2020-09-12 21:00

West Ham - Newcastle
0 - 2

Segermanöver à la Steve Bruce

Det blev seger i premiären för Newcastle där Steve Bruces nyförvärv blev den stora tungan på vågen.

En återkommande kritik Steve Bruce fick under fjolåret och framförallt under hösten var att man kunde inte urskilja några överdrivet tydliga idéer i spelet. Det fanns inget tydligt och stabilt system, inget riktigt grundspel som spelarna lutade sig på. Man levde alldeles för mycket på sin förmåga att kapitalisera på slumpmoment där segrar tillkom utan att man såg särskilt vassa ut spelmässigt. Och ofta var det vissa individer som reste sig och bar laget mot segrar i form av Saint-Maximin och Jonjo Shelvey. Och detta var ämnat att inte hålla på längre sikt, för eller senare skulle det börja synas i resultatraderna.

Segern igår var inte ett resultat av att Newcastle kapitaliserade på tursamma slumpmoment. Det var en kompetent utförd laginsats där alla spelare hade sin roll att fylla och alla gjorde jobbet de var satta på planen för att göra. Det var en seger man ofta brukade se under Rafael Benitez tid i klubben men nu händer de även under Steve Bruce. Med andra ord har Steve Bruce svarat på kritiken, han har förbättrat de aspekterna i spelet som gnagde på en och som nästan gjorde det svårt att glädjas över segrarna ifjol.

Steve Bruce och hans tre musketörer

Newcastle ställde upp med en 4-4-2 som i träningsmatcherna inför och jag fick återigen lära mig läxan att man ska inte värdera försäsongen allt för högt. Att det inte fungerade under försäsongen fick man nästan svar på varför igår. Steve Bruce hade inte fått sina gubbar än. För det är tämligen fascinerade och intressant att Newcastles tre mest framträdande spelare igår var nyförvärv som alla gjorde sin första match i svartvitt.

Det var inte en rak och traditionell 4-4-2 bör sägas. Den närmsta liknelsen jag tänkte på under matchens gång var Janne Anderssons svenska landslag. Newcastle körde med en väldigt offensiv kant i Saint-Maximin och Jamal Lewis där Lewis ständigt kom i överlapp. Mycket av offensiven kretsade kring den kanten. Precis som för Janne Andersson där han kör med Emil Forsberg och Ludwig Augustinsson. Andra kanten var mer defensivt präglad där Bruce valde att spela Jeff Hendrick som egentligen är en central mittfältare. Återigen kan man dra liknelser med blågult och Sebastian Larsson vars roll är väldigt likartat. Varken Saint-Maximin eller Hendrick var traditionella yttrar. Saint-Maximin kunde röra sig rätt så fritt och därför var det vitalt att Lewis följde med som breddalternativ längs kanten. Jeff Hendrick gick ofta in centralt i banan för att stänga till ytorna där och se till att Newcastle inte blev överbemannade. Det såg tryggt och stabilt ut.

Som jag skrev tidigare tillkom inte Newcastles chanser av rena slumpmoment utan man skapade chanser via spelmoment. Ofta hamnade bollen vid Saint-Maximin som den bör och fransosen fintade och tricksade innan han släppte den till en överlappande Lewis som visade prov på en fin inläggsfot. Det var flera halvchanser under den första halvleken där bollen hittade fram till Callum Wilson och Big Andy Carroll och känslan var att Newcastle hela tiden kom lite närmare. Även om det stod 0-0 efter den första halvleken så kunde jag känna doften av seger och jag hade blivit förvånad om Newcastle inte hade hittat nätet under den andra halvleken.

Det bör väl sägas att West Ham inte var utan chanser. De hade bland annat två farliga träffar i målramen under första halvleken. Men till skillnad från Newcastle kändes deras chanser som ett resultat av slumpmoment. De var lite mer som Newcastle var under hösten ifjol med skillnaden att de inte lyckades kapitalisera på dessa slumpchanser.

Matchens ljusglimtar

Jeff Hendrick

Irländaren kliver av matchen med ett mål och en assist på kontot. Snacka om drömdebut! Han vräker sig fram för att nicka fram bollen till Callum Wilson och står sedan för en riktig drömträff när han från stillastående position trycker upp bollen i nättaket. Man ska också komma ihåg att även utan poängen är Hendrick en av Newcastles bästa spelare i den här matchen. Han slutade aldrig att löpa och han satte knappt en fot fel i det defensiva jobbet. Inför säsongen skrev jag att jag trodde att Hendrick skulle bli användbar på grund av hur Sean Dyche drillar sina spelare på ett sätt som får franska främlingslegionen att framstå som en lekskola. Och man såg verkligen detta i denna match. Hendrick tog sin uppgift på allra största allvar och inte bara detta utan han instruerade, gestikulerade och manade på sina lagkamrater när de inte låg rätt i position. Han bevisade sitt värde i omgång ett. Det är också lite roligt detta för när Steve Bruce sade tidigare att han var mycket nöjd att Newcastle vann racet om Hendricks signatur så gjorde många narr utav detta. "Vilket race?" skrattade skarorna. Just i detta nu är nog Steve Bruce den som skrattar allra högst.

