Newcastle - Aston Villa2 - 0
Newcastle - Aston Villa 2-0: Karma is a bitch
Hemmalaget inledde apatiskt, men ett slumpmål vände matchen och det blev aldrig riktigt spännande i andra halvlek. Viktig seger för Newcastle som ännu en gång återtog serieledningen från Brighton.
Inför matchen
Hemmalaget ställde upp med den förväntade startelvan, där Dwight Gayle äntligen gjorde comeback från start efter sin skada. Även Mohamed Diamé var tillbaka strax där bakom, medan Ayoze Perez och Aleksandar Mitrovic förpassades till bänken. I stort sett den ordinarie elvan med andra ord, möjligtvis med undantag för skadade Vurnon Anita som eventuellt kan ses som förstavalet framför DeAndre Yedlin som högerback. Inga överraskningar från Benitez sida med andra ord, vilket inte är så konstigt då han verkligen litar på sin startelva och sällan gör några större förändringar i ligaspelet.
Gästande Aston Villa roterade desto mer. Med fyra raka förluster i ryggen kan man tänka sig pressen Steve Bruce stod inför, och för att få saker att hända provade han en 4-3-3-uppställning. Han gjorde även hela fem förändringar i startelvan från föregående match mot Barnsley, Neil Taylor var tillbaka efter skada och gick in på vänsterbacken samtidigt som bland annat islänningen Birkir Bjarnason och mittbacken Tommy Elphick tog plats från start. Hemmafansens hatobjekt Henri Lansbury, nyinköpt från Nottingham Forest, behöll sin plats på mittfältet och känslan inför matchen var att en hel del skulle handla om honom ikväll…
Newcastle United (4-2-3-1): Darlow; Yedlin, Lascelles, Clark, Dummet; Shelvey, Colback; Ritchie, Diamé, Gouffran; Gayle.
Aston Villa (4-3-3): Johnstone; Hutton, Chester, Elphick, Taylor; Hourihane, Jedinak, Lansbury; Bjarnason, Hogan, Kodija.
Första halvlek
Efter en trevande inledning var Aston Villa mycket nära att ta ledningen i den femte matchminuten, men Bjarnason misslyckades med att styra in Hogans nickskarv i det öppna målet. Newcastle hade mest boll i början av matchen, men stördes av gästerna höga press och hade svårt att etablera någon form av spel på offensiv planhalva. Tycker ni det låter som en tråkig och händelsefattig inledning av matchen? Det var det sannerligen. Lansbury buades ut å det grövsta och gjorde sig om möjligt än mer impopulär när han körde upp armen i Yedlins ansikte vid ett inlägg. Hemmalaget verkade helt sakna offensiva idéer utöver ett par långbollar som varken Gayle eller Gouffran kunde hinna upp. Uppspelen skedde allt som oftast genom vänsterbacken Dummett som helt saknar både passningsfot och kreativitet, men bortalaget neutraliserade effektivt alternativen. Efter en halvtimme fick Gayle tråkigt nog gå av och ersattes av Mitrovic. Gayle visade inte upp några smärtor och kunde gå helt normalt, men uppenbarligen var han ännu inte hundraprocentig efter sin skada och rehabilitering. Strax därpå fick Shelvey gult kort efter att ha applåderat sarkastiskt åt domaren när Villa drog på sig en frispark. Lascelles i sin tur ville inte vara sämre och kapade Hogan som höll på att kolla loss vid en kontring. Gult kort även där och nu började det kännas som en av de där jobbiga kvällarna där ingenting alls stämmer.
Det totala avsaknaden av spänning gjorde att Yedlin fick de hittills största applåderna (Shelveys inräknad) när han fixade hemmalagets första hörna efter 40 minuter. Hörnan resulterade i ett ordentligt flipperspel i straffområdet och bollen nådde till slut Yoan Gouffran, som från bara några meter påpassligt dunkade in 1-0 i den 42a minuten. Newcastles första målchans hade resulterat i ledning, och man verkade också klart piggare under de återstående fem minuterna av halvleken än tidigare under matchen. Villa ropade nästan omedelbart på straff efter att Darlow gjort ner Hogan, men flaggan var redan i luften och istället stack Ritchie upp med ett skott tätt utanför. Även Yedlin hann med att dra upp ett anfall innan domaren blåste, och hemmalaget ska vara mycket nöjda med att gå till halvtidsvilan i ledning då de ärligt talat inte gjort något alls för att förtjäna det.
