Lagbanner
Steve Bruce måste bli Tom Cruise
Dags att äntra "The danger Zone" för Bruce.

Steve Bruce måste bli Tom Cruise

Snart är det dags för uppföljaren till Newcastles fjolårssäsong där nya utmaningar stundar för Bruce. Nya berg att bestiga, tuffa utmaningar att bekämpa och omöjliga uppdrag att utföra.

Klimatet inför varje ny Mission Impossible rulle är alltid densamma. Filmfolket anser sig trötta på Tom Cruise eviga actionfilmer. Han beskrivs som en dinosaurie från en svunnen tid som inte längre bör vara aktuell, det är andra tider nu och det är dags för nya karaktärer att träda fram på den vita duken. Men lik förbannat lyckas alltid Tom Cruise med varje ny actionrulle att se till att biopubliken lämnar salongerna med belåtna miner. Han lyckas alltid motbevisa sin kritikerkör. 

Men det är inte med lättja han lyckas med denna bedrift. Varje ny Mission Impossible inkarnation måste toppa den föregående. Det måste vara ännu mer fantastisk cinematografi, ännu mer vansinniga stunttricks. Tom Cruise har gått från att klättra uppför den längsta byggnaden i världen utan skyddslina i en film till att spänna fast sig på sidan av ett plan som lyfter och flyger iväg till att i den senaste filmen hoppa mellan höga hustak och bryta fotleden som konsekvens. Men slutresultatet av denna ansträngning ser vi tydligt. Det råder nämligen konsensus att den senaste Mission Impossible-filmen är den bästa i hela serien. Det är en rolig filmserie detta i och med att titeln har en dubbelmening. Det uppdraget som egentligen är det omöjliga är inte det som Ethan Hunt utför i filmen utan snarare det som Tom Cruise försöker utföra. Det vill säga att lyckas förtrolla och vinna över en publik som anser sig vara mätta och trötta på den här typen utav filmer. Och han har lyckats varenda gång med detta. 

Steve Bruce står inför en liknande utmaning kommande säsong. Precis som fallet är med Tom Cruise och Hollywood ses inte Steve Bruce som någon som bör vara en del av Premier League längre. Han är en fossil från förr som överlevt längre än han borde. Kritikerstormen var enorm när han tillträdde. Hans fotboll kommer inte vara tillräcklig för att hålla Newcastle kvar i Premier League sades det. Men höll gjorde den, den höll trots att all statistiken hävdade någonting annorlunda. Steve Bruce lyckades med det omöjliga uppdraget en gång. Nu måste han göra det igen under ännu svårare förutsättningar, för precis som med Tom Cruise kommer inte supportrarna nöja sig med samma gamla tricks som under fjolåret. Det råder dessutom ett ännu mer negativt infekterat klimat som resultat av det misslyckade övertagandet. 

En anledning till att det stundande uppdraget känns ännu svårare nu beror lite grann på att det har blivit uppenbart nu i efterhand att Bruce hade ett antal livlinor under säsongen som varit som han lyckades nyttja och kapitalisera på. Livlinor som kanske inte kommer existera under kommande säsong. 

Benitez-boll

Rafael Benitez tog över ett lag i spillror utan något grundspel eller tro. Man var lätta att plocka isär och förlorade ofta när det gällde som mest. Ett riktigt jädrans losergäng hade man blivit under McClarens ledning. Benitez införde taktisk disciplin och en stabil defensiv ryggrad i det laget och lotsade dem tillbaks till Premier League. Han införde också en stark mentalitet där Newcastle alltid var som bäst när det gällde vilket skiljde sig från hur det var innan under McClaren. I Championship gick Newcastle upp mot samtliga uppflyttningsrivaler direkt efter varandra under våren. Newcastle såg till att vara som bäst under den här perioden, man förlorade inte en enda match, vann de tuffa matcherna mot Brighton och Huddersfield och där och då säkrade man Premier League-biljetten. I högsta divisionen såg det likartat ut. Newcastle kunde ha långa svacker men varje gång det drog ihop sig höjde man sig och under vårarna joggade man alltid ifrån nedflyttningsträsket oavsett hur det hade sett ut innan. Detta ärvde Bruce inför säsongen och han gjorde ett bra jobb som inte plockade isär det utan snarare försökte kapitalisera på det. Som resultat lyckades Newcastle nolla topplagen i flera matcher och när våren stundade stod man för sina främsta insatser. Nu har det gått en tid sedan Benitez lämnade och några fler spelare kan komma att lämna Newcastle. Strukturerna han inrättade kanske kommer att suddas ut och då får Steve Bruce försöka ta fram nya tricks att förlita sig på vilket är lättare sagt än gjort. 

Svaga nykomlingar och underpresterande konkurrenter

Watford och West Ham fullständigt imploderade och avslöjade sig själva med att vara rena rama korthusbyggen. Eddie Howes källa av magi hade slutligen tömts och Bournemouth började helt plötsligt prestera som man alltid tyckt att de borde sett till deras material. Brighton och Southampton befann sig bägge två i klara ombyggnadsfaser så mellansäsonger var att vänta där. Och sedan var det två relativt svaga nykomlingar i Norwich och Aston Villa. Det var en tacksam säsong på så vis för Bruce återvända till finrummet. Känslan just nu är att nästa säsong kan komma att bjuda på ett tuffare klimat. Leeds exempelvis känns som nykomling som helt och hållet kan komma att undvika nedflyttsstrid samtidigt som WBA och Fulham är lite luriga där vad som helst kan hända. Brighton och Southampton andas ambition just nu och kommer med stor sannolikhet att vara bättre. 

En fransk virtuos

Allan Saint-Maximin infriade alla farhågor som hans kritiker pratade om på förhand men var bäst ändå. Och det är svårt att i text beskriva hur viktig han var för Newcastle den här säsongen. Nu ryktats det vilt om att Newcastle mycket väl kan sälja fransosen vid rätt anbud och det skulle verkligen göra vardagen mer bitter för Bruce för Saint-Maximin var på många sätt den ultimata jokern under säsongen som varit. 

Om dessa livlinor inte finns på samma sätt så krävs det en ännu större bravad från Steve Bruces sida för att hålla Newcastleskutan flytande. Steve Bruce har redan bestigit en hög byggnad, nu är det dags att spänna fast sig på utsidan av ett flygplan. 

Martin Eliasson 2020-08-14 21:30:00
Author

Fler artiklar om Newcastle

Från Milburn till Shearer till Framtiden: The Geordies