Stängda dörrar när Steve McClaren presenterades
Igår presenterades Steve McClaren som ny Head Coach och styrelsemedlem i Newcastle United. Men efterspelet har kommit att handla om klubbens sätt att begränsa medias rapportering snarare än McClarens tillträde. Som alltid finns det anledning att klia sig i huvudet.
I tisdags kom nyheten att John Carver och Steve Stone befriats från sina kontrakt (som skulle upphört 2020) och lämnat Newcastle. Carver, som hade hand om a-laget mellan januari och maj, misslyckades med sin ambition att stanna i klubben som hjälptränare och får istället se sig om efter ett nytt jobb. Även Steve Stone, också han en del av Alan Pardews gamla ledarstab, får leta efter nya utmaningar.
Nordöstmedia rapporterade att beslutet varit Lee Charnleys och fungerat som en sorts "bestraffning" för att Carver och Stone inte lyckats orkestrera en vårsäsong utan panik. Newcastles nedflyttningskamp skylls alltså på Carver och Stone, snarare än Charnley själv.
Under onsdagen blev det så också slutligen officiellt med Steve McClaren som ny huvudtränare, eller head coach som klubben kallar rollen. McClaren har skrivit ett oortodoxt 3+5-årskontrakt där hans insatser utvärderas efter tre år och då kan förlänga kontraktet till Mike Ashleys favoritlängd, åtta år. McClaren har också tagit plats i en mycket märklig och nykomponerad styrelse för klubben. Denna består nu av vår huvudtränare, chefsscout Graham Carr, klubbordförande Lee Charnley och det antika fyndet Bob Moncur, före detta spelare och kapten i Newcastle, senast verksam inom fotboll på 80-talet.
McClaren säger själv att han begeistrats av Mike Ashleys intervju med Sky Sports och hyllar ägarens "beslutsamhet" vad gäller att vinna en titel. Han pratade om sitt tycke för head coach-rollen snarare än den traditionella managerrollen, eftersom han "vill överlåta scouting till andra" och fokusera på sitt spelarmaterial.
Lee Charnley bjöd samtidigt på en repetition av Ashleys budskap inför West Ham-matchen.
"Steve has been tasked to secure a top-eight finish in the Premier League and he is also heavily incentivised to try to win a cup competition.
"We recognise supporters' strong desire to win a trophy, an ambition which the Club now shares as Mike Ashley made clear in his comments on the final day of the season. Steve is excited by this and he has our full support in trying to achieve this goal."
Naturligtvis stannar inte gårdagens händelseutveckling där. Till ceremonin bjöds endast "club friendly media", något som visade sig vara Sky Sports och The Mirror. McClaren förbjöds att prata med reportrar från andra tidningar och TV-kanaler.
Sky Sports har varit en föredragen mediapartner för Ashley under lång tid. Bland annat genomfördes den omtalade "West Ham-intervjun" med vår ägare av reportern David Craig. Craig är klient till Keith Bishop, en "PR-guru" som enligt Mark Douglas på The Journal är "limmet som håller ihop Newcastle". På Bishops klientlista står även Newcastle United och Sports Direct. Bishop var även tungt involverad i Ashleys affärer med Glasgow Rangers, där utbetalningar till KBA (Keith Bishop Associates) gjordes från klubben. Detta skedde samtidigt som Derek Llambias hade både en styrelsepost i Rangers och var delägare i KBA. Han sålde senare dessa andelar till Sports Direct Media. Tänka sig, vilket sammanträffande!
Keith Bishop, t.v., med Mike Ashley och Lee Charnley.
The Mirror och Simon Bird fick också förmånen att närvara. Anledningen till detta tros vara att tidningen nu också är "preferred media partner" för Ashley efter att ha skrivit ett stort reklamkontrakt med Sports Direct (enligt George Caulkin). I anknytning till artiklarna om McClaren i dagens utgåva syns mängder av Sports Direct-reklam.
Idag kritiserades Ashley och Newcastle på nytt i engelsk press för att ha förstört möjligheten att signalera en mer öppen och positiv omstart. Istället tolkar många det cyniska och slutna beteendet som att klubben inte lärt sig något. Att överhuvudtaget ha "preferred media partners" tyder på att man även i fortsättningen vill kontrollera rapportering om händelserna i och runt Newcastle United. Anledningen till detta är välkänd.
