Steve Bruce erbjuder en ångestladdad spänning
Newcastle kliver in i kommande säsong med vitt skilda förutsättningar gentemot den förra. Kan Steve Bruce leverera även under ökad kravbild?
Popping the Cherries
Newcastle har spetsat till och breddat offensiven med Bournemouths radarpar Callum Wilson och Ryan Fraser. Bägge två kommer i likhet med hela Bournemouth från ett tufft år men säsongen dessförrinnan stod Wilson för 14 mål och 10 assist och Fraser var inte sämre han med imponerande 7 mål och 14 assist. De var dem två som bar Eddie Howes offensiv den säsongen även om David Brooks och Joshua King var viktiga beståndsdelar också. Utöver dessa två tillskott har Newcastle även värvat Jamal Lewis, en talangfull vänsterback från Norwich som tidigare ryktats till både Liverpool som Tottenham. Detta är tre starka värvningar som bör gå rakt in i Newcastles startelva. Och det var ett tag sedan Newcastle gjorde ett sådant här typ utav fönster där man köper in Premier League-vana spelare som förväntas bidra från matchdag nummer ett. Och detta ökar ju som sagt vilka krav man rätteligen kan och bör ställa. Jeff Hendrick bör ju också nämnas för även om det är den minst prestigefyllda värvningen så kan det likväl vara en sådan som blir ganska värdefull sett över en hel säsong. Hendrick kan spela i flera positioner och roller på mittfältet och är ett kompetent breddalternativ för Steve Bruce att kunna nyttja.
The Mike Ashley way
Jag har sett ganska mycket positiva tongånger på sociala medier kring Newcastle på sistone. Jag såg även en kommentar jag störde mig på där någon skrev att om Newcastle fortsätter att satsa på det här viset så kanske Mauricio Pochettino kan bli aktuell även under Ashleys ägandeskap. Detta är ju tyvärr överdrivet optimistiska tongångar som inte kommer sluta i annat än besvikelse. Och det märks att många människor har missförstått hur Ashley brukar agera. Ashley vägrar inte investera men han investerar enbart när han känner att han verkligen behöver, när nytt kontrakt på något sätt känns hotat. Att Benitez ofta var tvungen att sälja för att lösa upp medel till att köpa berodde på att Ashley hade sådan stor tilltro till hans färdigheter som tränare. Så att Newcastle nu spenderar pengar går att tolka som att Ashley helt enkelt inte litar fullt ut på Steve Bruce och försöker minimera konsekvenserna av att ha en sådan tränare genom att ha ett starkare spelarmaterial på banan. Han gjorde en liknande övning då McClaren satt på tränarposten. Då spenderade man snudd på 85 miljoner pund på nya spelare. Om man ska vara lite positiv kan man ju åtminstone hävda att Ashley lärde sig någonting från det misslyckandet. Istället för att värva in intressanta talanger från utlandet som behöver acklimatisera sig till Premier League och ett nytt land så har man istället prioriterat spelare som inte kommer behöva det vilket givetvis ökar chansen till kortsiktig framgång.
Steve Bruces track-record
Steve Bruce har en historia att prestera väl när oddsen är emot honom. Han lotsade lilla Wigan till en överraskande 10:e plats. Lyckades med likartade saker med ett skralt Birmingham. Lyckades hålla kvar Hull i Premier League mot alla odds samtidigt som han tog dem till final i FA-cupen. Men när kravbilden är högre har han haft en tendens att misslyckas. Det var meningen att han skulle lotsa Sunderland mot den övre halvan och man investerade stort i de spelarna som Steve Bruce ville ha. Men resultatet blev en medioker 13:e plats där ytterst få av Steve Bruces alla värvningar lyckades göra något bestående avtryck i den ganska fula rödvita tröjan. Hans tid i Aston Villa kan användas som ett varningsexempel med där Aston Villa plundrade sina konkurrenter i Championship på deras bästa spelare men ändå var Steve Bruce inte ens särskilt nära till en direktbiljett tillbaka till Premier som ju var målet. Det är lite grann upp till bevis för honom den här säsongen att visa att han även kan leverera när supportrarna förväntar sig goda resultat. Det kändes som Steve Bruce trivdes ganska bra ifjol när domedagsprofetiorna härjade fritt men nu är tongångarna annorlunda där människor som tror på nedflyttning befinner sig i en klar minoritet.
Hur kommer Newcastle ställa upp?
