2017-11-18 18:30

Manchester U - Newcastle
4 - 1

Manchester United – Newcastle United 4-1: Jobbigt värre på (mar)drömmarnas teater.

Det blev ingen bortaskalp på Old Trafford för Newcastles del utan man fick efter en drömliknande start där Old Trafford levde upp till sitt smeknamn, se sina brister blottas rejält.

Rafael Benitez tog det positiva beslutet innan avspark att fortsätta på 4-4-2 som han testade för första gången i förlustmatchen mot Bournemouth. Att Newcastle är i behov av någon slags förändring och behöver gå ifrån 4-2-3-1 systemet har varit rätt så uppenbart en längre tid nu.

Följande elva mönstrades: 4-4-2: Elliot; Yedlin, Lejeune, Clark, Manquillo; Murphy, Hayden, Shelvey, Ritchie; Gayle, Joselu.

Murphy fick som väntat chansen från start i och med Atsus frånvaro. Däremot fick han ta plats till höger där Ritchie vanligtvis huserar och skotten fick med andra ord skifta kant och fylla tomrummet på vänsterkanten.
Finns ju en hel del invändningar som kritiker kan ha till den här elvan. Många irriterades över just att Murphy fick chansen men jag personligen har inte jättemycket emot det då man måste ge nya spelare chansen att kunna spela sig in i laget. Och Murphy har bara fått korta inhopp tidigare där arbetsuppgifterna för det mesta har handlat om att stänga ytorna på sin kant. Däremot stör det mig att den spanska duon Joselu & Manquillo fick starta återigen då bägge två har stått för återkommande svaga insatser på sistone. Mitrovic och Mbemba har visat mer när de spelat och när man har en sådan bristfällig trupp som Newcastle har och som Benitez mycket noggrant har pekat ut så måste man spela de bästa spelarna. I synnerhet Mbembas petning är ett såpass stort mysterium att det förvånar mig att inte Hercule Poirot har dykt upp i jakt på att försöka lösa det. Jag inser det logistiska tillkortakommandet som den referensen innehåller då Agatha Christies belgiska detektiv enbart löser mordmysterier men jag tänker låta det stå kvar.

Hos motståndaren Manchester United fick Victor Nilsson Lindelöf komma till start medan den andra svensken vars namn har försvunnit från tungan fick börja på bänken.

Höjdpunkterna

1’ Matchen kickas igång.

6’ Chans nummer ett för Manchester United. Rashford spelar ut till Valencia som har löpt in bakom Newcastles backlinje. Valencia slår direkt in bollen till en framrusande Lukaku som försöker styra in bollen i mål men bollen går över.

13’ 1-0 till Newcastle. Yedlin får bollen på kanten och använder sin speed för att spurta ifrån motståndarna. Sedan skickar han in bollen snett inåt bakåt. Det ser först ut som att passningen missar de tilltänkta måltavlorna som ser ut att vara Murphy och Joselu, men så dyker Dwight Gayle upp som gubben i lådan och kyligt skickar bollen in i mål via insidan av stolpen utom räckhåll för David De Gea.

17’ Farlig omställning från Newcastle då Matt Ritchie hittar ut till Jacob Murphy som får väldigt stora ytor att exploatera. Matt Ritchie placerar sig i ett för Matt Ritchie åtminstone ypperligt skottläge och ropar sedan efter bollen(inte bara ropar han gestikulerar som en galning för att försöka vinna Murphys uppmärksamhet). Murphy väljer dock att ignorera Ritchie och väljer istället själv att söka ett läge för skott och resultatet blir det extremt tamt avslut och en bortslösad chans för Newcastle.

18’ Shelvey vänder tillbaks in i banan och vaggar Manchester United in i en falsk känsla av säkerhet då det tas för givet att Shelvey kommer spela bollen hemåt. Men istället för att göra det uppenbara så tvärvänder Shelvey och slår sedan en genomskärare av högsta klass som skär igenom motståndarförsvaret som en varm kniv genom smält smör. Och plötsligt så är Jacob Murphy fri och med ett bra läge för skott. Murphy tar rätt beslut och försöker placera in bollen i den bortre burgaveln men bollen smiter precis utanför De Geas högra stolpe.

