-
The old one vs The wild one
På torsdagskvällen vankas det fotboll på Bramall Lane mellan två Uniteds. Det ena från Sean Beans hemstad Sheffield och det andra från Newcastle upon Tyne, nordöstra Englands gyllene smaragd och staden som fostrade Mark Knopfler, Neil Tennant samt The Animals för att nämna några.
Det är svårt att riktigt få ett grepp om Steve Bruces Newcastle United. En fullständigt urusel insats mot Aston Villa följs upp av en prestigefylld poäng hemma mot Manchester City. Men det som verkligen förbryllar en är ju hur Newcastle återkommande hittills har lyckats plockat poäng från de förmodade topplagen utan att direkt imponera nämnvärt i dem matcherna. SF:s egna Oskar Hansson på Manchester City redaktionen summerade det hela väldigt väl när han gav Newcastles prestation tre plus i betyg. Såg man bara resultattavlan så tänker man ju att det förmodligen krävdes en mycket heroisk insats, i synnerhet med tanke på att man tog sig tillbaka från dubbla underlägen men så var inte riktigt fallet. Visst var det vissa spelare som stod ut individuellt. Jetro Willems fortsätter att vara en av säsongens stora utropstecken och frågan är om han kommer vara en Newcastlespelare nästa säsong? Willems är ju en spelare som i ett mer offensivt präglat lag hade varit en riktig poängspelare från sin kant. Även i ett sådant lågt sittande och passivt lag som Newcastle har han ju hittills mäktat med att lägga sig som etta i interna skytteligan och även mäktat med en och annan assist. Det är mycket som imponerar med holländaren. Även Jonjo Shelvey förtjänar ju beröm för insatsen. Han tog revansch för den mycket dystra prestationen han stod för mot Aston Villa och uppträdde som en sann kapten. Visst var målet på slutet en klar representation för ett undermåligt försvarsspel från Citys del men samtidigt starkt och skickligt av Shelvey att bara damma in bollen på sättet som han gjorde. Det fick en att tänka tillbaks på hans yngre dagar när han hela tiden jämfördes med Steven Gerrard.
Miguel Almirón lyckades också äntligen ta död på sin negativa svit med 0 poäng på 23 matcher i Newcastletröjan genom assisten fram till Willems mål. Almirón är den klarast lysande representationen för "dold kapacitet" i Newcastle. Sedan är frågan om han verkligen kan få det att lossna på allvar i den svartvita tröjan? Känslan är ju att han behöver en annan form av coachning än den Steve Bruce är kapabel till samt att hans färdigheter passar bättre för en roll mer centralt in i planen snarare än den kantrollen han fått tilldelad av Bruce.
Annars är skadesituationen relativt positiv i nordöst i alla fall om man är väldigt liberal med ordet "relativt" och använder det snudd på felaktigt. Nyckelspelarna Matt Ritchie och Jamaal Lascelles är trots allt fortfarande frånvarande på grund av skador. Men däremot är Florian Lejeune på väg tillbaka från skada. Fransosen har varit ordentligt otursdrabbad hittills under sin sejour i Newcastle där tunga skador har följt efter varandra. Dwight Gayle led av en mystisk vadskada tidigare där det var svårt för Newcastles läkarteam att hitta källan till problemet men han har nu börjat göra inhopp igen vilket är kul att se. Andy Carroll, Saint-Maximin och Yedlin har alla tre dragits med mindre skadeskavanker och kommer testas för spel sent och det kan vara så att ingen av dem tre startar vilket givetvis kommer innebära att denna utmaning blir större för Steve Bruce än den annars hade varit.
The wild, wild blades
Sheffield United kan tåga ut på Bramall Lane med högt stående huvuden och uppumpade bröst för deras säsong hittills präglas av succé och lovord. Och denna succé bör tillskrivas tränaren Chris Wilder.
Jag har varit lite småförtjust i denna mannen under en ganska lång tid nu. När Sheffield United tog sig tillbaka till Championship och äntligen skulle få spela ett Steel City derby igen mot Sheffield Wednesday så var känslorna laddade på en nivå man sällan bevittnar. För dem som inte vet så är Steel City derbyt ett av de främsta och mest känsloladdade derbyna i engelsk fotboll. Wilder spenderade hela veckan innan med att hålla föreläsningar om klubbens historia och hur viktigt derbyt var. Resultatet av detta blev att spelarna gick ut och lirade som om deras liv stod på spel. Publiken bjöds på ett otroligt intensivt derby som slutade i en imponerande 4-2 seger för Wilders grabbar.