Allan Saint-Maximin & Jamal Lewis

Det kommer vara en av säsongens höjdpunkter som helhet gissar jag. Samarbetet mellan den skönspelande fransosen och den unge och talangfulla engelsmannen. Det var mycket intressant att se hur snabbt deras samarbete har frodats. Det är alltså första matchen de spelar tillsammans på kanten. Det var mycket inspirerande debut av Lewis också som verkligen gav intrycket att hajpen kring honom är rättfärdigad. Vill inte sätta orimliga förväntningar på honom men det kan mycket väl vara en framtida engelsk landslagsman detta.

Callum Wilson

Wilson klev ut och gav oss exakt det vi ville ha och har betalat för. En riktig nummer nio. Wilson visade en hunger som vi inte hade ifjol. Joelinton är inte en riktig nummer nio på det sättet, han saknar de naturliga instinkterna, det där nästan ohälsomma behovet att behöva näta. Men Callum Wilson har detta. Varje gång han får bollen letar han instinktivt efter möjligheter till avslut. Målet är det enda han ser framför sig. Man förstår redan efter första insatsen varför Wilson var Steve Bruces önskeanfallare för vad som gör Wilson så nyttig för en klubb som Newcastle är att han hugger på varje boll. Även om han får dåliga bollar under långa perioder så är han fortfarande alltid där så fort bollarna tar sig fram. Det som oroar kring Wilson är hans skadehistorik med dubbla knäskador men håller han sig skadefri gör han minst 12 mål den här säsongen.

Steve Bruce har kalkylerat

Kom att tänka på en sak under matchens gång också. Det kan mycket väl vara så att den nya 4-4-2 formationen är framtagen av en väldigt tydlig och klar anledning från Steve Bruces sida. Newcastle har ett inledande schema som tillhör kategorin hektiskt. Och att man spelar med en mer solid elva rent defensivt där man stänger till och krymper ytorna centralt känns gynnsamt när man går upp emot Tottenham, Everton, Man Utd, Wolves med flera som man trots allt kommer göra i de inledande omgångarna. Kan mycket väl vara så att Steve Bruce verkligen har tänkt till ett extra varv här. Extra viktigt kan detta också visa sig bli då Newcastles främsta spelare under fjolåret, Martin Dubravka som sagt är skadad och man kommer inte kunna förlita sig på storspel från sin förstamålvakt under de första omgångarna.

Bland slutorden bör det väl nämnas att West Ham var inte bra igår. De fortsätter att vara det överlägset mest underpresterande laget i Premier League. Och det är svårt att ta in hur det ens är möjligt att få ut så lite ur de spelarna som Hammers trots allt besitter. Och att döma av David Moyes minspel under gårdagen verkar inte ens han tro på sig själv. Kan bli ett mycket jobbigt år för de stackars West Ham-supportrarna detta.

Man bör också komma ihåg att jag tror inte Steve Bruces system nådde högsta nivå igår heller. För även om Jonjo Shelvey gjorde en stabil insats centralt så tyckte jag man kunde märka att han inte deltagit någonting under försäsongen. Han är inte i optimalt fysiskt skick än. För Shelvey var kanon under hösten ifjol och stod ju bland annat för 6 mål. Under våren blev det inga mål men detta berodde främst på att Shelvey spelade i en mycket mera tillbakadragen och reserverad roll centralt av defensiva skäl. Jag tror att Hendricks intåg i startelvan är tänkt att möjliggöra det för Shelvey att ta större offensiva initiativ. Att han tillåts gå framåt så kliver Hendrick in och täcker upp för honom. Jag tror Bruce vill att Shelvey ska vara produktiv framåt med både mål och assist men jag tror orken svek Shelvey lite grann igår. Men detta är en detalj jag kommer spina efter under säsongens gång.

Måste nästan slänga in en liten hyllningsrad om Javi Manquillo. En av de mest oinspirerade värvningarna Newcastle gjorde under Benitez. En medioker ytterback som misslyckades stort i Sunderland. Vad ska vi med honom till var tankegångarna? Men det är hög tid att släppa på de gamla etablerade åsikterna. Manquillo har varit bra i ett och ett halvt år nu i princip, han har nått en jämnhet i sitt spel. Visst gör han misstag emellanåt men helheten är mycket bra. Och han är otroligt nyttig i och med att det kvittar om han spelar på vänsterbacken eller högerbacken. Jag skrev att jag trodde Yedlin skulle vara förstavalet men det var inte vad jag själv ville. Yedlin hade startat under försäsongen där Manquillo hade suttit på bänken och därav tänkte jag att amerikanen kanske sågs som förstavalet dessvärre av Bruce men det handlade nog enbart om att vila upp spanjoren till premiären. Jag var orättvis mot Brucie där. Såklart han ser Manquillo som en given starter, annat vore som sagt märkligt. Känner mig mycket mera trygg när Manquillo springer runt på högerbacken än när Yedlin eller Emil Krafth gör det.