Newcastle - Leicester3 - 5
Lill-Schmeichel skickade ut Newcastle ur ligacupen
Det blev en förvånansvärt jämn tillställning mellan Newcastle och Leicester under onsdagens ligacup-omgång där drabbningen avgjordes först på straffar där en viss dansk kom att spela den avgörande rollen.
När Steve Bruce annonserades som Newcastles nya tränare så höjdes de upprörda rösterna inom klubbens supporterled till skyarna. En väldigt logisk reaktion enligt alla förutom vissa engelska pundits som verkar vandra genom livet med en potta över skallen.
Kontrasten mellan Steve Bruce och hans företrädare Rafael Benitez var så in i bängen stora. Och Steve Bruce gjorde sig själv inga tjänster med sina initiala uttalanden.
My fellow magpie samt livsäventyrare(något som vi inte delar), Emil Moberg Lundén skrev en fenomenal text om Rafael Benitez där han summerade vad de flesta med någorlunda koll på klubbens historia har haft på tankarna gällande Benitez.
https://www.svenskafans.com/england/be-wrong-as-fast-as-you-can-580411
Texten är nästan två år gammal nu vilket är märkligt för det känns som den publicerades igår. Jag kan svära på att tiden brukade ha en mening.
Men för att summera tankegångarna så är egentligen inte Benitez en tränarkaraktär som borde ha gått hem på St James' Park. En kall, cynisk och pedantisk taktiker som gärna riskminimerar sig till resultat. Den typen utav tränare som skrattar åt naivitet och den desillusion som drömmarnas rike ofta leder till. Slänger man honom jämsides karaktärer som Stan Seymour, Kevin Keegan och Sir Bobby Robson så är det nästan som natt och dag.
Men "Context is king" som uttrycket lyder. En anledning till att Rafael Benitez blev så älskad var på grund av hans ambition. Spanjoren var inte en avdankad föredetting som ingen annan klubb längre såg något värde i. Hans tid i fotbollseuropas storligor var långt ifrån över. Han kom inte till Newcastle med någon tacksamhetsskuld gentemot Ashley. Han kom till Newcastle av samma anledning som Kevin Keegan en gång i tiden hade kommit. Han kom på grund av den potentialen som ligger och osar strax under ytan i Newcastle.
Rafael Benitez blev alltså inte nödvändigtvis älskad för sin personlighet eller för fotbollen han predikade som fallet hade varit med flera av hans föregångare i historien. Han blev älskad därför att han fungerade som en vandrande, köttslig representation av vad klubben borde aspirera till att vara. Det är tränare med Benitez ambition och meriter som Newcastle borde ha som avsikt att vilja anställa och inte alla Alan Pardews i världen.
Men sammanhanget gjorde också att hans personlighet fyllde en funktion på Tyneside då den i sin tur blev en ständig påminnelse om det spöklika, gråa täcket som Ashley har mäktat med att täcka över hela jävla klubben.
Spanjoren hymlade aldrig med sanningen. Han sade som det var. Han lät verklighetens kalla famn omfamna än istället för den ljumma fantasin. Han sade tydligt hur han gärna velat vinna titlar med Newcastle och att potentialen fanns men då måste ägaren visa drivkraft. När de självutnämnda experterna startade det negativa drevet gällande Benitez fotboll så svarade han att det är såhär vi har blivit tvingade att spela för att kunna maximera våra resultat.
Och sedan kliver Steve Bruce in och börjar prata om hur han har som avsikt att försöka vinna en titel med Newcastle och det inte alls kändes orimligt och hur han ville försöka spela en mer offensiv fotboll som bättre präglade klubbens anrika historia. Den kalla verkligheten hade bytts ut som drömmarnas rike återigen.
Sedan spelades de två första omgångarna utav Premier League.
"Back to reality, oops there goes gravity".
Steve Bruce 3-5-2 lämnade defensiven helt blottad samtidigt som man inte åstadkom mycket i offensiv väg. Inför matchen mot Tottenham ringde Bruce upp sin gamla mentor och tränare Sir Alex Ferguson och förmodligen sade Ferguson åt honom att återvända till verkligheten.
För det var nämligen vad han beslöt sig för att göra. Mot Tottenham var Benitez 5-4-1 tillbaka och det gav omgående resultat i en imponerande 1-0 skalp mot ett av ligans främsta lag. Newcastles fruktade försvarslinje var åter på banan och det är från den som Bruce måste utgå från om han vill lyckas med sitt uppdrag.