25’ Lindelöf får bollen på mittplan och när inga tydliga alternativ uppenbarar sig i ett ganska så stillastående Manchester United så beslutar han sig för att traska vidare och lyfter sedan in bollen bakom Newcastle mittförsvar där Romelu Lukaku står på lur. Tursamt nog för Newcastles del så får inte belgaren till spänsten i upphoppet riktigt och lyckas därför inte hålla ned nicken som susar över Elliots ribba.

37’ Manchester United gör 1-1. Paul Pogba har bollen längs kanten i ett läge som inte känns överdrivet farligt. Hayden ser ut att lyckas blockera eventuellt inspel men så står Pogba för en liten teknisk manöver som köper honom den där lilla extra tiden att inte bara slå in bollen utan också göra det med precision. Bollen går mot Martial som enkelt vinner duellen med Yedlin och nickar in 1-1. Det går kanske att argumentera för att Elliot skulle kunna ha kommit ut på den bollen med. Det kan vara lite väl hård kritik från min sida men Elliots väldokumenterade passivitet i straffområdet är lite grann av hans stora svaghet som målvakt.

38’ DeAndre Yedlin försöker spurta sig igenom Manchester Uniteds försvar men misslyckas med det. I försök nummer två så väljer amerikanen istället att spela till Murphy som går på skott. Tyvärr är avslutet från 22-åringen återigen av det tama slaget och man kan inte låta bli att undra hur det hade sett ut som Ritchie hade huserat på sin vanliga kant?

40’ Joselu är nära att nicka in bollen i eget mål och den här gången var det för en gångs skull faktiskt tur för Newcastle att spanjoren har så förtvivlat svårt att pricka målet med sina avslut.

43’ Shelvey nyper till med kraft utanför Manchester Uniteds straffområde efter att Lindelöf lite halvsjaskig försökt styra bollen undan från straffområdet. Dessvärre så drogs bollen till De Geas handskar likt metall till en magnet.

44’ Ashley Young slår in bollen mot Newcastleboxen där Lukaku och Clark står och fasthåller varandra. I de debatterande utläggen som skedde direkt efteråt så kunde man urskilja att det tydligen skulle vara både frispark för Newcastle United och straff för Sir Alex forna pojkar.

46’ 2-1 Manchester United. Ashley Young med ett nytt inlägg mot den bortre stolpen där Chris Smalling står parkerad. Och engelsmannen vinner duellen mot Lejeune och nickar in bollen bakom en återigen passivt agerande Elliot i Newcastlemålet. Jag tycker faktiskt det ser lite grann ut som att Lejeune lämnar utrymme för att just Elliot ska kunna komma ut och boxa iväg bollen men jag kan vara fel ute här. Men det ser nästan ut som att Lejeune mer fokuserar på att bromsa upp Smalling snarare än att gå upp och nicka undan bollen.

48’ Precis innan pausvilan så skrapar Newcastle fram en möjlighet som närmast perfekt visar vad det är för en vind som blåser i Newcastle just nu. Matt Ritchie startar anfallet genom att snyggt väggspela sig fram längs kanten med hjälp av Joselu. Ritchie spelar sedan till Hayden som tar sig djupt in i Manchesters straffområde och det ska nästan inte gå att undvika att göra mål från positionen som Hayden befinner sig i när han väl avlossar skottet. Men han gör ju såklart det, undviker att göra mål alltså. Chansen är dock inte över då De Gea släpper en retur på Haydens avslut och bollen studsar ut till Ritchie som drämmer till på en gång. Men Ritchies skott fastnar på Gayle som omedvetet håller på att styra bollen in i mål men tyvärr så går bollen utanför. Klassiskt signifikativt för ett lag där formen sviktar för tillfället och vinden blåser tungt.