Under tiden i Championship brukade jag kalla Chris Wilder för "den nye Kevin Keegan". Detta var kopplat till att Sheffield United var lite av halvgalet gäng som ofta spelade väldigt intensivt och högriskartat fotboll. Wilder fick hela tiden höra att laget plockade fler poäng än de borde som resultat just på grund av riskerna de tog borde ha resulterat i fler baklängesmål. Wilder predikade också offensivt överlappande mittbackar som är något man förknippar starkt med just Kevin Keegans Entertainers där i synnerhet belgaren Phillippe Albert blev ökänd för hur han kunde komma i andra våg och stå för snygga mål.
Många som inte såg Sheffield United spela i de lägre divisionerna gav dem inte mycket till chans i Premier League. Wilders idéer var för simpla sades det vilket var uttalanden som baserades på absolut ingenting.
I år har Wilder visat att han framförallt är väldigt realistisk och inte naiv. Sheffield har modifierat sitt spel på ett sätt som exempelvis Fulham var inkapabla till att göra under fjolårssäsongen. Det är skillnad på att vara ett topplag och en nykomling trots allt. Sheffield United spelar en intensiv och aggressiv omställningsfotboll som varit väldigt effektiv än så länge. Sheffield är ett lag som tar större risker med sina omställningar än vad Newcastle gör och det är ju intressant att detta inte bara lett till att Wilders gäng tar sig till fler chanser, gör mera mål och tar fler poäng utan det har även lett till att man släppt in mycket färre mål än Steve Bruces mannar. Och detta är ju ett tecken på att Bruce fortfarande inte riktigt har hittat rätt balans. Extra tydligt blev det ju mot Aston Villa där Newcastle var på tok för passiva och försiktiga och tillät i princip sig själva att bli överkörda av Aston Villa. Hade man spelat mer likt såsom Sheffield tenderar att spela så hade Aston Villa tvingats justera sitt spel just för att undvika att bli blottade i defensiven på de farliga omställningarna som skulle skapas som resultat utav det. Så genom att spela lite mera riskfyllt och sätta större press på motståndarna så leder detta till att motståndarna spelar lite mera defensivt vilket i sin tur leder till att de skapar färre chanser och gör färre mål mot en, logiken här är inte särskilt komplicerad att förstå.
Sheffield United är ett lag utan någon större igenkänningsfaktor i spelartruppen men vissa namn har stått ut hittills under säsongen.
John Fleck - Den 28-årige skotten har varit en fundamental nyckelspelare för Chris Wilder sedan tiden i League One. På samma sätt som exempelvis Leon Britton var det för Swansea för att dra en liknelse. En spelare som kändes för bra för de lägre divisionerna då när han spelade där. En hårt jobbande slitvarg som också besitter ett fint spelsinne, funktionell teknik och en kompetent passningsfot som ofta utgör utgångspunkten för alla Sheffields skapade chanser.
John Lundstram - Kanske den spelaren som stått ut mest i Chris Wilders gäng. 25-åringen har haft en otrolig säsong hittills, i synnerhet med tanke på att han inte var ordinarie ifjol och endast deltog i 11 matcher. Att då komma in och göra sådant avtryck i Premier League och spela sig till en given plats på mittfältet är minst sagt imponerande. Lundstram är en mångsidig tvåvägsmittfältare vars styrkor ligger främst i hans förmåga att inte känna av trötthet. Grabben kan springa ett par stycken maratonlopp direkt efter att ha avslutat ett maratonlopp tycks det. Men utöver det har han även ett otroligt vasst spelsinne i sista tredjedelen och tenderar att alltid dyka upp på rätt plats vid rätt tidpunkt. Han kan jämföras med engelska storheter som Steven Gerrard och Frank Lampard på den fronten som bägge två hade den specialiserade förmågan. Lundstram själv skulle nog föredra Gerrard liknelsen då han tydligen håller på Liverpool trots att han fostrades i Everton. Om Newcastle ska hålla tätt måste man ha koll på Lundstrams löpningar och när han kommer i andra våg.
