Radio Nowhere
Efter ytterligare en dyster insats så börjar förändring ske på Newcastles tränarbänk men i Mike Ashleys klassiska anda är det inte den typen utav förändring som supportrarna önskar.
Funktionalitet vs dysfunktionalitet
Det var intressant att se Newcastle gå upp mot Aston Villa. Det är två jämnstarka klubbar som bägge två har haft stora strukturella problem senaste decenniet där Aston Villa i likhet med Newcastle har tvingats gått ned en division och vänt. Men till skillnad från Newcastle har Aston Villa en ledning med vilja och drivkraft och det är detta som separerar klubbarna. Väldigt mycket eloge måste riktas till Aston Villas ledning måste jag säga. Aston Villa hade stora problem under fjolåret. Deras sommar präglades av panikartade metoder där sportchefen Pitarch värvade in en hel radda spelare utan till synes röd tråd. Kvantitet före kvalité verkade vara prioriteten. Pitarch var ju för övrigt Benitez gamle vapendragare i Valencia och en vapendragare som Benitez inte var särskilt förtjust i. Det var Pitarch som fick Rafa att mynta följande citat: "Jag bad om en soffa men fick en lampa".
Aston Villa undankom nedflyttning med blotta förskräckelsen ifjol. Dean Smith fick aldrig riktigt ordning på laget, bygget var dysfunktionellt och balansen tycktes omöjlig att finna. Och jag gick i samma fälla som i princip varenda fotbollstyckare och expert gjorde. Det vill säga jag drog slutsatsen att Dean Smith inte riktigt höll i Premier League och behövde bytas ut för att Villa skulle ta ytterligare kliv framåt. Men ledningen i klubben vägrade fatta det populära beslutet utan fattade istället det rätta beslutet. Istället för att byta ut Dean Smith bytte man ut Pitarch. Spanjoren fick lämna och in kom Köpenhamns hyllade sportchef Johan Lange. Men utöver Lange anställde man även intressanta Rob Mackenzie som Head of recruitment. Mackenzie var tidigare en del av Leicesters hyllade scoutingteam. Man fortsatte sedan på Leicesterspåret och anställde även Craig Shakespeare som Dean Smiths nya assisterande tränare, Shakespeare var ju assisterande under Leicesters guldsäsong just. Ledningen drog med andra ord den korrekta slutsatsen att problemet inte var Smith utan snarare att Smith inte var omgiven av tillräckligt bra verktyg och hjälpmedel.
Aston Villa stod sedan för ett fantastiskt fönster i somras där man i princip identifierade och korrigerade alla de största problemen i truppen. Det stora problemet var bristen på offensiv spets. Grealish var den enda kvalitetsspelaren man hade i princip och detta var grunden till bristen på balans och även det faktum att Villa släppte in billiga mål. Dean Smith lyckades antingen ha en stabil defensiv men då skapade man för lite chanser framåt eller så skapade man mycket chanser men blottade sig defensivt istället. Men med ökat kvalité på pjäserna framåt så har Aston Villa på en gång växt fram till ett välbalanserat bygge som kan skada alla lag i serien och man är helt plötsligt en utmanare om Europaplatserna.
Det var någon expert, gissar på Danny Mills som hävdade för övrigt att Grealish var ett problem i Villa. Att han på något sätt gjorde dem sämre ifjol vilket är en häpnadsväckande korkad slutsats att dra. Problemet som alla i princip såg utöver just extremt välbetalda fotbollspundits var ju det exakt omvända. Det vill säga att Grealish var omgiven av för dåliga lagkamrater som inte befann sig på samma våglängd som honom. Det är vanligt förekommande att väldigt begåvade fotbollsspelare har svårt att få ut sin fulla begåvning och i synnerhet översätta den till mer direkta resultat om man spelar med för begränsade lagkamrater. Man minns ju till exempel när Henke Larsson lirade runt i Allsvenskan och hela tiden genialiskt nickskarvade bollar mot farliga och tomma ytor där ingen medspelare befann sig. Larsson utgick ju från att någon skulle löpa i den ytan men medspelarna förstod inte detta.
Men i och med värvningarna av Ollie Watkins och Ross Barkley har Aston Villa löst detta och har helt plötsligt en väldigt otäck offensiv där just Grealish framstår som kanske ligans bästa spelare som inte tillhör toppklubbarna. Det är som Klopp sade tidigare att Grealish är omöjlig att stoppa när han är på humör.
