Newcastle - Wolves0 - 2
Newcastle–Wolves 0–2: Ett bottennapp
Newcastle misslyckades totalt med att följa upp tisdagens uppvisning och gick på en riktig nit hemma mot ett skickligt Wolverhampton. Trots ett näst intill fullsatt St James Park i ryggen vände gästerna hem med tre klart rättvisa poäng.
Första halvlek
Rafa Benitez roterade i vanlig ordning och gjorde tre ändringar från senaste matchen. Momo Diame, Chancel Mbemba och Dwight Gayle in i stället för Yoan Gouffran, Ciaran Clark och Aleksandar Mitrovic. Annars var laget detsamma som i utskåpningen mot QPR. Men frånsett detta var det inte mycket i den här matchen som skulle likna den tidigare.
Det började skakigt direkt. Wolves kom direkt nära på en hörna med en nick strax över. En kort stund senare tvingades Matz Sels till en räddning bara för att sekunden senare se en svajig Mbemba bjuda islänningen Jon Dadi Bödvarsson på ett bra läge. Ribba och över och Newcastle fortsatte att ha svårt att komma in i matchen. Passningarna gick fel och misstagen avlöste varandra. Ayoze stack emellan med ett fint skottläge och tvingade Wolves målvakt Carl Ikeme till en svettig räddning, men Wolves intensiva presspel gav hemmalaget väldigt lite tid att överhuvudtaget uträtta något konstruktivt framåt.
Mbembas svaga matchstart skulle fullbordas i minut 29 då mittbacken gav gästerna en välförtjänt ledning. Bödvarsson slog ett inlägg från högerkanten som Mbemba från nära håll lyckades nicka rakt in i eget mål. Ett självmål som inte kan kallas för något annat än ett fatalt misstag. Sels var överlistad för första gången på 525 minuter och bortalaget hade ett övertag som höll i sig halvleken ut. Det var 45 direkt svaga minuter från Newcastle där ingenting av de som stämde så väl i tisdags verkade fungerade nu.
Andra halvlek
Förhoppningen var att Benitez skulle agera redan i halvtid. Gayle ensam på topp med Ayoze på kanten hade inte fungerat hittills. Dessutom såg Matt Ritchie frustrerad ut på högerkanten och inåt i banan hade Diame hittills bjudit på en svag insats. Men varken Mitrovic, Gouffran eller Christian Atsu plockades in.
Newcastle började andra halvlek något bättre, men snart var man tillbaka i första halvlekens spår. Det var slarvigt och okoncentrerat och Wolves såg fortsatt ut att ha kontroll på läget. Precis när Benitez tycktes börja förbereda för byten där Mitrovic och Atsu var på väg att komma in så kom i stället dödsstöten.
Ayoze dribblade bort sig sjävl och tappade boll på egen planhalva. Helder Costa utnyttjade misstaget och placerade in 0–2 vid Sels högra stolpe. En dryg halvtimme återstod men ja, den här dagen var det ändå just en dödsstöd.
Ingenting tydde på att Newcastle skulle hitta tillbaka in i matchen och i stället var Wolves en stund senare nära att sätta trean. När Mitrovic symptomatiskt brände ett friläge med kvarten kvar genom att skjuta rakt på Ikeme var det i princip bara att vänta på slutsignalen. Innan den kom fullbordades fiaskot när Vurnon Anita med tre minuter kvar av ordinarie tid drog på sig ett rött kort. Ett beslut som kan tyckas ha varit lite väl hårt dömt, men vem orkar bry sig. Ingenting stämde för Newcastle denna eftermiddag och Wolves kunde en stund senare sträcka nävarna i luften och inkassera tre oväntade poäng mot ett för dagen mycket svagt hemmalag.
Reflektioner
Det är svårt att säga alltför mycket om själva matchen i sig när jag själv inte kunde se matchen (nej, Periscope-länken från sidlinjen gav jag inte mycket för). Men det samlade intrycket från radiokommentatorer och annat folk på plats ger en entydig bild: Insatsen var den totalt motsatta från segern mot QPR.
