.
I den 43:e så uppstod en situationen som väckte en del uppståndelse på arenan då talangen med namnet, Ronaldo Vieira tar sig in i straffområdet och försöker sig på ett inspel men bollen fastnar på Jack Colbacks utsträckta armar. Rösterna har höjts från olika håll men kollar man på regelboken så gör inte domaren fel som friar. Colback ligger så pass nära Vieira och har ju inte en chans att hinna reagera men samtidigt så känns det ju som han kanske gör sig medvetet stor där och jag tycker personligen inte att det hade varit ett fel beslut av domaren att döma straff där. En minst sagt svårbedömd situation som likväl hade kunnat falla i Leeds favör vilket det oturligt nog inte gjorde för hemmalaget. Kort därefter ljöd signalen för halvtidsvilan.
Andra halvlek
Andra halvleken fortsatte ungefär där den första slutade. Leeds satsade samtliga mynt på ett snabbt kvitteringsmål. Nordirländaren Eunan O’Kane får chansen efter att Jack Colback inte kunde få kontroll på bollen i eget straffområde. Men Karl Darlow reagerade blixtsnabbt och hann ned för att täcka, en fin och viktig räddning i ett viktigt skede utav matchen ifrån den Nottingham skolade keepern.
Det var nog där Leeds hade chansen att ta sig in i matchen för bara några minuter senare så utökade skatorna ledningen efter ett mycket härligt anfall. Jack Colback spelar ut bollen till Vurnon Anita på kanten som riktigt läckert spelar sig igenom Leeds försvaret med hjälp av Ayoze Perez och sedan hittar han Dwight Gayle i boxen som återigen bara kan stänka in bollen i öppet mål. Det är sanslöst hur han kan dyka upp på rätt ställe hela tiden den gode Gayle, han är helt enkelt en traditionell ”fox in the box” och sådana växer inte längre på träd vilket dem i och för sig nog aldrig har gjort. Efter 2-0 målet så dog hemmalagets energi ut en aning och Newcastle kunde varsamt spela ut matchen. Det uppstod ett par halvfarliga lägen för Leeds med bland annat en nick från Doukara men Darlow kunde rädda den relativt enkelt. Sedan går det väl att argumentera för att den misstajmade utrusningen av Darlow kring matchminut 80 kunde med lite otur ha lett till att Chris Wood fått öppet mål istället för inspark som det blev. Men för att snabbsummera lite så kändes aldrig segern hotad under de sista trettio minuterna. Ska tilläggas kanske att den passionerade serben Aleksandar Mitrovic (Mitrogol) samt Mohamed Diamé fick hoppa in med cirka 10-12 minuter kvar men ingen av dem hann göra något större intryck. Matchen slutade 2-0, en skön seger för Newcastle och en hedersam förlust för Leeds.
En och annan reflektion
Hmm det börjar minst sagt kännas som Newcastle befinner sig på en något högre nivå än övriga motståndet i Championship. Idag gör man ingen jätteinsats direkt men kändes genom majoriteten utav matchen som det klart bättre laget även om Leeds var mycket formstarkt. Och det är väl inte så konstigt heller. Newcastle har ju en spets och en trygghet i spelet just nu som endast kan matchas av kanske Chris Hughtons Brighton(Lewis Dunk och Anthony Knockaert är formidabla spelare på den här nivån) men bredden kan inget annat lag i serien matcha.
Även en Jonjo Shelvey i halvdan form är ju på en helt annan nivå än de flesta andra. Känns som att allt han rör förvandlas till magi. Om incidenten mot Wolverhampton resulterar i en lång avstängning så blir det en riktigt tuff utmaning för Rafael Benitez och hans manskap och frågan är hur de ska lösa det. Shelvey har ju kanske varit lagets absolut största nyckelspelare under hösten och någon spelare som kan ersätta honom rakt av finns ju inte riktigt i truppen.
Jack Colback verkade riktigt spelsugen idag och stod för en mycket fin insats i första halvlek. Man fick nästan gnugga ögonen en aning och förundras över hur vältajmade tacklingarna var och hur genomtänkta passningarna kändes från den så kallade ”Ginger Pirlo”. Han återvände stundtals till den Colback vi vant oss vid genom att ta ett halvt som halvt onödigt gult kort samt lite sjabbel i eget straffområde som kunde ha lett fram till ett kvitteringsmål för Leeds. Men i överlag en bra match från Colback.
Detsamma kan sägas om Vurnon Anita som också gjorde en jättefin match och assisterade fint fram till 2-0 målet samtidigt som han fyllde på frekvent på sin kant och skapade en hel del oreda för Leeds försvaret. Kampen om högerbacksplatsen är stenhård i Newcastle. Man ska ju komma ihåg att det även finns en Jesús Gámez i frysboxen som förmodligen vill få sina chanser med. Gámez är ju trots allt ingen duvunge utan har ett stort anseende i La liga med många fina år i Malaga.
Mål nummer 12 och 13 för Dwight Gayle och kanske att Alan Pardew drar sig lite extra hårt i sitt silvervita hår. Hur många mål kommer Gayle att göra i år? Darren Ferguson lär aldrig bli en lika stor tränare som farsan sin men han kommer kanske åtminstone få rätt om Gayle vars framtid han prisade till skyarna under den gemensamma tiden i Peterborough. Måste kännas lite jobbigt för Mitrovic med som gjort det bra då han fått chansen.
Karl Darlow var inte närheten utav förstaplatsen mellan stolparna för något år sedan och man verkligen säga att han tog chansen när han fick den. Samma gäller i år då Matz Sels inte såg helt och hållet gjuten ut mellan stolparna i början utav säsongen och Darlow har ju mer eller mindre konkurrerat ut belgaren i år. Visst hade han någon misstajmad utrusning där men tycker han i överlag ger ett väldigt tryggt intryck mellan stolparna samtidigt som räddningen i början av den andra halvleken är av hög kvalité, och hade Leeds gjort mål där så hade det nog inte blivit tre poäng för Newcastles del. En minst intressant resa som han gjort den 26-årige Northampton sonen.
Är inte särskilt förvånad över att Pontus Jansson fått en sådan hög status på kort tid i Leeds heller. Det känns verkligen som hans något uppkäftiga pondus passar ypperligt i Leeds och deras klubbidentitet. Men vilken tavla från veteranen Rob Green, det ska ju inte kunna hända på den här nivån ändå. Visserligen har ju Surrey-sonen ett rykte om sig att stå för häpnadsväckande fadäser rätt som det är.