Vad ska man då ta med sig av allt detta? Till att börja med finns det positiva saker med Steve McClaren. Han är införstådd med sin roll som coach. Ett av problemen med Alan Pardews infekterade period i klubben var hans oförmåga att förädla eller utveckla unga spelare, något McClaren har en historia av att göra. Det fanns också mängder av rapporter om meningsskiljeaktigheter mellan Pardew och Graham Carr. I den roll McClaren nu tilldelas verkar det finnas ett tydligt ramverk att arbeta inom, där Carr är mer inflytelserik och inte ifrågasätts vad gäller värvningar till lika stor del som tidigare.
McClarens rykte som coach är också gott. Han började som coach snarare än manager, och får lovord från både spelare i landslaget och på andra håll. I mitt tycke har oförmåga att just coacha spelare varit ett stort problem i klubben de senaste åren. Man får ofta intrycket att spelare tränas, snarare än coachas. Dåliga vanor och svagheter försvinner inte, styrkor utvecklas inte. Förhoppningsvis kan McClaren och övriga som ingår en förnyad ledarstab ändra på detta.
En annan positiv sak är att klubben rensat ut Steve Stone och John Carver, två personer vars effekt på träningsplanen tycks varit obefintlig och vars föråldrade idéer om fotboll, nationellt ursprung (minns Carvers prat om spelares DNA inför derbyt mot Sunderland) och tröttsamma retorik klubben mår bättre av att slippa. Målvaktstränare Andy Woodman, vars coachning korrelerat med en dramatiskt försämrad formkurva för Tim Krul, sägs vara på väg till Crystal Palace i sommar. McClaren förväntas istället ta in sin assistent från Derby, Paul Simpson, medan Steve Black lämnade QPR under gårdagen och väntas skriva på inom kort. Black är en idrottspsykolog med väldigt gott rykte som hyllats av både Charlie Austin och Joey Barton.
Men som alltid finns det även negativa saker. Till att börja med känns det som att Newcastle medvetet undvikit chansen att bygga ordentligt momentum och slarvat bort ytterligare en möjlighet att rensa demonerna vad gäller klubbens ambitioner. Dels i valet av McClaren, det fanns mycket mer ambitiösa namn att gå efter, dels i presentationen av hans tillträde som stinker Ashley och antagonism.
Det finns också tveksamheter vad gäller den högst suspekta styrelsesammansättningen. Ska Steve McClaren utvärdera sin egen prestation som manager när han sitter med i denna instans? Men framförallt; vad i helsike är Bob Moncurs jobb?
Jag har skrivit om Moncur två gånger för The Mag. Dels när han beklagade sig över fans som inte stöttade tränaren i vått och torrt och använde det oändlig dumma argumentet att Newcastle inte kan konkurrera med Manchester City och Chelsea. Dels när han tidigare i våras propagerade för John Carver och inte ville ha fler "stora namn" som tränare. Moncur menade då att han, med sin erfarenhet från fotboll, "knows more than the average person", innan han backade upp sin åsikt med ett exempel från 80-talet och det billiga köpet av Mick Tait från Oxford som senare såldes dyrare.
Att döma av den och andra fossilliknande anekdoter från hans texter i The Chronicle, där han agerat kolumnist de senaste åren, finns det stor sannolikhet att han aldrig varit inne på internet och fortfarande tror att jorden är platt. Allt som allt låter han ofta som den supporter Ashley önskar sig och passar väl därför utmärkt som klubbambassadör. Mycket talar för att Moncur, precis som Joe Kinnear, fått en maktposition på grund av denna anledning i kombination med sitt namn. En process där ålderdomliga meriter och uppvisad lojalitet använts för att legitimera något, snarare än kompetens i ljuset av världen 2015.
Med det sagt känns det viktigt att låta Steve McClaren bli en egen person och inte betraktas som en direkt tronföljare till sin illa omtyckte föregångare. Parallellt ska det bli intressant att se hur Ashley, trots en rejäl vrickning i starten av sin "nya era" lyckas leverera på sina löften. McClaren behöver en saftig budget för att bygga något slagkraftigt. Charlie Austin (QPR), Micah Richards (gratis), Marco Van Ginkel (Chelsea) och Bas Dost (Wolfsburg) har ryktats de senaste dagarna.
Men ord, rykten och leenden måste bli handling, ambition och trovärdighet om inte det pausade infernot åter ska sättas i rullning.