Ligacupen
Tyvärr för Steve Bruce så blev hans cupdrömmar översvämmande med grus rätt så omgående. Det blev ett väldigt reservbetonat Newcastle som ställdes på planen mot Leicester. Detta var inte ett resultat av att Bruce cupdrömmar hade svalnat utan snarare på grund av otur med skador. Samtliga av de tre hajpade offensiva nyförvärven från de två senaste transferfönstren i Almirón, Joelinton Och Saint-Maximin var indisponibla på grund av skada. Och utöver det saknades även lagets lagkapten Jamaal Lascelles.
Det blev sju ändringar gentemot segermatchen mot Tottenham. Vad som står ut i startelvan är att Bruce valde att ersätta Almirón med Sean Longstaffs lillebror Matty. Samt att Ritchie återvände till sin naturliga position och Jetro Willems gjorde debut från start.
5-4-1
Darlow
Krafth Schär Fernandez Clark Willems
Longstaff Hayden Shelvey Ritchie
Muto
Leicester å andra sidan kom med ett ganska så toppat gäng med bland annat en Ayoze Peréz i startelvan som jag kan svära på är ett namn som klingar bekant.
Första halvlek
Den första halvleken kom att präglas av vad man förväntade sig på förhand. Leicester hade ett klart övertag när det kom till nivån av skicklighet i startelvan och detta märktes. Newcastle pressades tillbaks men återigen visade försvarslinjen beståendes av bland annat en viss schweizare hur otroligt svårforcerade man är. Leicester i likhet med Tottenham kom nära men blev alltid stoppade innan det blev riktigt farligt. Newcastles defensiv kunde man alltså lita på i vanlig ordning men hur var offensiven? Den var enligt alla rapporteringar en deprimerande syn att tvingas bevittna då Bruce offensiva plan sträckte sig till att lyfta långt mot en icke existerande target. Det var som att han hade glömt bort att Joelinton inte var uttagen. Och stackars Muto och Matty Longstaff blev uppkäkade i duellerna med de fysiska råbergen Çaglar Söyüncü och Wes Morgan. Leicesters mittbacksduo knastrade på dem som om de vore pensionärer som gett sig på en påse Bridge.
Leicesters ledningsmål kom men inte genom ett spelmål. I den 34:e minuten får bortalaget en frispark cirka 20 meter från Newcastles mål. Rävarnas offensiva stjärnskott James Maddison tar hand om den. Han slår en frispark som i vanliga fall inte hade resulterat i något mål men bollen tar oturligt i Matt Ritchies huvud som står i utkanten utav muren och på så sätt styrs bollen i mål och Darlow blev tagen på sängen.
Efter detta så försökte Newcastle i princip bara spela av den första halvleken så gott de kunde vilket de lyckades med. Strax före halvtidspausen blir Matt Ritchie kapad av Leicesters defensiva rivjärn centralt i Choudhury vilket försätter Steve Bruce i ett moln av vrede och ilska. Tyvärr för skottens skull så verkade det som att hans vänstervrist sög åt sig det mesta av smällen. Det var just den delen av kroppen han skadade sig på under försäsongen med. Detta innebar att skotten hade spelat färdigt och Christian Atsu började värma upp för ett tidigt inhopp i den andra halvleken.
Andra halvlek
Steve Bruce måste ha blivit inspirerad av sin mentor Sir Alex och bjudit på något brandtal som taget från den vita duken för Newcastle kom ut taggade inför den andra halvleken.
Efter fem minuter blev Emil Krafth utbytt på grund av en smärre skadekänning. Baserat på Krafths reaktioner så verkade svensken vilja fortsätta att spela men Bruce ville ta det säkra före det osäkra. In med kantige Javier Manquillo.
Efter någon halvchans så kom Newcastle första riktiga offensiva möjlighet. Unge Matty Longstaff vinner en frispark åt Newcastle, Fabian Schär med sitt gyllene spelsinne tar den blixtsnabbt då han uppfattat vilken enorm yta Jetro Willems har längs vänsterkanten. Schär levererar en mästerlig crossboll till Willems som blockar ned den fint på bröstet. Willems tar sig in i straffområdet men blir smärre tacklad av Pereira och bjuder på den värsta filmningen denna världen någonsin skådat. Han kör den klassiska döende svanen som ingen domare någonsin har gått på men resultatet av aktionen blir ren komedi då han av misstag råkar klacka bollen i en perfekt framspelning till Muto som i sann måltjuvsanda står rätt och placerar in bollen i öppet mål.