49’ Lukaku brottar sig igenom Newcastleförsvaret med bollen och spelar sedan i sidled till Martial som inte riktigt får ordning på avslutet.

53’ 3-1 Manchester United. Lukaku har bollen på kanten och efter att ha bjudit på några överstegsfinter i jakt på att köpa sig tid så spelar han in bollen till Rashford som passnickar in bollen till Paul Pogba som har löpt in mellan Newcastles mittbackar. Den franska världsstjärnan kan inte missa då målet är mer eller mindre öppet.

66’ Rolando Aarons bytts in istället för Matt Ritchie då Benitez redan har nästa match i åtanke och vill inte riskera att en nyckelpjäs som Ritchie skadar sig under de sista 25 minuterna.

67’ Murphy har bollen i ytan mellan mittfält och backlinje och får gott om utrymme att dra till med ett skott vilket han också gör. Denna gång är det inte tamt utan han tvingar De Gea till en kvalificerad räddning.

70’ 4-1 Manchester United. Lukaku med Matas hjälp väggspelar sig igenom Newcastleförsvaret men trots att Matas tillbakapassning inte är av högsta kvalité så lyckas inte Lejeune få undan bollen. I realtid så ser det nästan ut som Lukaku mer eller mindre promenerar igenom Newcastles försvar. Den belgiska centertanken blir helt ren framför Elliot och trycker upp bollen i nättaket utan krusiduller.

71’ Mitrovic blir inbytt istället för Joselu. Och när serben löper förbi Lukaku så utbyter de vad som ser ut att vara ett par vänskapligt lagda ord med varandra. Utan att vara en professionell läppläsare så tycker jag det ser ut som att ett av orden som Lukaku använder är ”finally”. Det är ju väldigt frustrerande att bevittna Newcastles offensiva härdsmälta och att en spelare som MItrovic blir kvar på bänken trots detta. Mitrovic som samtidigt som Newcastle lider spottar in mål på beställning i det serbiska landslaget.

76’ Den rutinerade anfallaren Zlatan Ibrahimovic bytts in och gör därför sin första match på över 7 månader för Manchester United.

78’ Shelvey får ett öppet läge för skott strax utanför Manchesters United straffområde och han försöker placera in bollen utom räckhåll för De Gea. Men han får inte till skruven riktigt och bollen knorrar sig strax utanför stolpen.

89’ Inbytte Zlatan Ibrahimovic joggar runt i utkanterna av Newcastles straffområde och hojtar flertalet gånger efter en passning från lagkamraterna. Och efter fler än ett försök så lyckas man när Matic trycker iväg bollen mot den reslige svensken. Zlatan slår då till med litet halvakrobatiskt avslut som inte är långt ifrån att faktiskt smita in vid den närmsta stolpen men Elliot lyckas rädda vilket resulterade i en stor kollektiv suck bland Expressens och Aftonbladets rubriksättare.

93’ Matchen blåses av.

Matchfakta

Manchester United-Newcastle United

4-1

Mål:
1-0 Gayle 14’, 1-1 Martial 37’, 2-1 Smalling 46’, 3-1 Pogba 54’, 4-1 Lukaku 70’.

Bollinnehav: 65-35 %
Passningsprocent: 87-76 %
Antal slagna passningar: 620-344.
Antal skott: 16-12
Skott på mål: 7-5
Antal hörnor: 11-4
Publiksiffra: 75 035

Spelarbetyg
Betygsskala 1-6
1 = Underkänd
2 = Knappt godkänd
3 = Gedigen insats
4 = Alan Shearer i rullstol
5 = Alan Shearer på kryckor
6 = Alan Shearer med kraftig förkylning och ett eller annat brutet ben i kroppen.

Rob Elliot 1.5 – Ingen vidare insats från irländaren den här gången. Har aldrig varit den där målvakten som inger den stabila tryggheten där bak men har tillgång till goda reflexer och tenderar ju att göra ett par fina räddningar per match som i slutändan håller Newcastle kvar i matcherna. Det blev inte så den här gången när Elliot blottade alla sina brister samtidigt som hans styrkor inte kom fram. Har som sagt inte den där närvaron i den egna box som det så febrilt alltid pratas om är viktigt i England. Och att motståndaren kan lyfta in bollarna såpass nära Newcastles mål utan att behöva tänka på att målvakten kan plocka ned den blir till en ganska stor svaghet som man kan exploatera.