Det finns en rad funderingar efter en sådan här förlust. Vad har egentligen Diame visat för att bara kliva in i startelvan igen efter att laget utan honom vunnit senaste matchen med 6–0? Och var Mbemba verkligen förtjänt att gå direkt in igen efter Ciaran Clarks starka insats senast? Samtidigt är det lätt att vara efterklok och kritisera Benitez rotation i efterhand. I allt som allt sex av nio matcher den här säsongen har mixtrandet med startelvan slutat med seger. Efter de två senaste bortasegrarna mot Derby och QPR hyllades i stället Benitez för hur han tack vare rotationen lyckas hålla truppen fräsch.
Rotationen är något vi får leva med. Jag är fortfarande övertygad om att det oftare kommer ge ett positivt resultat än vice versa.
När det gäller spelsystemet som sådant är frågetecknen större. Hur fungerar det egentligen med Gayle som ensam topp? Det har gett resultat i några matcher, men vad förlorar vi på det i hemmamatcher som den här, där vi måste våga ta ett tydligare kommando om matcherna? Vi vet att Mitrovic missar en hel del, men samtidigt ger han laget tyngd och en fysisk närvaro framåt. Och var gör egentligen Ayoze ute på kanten? Spanjoren har överlag varit svag under säsongsinledningen. Utan att ha sett tisdagsmatchen tycks han gjort sin klart bästa match när han spelade mer offensivt med Mitrovic bredvid sig. Det måste även vara läge att i flera lägen testa Gayle och Mitrovic tillsammans.
Sedan måste man givetvis även lyfta på hatten för ett Wolverhampton som tog sig samman efter genomklappningen hemma mot Barnsley och stod för en klockren insats. Enligt radion såg Wolves ofta ut "att vara fem man fler på plan" och höll hela matchen uppe en press som ofta tvingade fram misstag hos Newcastle. Vi kan gnälla på loj inställning och underskattning i Newcastlelägret, men Wolves starka insats ska självklart inte föringas.
Jag litar på att Benitez analyserar och i sinom tid även adresserar problemen på rätt sätt. Men just här och nu har inte Newcastle råd med många fler bottennapp som det här. Under förra sejouren i Championship förlorade laget inte en enda match på St James Park. Nu är vi i mitten av september och vi har redan förlorat två av fyra hemmamatcher i ligan. Samtidigt känner jag att det är dags att släppa jämförelsen med den säsongen. För trots tre förluster på de åtta inledande matcherna ligger laget trea i tabellen och är i allra högsta grad med där uppe där man ska ligga. Det är den här säsongens tabell vi har att jobba med och där står vi oss väl. Jämförelser med förra gången hjälper oss inte nu.
Den här gången har vi ett lag som genomgått stora förändringar under sommaren och som till stora delar har bytt skepnad. Att det dröjer ett tag att hitta en högre högstanivå är ingen överraskning. Däremot är det beklämmande att lägstanivån hittills har varit så pass låg. Det är ett problem som vi inte kan ha för mycket tålamod med, utan det är hål som Benitez snabbt måste täta till. Annars blir just den här säsongens tabelläge betydligt jobbigare att handskas med.
Statistik
Newcastle–Wolverhampton 0–2
Mbemba självmål 29
Costa 62
Newcastle United (4-2-3-1): Matz Sels; Vurnon Anita, Chancel Mbemba, Jamaal Lascelles (c), Paul Dummett; Isaac Hayden (Aleksandar Mitrovic 63), Jonjo Shelvey; Matt Ritchie (Christian Atsu 63), Mohamed Diame, Ayoze Perez; Dwight Gayle
Ej inbytta: Karl Darlow, DeAndre Yedlin, Ciaran Clark, Jack Colback, Yoan Gouffran
Wolverhampton Wanderers (4-3-3): Carl Ikeme; Matt Doherty, Dominic Iorfa, Danny Batth (c), Cameron Borthwick-Jackson; Prince Oniangue, Dave Edwards, Romain Saiss; Helder Costa (Joe Mason 74), Jon Dadi Bodvarsson (Conor Coady 88), Joao Teixeira (Ivan Cavaleiro 71)
Ej inbytta: Andy Lonergan, Kortney Hause, George Saville, Paul Gladon
Domare: Tim Robinson (West Sussex)
Gula kort: Newcastle United - Dummett (40), Diame (45), Ritchie (51); Wolverhampton Wanderers - Batth (36), Sass (36), Teixeira (57), Borthwick-Jackson (72), Edwards (80)
Röda kort: Newcastle United - Anita (87); Wolverhampton Wanderers - inga
Pubik: 52,117 (3,200 Wolves)