Efter detta så försöker Newcastle bjuda upp till dans mer och försätter Leicester under lite press.
Den bästa möjligheten kommer nära Jonjo Shelvey laddar bössan från 25-30 meter men Kasper Schmeichel står rätt i målet och kan göra en bra räddning.
Matchen tappar sedermera i tempo och bägge lagen verkar satsa mot straffläggning. Ayoze Peréz får dock en gyllene möjlighet mot slutet att näta mot sin forna klubb men hans notoriska höstform spökar fortfarande för honom och han misslyckas kapitalt med avslutet.
Sedan bar det av mot straffar.
Straffsparksläggningen
Steve Bruce började peka mot pjäserna han ville skulle ta hand om straffarna. Schär och Shelvey fick ett finger mot sig bland annat. Men Muto gick fram till Bruce och bad om att få ta hand om första straffen varpå Bruce gav sitt godkännande.
Leicester tog ledningen via rutinerade Christian Fuchs som är känd för sitt fina tillslag, inga konstigheter.
Muto gick fram och lekte Francesco Totti och var hur säker som helst från straffpunkten. 1-1.
James Maddison skulle givetvis försöka motsvara sin glansiga hajp genom att köra en läcker Panenka straff. Dessvärre blev det inte samma bakslag som för Pirlo utan Darlow slängde sig istället för att stå kvar. 2-1 Leicester.
Newcastles lagkapten för kvällen, Jonjo Shelvey steg sedan fram och slog en drömstraff för alla målvakter. Schmeichel kunde rädda utan några problem.
Tielemans uttökar sedan till 3-1.
Sedan kliver Fabian Schär fram och känslorna på förhand var att det var ett garanterat mål. Schweizaren är som stålmannen fast utan kryptonitallergi. Och givetvis gick han fram och bjöd på en iskall "brolinare". 3-2 var ställningen nu.
Karl Darlow lyckas plocka fram panterreflexerna och rädda nästa straff. Cupdrömmen lever än för Newcastle.
Isaac Hayden missar dessvärre sin straff och fick känna på hur Schmeichel Jr har införskaffat sig ryktet som en av världens främsta straffsparksmålvakter.
Och där och då dog spänningen då sannolikheten att Jamie Vardy skulle missa sin straff var lika med noll i princip. Och mycket riktigt klev Vardy fram och tjongade in den med samma beslutsamhet som Alan Shearer.
Notiser från matchen
Som helhet var detta en bra prestation. Newcastle kom kraftigt desarmerade och stod upp väl mot ett ganska så toppat Leicester som har uttalade cupambitioner. Att faktiskt spela 1-1 under ordinarie tid är imponerande i mitt tycke.
Newcastles försvarslinje är en garanti. Och så länge Fabian Schär spelar i backlinjen så kvittar det i princip vilka som spelar bredvid honom. Federico Fernandez och Ciaran Clark gjorde bägge två väldigt stabila insatser trots att de inte startat på ett tag.
Utöver straffmissen så stod Jonjo Shelvey för en stark insats. Han slarvade inte i defensiven som han har av vana att göra. Christian Atsu var pigg i sitt inhopp och har fått ett positivt momentum från insatsen mot Tottenham.
Muto måste nästan ha fler mål i Newcastletröjan än spelminuter. Finns lite spännande sparkapital där för Bruce i japanen. Han känns mer och mer som en klassisk "poacher".
Jetro Willems visade vad han kan bidra med. Han kan nog visa sig vara ett mer kompetent alternativ ute på wingbacken än många av hans konkurrenter och lagkamrater är. Och mer kompetenta wingbacks på flankerna hade gjort Newcastles spelmodell mer effektiv. Nu när Ritchie förväntas bli borta ett tag så kan vi få känna av Willems mer och var han står någonstans.
Matty Longstaff hade ett tufft första uppdrag när han spelade i en ovan roll. Men lillebrodern visade upp samma dynamik och mångsidighet som storebror sin och gjorde inte bort sig i sin debut. De båda bröderna sitter inne på en spännande potential och det är tur att de inte valde hockeyn som farsgubben sin.
Ett stort orosmoln finns fortfarande över Newcastles offensiv. I synnerhet med tanke på Steve Bruce historik gällande denna punkten. Newcastle har haft svårt att ta sig till riktigt farliga målchanser hittills under säsongen. Igår kan man ju ändå bli ursäktad eftersom man saknade vad som är tänkt att vara alla ens offensiva nyckelspelare. Men jag är relativt övertygad att detta är en punkt man kommer att återvända till väldigt ofta under säsongen.