Oliver Norwood - Ganska talande att när jag ska nämna de viktiga spelarna för Sheffield United så drar jag fram hela deras centrala mittfält. Men det är ju på mittfältet som hela hjärtat och nycklarna till deras framgång finns. I stort sätt hela Sheffields spelartrupp är underskattade men den mest underskattade spelaren är nog ändå 28-årige Norwood. Under lång tid har han varit en toppspelare i Championship som hela tiden fått höra att han inte kommer räcka till i Premier League utan att någonsin få chansen att motbevisa det. Han var en viktig spelare för Brighton när Chris Hughton ledde dem till Premier League samtidigt som Rafael Benitez gjorde detsamma med Newcastle. Norwood var sedan en av dem spelarna som fasades ut när det väntades Premier League spel. Sedan bar det av till Fulham där han var en viktig spelare när även dem nådde uppflyttning till Premier League men även denna gången fick inte Norwood följa med. Och så ifjol hamnade han i Chris Wilders gäng och var förmodligen deras viktigaste och främsta spelare när uppflyttning återigen bärgades. Han blev denna gången belönad med en plats i årets Championship-elva. Chris Wilder har inte sett Norwood som en pjäs som behöver fasas ut för att man ska kunna reda sig i högsta divisionen. Detta kan komma att ses tillbaka på som ett av de stora nyckelbesluten. Norwood representerar den spelartypen som sällan får erkännandet som de förtjänar. Han är en sådans pelare vars styrkor inte gör sig så synliga för massåskådarna, ofta inser man först hans värde när han inte spelar snarare än när han spelar. Norwoods styrkor ligger som sagt i det defensiva positionsspelet, han dödar ytorna, han ligger rätt och möjliggör det för sina mittfältskollegor såsom Lundstram att ta sina riskfyllda offensiva löpningar. Hans förmåga att även stå för vitala brytningar och sätta igång anfallen är också vitala för Wilder och laget. Norwood är i princip en allt-i-allo som är bra på det mesta. En otrolig välskolad mittfältare som kan fylla många roller. En bra passningsspelare som är stark och robust i duellspelet men också läser spelet väldigt väl. En spelare som faktiskt i mitt tycke hade gjort stor nytta i klubben han fostrades i, Manchester United.
Dean Henderson - Och apropå Manchester United skolade spelare. Burväktaren Dean Henderson är ju just utlånad från röda djävularna och har hittills stått för en mycket stark säsong med Sean Beans älsklingsgrabbar. Under sin låneperiod i Sheffield har han tagit väldigt stora kliv framåt, nästan lite för stora kliv då han börjar kännas för bra för att agera andraval bakom De Gea exempelvis som skulle bli hans framtid om han återvänder till Manchester United nästa säsong.
Lys Mousset - När Chris Wilder presenterade Lys Mousset som svaret på deras anfallsproblem så var det många som skakade på huvudet. Den Le Havre-skolade(Som Mahrez & Pogba bl.) anfallaren hade visat att han besatt en fräck teknik och finess i Bournemouth men det var mycket show men väldigt liten verkstad där slutprodukten var den stora bristfälliga punkten. 3 mål på 60 matcher är inte direkt svindlande siffror. Att Mousset då skulle få det primära ansvaret att stå för målen i Sheffield United kändes inte som en lösning som var bra nog. Men hittills har Mousset krossat de lågt ställda förväntningarna. 5 mål på 11 matcher är verkligen imponerande och detta visar ju också på en styrka hos Wilder. Han kan ta ofärdiga spelare och slipa på dem och lotsa dem mot en högre nivå. Detta är en färdighet som exempelvis Steve Bruce inte riktigt besitter vilket är synd.
Tankar kring matchen
Sheffield United känns som favoriter i och med fördelen med hemmaplan och det faktum det är ett lag som i överlag är mer funktionellt. Det är liksom inga spelare som underpresterar och misslyckas med att nå upp i max kapacitet som i Newcastle där spelare som Joelinton och Almirón definitivt faller in i den kategorin. Wilders spelmodell och idéer känns mer utstuderade också än Steve Bruces där känslan mer lutar åt att den gamle mittbacken skjuter mycket från höften. Han har ju själv bidragit med denna bilden när han tidigare under säsongen hävdade att han inte brydde sig särskilt mycket om taktik. Det intressanta är ju att Sheffield sällan vinner bollinnehavet utan föredrar när motståndaren äger bollen i majoriteten av matchen och sedan då fokuserar på att pressa vid rätt tid och när man vinner bollen så anfaller man ofta direkt med fart och med folk och straffar motståndaren på ett effektivt sätt. Newcastle kommer däremot garanterat inte äga bollinnehavet vilket kommer tvinga Wilder att ta en liten annan approach tänker man ju. Min gissning är nog att Sheffield kommer starta intensivt och aggressivt i jakten på ett tidigt ledningsmål för spräcker man Newcastles nolla tidigt så kommer det tvinga Newcastle att ta större risker framåt. Misslyckas Sheffield med detta så kan jag definitivt se ett 0-0 scenario framför mig. Alternativt då att Newcastle lyckas ta vara på det man är bra på och får maximal utdelning på sina fasta situationer, då kan det bli seger. Sheffield drar ju trots på sig en hel del frisparkar som resultat av sin ibland aggressiva press.
Potentiella startelvor:
Newcastle: 5-4-1: Dubravka; Yedlin, Schär, Clark, Fernández, Willems; Almirón, Shelvey, Hayden, Saint-Maximin; Joelinton.
Sheffield United: 3-5-2: Henderson; Basham, Egan, O'Connell; Baldock, Lundstram, Norwood, Fleck, Stevens; Mousset, McBurnie.