Mike Ashleys plan B
Det kan vara så att Mike Ashley i slutet på förra veckan avslöjade sin backupplan ifall Steve Bruce inte lyckas vända på detta. Gateshead-födde Graeme Jones är på ingång som ny assisterande tränare åt Steve Bruce. Och Jones har redan hunnit uttalat sig om att detta är hans drömjobb men där känner jag mig en aning skeptisk. Jag tror inte att det är Jones dröm att jobba som assisterande åt Steve Bruce däremot att vara huvudtränare för Newcastle United kan mycket väl vara hans drömjobb. Och med tanke på att Steve Bruce initialt när han fick frågor om denna potentiella anställning inte verkade vara särskilt informerad om detta vittnar ju om att detta beslut har fattats ovanför hans huvud. Detta är Ashleys anställning och inte Steve Bruces. Och det skapar ett intressant scenario för den stundande framtiden. Om det finns en överenskommelse mellan Jones och Ashley att han ska ta över tyglarna och vara caretaker ifall Bruce inte lyckas vända på detta då finns det ju inget större incitament för Jones att faktiskt försöka hjälpa Bruce att vända på steken utan snarare tvärtom.
Men om Newcastles nu skulle lyckas få ordning på eländet så har lokaljournalister ställt sig frågan om det är Steve Bruce eller Graeme Jones som isåfall skulle få kredd för detta? Och svaret är ju givetvis Graeme Jones. Därför att Steve Bruce har visat att han inte besitter den nödvändiga förmågan. Mötet mot Aston Villa var intressant också ur det perspektivet då den här säsongen påminner mycket om Bruces tid i Aston Villa där Bruce fick klubben att plundra konkurrenter på spelare men sedan verkade det som att Bruce inte hade någon aning om hur han skulle använda sig av de spelarna han själv hade plockat in. Och hans sätt att försöka åtgärda de spelmässiga problemen var hela tiden att byta uppställning och formation utan att det gav någon som helst effekt. Det är svårt att bryta ned Bruces tankegångar för det svårt att tro att en tränare är så pass korkad som Steve Bruce ger intryck av att vara. Vad tränar hans lag på egentligen? Tänker Steve Bruce verkligen att ett formationsbyte magiskt nog ska lösa det faktum att Newcastle helt saknar etablerade spelmönster i offensiven? I alla fall detta kan på många sätt vara en lose-lose situation för Steve Bruce för skulle Newcastles spel få sig ett uppsving kommer all beröm gå till Jones och skulle det inte få sig ett uppsving så får förmodligen Bruce sparken och Jones tar över tyglarna.
Vem är Graeme Jones?
Om man ser till Jones renommé så är han en klart mer framstående assisterande tränare än Bruces polare Agnew och Clemence är. Så det är svårt att ha någonting emot den här anställningen från det perspektivet, det är ju trots allt en uppgradering. Jones var en beryktad målskytt längre ned i det engelska fotbollssystemet som spelare och hade bland annat just en väldigt fin period i Wigan. Och det var under perioden i Wigan som spelare som han träffade Roberto Martinez som han var lagkamrat med och där blev de vänner för livet. Jones har sedan följt med Martinez under hans äventyr som tränare och varit han konstanta assistent. Han följde med Martinez till Wigan, Swansea, Everton och även det belgiska landslaget. Men sedan skedde en separation och deras öden gick olika vägar. Martinez är kvar som förbundskapten för Belgien men Jones ville tillbaka till den engelska fotbollen. Han blev ny assisterande tränare åt Darren Moore i West Bromwich men när Moore lite förvånande fick sparken därifrån så lämnade även Jones den skutan. Och sedan kom Jones första försök som huvudtränare och det var för Luton Town. Men där gick det inget vidare, Luton var nykomlingar i Championship och hade svårt att lämna nedflyttningsträsket och Graeme Jones fick lämna. Han ersatte för övrigt Lutons succétränare Nathan Jones som sedan efter att ha misslyckats i Stoke kom tillbaka för att ersätta Graeme.
Det positiva med den här anställningen är ju att Graeme Jones har jobbat med offensiva tränare under majoriteten av sin karriär. Martinez just är ju stämplad som en väldigt offensiv tränare som ofta blivit kritiserad för att vara lite väl naiv och blotta defensiven för mycket. Även Darren Moore är en offensiv tränare. Så det är verkligen inget tokigt tillskott till Newcastles tränarteam från Ashley och Charnleys sida här eftersom Newcastles stora problem just ligger i offensiven. Och kanske har firma Ashley & Charnley blivit inspirerade av Aston Villas agerande i somras och helt enkelt försökt ge Bruce lite mera verktyg och hjälpmedel. Men samtidigt kan man ju inte låta bli som jag gör högre upp i texten att spekulera i om inte Graeme Jones verkliga roll är den utav en ny John Carver.