Hade jag fått bestämma så hade jag velat se en 4-2-3-1. Det var den här formationen som Steve Bruce körde med när Newcastle kom tillbaka från covid-uppehållet och det var också då vi bjöds på de främsta spelmässiga prestationerna. Man körde över Bournemouth fullständigt och lyckades även besegra Sheffield United överraskande stabilt. Det är en formation som jag tycker matchar spelarmaterialet ganska väl. Och nu när man har ytterligare två klasspelare i Ryan Fraser och Callum Wilson kan det tas till en ny nivå. Det är också en formation där man rent teoretiskt kan få plats med alla de bästa offensiva spelarna. Men jag tror inte att Newcastle kommer att spela såhär kommande säsong. På försäsongen har det för det mesta handlat om 4-4-2 från Steve Bruces sida. Och det har inte sett särskilt bländande ut. Man vann med nöd och näppe mot Barnsley. Tränaren för The Tykes, Gerhard Struber var väldigt nöjd med sitt lags insats och hävdade att Newcastle enbart hade väldigt mycket flyt som vann matchen. Sedan blev det en förlöjligande stortorsk mot rivalen Middlesbrough, en klar 5-1 förlust. En match där endast Allan Saint-Maximin var den som klev av med godkänt betyg, ett scenario som vi upplevt tidigare. Det blev förbättring mot Stoke men inte en tillräcklig sådan utan en 1-0 torsk blev resultatet och enligt rapporteringar hade Newcastle svårt att skrapa fram målchanser, ännu ett scenario vi är bekanta med under Steve Bruce. Det har med andra ord inte varit en förtroendeingivande försäsong men samtidigt ska man vara försiktig med att dra allt för stora växlar av den.
Men känslan är att Bruce har som avsikt att spela 4-4-2. För det känns en aning märkligt annars att spela med den formationen och prova både Almirón och Saint-Maximin i rollen som anfallare om han sedan inte tänker spela så senare. Värvningarna av Ryan Fraser och Callum Wilson kan också stärka den här tesen. Under säsongen 2018/19 då de var väldigt bra spelade Eddie Howe en 4-2-2-2 formation med Fraser och David Brooks bakom Callum Wilson och Joshua King. Kanske tänker Bruce ta inspiration från Eddie Howe i hopp om att få ut maximalt ur firma Fraser-Wilson? 4-2-2-2 låter i alla fall bättre än en rak 4-4-2.
Jag gissar på att detta är den startelvan Newcastle för stunden kommer ställa upp med när samtliga spelare är friska:
4-4-2/4-2-2-2:
Dubravka
Yedlin Fernandez Lascelles Lewis
Saint-Maximin Shelvey Hayden Fraser
Joelinton Wilson
Transferryktena har inte stannat för Newcastle heller bör sägas. Återigen ryktas Boubakary Soumaré till Newcastle där det rapporteras från bland annat Fabrizio Romano att Newcastle fått ett bud nekat av Lille. Soumaré har ju befunnit sig på Newcastles radar länge och man försökte värva honom redan i vintras. Då rapporterades det om att Lee Charnley gav Saint-Maximin äran att kontakta Soumaré med uppgift att försöka sälja in klubben. Charnleys logik var väl att bägge två är fransoser och måste därför vara vänner. Saint-Maximin har många begåvningsområden men förmågan att sälja in saker verkar inte vara en av dem för det skrevs där och då att Soumaré inte blev särskilt övertygad om att nordöst var rätt plats för honom.
Soumaré är nog ingen spelare Steve Bruce vill ha utan det är ytterligare en Joelinton eller Saint-Maximin värvning från ledningens sida om den skulle bli av. Det vill säga en värvning som görs utan tränarens inflytande. Lilles tränare Galtier har just slagit om från 4-2-3-1 till 4-4-2 den här säsongen och som resultat har Soumaré tappat sin startplats. Och om Bruce har bestämt sig för att köra 4-4-2 som jag förfarar hade det ju inte varit en särskilt lämplig värvning att göra. Med andra ord finns där risken för en ny Joelinton-saga. Dock är Soumaré en spännande spelare, beskrivs som en fattigmans Paul Pogba på grund av sin längd och eleganta teknik. Han har inte lika många strängar på sin lyra som Pogba dock utan känns mer som en potentiellt riktigt bra tvåvägsmittfältare som hade passat som handen i handsken i ett tremanna mittfält centralt.