Andra halvlek
Efter ledningsmålet var både hemmalaget och -publiken klart mer på hugget jämfört med den sömniga första halvleken, och Newcastle vaskade tidigt fram en hörna och en påföljande halvchans för Lascelles. Aston Villa å sin sida verkade lite tagna på sängen och drog tidigt på sig ett par frisparkar som kunde blivit farliga. Matchen öppnade upp sig och lagen bytte frisparkar mitt på planhalvan med varandra, och när det var Shelveys tur att prova lyckan drog han till bollen stenhårt mot mål, och Johnstone i mål tvingades styra ut bollen till hörna. Hörnan verkade först farlig men mynnade bara ut i ännu en, vilken dock skulle resultera. Bollen nådde Lascelles som styrde den mot mål, och Lansbury som höll första stolpen kunde inte göra annat än att fumla in bollen i eget nät. 2-0 i den 59e minuten, och ni kan föreställa er skadeglädjen på St James' när målet annonserades som självmål av Henri Lansbury!
Darlow hade inte behövt anstränga sig särskilt mycket under matchens första timma, men fick göra en viktig räddning när bollen damp ner hos Bjarnason tätt framför skatornas målvakt. Därefter drog Newcastle upp ett kvickt anfall efter att ha passat runt bollen på egen planhalva en bra stund. Ritchie avslutade anfallet som räddades av Johnstone, men visst såg det ut som att en liggande Villaback vispade till bollen med handen sekunden före för att avvärja situationen? Nu hade Newcastle släppt handbromsen och chanserna avlöste varandra. Det blev sällan livsfarligt, men nyförvärvet Johnstone fick göra skäl för sin lön och bortalaget var rejält i brygga.
Newcastle var smartare, bättre, lugnare, snabbare och starkare och kunde bara spela av de sista 20 minuterna av matchen. Med tvåmålsledning och enormt mentalt övertag behövde man inte förta sig, och det blev inte så många fler chanser åt något håll. Än värre blev det för bortalaget några minuter före full tid när Hogan landade fel vid en offensiv hörna och vred foten illa. Med alla byten gjorda fick Villa avsluta matchen med tio man, och Benitez passade på att ersätta målskytten Gouffran med Christian Atsu under spelavbrottet. Det hände dock inget mer nämnvärt utöver ett optimistiskt skott från Shelvey, och för ovanlighetens skull kändes inte ett spår av nervositet under matchens avslutning.
Reflektion
Det har var verkligen en match med två ansikten. I första halvlek var Newcastle så gott som paralyserade och kunde inte uträtta något vettigt alls. Aston Villa hade bra kontroll på händelserna och stängde effektivt hemmalagets offensiva spelvägar. Frågan är om Gayle ens fick röra bollen under sin dryga halvtimme på plan. Efter det slumpartade och ärligt talat något orättvisa ledningsmålet ändrade matchen karaktär helt. Bortalaget säckade ihop och tappade helt greppet, medan skatorna flög omkring över hela gräsmattan och gjorde lite som man ville med både boll och motståndare. Störst skillnad märkte man kanske hos Shelvey, som efter en menlös först halvlek tog över spelet helt och fördelade öppnande passningar på löpande band. Colback är ofta något av en säkerhetsrisk när han spelar med små marginaler både i passningsspelet och tacklingarna, men nu spelade han positivt och gjorde inte många fel i andra halvlek. Försvaret gjorde precis vad man skulle, och även om man längtar efter mer offensiv kompetens till vänster i backlinjen är det svårt att klaga när de än en gång fixar en nolla åt Darlow i mål. Förutom den apatiska första halvleken, hoppas verkligen Benitez kan reda ut vad som egentligen gick fel där, fick vi ytterligare ett orosmoment i Gayles skada. Om han är borta ytterligare en tid från spel kan vi få fortsatta problem med målskyttet, även om Mitrovic ska ha en eloge för sitt sätt att ta emot boll och ställa till med problem för Villas försvar.
Men den största skillnaden mellan lagen var kanske den mentala. När Aston Villas matchplan gick i stöpet gick laget ner sig helt och verkade inte ha någon tro alls på sin förmåga att vända matchen. Newcastle å andra sidan kunde slappna av och spela precis som man ville. Det är svårt att inte tycka synd om Villa, som är en klassisk förening och borde precis som Newcastle med rimlig skötsel av klubben hålla till i högsta serien. Men tyvärr verkar fallet fortsätta och frågan är om klubben kan rycka upp sig inom den närmaste framtiden. Personligen håller jag tummarna för att de gör det, och som en bonus får de gärna plocka poäng från våra motståndare i toppen under våren. Men nog om det nu. Newcastle vann, Lansbury blev syndabock och förstaplaceringen är vår igen.
Howay the lads!