DeAndre Yedlin 2.5 – Amerikanen stod för en rad farliga bolltapp och riskerande spel men samtidigt så måste man beundra den vilja som han visar upp. Är ett väldigt viktigt verktyg i offensiven när han fyller på längs sin kant vilket han demonstrerade vid ledningsmålet.

Florian Lejeune 1.5 – Lejeune har fått en tuff inledning på sin comeback i England och har ännu inte riktigt imponerat i Newcastletröjan. Är ännu inte i en perfekt symbios med vare sig Lascelles eller Clark och det skapas ytor mellan dem som motståndarna allt jämt exploaterar. Förlorar duellen med Smalling vid 2-1 målet och agerandet sedan vid Manchester Uniteds 4-1 mål är undermåligt och det finns ingen direkt ursäkt att dra till med där.

Ciaran Clark 2 – Clark var i mitt tycke bättre än sin mittbackskollega denna afton men ingen statistiksida håller med mig om detta tydligen. Lyckas ju pricka in några halvspektakulära rensningar som börjar utvecklas till ett signum för honom. Ger också åtminstone antydan till att vara ett hot på fasta situationer med.

Javier Manquillo 1.5 – Spanjoren får det inte att stämma i den svartvita tröjan och nu får nog måttet vara rågat tycker jag. Mbemba under sitt korta vikariat på vänsterbacken var bättre än spanjoren i vartenda spelmoment, offensivt som defensivt. Jag förstår inte riktigt varför Benitez håller fast sådant vid Manquillo.

Jacob Murphy 2+ – Det är inte många som håller med mig om att Murphy gav ett av de mer positiva intrycken bland de svartvita spelarna som befann sig på planen men det beror på att de ignorerar de omkringliggande förutsättningarna. Murphy gjorde sin första Premier League start i klubben han hållit på sedan han var en liten knatte. Och han fick göra det mot svårast tänkbara motstånd i stort sätt. Löper väldigt mycket genomgående under hela matchen och är ju den spelaren som tar sig till flest farligheter. Det saknas kvalité i avsluten men det är någonting som spelare kan förbättra och det började ju se bättre ut redan i matchen när Murphy fick skjuta in sig lite. Ville nog lite för mycket tror jag vilket var anledningen till att han inte släppte bollen till Ritchie vid det första omställningsläget. Ett klart minus för den aktionen dock då Ritchie är en beryktad distansskytt och det hade faktiskt kunnat blivit mål där om Murphy inte var besatt vid den personliga äran av att få näta för Newcastle.

Isaac Hayden 2.5 – Hayden är en traditionell ”göra-jobbet-i-det-tysta”-typ så en begränsad fotbollshjärna som jag kan nog inte se allt som Hayden bidrar med och tänker jag framförallt i det defensiva där hans preliminära ansvarsområden verkar vara att döda och skära av ytor. Står för en hel smarta djupledslöpningar med under matcherna som gör att han ofta hamnar i farliga målchanssituationer. Han behöver dock nöta lite grann på avsluten för känslan är att det inte spelar någon roll att han tar dessa löpningar eftersom han garanterat kommer att bomma läget som uppstår ändå.

Jonjo Shelvey 2.5+ – Shelvey får samma betyg som sin mittfältspartner men med ett plus i kanten. Står för en eller annan briljant framspelning under den första halvlek och försökte även ta sig till flertalet skottlägen i den här matchen vilket han inte gjort så mycket den här säsongen. Det borde det bli ändring på då Shelvey har ett riktigt fint distansskott i sin arsenal.

Matt Ritchie 2.5 – Skotten är vital för Newcastles offensiv och har ofta ett finger med i spelet i det mesta som skapas. Var inte lika framträdande den här gången och en av anledningar till detta kan vara att han spelade på fel kant. Passar mycket bättre ihop med Yedlin som fyller på längs kanten medan Ritchie gillar att vika in i banan för att alternativt ta sig till skottlägen. Plockades av tidigt i den andra halvleken vilket är smart då omgången som följer kommer vara väldigt viktig för Newcastles del.

Dwight Gayle 3 – Gayle gör egentligen bara en sak i den här matchen och det är mål. Och det är ta mig tusan bra nog. Bara att se hur Gayle agerar vid målet är intressant. Anfallskollegorna Murphy och Joselu springer in i straffområdet i full fart mot den främre respektive bortre stolpen om jag inte minns fel. Gayle å andra sidan joggar lite kyligt och nonchalant omkring vid utkanten av straffområdet och förblir osynlig för Manchester United försvaret. Men så hugger han till likt en räv i ett hönshus. Det är ingen slump att Yedlins inspel som slås in lite grann på måfå landar just vid Gayles fötter och ingen annans. Gayle är en måltjuv och det är därför han måste spela när han är skadefri.

Joselu 2 – Gayles spanska anfallskollega däremot är ingen måltjuv. Joselu är dock ingen dålig fotbollsspelare vilket måste betonas. Är oftast inblandad i spelmomenten som leder fram till farliga målchanser. Fräcka kombinationsspel och vunna nickdueller och annat. Joselu är nog en spelare som ser riktigt fin ut i en offensiv som flyter vilket Newcastles dessvärre inte gör för tillfället. Som det ser ut just nu så är en spelartyp som Mitrovic med sin kampanda och attityd mycket mera användbar än Joselu enligt mig. Med förenklade uttryck så hjälper han i medvind och stjälper i motvind.

Rolando Aarons – Satte ingen direkt prägel på matchen under sitt inhopp. Matchen var ju mer eller mindre död när han hoppade in så det är väl inga direkta konstigheter med det. Men kan tycka att det är lite synd att han inte passade på att hänga en boll i krysset för det känns som det kan komma att dröja innan vi får se Aarons få chansen igen.

Aleksandar Mitrovic – Uträttade ingenting direkt under sitt korta inhopp men det är alltid härligt att bevittna serben på en fotbollsplan. Han kom in med sin vanliga attityd trots den magra speltiden som han fått i år. Minns exempelvis hur han manade på sina lagkamrater att fylla på i offensiven vid ett inkast.

Mohamed Diamé – Jag insåg först att Diamé hade äntrat planen när han visade prov på gamla takter när han stod för en brytning av absolut världsklass när han rent av stal bollen från Fellaini som blev chockad över vad som nyss hade inträffat. Måste sägas att det genererade en del sköna nostalgivibbar. Om man går tillbaks några år var ju senegalesen som sagt briljant och den sortens brytningar var vardagsmat på den tiden.

Rafael Benitez 2 – Har ingenting att invända mot när det gäller matchplanen. Känns som helt rätt tillvägagångssätt och Newcastle fick ju också en drömstart på matchen. Det såg ut som man hade hyfsat bra kontroll med på Manchester United relativt långsamma och sega offensiv. Men problemet när man ställs mot motstånd som besitter individuell skicklighet av den absurd höga nivån som Manchester United gör är ju att det inte går att vare sig kontrollera eller sätta stopp för den. Måste även flika in att Newcastle har lite oflax i den första halvleken då Manchester United i stort sätt får maximal utdelning på det lilla man skapar vilket ju ofta är signifikativt med lag som har extremt skickliga spelare. Det är bra att han fortsätter med 4-4-2 vilket vittnar om att han inte är helt bortom förändring. Men att han envisas med att fortsätta ge vissa spelare chansen trots att de inte presterar är både irriterande och frustrerande. Jag tycker såklart inte att spelare bör petas varje gång de står för dåliga insatser men när man är konsekvent dålig och det finns andra alternativ att tillgå som tidigare presterat bättre dessutom, då blir man en aning irriterad. Och den irritationen är rättfärdigad.

Lite reflektioner

Jag såg tre matcher i helgen där förutsättningarna på förhand var likartade. Espanyol-Valencia, Sampdoria-Juventus och såklart Manchester United-Newcastle United. Newcastle hade såklart svårast odds i och med att det var bortaplan men förutsättningar var åtminstone hyfsat likartade. Sampdoria och Newcastle hade bägge två liknande matchplaner medan Espanyol gick utanför de mer uppenbara riktlinjerna då Quique Sánchez Flores mönstrade en väldigt framtung elva. När jag såg den spanska matchen så kunde jag inte låta bli att sympatisera med den forne Watford tränaren. Espanyol öste på i offensiv väg och skapade en hel drös med klara målchanser men i likhet med Newcastle så saknas det kvalité i den sista tredjedelen. Blev rätt så tydligt när det avslöjades för mig att Sergio Garcia på topp var den ”riktiga” Sergio Garcia. Den Sergio Garcia som jag personligen förknippar med Real Zaragoza och hästsvansar. Jag trodde nämligen att det var en annan Sergio Garcia i och med att originalet måste vara väldigt gammalt.

I alla fall så hade det inte varit orättvist om Espanyol hade lett matchen med 2-0 efter 60 minuter då Valencia inte hade skapat särskilt mycket offensivt heller samtidigt som katatonierna hade öst på rätt så bra som jag tidigare hade informerat om. Men det stod istället 0-0 en bit in i andra halvlek när Valencia får en halvchans strax utanför Espanyols straffområde. Kondogbia plockar ned bollen och knorrar sedan in den galant utom räckhåll för den forne spursaren Pau Lopez. Absolut högsta kvalité på den aktionen och man kan jämföra detta med Paul Pogbas aktion mot Newcastle som ledde fram till 1-1. Lite senare gör också Valencia 2-0 efter en ganska grov försvarsmiss från Espanyol.

På Marassi däremot så gick Sampdoria segrandes ur bataljen med storlaget Juventus. Och anledningen var just kvalitén man hade när lägena väl dök upp. Den evigt unge Fabio Quagliarella och den tunge och starke Duvan Zapata gjorde exakt vad de skulle. Sampdoria backade också inte hem efter 2-0 målet utan fortsatte att trycka upp laget vilket sedermera även ledde till 3-0. Man försökte ta vara på den något förlamande chocken som drabbade Juventus initialt efter 2-0 målet vilket var väldigt slugt. Och på tal om 2-0 målet så är det ett sådant typiskt läge som de lite mindre klubbarna alltid lyckas bränna mot storklubbarna men även där visade Sampdoria klass när Lucas Torreira säkert vinklade in bollen bakom den gamle kanonjärpolacken i Juventus målet. Uruguayaren Torreira är för övrigt född 1996 och det känns som han förmodligen kommer husera i en storklubb inom en väldigt snar framtid.
Newcastle saknade definitivt den nödvändiga kvalitén för att vinna den här typen utav matcher. Sedan måste man också ha lite tur vilket Sampdoria hade. Juventus missade rätt så mycket chanser vid ställningen 1-0 medan Manchester United fick som jag skrivit tidigare mer eller mindre maximal utdelning på sin skapade chanser.

Men det är bara att suga in så många lärdomar man kan och gå vidare. I de kommande två omgångarna så kommer Newcastle möta Marco Silvas Watford och ett Tony Pulis fritt West Bromwich och om poängen inte börjar trilla in igen under dessa två matcher så kan Newcastle helt plötsligt befinna sig i ett ganska så prekärt tabelläge. I Synnerhet då lag som Leicester och Bournemouth som för tillfället ligger nedanför Newcastle i tabellen ser ut att ha fått rejäl ordning på grejorna.

Det visade sig för övrigt att Sergio Garcia led av det så kallade ”Hugo Viana-syndromet” vilket är när en spelare är mycket yngre än vad han rimligtvis enligt logikens alla ramar borde vara. Född samma år som Hugo Viana med passande nog.